Tycker det verkar rätt idealiskt! i alla fall om det funkar ekonomiskt och transportmässigt…  Man slipper slita på vrandra, ser fram emot att träffas o.s.v.

Min man hade kvar sin lägenhet i ca 2 år efter vi träffats.  Ett tag funderade vi på att ha den kvar som "övernattningslägenhet i stan" eftersom vi annars bor ute i skogen.  Fast efter sonen föddes blev det att det gick mer än en månad mellan att nån var där och då kändes det dumt att betala den hyran.  Sådet blev att "deltidssambo" övergick till heltidssambo. Utan gemensamt barn kanske det inte hade blivit så.

#1 Ja precis.

Jag ska bara bo 10 minuter med pendel ifrån. Så transport är inget problem.
Har katterna kvar i "orginalhemmet", så jag kommer åka hit ofta för att vara med dem, när killen är på jobbet.

Okej, ja det förstår jag att det blir mycket att ha två hemsådär, om ett bara står.

Är i samma sits som dig, då jag och min pojkvän nyss tagit samma beslut. Han ska flytta till en lägenhet 10 min här ifrån.

Så jag ställer samma fråga som dig. :)

#3 Nejmen se där :)

Hoppas det löser sig för er!

Jag är lite förvirrad över begreppet särbo på halvtid. Jag är särbo, men vi sover hos varandra minst hälften av nätterna. Är det samma sak?

Vi trivs iaf sjukt bra som vi har det! Speciellt efter ett par månader när jag bott mycket hos honom pga renovering hos mig. Aaah, frihet! ;-)

#5 Ja, jag vet.. Ville bara sätta ett begrepp på det, haha.

Så i ditt fall kallar jag nog det också för särbo på halvtid, hehe.

Okej, kul att höra att det funkar.
Ja, här hoppas jag att det ska funka bra, men det känns bra, och det är ju huvudsaken!

Jag har precis skaffat egen lägenhet jag med. Flyttar ut från min älskling. Men vi kommer träffas hela tiden ändå tror jag ;)

Jag är helgsambo och veckosärbo, ha ha .

Man ska inte hänga upp sig på det som är "gängse" och hur andra gör - viktigast är att ni hittar en lösning som FUNKAR FÖR ER. Angår faktiskt ingen annan hur ni väljer att ordna er samvaro.

Gör det ni blir lyckligast och mår bäst av!

#7 Ja, det tror jag att jag läste förr. Skönt att man kan komma fram till lösnigar tillsammans.
**
#8** Absolut, var mest ute efter erfarenheter lite allmänt.
Klart vi väljer själva, och vi är nöjda såhär långt

Önskar att min sambo kunde vara lite mer öppen för det. Han kan absolut inte tänka sig den lösningen även om jag är övertygad om att det är det bästa för oss just nu. Han oroar sig för vad andra ska tycka och han säger att att flytta isär bara är ett steg närmare mot att göra slut. Jag däremot tror att det skulle vara hur skönt som helst. Inget mer tjafs om städning, matlagning osv. Bara ses när man har lust. Hade varit underbart men men…

#10 Vad tråkigt. Hoppas ni kommer fram till någon lösning! Lycka till!

Särbolivet är himmelriket! Jag får ha kakan och äta den! Känner jag för ensamtid åker jag hem. Jag möblerar som jag vill, behöver inte kompromissa om nånting om mitt hem, matvanor eller rutiner.

När vi träffas så gör vi det för att vi vill, inte för att vi inte har nåt val. Ett ex till mig blev sur om jag inte följde med ut på fest och hellre stannar hemma framför teven, eller hittar på nåt med en vän. Som särbo tar vi inget för givet, och slipper sånt tjafs.

Fattar inte varför jag så prompt skulle vara sambo när jag var yngre… Trivdes väl inte helt med mig själv, antar jag.

#12 håller med, precis de argumenten jag brukar använda när vi diskuterar detta hemma. Men han är fast i traditionellt tänkande om hur det "bör" vara. tråkigt men han kommer nog inte ändra sig.

#12 Låter ju underbart. Lite så vi tänker också..

Känns som om det kommer bli bra det här

#12 Känner precis likadant. Har haft 3 sambo… varför i halva friden?? No more.

#15 Känner inte heller för att bo ihop 1 gång till. Det är väldigt skönt att ha sin diskbänk, säng, sitt badrum och sin klädbyrå ifred! För att inte tala om hur mycket MAT han äter!

Visst är det trevligt när han är här och jag njuter av närheten. Men lika skönt är det när jag får egentid i veckorna, ha ha :-).

#14 I mina tidigare två längre förhållanden svalnade glöden rejält efter 2,5 år och tjafset började. Efter ytterligare ett halvår eller år var uppbrottet ett faktum.

Nu firar jag o min nuvarande snart tre år (plus ett halvår dejtande innan vi blev ett "riktigt" par). Finns inte en tanke på uppbrott, och glöden är hetare än nånsin. Kanske beror det bara på att jag äntligen träffat min själsfrände, men jag är övertygad om att särbolivet spelar in. Varje gång jag väljer att åka till honom, eller han till mig, så pirrar det till som när man var nyförälskad.

Upplever att vi ersatt vardagsrutiner där man gör saker för att man delat upp sysslorna, med genuin omtanke och romantik. Lagar jag middag till oss gör jag nåt extra, inte min del av avtalet, t.ex. Är jag nugen på sänghalmsaction så förbereder jag det oftast redan innan han kommer hit, och det blir lite extra kryddat. Till skillnad från tidigare förhållandens totalt osexiga standard-godnatt-fras, ska vi ***? Om du förstår vad jag menar.

Jag tror också att ni kommer älska särbolivet! Och om inte kan man ju alltid flytta ihop igen.

#17 Ja, det är lite per automatik här hemma nu.. Vi bråkar inte eller så..
Men vi umgås knappt.. vi bara är..

Så jag hoppas att det kommer något bra ur det här. Jag är helt övertygad om att det är rätt för oss!

Ni som redan är särbos, kommer ni alltid bo som det? Aldrig bo tillsammans med er partner?

Jag ska bara bo själv ett tag för att prova på det, för att växa som person. Tänker definitivt bo med honom igen.

För min del, eftersom jag redan varit gift och bott ihop en längre tid (11 år), så är jag tveksam till att bo ihop på nytt. Jag har erfarenheten, och den var ju inte enbart av godo.

Upplever också att jag får de bästa bitarna av samvaron nu: en perfekt mix av sammanboende och ensamtid, precis som jag vill.

Min nuvarande kille kan inte heller laga mat, precis som min exman. Instinktivt känner jag att jag inte vill bo ihop med en till man som inte kan laga mat, när jag själv inte är stjärna på det och dessutom inte gillar att behöva laga käk varje dag, det tråkar ut mig.

Och jag orkar inte "relations- och sambo-uppfostra" en man till, en som aldrig bott ihop på allvar. Han är så borta vad gäller att hantera pengar, gireringar, hushållsekonomi, planering, etc. så jag skulle bli kanonirriterad.

Han har tandborste och kläder och en byrålåda och lite andra saker här. Det får räcka för närvarande.

Vi har nyligen diskuterat bo ihop / inte bo ihop, och kommit fram till att vi ska avvakta och se. Jag känner mig INTE redo, och då måste man avstå.

Säger inte att jag aldrig mer kommer att bo ihop med någon, men för närvarande är det inte alls aktuellt.

Men för folk i våran ålder, 45-50, som kör "andra varvet" så att säga, så är det faktiskt ganska vanligt att man väljer att INTE bo ihop, har jag sett.

Men jag tror det är viktigt att ha den erfarenheten i sitt liv.

Nu dejtar jag bara, men ett ex som jag bott med. Att vi ska bo ihop igen är långt långt borta. Jag vill inte ge upp mitt utrymme och den plats mina djur tar.

Det är något jag ser fram emot nu när jag flyttar, ATT SLIPPA ALLA DJURHÅR :D Överallt jag bott har jag haft djur, men denna gången ska jag INTE ha något!

Slippa städa var dag osv osv. Ha kläder som är utan hår. Kommer bli najs :P

#4 Verkligen. :D
Hoppas det löser sig för er med. :)

Anledningen till att vi ska flytta isär är att vi båda behöver lite mer egentid. Han behöver umgås mer med vänner och ha tid för sig själv, och jag behöver hitta en ny hobby så jag kan släppa lite på honom.
Vi har bott med varann i 7 månader nu och kan ärligen erkänna att han flyttade hit samma dag som vi bestämde oss för att bli tillsammans.

Jag tror att vi kommer umgås en del iaf, men att vi känner att båda har något eget. :)

#23 Lustigt.. Samma här, haha! Han måste få umgås mer, och jag måste lära mig att vara utan honom..

Ja, vi har ju bott ihop i 4 år, och det har vart såhär i ca 1½ år..
Så glad att det börjar hända saker, hehe.

#19 Vi skämtar ibland om att flytta ut i en stuga på landet, så vi slipper störiga grannar och kan ha sjuttielva katter , eller ännu hellre emigrera till Sydafrika och öppna ett Bed & Breakfast. Visst finns möjligheten där, men då får det vara en stor lägenhet eller ett hus så vi kan fortsätta ge varandra det svängrum vi bägge behöver.

#25 Bed and Breakfast i Sydafrika är en lysande ide. Har varit på flera stycken och ruinerat mig själv ;)

När jag läser denna tråden så tänker jag: jag och min pojkvän har aldrig överhuvudtaget bråkat om sysslorna? Även om vi inte är med varandra dygnet runt, så händer det ibland att jag är hos honom ett längre tag. Visserligen blir jag irriterad på hans skämt och dyl. Men aldrig om sysslorna

Jag antar att jag är också särbo/sambo på heltid Men kommer jag in på utbildningen i Östersund och kommer ev gå där i tre år, så kanske han och jag blir sambos på heltid!

#24, Woah! Läskigt. :P
Hur känner du inför att flytta isär? Tror du att det kommer bli jobbigt?
På ngåot vis känner jag att det kan bli lite jobbigt att han på nått sätt väljer bort mig. :S

Halvtid är det väl inte eftersom vi ses några dagar i månaden men ja.. Vi bodde ihop i över 2år innan jag flyttade till förmån för utbildning, då sågs vi varje helg. Sen flyttade jag längre och nu är det som det är sedan snart 2 år tillbaka.

Jag trivs inte med det, jag är en klassisk "bo-ihop-människa", iaf i detta förhållande. Även fast vi bodde ihop så hade vi egen tid om vi ville och vi umgicks även utan att känna att det var för att vi inte hade några andra val. Vi fungerar väldigt bra ihop på det sättet, han är så lätt att ha och göra med så det är inte betungande för min del alls, medan jag lätt blir irriterad på folk efter bara några dagar ihop i vanliga fall.

Fördelen som särbo är väl ändå att man får styra och ställa som man vill hos sig själv. Nackdelen är ju att han gör detsamma hemma hos sig ;) Man engagerar sig mer när man väl ses samtidigt som det i sig kan bli en press att man måste göra saker bara för att man ses sällan.

#27 Hehe, just i mitt fall bråkar vi inte om sysslor.
Gör inte jag något tar han tag i det, och tvärtom..
Det enda som jag kan tycka är synd, är att han ibland hinner med ALLT innan jag fått en chans, hehe

#28 Haha, jag håller med!

Ja, för mig känns det bra, och för honom också.
Det som jag är lite orolig över är mina katter som han inte är så förtjust över.
Ska höra med killen jag hyr av om vad han tycker om katter i huset, haha!
Annars känns det bra. Att det börjar lossna och komma någon vart.

Det var jag som tog upp förslaget, så den känslan har inte jag.
Men inte ska du vara orolig, du får tänka på att det är ett sätt att bättra på relationen, och att få en chans att sakna varandra.
Jag tror absolut inte han menar det som att han väljer bort dig, men är du orolig kan du ju prata med honom om det. Kanske han kan lugna dig