Jag har under en längre period pratat med en kille som jag bestämde dejt med, han råkade bli sjuk och den blev aldrig av. Sen efter det har ingen av oss riktigt haft tiden för någon dejt, vi har pratat i telefon, sms och msn lite då och då. Men saken är den att jag tycker att jag ställer alla frågor och att det är jag som driver saker framåt. Jag finner inte att han är nyfiken nog på mig och verkligen försöker charma mig… och det borde man kunna begära tycker jag, någonstans i min hjärna förtjänar jag det..Men jag vet inte om han är medveten om att jag vill det.

Han har förklarat en gång i tiden att han inte vill skapa sig en falsk bild av mig innan vi ses därför är han lite oengagerad, för då kan den falska bilden krocka med den verkliga..men det håller inte riktigt för mig som anledning…

Så nu börjar jag fundera, låter man de rinna ut i sanden eller sätter man ner foten och säger tack och adjö men nu får det vara och förklarar varför…

Vad skulla jag tjäna på att förklara för honom egentligen? Jo jag får ett definitivt avbrott… men samtidigt kanske jag dödar något som efter månaders av små prat och turer hit och dit kanske leder till något och de funkar. Många kanske blev det där…

Jag tycker han verkar trevlig och ganska social men inte tillräckligt på helt enkelt… och de är vad jag letar efter. Jag är passionerad av mig och ganska eldfängd, jag gör saker helt och hållet eller inte alls. Man kan faktiskt inte ändra på människor så då funderar man.. vad gör jag?