Så förbannat ledsen
Nu är det definitivt över med mannen jag har dejtat sen oktober. Han jobbar jobbar å jobbar, är delägare i ett företag och jobbar ca 75 tim i veckan och har ingen tid över till mig.
Så nu tog jag beslutet idag… det är ingen ide att lägga mer energi på honom. Trots att jag älskar honom, men får man ingen kärlek tillbaka så är det ju bara att ge upp.
Är så ledsen så hela kroppen skakar och tårarna bara rinner.
Behövde bara skriva av mig… 
fy så jobbigt.. ger stykekramar till dig..
Vet precis hur du känner .. har varit i samma relation..
Vad sa killen då? ville han försöka ge dig mer tid.. eller trappa ner på jobbet? det kommer kankse inte alltid vara så mycket jobb..?
Men om du inte får kärlek tillbaka då är det bara och gå vidare, en dag hittar du den som ger dig allt du är värd. Låt dig vara ledsen ett tag, det är ok.
Tack snälla! Nej han kommer nog inte trappa ner på jobbet, han har alltid jobbat mycket mycket och jobb för honom är prio ett, så är det bara.
Kram tillbaks och tack igen för dina ord…
Vad tråkigt :( Men det låter som ett bra beslut som kommer göra dig gott. Kärlek behöver alla och alla förtjänar att få den.
Kram på dig
Fast han vill inte släppa greppet så det är svårt…
Kram på dig också Hera

Att vara delägare kräver enormt mycket tid, allra helst om företaget är nystartat. Om något/några år kanske han kan börja delegera ut uppgifter om företaget går bra.
Att skära ner på arbetet är nog tyvärr svårt eftersom vinsten är beroende av engagemang - är han inte på jobbet så blir det inga pengar. Det är bara tråkigt att det ska bli på bekostnad av kärleken :(
Är du säker på att du är villig att ge upp? Jag tror inte det är så att han väljer bort dig, men om han prioriterar om så går företaget sämre och ekomonin likaså. Han är i en rävsax mao!
Carpe Diem
#5 ok det kanske är jag som är överkänslig, jag vet inte. Jag är ju så jäkla kär och därför blir jag så besviken varje gång han inte vill träffa mig.
Hur som helst, så igår kom en kompis hit och vi skulle gå till puben, då sms:ar han o frågar om han får komma dit, så vi träffades igår ändå.
Fan - det är svårt det här - jag har försökt bryta med honom förut, men han släpper inte taget och då kan inte jag göra det heller.
Tack för dina ord MimmieM får mig att tänka efter lite. 

TS Har han sagt att han inte vill träffa dig eller är det bara så du känner?
Eftersom han messar dig och frågar om det är okej att komma till puben, så tolkar i alla fall jag det som att han är intresserad.
Håller med #5 om att det är krävande att vara delägare i ett företag och om några år kanske det lugnar ner sig…
Jag förstår att du tycker det känns jobbigt och svårt att hantera situationen och alla känslor. Hade jag varit i dina kläder hade jag pratat med killen för att få ett rakt och ärligt svar, är han intresserad eller ej?!
Ibland kan det vara värt att vänta!
Lycka till!
Jo han är intresserad, det har han sagt flera ggr och han sms hjärtan o pussar varje dag och har gjort det nästan varje dag sen okt. Han har sagt att han tycker väldigt väldigt mycket om mig och det tror jag väl på.
Jo han har också sagt att jag måste ha tålamod, så han kanske menar mer än vad jag får för mig ibland.
Jag vet att jag funderar för mycket emellanåt och är väldigt osäker på mig själv.
Tack Bunn för att du ville svara också och det känns bra att läsa det ni skriver. 
Han vill ju uppenbarligen inte sluta träffa mig iaf, jag har ju sagt några ggr förut att jag inte orkar med det här, men han hör alltid av sig ändå efter några dagar, när jag inte hört av mig på ett tag.

Det viktigaste för att få en relation (man-kvinna, syskon, vänner osv) att fungera är kommunikation, vilket tyvärr, ofta glöms bort i många relationer. Att vara rak och ärlig, från båda håll, är det absolut bästa och alla inblandade mår som bäst.
Jag förstår om du tycker det är svårt, men försök att stå på dig för bådas skull. Orkar du inte så säg det till honom.. kan han inte respektera det så tror jag, ärligt, att han inte skulle göra det i framtiden heller.
Skickar en stor lyckönsknig samt en kraftkram till dig!
Jobbig situation för dig! Förstår hur du känner. Styrkekramar i massor till dig!!!
Tack för era ord och styrkekramar! Dom behövs…
Gumman. Du och jag har ju PM:at om detta innan. Så jag vet vad det handlar om.
Ge det tid…om du orkar vänta. Han vill ju träffa dej och är intresserad.
Kan du inte hitta på nåt som tar en del av din egna tid`? Så slipper du fundera så mycket….utan bara flyta med ett tag.
Vet att det är jättesvårt när man är kär. Då vill man ju träffas så mycket som möjligt.
Men prata med om det hela igen. Att det ska vara ni och att ni ska ses när det finns tid…
Varm kram till dej.
mia…. ja vi har ju pratat mycket om det här och som du ser är det ingen ändring… blir så less och har flera ggr bara velat ge upp honom och gå vidare, men som sagt det är ju så svårt när det är starka känslor med.
Hur går det för dig förresten? 
Kram
Jag förstår din frustration över det hela.
Gör det som känns bäst i ditt hjärta.
Tänk efter: Blir du mer ledsen när du vet att det är slut? Eller är du mer ledsen när du vet att han vill ha dej men ni har svårt att få till tid till att ses?
Hoppas du förstår vad jag menar..
Tja du…det är som det var innan..hahahah…Vi fortsätter på samma vis.. Men jag är ändå nöjd med det.
Kram till dej.
Ja men vet du mia - att ibland känns det som om det kan bli vi om jag bara har tålamod - och ibland får jag för mig att han bara har mig som nån slags reserv och att han under tiden egentligen letar efter nån annan.
Svårt att förklara… fast ibland känner jag mig lugn o trygg med honom men vissa dagar vet jag inte alls…
Fan va svårt det är 
Och han är inte lätt att prata känslor med alls. Ibland tänker jag att han är känslomässigt handikappad… suck
Kramisar

Ge detta tid. Och stå på dig. Gå inte tillbaka för det blir inte bättre. Mitt ex vill heller inte släppa taget. Vi har varit isär i 6månader. Jag vill absolut inte ha tillbaka honom.
Mvh Angelica
voff på er värd för jack russell terrier
#16 Åhhh men jag vill ju så gärna ha den här mannen! Älskar honom, men tyvärr så är det nog obesvarat. OK han tycker om mig, men det räcker inte, eller så kan det vara så att han tar lång tid på sig och kanske ska jag ge honom en chans…
Så satans svårt!
Fast å andra sidan vet jag att han ALLTID priat jobbet. Han har haft två långa förhållanden i sammanlagt 20 år och då låg han ute på jobb och var hemma tors-sönd, så han är förmodligen inte van att verkligen vara tillsammans så mycket med sina tjejer.
Han har varit singel i 5 år ungefär samtidigt som han var med och startade upp företaget.
Svårt svårt svårt…. 
Men du…hur skulle han ha tid att hålla på med nån annan när han inte ens har tid för dej? Tänk så…*L*
Jag vet hur du tänker och känner. Och kan bara ge dej styrkekramar!!
#18 Jo men det är ju inte så svårt att ljuga om det eller hur? Han kan ju säga att han jobbar eller bara hemma o sover… hur ska jag kunna veta?
Jag VET att jag inte ska grubbla så förbannat mycket, men kan inte låta bli, har så låg självkänsla.
Tack mia! Kramar till dig också!
Usch vad jobbigt :( *tröstkram*
Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.
#20 Tack! Kram tillbax


Han krossar mitt hjärta!!! 


Tänk att kärlek kan övergå i hat så fort… Men det är som dom säger, kärlek och hat går hand i hand….
Riktigt tråkigt när det blir så Mysan :( Kram på dig

Vad är det som har hänt nu då? Dela gärna med dig!
Carpe Diem
Lite svårt att förklara men iaf. Han har velat bli inbjuden till mig sen jag flyttade till egen lgh (bodde inneboende hos dottern och hennes familj i fyra månader).
Naturligtvis har jag inte velat ha hit nån när det varit som stökigast utan vill att det ska se ut som ett hem först (flyttade 1 mars).
MEN när jag väl bjuder in honom så nog f*n skyller han på att han måste jobba just den kvällen!
Tror inte på honom längre, han VILL inte, och varför är det så svårt att säga det?!
Han har levt själv dom sista 5 åren och bara jobbat, som jag har fattat det.
Nu skulle han ha kommit ikväll bestämde vi igår, men naturligtvis får jag ett sms att han ska jobba ikväll! Jag tror inte på honom helt enkelt.
Det är nåt som är jävligt fel, han har dejtat tjejer nu i 5 års tid och tydligen funkar det inte. Vi har inte pratat om just det här, men jag har kunnat läsa mellan raderna det lilla vi pratat om det.
Dom andra har nog också tröttnat… Hur som helst så svarade jag på hans sms om att han skulle jobba ikväll och frågade var han inte kunde vara ärlig istället och säga som det är.
Fick till svar att han har det jobb han har och att han nog ska vara själv för han vill inte såra mig…
Suck! Jag VET ju att det är det allra bästa MEN när så här starka känslor (från min sida) är inblandade så tar ju hjärtat över förnuftet.
Tack för att ni orkar lyssna! Kram till alla! (Känns som hjärtat håller på slitas ut ur kroppen) 

uch och fy. Jag skulle nog inte äns försöka igen om jag var du Mysan59.
Kram Angelica
Mvh Angelica
voff på er värd för jack russell terrier
Kram och tack angelica75!