Bara visa att du finns där när han behöver dig. Men låt honom ha lite avstånd om han behöver det.

Jag håller med Det räcker med att bara finnas där och låta hans reaktioner få komma och ta sin tid.

Låt honom gråta. Låt honom vara tyst. Alla människor reagerar olika vid sorg.

Tycker att du ska fråga honom vad du kan göra för att trösta honom.

En del människor skärmar av sig när de sörjer, orkar inte ta in någon. Det kan vara förfärligt jobbigt för deras omgivning, som gärna vill hjälpa men inte "får". Men svårt att göra något åt det. Visa att du finns där. Ge honom tid.

De 4 H:na

Små råd till dig som möter och vill stödja någon i sorg:

• Håll tyst - säg inte att du förstår, för var och en som mist någon nära bär sin
egen sorg som ingen annan kan förstå fullt ut. Och säg framförallt inte att den
sörjande ska försöka glömma, det vore ju hemskt att göra. Det behövs inga
ord för att känna tröst - låna bara ut dina öron och lyssna!

• Häll i - den som sörjer glömmer så lätt bort att äta och dricka och blir ännu
svagare av det. Så bjud gärna på en liten bit mat och något att dricka.

• Håll om - om du visste så viktigt det är för en förtvivlad människa att känna
mänsklig värme!

• Håll ut - jag vet att den som sörjer är jobbig för omgivningen! Men försök att
hålla ut. Jag lovar att du på sikt kommer att få belöning för ditt tålamod!

skrivet av Marie-anne Thörnström

en annan bra sak du kan göra är att läsa på vad sorg är för något

och tänk på en sak till det tar lång tid innan sorgen mattas av och det ska ta tid

#5 Jättebra "regler"

Tack så jättemycke för de reglerna, jag visste väl altihop egentligen. Jag förlorade min pappa för ett och ett halvt år sedan så jag har sorgeminnet nära till hands, så att säga.

Min pojkvän fick idag veta att hans mormor gått bort, de stod inte varandra särskilt nära nu längre, men en gång i tiden gjorde det. Min pojkvän kände idag att han ville vara ensam ikväll och jag sitter nu hemma hos mig och känner mig hjälplös och undrar om jag gjorde rätt i som gick därifrån, även om det var hans önskan. Man vill ju så gärna finnas där och ge den där stärkande kramen eller bara finnas där. Vilket skapar en enorm känsla av hjälplöshet, när man inte "får" det.. Men nu känns det bättre. Han vet att jag finns här när han behöver mig, ett litet samtal att han vill ha sällskap så är jag ju snabbt där. Men idag behöver han mig till att få vara ensam och ta in.. Tack igen för reglerna! De var precis vad jag behövde just nu!

Mycket bra regler!

Jag var den forsta av mina kompisar som forlorade mina foraldrar. Alla sorjer olika och det finns alltid en massa dimensioner som andra inte forstar - att  man kanske brakat dagen innan, att man hade ouppklarade saker, att man kanner skuld, att man kanner sig borttappad och liten, att man blir arg pa sig sjalv for att man inte gjorde en massa saker man planerat…

Jag ville helst vara ensam, tanda ett ljus, titta pa kort och grata ifred den forsta tiden. Andra vill ha narhet och stod. Jag behovde formulera mig, ha den dar konversationen med mamma och pappa som jag missat, tala till skuggorna, till etern. Jag behovde fa grata lite som ett barn, skriva nagra rader, plocka bland minnen for att bearbeta allt.

Som van kan man alltid saga att man finns dar om personen vill prata eller bara vill ga en promenad eller ta en fika eller bio utan att prata om sorgen. Jag kande ofta att jag behovde en break fran sorgen en stund och bara fa en glimt av livet som det var innan allt hande. Det gav mig hopp. Det kan kannas som en press nar folk vill att man ska prata om man ar som jag. Hela huvudet var fullt av tankar om handelsen sa vad jag behovde var att bryta loopen i huvudet en stund.

Jag kande hela tiden det tysta stodet fran mina vanner och att de fanns dar nar jag  var redo.