Relationer iFokus

Relationer

Etikettleva-tillsammans
Läst 3915 ggr
jankaz
2010-06-02 11:32
0

Hjälp! Krissitutation!

Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 3,5 år och tagit oss igenom allt mellan himmel och helvette där i början men efter det så har våran relation varit starkare än någonsin väldigt länge fram tills nu (trots en del motgångar ändå såklart). Nu står vi inför ett problem som vi verkligen inte ser någon lösning på själva.

Vi känner att det är dags att flytta ihop nu, och började prata om det för någon månad sedan. Jag har som inte tänkt så mycket på framtiden utan mest bara levt i nuet och på kärleken sedan vändningen i förhållandet.

Men nu då när vi bestämt oss för att ja, vi ska flytta ihop på riktigt (jag har bott hos honom som av och till under en tid nu), så kom jag till den insikten att jag vill inte bo kvar här i norrland, i mörkret på vintern, då jag alltid blir deprimerad och mår väldigt dåligt. Jag började liksom tänka att ja men nu när vi ändå ska börja stadga oss på riktigt så vill jag ta itu med detta som är ett STORT problem för mig. När vi ändå ska flytta så.

Jag mår alltså väldigt dåligt ca 6 månader om året då det är mörkt och knappt något solljus alls om dagarna här där vi bor nu. Jag blir så dålig att jag bara ligger helt orkeslös och vill nästan inte leva vissa dagar, jag har svårt att sköta jobb och skola pga denna depression, har svårt att sköta mig själv t.o.m.

Jag har provat antidepp mediciner men blir bara som ett spöke av dom och det fungerar inget vidare (ingen sexlust, inga känslor och killen tycker det är jättehemskt), terapi har inte heller fungerat, utlandsresa gör det inte bättre heller annat än liiite, lite, just för stunden. Jag verkar ,tyvärr, behöva solens ljus för att jag ska fungera och må bra.

Killen vill absolut inte flytta härifrån. Han säger att han har allt här (familj, vänner, jobb, intressen). Tyvärr tror jag det handlar mest om osäkerhet för han skulle kunna få allt det någon annan stans men visst jag respekterar att han känner så.

Vi är otroligt förtvivlade båda två och vi har förståelse för varandras åsikter och vilja men vi frågar oss själva båda två, hur mycket man ska sätta sig själv åt sidan för någon annan egentligen? hur mycket man klarar av att offra sig själv för någon annan?

Jag älskar honom över allting annat och visst JAG KAN stanna för hans skull (våran skull) men då är jag högst osäker på om vårat förhållande kommer hålla i längden. Mest troligt inte.

Han vet att han kan få allt de där han vill ha och behöver, likväl nån annan stans men han är en trygghetsnarkoman… därför står han ut med att ha mig hos sig när jag mår så dåligt på vintern för han vet var han har mig o han vet att han har allt annat runt omkring som han behöver då känner han sig trygg iaf. Men att flytta då vet han ju inte vad får och det skrämmer väl, helt förståeligt.

Men hur kan jag få honom att övervinna sin rädsla för detta och vara beredd att satsa på oss, inte hålla fast vid allting annat pga osäkerheten??? Hur kan vi lösa detta?

Magnuzk
2010-06-02 12:51
0
#1

Tänk på dig själv först och främst. Din fysiska och mentala hälsa är just nu det mest viktiga. Du måste må bra i grund och botten för att vara nr 1 för dig själv och dina.

Jag vill gärna skriva mycket mer, men har tyvärr inte tid att sitta så länge just nu.

Det första jag tänker på när jag läser är att du behöver flytta för din skull och för din hälsas skull. Du kan inte gå och dra på det längre och ska inte behöva ta mediciner och gå i terapi för detta, och är det bara för att det är naturens gång i norrland som påverkar dig så mycket, då kan du kontrollera det genom att flytta, då ska du absolut inte ta mediciner och gå i terapi och lägga ner tid och pengar på det och må så dåligt. Jag tycker inte att du ska stanna för hans skull för när allt kommer omkring så kommer du först och främst, och är det verkligen värt att stanna där och må så dåligt, även om det är för Kärleken?

Kärleken har möjlighet att följa med dig, även om han är osäker och är trygg där med familj och vänner i hemtrakterna. Jag tycker inte att du ska behöva leva i den osäkerheten och otryggheten, i att du inte vet om du kommer att klara av det och att förhållandet kanske inte håller, och ohälsan du har i allt längre och att du verkligen ska flytta för att få må bättre. Din hälsa är det viktigaste av allt just nu.

Tyvärr verkar det som om ni måste separera för att du ska få må bra, men älskar han dig verkligen och förstår så följer han säkert med. Det kommer att bli mycket jobbigt för honom att flytta och vara så långt ifrån vänner, familj och hemtrakter, men dem finns kvar och jobb finns på andra ställen. Osäkerheten kan övervinnas! Älskar han dig och bryr sig om dig, och sig, då kommer det att gå bra för er är jag säker på.

Jag höll på att glömma att svara på dina sista två frågor. Det verkar som om du har försökt på flera olika sätt att få honom att övervinna sin rädsla. Du har pratat med honom, du har mått förbannat dåligt för honom, och då i onödan med alla mediciner och terapi (onödan om det bara är pga naturens gång, menar jag). Du har visat honom att det här är vad du är beredd att göra för att satsa på honom och er, men nu verkar det som om du bara stångar dig mot en vägg och kommer inte längre i dina försök att få honom att övervinna sin rädsla. Nu är det bara han själv som kan ta sig den återstående vägen dit. Du har gjort allt du kan, tror jag. Hur kan ni lösa allt? Ja, jag önskar att jag hade ett bra svar på den frågan och att det svaret löste allt. Ni har sen länge redan försökt lösa det, men har kommit till en punkt nu då ni behöver lösa det på var sitt håll. Du har offrat dig mer än nog och har givit honom så otroligt mycket. Det är dax för honom att göra samma sak för dig. Du kan lösa det genom att vara kvar där eller flytta, och han kan lösa det genom att komma till insikt, övervinna sin rädsla, och flytta med dig, eller ha dig kvar om du väljer att stanna, men att då utsätta dig för ännu mer ohälsa, och ha mindre än halva dig och låta dig tyna bort och bli ingenting. Han är negativt självisk om han tar det valet. Du har gjort nog för honom och er. Det är dax för dig att vara självisk mot dig själv, för dig, din skull, din hälsa och din framtid.

Magnus.

[RoxannaH]
2010-06-02 13:39
0
#2

Jag håller med om det som Magnus skriver. Du har kommit till ett stopp, du måste ta dig förbi. Du är den enda som kan avgöra hur mycket du vill offra för honom. Vore jag du skulle jag flytta utan honom om det så handlar om att jag mår så dåligt som du gör, så skulle det inte vara värt att stanna för en kille. Men som sagt du måste göra valet själv. Försök prata med honom, berätta för honom att du valt att du måste flytta för att du inte orkar må dåligt. Sen låt honom ta sitt steg, vill han släppa allt ni har tillsammans för sin skull för att få vara kvar är han inget att ha, men kan han offra sig lite för din skull efter allt du offrat för honom så kommer det gå jätte bra sen.

Nu önskar jag dig lycka till och lovar att hoppas på det bästa.

Kram

Aviendha
2010-06-02 16:22
0
#3

Det viktigaste i ditt liv är ditt liv i slutändan.

Jag tycker ju iofs att du måste fortsätta att försöka överkomma problemet, för det funkar inte i längden att bara leva halvårsvis, och även söderöver är det mörkt och jäkligt, det är grått genom hela vintern i stället. Med det menar jag bara att det antagligen inte kommer bli en världsomvälvande förändring för dig om du har så allvarliga symptom nu, du kommer mest troligt att påverkas i vilket fall.

Vissa mediciner kan göra en så som du beskriver, andra hjälper inte alls, men som du säkert vet så är det "trial and error" som gäller när det kommer till antidepp. Det finns en uppsjö av olika terapiformer men även mycket hänger på personkemin till ens terapeut. Ljusterapi kanske vore något?

Kan ni inte komma överens om att testa att flytta? Det kan ju faktiskt vara så att han trivs över förväntan och inte alls tycker att det var hemskt - när han väl tagit steget. Inget hindrar ju honom från att flytta tillbaka för stället, vänner och familj finns ju kvar. Testa och låt det gå ett tag och utvärdera. Fungerar det absolut inte då så får ni ta ett beslut utifrån det.

KimE
2010-06-02 17:04
0
#4

Vad har du för jobb?

Att vara ute och ta vara på det solljus som finns gör stor skillnad.

Som "3" skriver får du snöfattiga vintrar som är ganska mörka.

Att prova flytta är en dålig lösning för honom då livet hemikring går vidare och det inte är säkert att det finns så mycket att flytta tillbaka till.

Maria
2010-06-02 17:37
0
#5

Jag är också inne på att det här med att flytta söderut (om vi nu inte pratar medelhavetFlört) inte kommer göra så stor skillnad. Det finns hur mycket vinterdeprimerade människor i södra Sverige också så du kanske har för stora förhoppningar om att en flytt skulle trolla bort detta.

/Maria

ChristineL
2010-06-02 22:46
0
#6

Ja, jag håller med det som allihopa skrivit! Det är ändå DU som är viktigast. Själv har jag flyttat från familj och vänner i Örebro till i stort sett ingenting i Göteborg och det ångrar jag inte alls!

jankaz
2010-06-07 20:42
0
#7

Tack för era svar.. Jag bestämde mig efter många om men, för att göra slut. Alla tankar på allting kring hela situationen gjorde mig fullständigt panikslagen och helt förtvivlad jag trodde jag skulle gå under när jag tänkte på hur jag skulle kompromissa och "begränsa mig själv" för att det skulle fungera. Nej det kan jag inte göra, jag måste vara sann mot mig själv och det känns som jag gjort det rätta. Jag mår redan lite bättre nu. Min plan är att flytta till ett soligare land, södra sverige hade varit en kompromiss för hans skull men inte ens det gick han med på så då går jag helt och hållet den väg jag själv vill, helt för min egen skull.

ChristineL
2010-06-07 20:56
0
#8

Det var modigt av dig! Ta dig tid för dig själv nu och hitta en lösning som du trivs med :)

sistmeninteminst
2010-06-08 18:34
0
#9

Hej,

Det kanske är lite för sent nu om du redan har bestämt dig. Men jag vill uppmärksamma här att det finns andra saker som kan vara värt att prova för att få bort de där känslorna vintertid.

Jag jobbar själv som kroppsterapeut och har läst en hel del om ljusterapi. Det innebär att man under en viss tid (kanske 15-30min) vistas i ett ljust rum med speciellt ljus. Det ska kunna ersätta solljuset under den mörka tiden på året och hjälper mot allt möjligt, men depression är en stor del av det hela.

Det brukar gå att få tag i  i de flesta städer även om man kanske får leta lite.

Även behandlingar som ex massage kan hjälpa till viss del.

Har du bestämt dig för att lämna honom så tycker jag att det är starkt av dig och att du absolut ska göra det som är bäst för dig.

Men tvekar du så vet du att det finns fler alternativ.

//Linnea