sexiga grannen.
Har ett förhållande på distans sedan många år tillbaka och det har gått upp och ner mycket under åren.
Just nu vet jag inte vad det är, vissa saker är bättre än på länge och andra sämre. Men jag älskar min pojkvän väldigt mycket och vi har kämpat hår för att få vårat förhållande att fungera. Har även barn tillsammans.
Men just nu har jag nog aldrig önskat så mycket att jag vore singel.
Flyttade nyligen till en ny lägenhet där det i huset bor en väldigt sexig kille och när vi började prata med varandra så upptäckte jag att att han är lika trevlig och snäll som han är snygg. Vi har samma drömmar och mål med livet och ganska lika bakgrund. Mitt hjärta bankar och hela jag hettar. Hjälp vad jag vill ha den här killen, jag skulle kunna lämna allt och starta ett nytt liv med honom på sekunden och ikväll fick jag veta att han känner likadant.
Var bara tvungen att skriva av mig lite.
Mitt inre är i kaos nu.
Vet han om att du har barn för det första? Vet du om han har någon tjej själv? Om inte tycker jag att du kan kolla med honom om han vill ses och kanske ha en myskväll eller något :)
Hade jag upplevt att jag var beredd att lämna allt jag hade så hade jag även gjort det oavsett om det blev något med den andra killen eller inte. Ens partner förtjänar mer än att få finnas bara för att inget bättre visat intresse tillbaka än.
Paulina
#1 Han vet om att jag har barn, han är singel och har själv barn i samma ålder. Vi har börjat umgås som vänner och kommer absolut att hålla det så eftersom jag är upptagen. Jag skulle aldrig vara otrogen.
#2 Jag är inte tillsammans med min kille bara för att det inte finns något bättre. Hade jag inte älskat honom så mycket som jag gör så hade jag lämnat honom för länge sedan.
Och många gånger så har jag funderat på att gå, precis som han funderat på att lämna mig. Men vi är som två pusselbitar som funnit varandra, så lika men så är sidorna där vi är så olika som gör att det är så svårt. Han vill inte ta ansvar, han vill inte bli vuxen och jag väntar och väntar och stöttar och börjar tröttna på att vara mamma.
Visst kan det vara själ nog att lämna min kille bara för att jag blev intresserad av någon annan. Väldigt intresserad av och som är det av mig. För att det inte är rättvist mot min kille att fortsätta vara tillsammans med honom. Men jag vet ju att han haft stunder då han kännt likadant när han träffat tjejer. Vi är väldigt raka och ärliga mot varandra, annars kan man inte leva på distans.
Jag måste helt enkelt en gång för alla kanske fundera över hur mycket min förhållande idag är värt att kämpa för. Hur stor chans det är att vi skulle få ett liv ihop igen.
Är i alla fall glad för åsikter oavsett vad det är. :)
Jag är bara vädigt förvirrad och att skriva ner det så här hjälper mig att reda mina egena tankar.
Får lägga till att jag sagt att om det tar slut med min kille så skulle jag leva ensam. Det är verkligen inte så att jag letat efter någon annan, för jag har inte kunnat tänka mig någon annan han min partner.
Jag har inget behov av att ha någon partner, jag är en ensamvarg och trivs bäst själv.
Så jag är verkligen chockad över att springa på någon av en slump som rört upp så mycket inom mig.