![[okkrip56]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Kunna hantera obesvarade känslor..
Hej! Jag har återigen råkat ut för "ett fenomen" som nu att jag blivit förtjust i en mycket trevlig o fin man som det känns svårt att släppa tankarna ifrån..o skulle jag bara kunna trolla skulle jag göra så att han visade mer intresse så att det blev en relation…denna väntan..är i ett vakum..vet att jag måste duga och tycka om mig själv, älska mig själv o inte vara ett offer för den här mannen, vill han ha mig så får han "ta mig".. o jag vet att jag kan inte söka kärlek, den kommer till mig.. Nu har jag inte sökt kärlek utan vi råkade mötas,, blickar utbyttes visserligen men det var inte jag som tog första steget..dvs jag har inte varit desperat, men när vi väl möttes, ssk 2:a gången så uppstod intresse o förtjusning hos mig mot honom..o i vårat möte, kände jag att det var ömsesidigt… då har jag svårt att förstå varför inte motparten visar sitt intresse!? Rädsla? Känner att jag hamnat i en bubbla o där vill jag inte vara! Vill vara fri i känslorna, inte ett offer! Försöker jobba med detta, men det är inte lätt.
Känner någon igen sig?
Hej.
Jag har upplevt en del sådant i mitt liv och som du skriver är det viktigt att inte förlora sig själv, hur svårt det än är. Försök att helt enkelt ägna dig åt de normala saker du gör i ditt liv och sysselsätt dig, annars är det fruktansvärt lätt att tänka för mycket. Släng gärna iväg ett meddelande om du vill diskutera detta vidare.
Jag hade de en period med kille som jag skriver till via en dejtingsida..men ja efter 2 veckor lägger sig den där nykärleken och ångesten.. och man får börja tänka mer med hjärnan. Passa på och må bra om du gör det av dina känslor, ignorera känslor som gör att du mår sämre och utnyttja de som gör att du mår bättre.. Känn dig vacker och bekräftad och ignorera känslor kring att du skulle vara borglömd eller ignorerad, det är han som förlorar och inte du för du har ju dig eller hur?
Japp, jag känner igen mig. Är hals över huvuder förälskad i min killkompis. Han är perfekt på alla sätt och vis utom att han har svårt för fysisk kontakt och att kramas. Samt att han vill leva ensam i cellibat, för att ägna all sin tid som han har till sina barn.
Jag får bara respektera läget och kanske kan jag vänta på honom, kanske inte.
Men, ibland så känner jag ändå en utveckling åt att vi kommer varandra närmare och närmare. Och ibland så glider vi bort i från varanda men fortfarande kvar i utvecklingen.
Jag har lovar att inte pressa honom på något sätt, han vet var jag står och jag vet var han står. Så kanske, kanske blir det vi två en dag ändå. *hoppas*
Det är hur som helst ett svårt läge för mig och förmodligen ett svårt läge för honom med…
Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.
"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"
Nog kan du väl fråga honom rent ut vad för slags intresse han känner, och om han vill träffas en gång till och lära känna dig lite mer?
Hej!
Och tack för Era inlägg! Alltid intressant o bra att ha bollplank! Ja nog skulle jag kanske kunna fråga om vi kan träffas en gång till, men han sa förra veckan i sitt sms-svar till mig att "vi kan höras senare i veckan" och nu har detta passerat.. han blir även borta den här o nästa vecka. Jag hade tänkt att vänta ut han o se om han hör av sig o sen kan jag (om jag inte gett upp) kontakta honom…
För att börja fråga i telefonen el i ett sms om vad han känner för mig, kanske inte är så bra?
Hälsn
Okkrip56
Starta ny diskussion