tycker inte du ska oroa dig över att ni inte har nåt att prata om, så kan ja känna i mitt förhållande me lite då och då när livet rullar på och de inte händer så mkt.
men du kanske ska försöka komma iväg på någonting? kanske lättare sagt än gjort :P men finns de inga av dina bekantskaper som sysslar me nån hobby typ?
du kan inte gå å träna tex å på så sätt hitta nån att umgås med?
själv hittade ja en ny vän när ja va å träna på friskis och svettis.
har man katt kanske man kan gå på kattuställning osv,
kanske finns nån här på iFokus som bor nära dig som du kan följa med på nåt? :)
tror "problemet" är att du inte gör något och på så sätt funderar/oroar dig för mkt :)  
och hittar du på saker så kommer säkert du och killen att ha mer att prata om :)

Tack för ditt svar!

Eftersom jag inte har något jobb så har jag inte heller så mycket pengar.
Jag skulle mer än gärna ägna mig åt någon hobby, träning eller annat där man kan träffa folk, men tyvärr så tillåter inte ekonomin det, just nu.

Jag bör kanske tillägga att jag varit mobbad under min skoltid och har faktiskt aldrig haft några riktiga vänner. Därför har jag lite svårt att ta kontakt med nya människor, inte så att jag är blyg eller så, men jag vet inte riktigt vad man pratar om, hur man inleder ett intressant/spännande samtal osv.

Jag tror inte heller du behöver oroa dig, men precis som Fnuha säger så behöver du mer "stimulans" och att det händer lite mer i ditt liv också som ni kan prata om på kvällarna.

Det är inte konstigt om samtalsämnena tar slut efter ett tag.

Jag och min dotter (29 år) har en otroligt tät kontakt och är nästan som tvillingar ibland, men även våra samtalsämnen tryter emellanåt.

Vi pratar också flera ggr om dan och ibland i telefon så sägs det inte mycket mer än: hmm, jahaja osv.

Det måste väl även gälla partners: att man ibland inte har så mycket att säga varann.

Jag personligen tycker inte det är speciellt oroande.

Hoppas du kommer på nåt att göra för att få dagarna att gå.

Kra,

Tack snälla! =)

Ja, jag borde absolut hitta något tidsfördriv, men vad?! :S

#2 okej, ne är man inte van att prata me folk kan de va svårt, ja har själv haft väldigt svårt att ta kontakt med andra å prata å så, men kastar man sig ut så lär man sig. 

hum :P svårt att komma på va man kan göra som inte kostar nåt :P
men där ja bor har de nåt som heter http://fiahemmet.se/index.html ett katthem där de alltid behöver hjälp. nåt sånt kanske skulle kunna va nåt? då hittar man folk me liknande intressen. vet inte om nåt sånt finns där du bor?

#5 Det finns ett hunddagis här, men det är ganska långt dit och jag har inget körkort.

Vad kostar släktforskning?
Fast det beror väl på vars man bor kan jag tänka

#6 Det kanske räcker med EN vän som du kan hälsa på lite då och då och ta en fika, promenad osv. tillsammans med.

Kan du inte cykla till hunddagiset? Om du inte har cykel så finns det säkert billiga beg. att köpa.

Absolut skulle det räcka med EN.. jag skulle bli överlycklig då!

Till sommarn skulle jag nog kunna cykla dit, men när det är så här mycket snö och is, som vi har här i norr, så vill jag helst låta cyklen stå

#6 släktforska kan man göra på biblioteket tror ja.. :) 
synd att ja inte bodde närmre! då hade vi kunnat fika eller gå på stan :D

#8 Ja det förstås (med cykeln) men tänkte att när snön börjar ge med sig, visste inte var du bodde.

#9 Håller med, vi hade alla tre kunnat gå och fika eller nåt

Gillar du djur så skulle du kunna vara dagmatte åt en hund eller något. Brukar se flera annonser som behöver passning dagtid. Kanske får du en slant för besväret också…

#9 Tack, det var gulligt! :)

#10 Jag förstår, det är inte så lätt att veta och hålla koll på var alla bor

#11 Bra tips! Tack :)

Om du verkligen vill ha ett jobb… varför inte ägna dagarna till att söka efter ett?

Oh vad glad jag blev att jag hittade den har traden! Jag kanner precis likadant! Jag gar pa universitetet och gor samma sak vecka in och vecka ut. Mornarna gar jag till mina klasser, eftermiddagarna virkar jag, surfar, leker med illrarna och mossen. Sen gor jag inte ett jota mer. Och jag har ingenting att prata om med min partner. Inte ett dugg.

Inte heller ar jag speciellt bra pa att ta kontakt med manniskor. Vet inte vad jag ska saga, eller hur jag ska uppfora mig.

Borde verkligen ta tag i livet och skaffa nagonting att gora, for jag vet hur uppat, glad, energisk och pratglad jag blir av att gora saker. Men VAD? Jag har bara nagra timmar pa eftermiddagen fria, och jag tycker om att varva ner med min virkning, men livet blir ju sa fruktansvart innehallslost och trakigt :/

#13 Om du inte redan vet det så kan jag upplysa dig om att det råder lågkonjunktur i Sverige just nu, därför finns det väldigt få jobb på marknaden. Här i norrland finns det ännu färre än i söder och jag söker de jobb jag har möjlighet att söka, men eftersom det knappt finns några så blir det svårt att sysselsätta sig med det en hel dag.

#14 Har några kamrater i klassen eller vänner du umgås med på din fritid?
Jag blir också väldigt glad, posetiv och enegisk när jag har någon form av aktivitet… men som läget är nu så ser jag knappt någon anledning till att stiga upp ur sängen på morgonen!

Menade inte att låta dömande eller så. Ledsen om det verkade så. Men man kan söka även om det inte ligger ute annonser eller liknande. Många företag anställer folk ur "intressehögen" jag har själv fått jobb genom att skicka ansökningar till ex bensinstationer och mataffärer trots att de inte sökt folk. Även timanställningar eller helgjobb etc. Eller varför inte försöka sälja saker över nätet etc. Jobb som telefonintervjuare har jag oxå sökt och fått tidigare även då jobben inte funnits i närheten.

Självklart kan man söka jobb fast än de inte ligger ute på AF.
Till saken hör att jag inte kan söka vilka jobb som helst. En viktig sak, för mig, när det gäller jobbsök är att jag gärna vill känna att jag klarar av det jobbet jag tänker söka. Att söka jobb som lastbilschaufför tex. skulle jag aldrig klara eftersom jag inte ens har B körkort. Jag skulle heller aldrig klara av att sitta i kassan på ICA eftersom jag har problem med ryggen… lite rörigt kanske det blev, men jag hoppas du förstår hur jag menar.

#15 Nej, det kan jag inte pasta. Har ett par bekanta jag ser pa fest osv ibland, men ingen att riktigt umgas med. Maste verkligen battra mig pa att ta kontakt med manniskor.

#18 Har du några bra tips/råd om hur man tar kontakt på ett bra sätt så meddela mig, mer än gärna! :)

Börja försöka ta körkort nu då! Det underlättar när man bor lite utanför.

#20 Svårt när inte ekonomin tillåter det, tyvärr

#14

Jag föreslår att du engagerar dig i en studentförening av något slag. Man träffar många trevliga människor!

Är själv student och har valt att sitta med i två styrelser. Dels i min utbildningsförening och sen även i en av studentpubbarna.

#22 Ett jattebra forslag, dock ar jag inne pa mitt sista ar nu (blir klar till sommaren), och de enda foreningarna som finns ar den kristna, samt de som sitter i styrelsen for Student Union, och inget som jag vill/kan bli med i. Men det borjar bli lite lattare. Pojkvannen arrangerar Open Mic-kvallar varannan vecka, sa jag ar dar varje gang och traffar manga manniskor, och ju fler "stammisar" man ser, desto mer pratar man ju med dem :)

Det går väl att övningsköra privat, det är en investerning för framtiden.

Funkar bussförbindelserna?

#22 Måste man inte vara student för att ingå i en studentförening?

#25…

Musiken studerade om jag förstod det rätt…

#26 Ledsen, men nu förstår jag inte vad du menar

Användaren Musiken som skrev inlägg nr 14 som jag svarade på skriver att hon studerar på universitetet. Förslaget var riktat till henne.

#28 Ledsen, jag var väldigt trött igår när jag läste ditt inlägg.
Det är ju så klart att det var riktat till henne, det förstår jag ju nu!

Man kan engagera sig i någon sorts ideellt arbete, det kostar inget och man gör en god gärning samtidg som man kommer iväg, träffar folk, upplever nåt, får vettigt innehåll i sin vardag. 

När jag var nyinflyttat här och inte kände ngr männiksor och inte hade jobb och skulle föda bar 3 månader senare så det inte var mkt idé att söka jobb heller då jobbade jag idéelt på ett ställe där de samlade in kläder till behövande i baltikum (ja det var längesen). Träffade flera där som fortfarande är mina kompisar.  På en del ställen finns det soppkök där man kan få hjälpa till, man kan engagera sig i röda korset eller likande.

Och om man inte är lagd åt det ideella h¨llet så finns det annat sm är gratis.. starta en lekförening?  I Karlstad har en sån börjat- för vuxna alltså.  Första happening de gjorde var att -i stort gäng" springa in på IKEA och leka kurragömma.  Sen kallade de ihop till pulkarace.  Ha kul, träffa folk, gratis.

Man kan även få praktikplats på "riktiga jobb" just nu utan kostnad för arbetsgivaren, det är en väldig aktivitet på den fronten (kanske regeringen som vill putsa statistiken inför valet).

Jag tror det är jätteviktigt både för en själv och relationen att man inte bara sitter hemma!

På din fråga om du ska oroa dig…  Jag tycker inte det är kontruktivt med oro, men jag tycker du ska göra något åt situationen…. Tummen ut det är snart vår!

#30 Tack!

Jag har funderat på detta med ideellt arbete. Kan man ringa kommunen för att ta reda på vad och vart det finns? Eller hur bör jag gå till väga med det?

Stort tack för ditt inlägg och alla dina förslag! :)