Min första tanke är att du inte har rätt att vara arg på din man för att han har fått en nära vän. Sen tycker jag inte heller att man har rätt att läsa andras mail/facebook utan att råga, det är att snoka och det hade jag aldrig accepterat. Och något man aldrig nånsin får göra är att hota med att ta sitt liv! Be om hjälp om man har självmordstankar, javisst! Men att hinta att man bara överlever med hjälp av sin partner driver bara förhållandet i diket.

Nog med kritik nu, hoppas du förstår vad jag menar. Men däremot har du givetvis rätt att vara arg på honom om han ljuger och går bakom din rygg.

Ställ honom mot väggen och fråga rätt ut om vad det är för relation han har till denna kvinna. Säg att du inte kan låta bli att bli misstänksam eftersom han verkar prioritera att ha kontakt med henne framför dig, och att det är ju du inte van vid. Att eftersom du är van vid att man har en så tajt kommunikation bara inom ett förhållande, så kommer avundsjukan.

Säg att du saknar din bästa vän och vill ha honom tillbaka, men försök att inte klandra honom för att han skaffat en ny vän även om du inte gjort det. Kanske är hon verkligen inget annat än just en riktigt bra vän, och är så fallet tycker jag att du ska försöka vara glad för hans skull. Givetvis måste han förstå att du också behöver uppmärksamhet, prata med honom och vara en stor del i hans liv!

Har du själv försökt aktivt att skaffa vänner, eller har du nöjt dig med att ha din man? Min erfarenhet är att man mår bäst i ett förhållande om man har separata vänner att anförtro sig till och umgås med, så man inte kväver varandra.

Det som sårar mig mest är att han skrivit

Jag har fått träffa en JÄTTEviktig vän till mig som gör sådant som man inte trodde någon kunde. En helt otrolig människa. O efter jag träffat dem så blev min dag mkt bättre.

Det får mig att känna att jag inte är den vän som jag var med han innnan.. Jag är tydligen inte den som gör det han inte trodde någon kunde.. Jag trodde det var fruns uppgift… Det gör ont i hjärtat att jag inte är den helt otroliga människan..

Jag kan inte prata med han för när jag berättar mina känslor eller vad jag tycker tänker så blir han bara arg..

Jag har frågat han om relationen och de är bara vänner… Jag vet att han har berättat om "alla" våra problem och det sårar mig åxå.. jag vill att han ska prata med mig om det och inte dra in någon annan..

Jag har varit nöjd med att ha min man som vän.. Han är endå den jag kan berätta allt för  eller nästan i alla fall…

Jag vet inte hur man söker aktivt vänner.. jag känner mig mer och mer osocial… Jag är hemma och arbetlös och gör praktik i stall där jag är själv…

Jag är jätteglad att han har vänner, framför allt på jobbet då det har varit tufft där och han inte kan berätta för mig.. Men när han är hemma så är det som om han umgås med dem bara fast via telefonen.. Den piper i tid och otid…

Jag mår bara skit så fort jag tänker på hur jag är… Hur har jag blivit den person som jag är just nu..

Jag ångrar med hela mitt hjärta att jag gick in på facen och såg detta för då hade jag mått betydligt bättre.. För fick jag gå in på mailen/facen/mobilen utan att han brydde sig.. men inte längre mobilen har han med sig överallt i duschen till och med, mailen får jag kolla men facen vet jag inte.. eller han hade nog inte velat att jag skulle se detta meddelande….

Jag tolkar dom orden som att han inte förväntat sig sådant stöd från en vän. Det behöver ju inte exkludera att han tycker att du, hans fru, ger honom ett minst lika stort stöd? Jag tror helt ärligt att många män är uppfostrade till att inte prata känslor med vänner, och då kan det ju komma som en överraskning att vänner kan vara ett enormt stöd! Att ens livspartner är ens största stöd är väl på nåt sätt underförstått i vår kultur?

Kan du inte prata med honom så är det ju kört. Du kan inte gå runt resten av livet och vara förbannad på honom, och han kan inte fortsätta umgås med denna kvinna utan att du kommer känna att han på något plan bedrar dig. Det bästa vore nog om ni kunde prata med en tredje part, typ en familjeterapeut. Eller skriv brev till varandra, om ni inte kan prata utan att hetsa upp er. Men prata måste ni.

Vad är det du känner sårar dig att han pratar med en vän om ert förhållande? I mitt liv är det en viktig del för mig att få ventilera med en vän då och då, ibland för att lufta något negativt men oftast för att bara prata om det positiva. Hade du känt samma motvilja om det var en killkompis han pratade med?

Missförstå mig rätt, trivs man bra utan vänner och bara med sin partner, så ska man inte söka vänner bara för att… Jag tänkte mest att du kanske skulle må bättre om du också hade nån att ventilera med. Ta nån kurs på t.ex. folkuniversitetet, gå med i en kör eller förening, sätt ut en annons om fikapolare i lokaltidningen - det finns massor av sätt man kan träffa nytt folk på! Senast förra veckan fikade jag med en tjej här från iFokus, trots att jag egentligen också är lite av en ensamvarg.