Låter som om du hade mått bäst utan honom. Att du mår dåligt när du gör slut är naturligt, det gäller bara att stå emot det.

Jag tycker i alla fall att det är klart att ni två är på olika ställen i livet.

#1 Okej.

Kan även tilägga att han inte kan stå upp för sig, ELLER mig.
Följde med han och hans familj till Leksand på sommarlovet. Hans pappa var då på mig hela tiden om hamburgare och så för att jag har häst. han sa hamburgare för varje häst vi åkte förbi.
Jag sa åt honom hela tiden men han slutade inte.
Att han inte lyssnade gjorde mig tokig och tillslut satt jag och grät, detta såg killen men han satt tyst hela tiden.
Har hamnat i bråk med mamman och min pappa där killen bara stått vid sidan och lyssnat.
Mamman har fått för sig att jag bestämmer vilket är helt falskt.
Pappan kan även säga rakt ut:
Jävla fruntimmer ni ska inte ha något bakom ratten att göra!
När man åker bil och en tjej (kan även vara män) kör "tokigt" enligt honom.
Medans han säger detta så tittar han på mig i backspegeln.
Mamman försvarar honom direkt och säger att han, skämtar och att han är så van att köra bil så han fått till egan regler anpassade honom.
Pappan låter dessutom inte killen få säga emot utan höjer direkt rösten och säger, men lyssna på mig!
Detta har orsakat att killen inte kan stå upp själv utan gömmer sig bakom mig då jag inte är den man trampar på tårna på.

Säg till honom att du saknar att ni träffas ensamma. Jag har problem med just nu med min kille, han och jag har uppehåll (vad det nu innebär?) men om jag hade gjort slut med honom istället och mådde bra av det. Då skulle jag faktiskt nog bara hålla av honom som en vän, försöka hitta kompisarna och fixa med djuren.

#3 Har pratat med mamma och hon tycker uppehåll där vi inte ses eller hörs på något vis på en viss tid. t.ex en månad.
Då märker man också om man känner för personen eller ej. Då vet man också utan att ha gjort slut..

#4 Okej, ja.. han har stängt ut mig lite mer när det gäller känslor. Men vi ska försöka bättra det :) tack för svaret på den frågan ^^ Men jag tycker om du nu mår dåligt med honom så kan du lika gärna vara lyckligt singel

Nu är det slut!

Vi satt och prata väldigt länge igår och kom fram till detta.
Vi är mycket bra vänner och jag är väldigt glad över det.
Han har dock ett problem, han sa själv att han kommer försöka pussa mig emellanåt för han kan inte sluta bara sådär.
Jag kommer att låta han göra det, men blir det för mycket (2st) så säger jag stopp. Jag tar dock inte pussarna längre än till vänskaplig nivå.
Tror att han ganska fort kommer sluta.
Och om det var fel beslut så vet jag att han finns där och är mer än beredd att försöka igen.

Idag när jag vaknade kände jag ett stort gnag i magen, ingen lust alls att gå till skolan. Det bränner bakom ögonen stup i kvarten. Men kommer nog bli bra.

Kommer även att föra lite dagbok så jag kan gå tillbaka och läsa och då se om det blivit bättre/sämre.
Kan ju hjälpa och se om detta var rätt/fel genom denna då man kommer ihåg i och med att man läser.

Åh, styrkekramar till dig <3 Det var inte ett lätt beslut, det kan jag tänka mig, men troligtvis det bästa. Även om du inte vill höra det här så lovar jag att det faktiskt finns en kille som passar dig 100 gånger bättre där ute, en som faktiskt förtjänar dig och som gör allt för dig.

#6 Ett råd är att inte låta honom pussa/kyssa på dig då detta kan röra upp många känslor. Jag tror att ni båda mår bäst av att, på var sitt håll, känna efter vad det är ni egentligen vill och känner.

Självklart bestämmer du själv hur du/ni vill göra, detta är, som sagt, bara ett råd på vägen. Håller tummarna och önskar lycka till!

Mvh/Bunn

#6 Jag håller med Bunn lite, för det kan göra ens känslor helt förvirrade. Men Det är ni som bestämmer :)

Men bara om du kan kontrollera detta så du slipper må dåligt av det, så är det ju helt OK! Jag skriver själv dagbok än om något jobbigt har hänt eller om jag känner att jag vill skriva av mig. Jag mår mycket bättre efter jag har skrivit och jag läser i den ibland och läser om mina gamla förhållanden, om jag ska vara ärlig förstår jag inte knappt vad jag såg hos mina ex. Men man lär sig med livet! :D Lycka till! <3

#9 Jag har skrivit mycket dikter, noveller, dagbok osv. tidiagre och precis som du så läser jag det jag skrivit nån gång om sänder och tänker då "men hur har jag kunnat skriva så här?" "vad tänkte jag då?" och så vidare, men så tänker jag att det var så jag kände då, den gången.

Känslorna förrändras med tiden, med åldern…
Det är så livet är, men det är också viktigt att komma i håg hur livet har varit

#10 Ja, men det är det som är det roliga med att läsa det delvis. Minnen är både roliga och tråkiga ibland, om man fortsätter skriva så kan man läsa det som händer nu ^^

#11 Ja, absolut! :)

#12 var det svårt att göra slut med honom? :/ Jag har försökt med min kille (som inte behandlar mig så bra alltid) men jag älskar han, vilket gör det plågsamt att ens höra hans röst när jag vill säga att jag vill vara lite singel. Skadas psykist av det han har gjort ibland

#13 Svårt att göra slut med honom?
Nu förstår jag inte riktigt hur/vem du menar…

Är du tillsamans med en kille som inte bahandlar dig väl, tycker jag att du ska lämna honom! Jag förstår att det är svårt för dig, men du får inte låta någon trampa dig på tårna. Stå på dig!

Du är värd något bättre

#14 Jag menar när du var riktigt kär för första gången i ditt liv >_<

Ja, jag vet.. Men jag typ väntar på att han ska bli sitt gamla jag som jag blev kär i, han vet att jag vill inte ha han så som han är nu…

Min första kärlek.. oj det är många är sedan nu.
Jag var 16-17 år då och träffade en kille som verkade så fantastisk på alla sätt, men som visade sig vara manipulativ, falsk, egosentrisk och han misshandlade mig psykiskt. Det var han som lämnade mig och jag blev otroligt ledsen då, men nu så här i efterhand är jag otroligt lättad och glad att jag inte stannade hos honom när han "på sina bara knän" bad mig om det.

Det var en jobbig tid, jag saknade honom jättemycket, men tog mitt förnuft till fånga och insåg att han inte var värd mig.
Jag väntade och längtade efter den dagen han skulle bli som den han en gång var, men den dagen kom aldrig.

Mitt råd till dig; Vänta inte!

#16 Ojdå… :( Usch vad hemskt!!! Men glad att det slutade bra sen..

Jag vill prata med han nu, vill be han komma hit så jag kan snacka med han (han bor 30 minuter med buss ifrån mig) Men jag vill inte ta det idag samtidigt med tanke på att min mamma fyller 42 år idag så vi ska fira henne >< Fast hon skulle bli glad om jag gjorde slut så tycker jag inte att man ska ta det haha

Fira din mamma och försök att inte tänka på killen så mycket fast det är svårt.
Tycker inte att du ska prata med honom på ett tag. Ni kan behöva lite disstans, båda två.

Kram och lycka till!

Okej, ja jag ska försöka det.

Kram och tack!

Så lite så.

Stå på dig nu!

Det där känner jag igen, det är en slags varning från ens inre att man inte trivs med sin kille. Man blir nervös, känner sig kanske lite äcklad osv… Gör slut.

..jag känner igen typen av kille..Kan säga att det du göra bäst är att inte vara med honom. Du verkar som en tjej som vill ha ett eget liv..kanske det du borde sattsa på då! Du har ju dina vänner, ditt liv. Sen är du ung också, njut av att vara "fri". Du verkar inte vara i behov av en pojkvän som han. Vänta på någon som vill vara en del av både ditt och sitt liv.

Det bästa du kan göra är nog att ta hand om dig själv, tänk på att man ska må bra av att vara tillsammans med någon. Om man inte gör det är det inte rätt.

Hoppas du står på dig och lyssnar på din inre röst ^^

Tack för allas svar!
Och hoppas även att andra tar nytta av det ni skriver.

#8 Blir det för många, vilket jag tycker är runt 2-3st så säger jag stopp och då får han bli hur ledsen han vill.
Jag kan acceptera 2-3st då jag endast tar dessa som vänskapligt då.
Blir det mer går det helt enkelt över min gräns.