Jag måste skriva av mig lite…

Min familj och jag…
Mina föräldrar skiljdes när jag var liten (kaske 8-10 år gammal) I frågan om varfrör de skiljdes råder delade meningar. Mamma säger att det berode på pappas alkolholism (vilket han själv blånekar) och enligt pappa berodde det på att mamma varit otrogen med den man hon lever med idag.
Pappa säger också att han aldrig har tyckt om min mamma utan levt med henne enbart på grund av min älsta syster (låt oss kalla henne Frida). Frida kom till av "ett misstag" och pappa kände, enligt egen utsago, att han var tvungen att ta sitt ansvar som förälder, men när Frida var ca. 2-3 år flyttade hon och mamma till Göteborg. Mamma flyttade sedan tillbaka och enligt pappa var det för att mamma inte var kapabel att ta hand om varken sig själv eller Frida. Pappa säger att mamma hade varken jobb eller pengar, vilket mamma säger är skitsnack. Delade meningar om allt och det kastas mycket skit fram och tillbaka och vi syskon får stå i mitten och ta emot.
7 år efter Frida föddes min äldre bror, även han var ett "misstag". 3 år senare föddes "Anna" och  2 år efter "Anna" föddes "Lena". När "Lena" var 3 år gammal föddes jag och 3 år efter mig föddes "Ida". Alla var vi "misstag", enligt pappa i alla fall. Han säger att mamma "glömt" sina p-piller.

Frida är idag 37 år gammal, har 4 (snart 5) barn med 4 olika pappor. Hon är arbetslös, har en son med grov aspergers och två småungar (8 och 3 år) som ständigt hänger, slänger och klänger på henne. Inte nog med det, hon har även en hund, en kanin och tidigare även en katt som var tvungen att avliva. Kaninen skaffade hon som födelsedagspresent (april 2009) efter mycket tjat från 8-åringen. Det var kul i två veckor, men nu sitter stackarn i sin bur och ingen bryr sig om den. I sitt val av fäder har hon aldrig varit särskilt noga. Pappan till de två första barnen vet jag inte så mycket om, inte heller pappan till det tredje barnet, men mer lämpliga fäder än så kan inte vara svåra att hitta.. Pappan till det fjärde barnet har, troligen någon form av autism. Och pappan till det kommande barnet har jag aldrig träffat, men Frida har själv sagt (till pappa och pappa till mig) att han har psykiska problem. Hon har haft fruktansvärt bråttom med att skaffa ungar med alla dessa karlar. Vissa av dem har hon inte känt mer än ett par veckor.
Anna har aldrig kunnat slutföra de utbildningar hon påbörjat och har nu skulder hos kronofogden, CSN m.fl. på över 80 000:-. Hon är arbetslös och har diagnos, manodeprisson.
Lena, misstänker jag har ortorexi och Ida bara festar, festar och festar.

Frida borde vara vuxen nog att kunna ta hand om sig själv, men med tanke på hur hennes livsstil och -situation ser ut så tvivlar jag.

Jag har fruktansvärt dåligt kontakt med mina syskon och om jag ska va ärlig så vet jag inte om jag orkar med dem längre.

Ingen av den kan höra av sig bara för att fråga hur jag mår, utan oftast så ringer det bara när de vill ha hjälp med något. Detta gäller främst Ida. Får hon inte som hon vill, dvs. om jag säger nej (vilket jag sällan gör, utan att vara sjuk eller att ha annat planerat) blir hon fruktansvärt arg, slänger luren i örat på mig och vill inte prata på hur länge som helst. Flera gånger har det hänt att vi inte pratat på, ja säkert två veckor. Och oftast, för att inte säga, alltid är det jag som kommer "krypandes till korset".

Min mamma och jag kommer inte särskillt bra överrens heller.
Det blir mest bara tjafs och bråk mellan henne och mig, om allt och ingenting.
Jag har inget minne av att vi, i familjen, någonsin har sagt "jag älskar dig" till varandra. Vi pratar inte om känsliga saker, har aldrig gjort och kommer nog aldrig göra det heller…

Jag har varit mobbad under hela min uppväxt, från den dagen då jag satte min fot innaför skolans teritorium för första gången i livet tills att jag hoppade av gymnasiets första år. Jag orkade inte.
Jag träffade så småningom en man som kom att misshandla mig psykiskt, jag har haft anorexi och självskadebeteende.

Nu hinner jag inte skriva mera, men det kanske räcker så här. Det är rätt långt och krångligt som det är…