![[helenal]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Förvirrad nu igen
Hej! Känner för att skriva av mig lite. Jga har alltid haft lite svårt att prata om känslor med den jag träffar men nu ätnligen så tog jag mod till mig och gjorde det igår med en kille jag träffar. Vi har träffats i 1.5 månad och allting har känts jätte bra, ses tre ggr i veckan typ. hörs av varje dag, har fått träffa hans killkompis och han visar verkligen att han gillar mig, både när vi är ensama och med hans vänner. Håller mig i handen, pussar mig etc. Men igår så ville jag prata lite med honom om vart han tycker vi står. Jag tog mod till mig och frågade honom rakt ut , HUr han tycker det går mellan oss och om han ser oss som ett par. Han svarade först bara jo det går bra tycker jag, ser du oss som ett par?(han vände på frågan) jag svarade, ja. så sa han att han börjar känna dig mer och mer men han har inte funderat så mycket på det.. så sa jag aha men vad är vi då, han ba jag vt inte. sen sa han men jag träffar ingen annan eller pratar med ngn annna och kommer aldrig göra det heller. Flytkigt svar tycker jag. Blev faktiskt lite besviken.. för enligt mig så tycke rjag man borde veta lite mer efter 1.5 månad och känns som han säger till hans vänner att vi är ihop men inte till mig. Han har tom tagit bort sin singel status på fb;)
Vad tror ni? Att han är rädd för att bli sårad eller att han helt enkelt inte är kär? svårt för er att analyser amen behöver råd vad jag ska göra nu.. ta det lite lugnt kanske för jag har ändå lagt korten på bordet nu.
Han verkar ju helt klart vilja vara tillsammans med dig, men någon blyghet eller försiktighet gör att han inte vill sätta stämpel på er än.
Ta det lugnt och fortsätt njuta av nyförälskelsen! Jag tror inte han är på väg bort, så oroa dig inte och låt hans känslor mogna ett tag till utan att du pressar honom på en titel.
Vänliga hälsningar
Cindy
Ja du har nog rätt, jag är väldigt implulsiv av mig så kanske får ta det lite lugnt… men så svårt när man själv bara vill vara tillsammans, men jag ska njuta..=)
Du märker ju att killen uppenbarligen är intresserad och han ser sig ju som "off market" och det kan ju räcka för stunden. Med mitt ex så tog det sin lilla tid innan vi båda öppet erkände att ja, vi var nog ett par. Men egentligen så hade vi ju betett oss som ett par sedan första veckan. Bara det att det inte hunnit mogna hos oss riktigt. Han kanske behöver mogna i det hela lite grann? Det är ju ändå vågat att kasta sig ut för klippan och säga att man älskar någon och vill vara tillsammans med den, för när allt kommer omkring är 1,5 månader inte lång tid när det gäller att lära känna en människa.
Håller med Cindy, njut. Se det positiva i det hela, du tycker om honom och han tycker om dig. Fortsätter det så kommer ni ju vara ett par till slut ändå :)
Paulina
jo ni har rätt, bara jag som alltid vill veta allting men hoppas inte det ställer till det för oss nu bara för att jag tog upp det igår? Men nu vet han iallafall vart jag står, men jag kommer inte pressa han eller något utan ta sin lilla tid så får vi ser hur det utvecklar sig.
Det går bra ska du se. Den osäkerhet man oftast känner i början kan vara jobbig att hantera. En etikett lugnar, gör att man känner sig trygg. Men å andra sidan får man inte pirret, nyfikenheten, spänningen om det inte finns ett visst osäkerhetsmoment. 
Du har fått jättebra råd här uppe, och jag tycker som dem - hänge dig åt att njuta av att ni träffas, se fram emot varje nytt tillfälle ni träffas med förväntan och spänning.
Jag och min kille är bägge lite "äldre", 46, men det tog ändå tid innan vi vågade helt förlita oss på den andre, börja ta varandra för självklara, och ta det som givet att vi skulle ses varje helg (vi bor 7 mil från varandra). Det tog i runda slängar runt 9 månader innan vi nådde det stadiet. Ett förhållande behöver ibland tid på sig för att "rota" sig och kännas tryggt. Olika lång tid, beroende på personerna.
Ni har början till något fint, det syns när man läser din text. Fortsätt så - det ordnar sig!
Starta ny diskussion