Nej!

Kostnader som varit under tiden ni levt tillsammans.. det är ju mat som är uppäten, möbler som är flyttade, el som ni gemensamt förbrukat.. det kan han självklart inte begära att du ska ersätta honom för.  "Sveda o värk"… ja alltså om du förorsakat honom sveda o värk enligt lagen, t.ex. misshandel och du döms för det så har han rätt till det, men om det handlar om "jobbiga saker" pga ickefungerande relation, då är det ju smått skrattretande att kräva sådan ersättning.  Trassliga relationer innbär ju vanligen nån typ av obehag för de inblandade….. sånt man riskerar när man går in i en relation

Håller med dig om att saker som han bidragit till att betala och som du har kvar efter han flytter, det är rimligt att du betalar en del av.

1 Då är jag inte helt ute och cyklar då:) Det är ju alltid en risk att gå in i en ny relation. Det visste vi båda två. Tycker det är lågt att komma i efterhand att kräva pengar. Han tjänar dessutom 4 gånger så mycket som jag.

Viken människa,tur du blev av med honom

Ekonomisk kompensation för sveda och värk, för tjänster som han uträttat under förhållandet eller för presenter? Aldrig i livet, säger jag.

Vill han ha detta, får han gå till en domstol. Vad förväntar han sig? Att han skall komma ut på andra sidan av förhållandet utan att ha förlorat ngt på vägen? Välkommen till livet. Ett uppbrott är aldrig roligt, men det är som det är med det och det är ngt vi får lära oss att handskas med.

Han kan kräva av dig att du återbetalar pengar som du uttryckligen lånat av honom, det är skäligt. Men i övrigt hoppas jag att du står på dig.

Jag har själv varit med om att en kille krävde ekonomisk ersättning för presenter, vänskapliga tjänster och bjudna middagar i efterhand när vi bröt upp. Han hade det riktigt gott ställt och eftersom jag pluggade under denna period, erbjöd han sig att bjuda mig på restauranger när han själv ville gå ut och äta. Jag var mkt noga med att poängtera att jag inte hade ekonomisk möjlighet till sådana utsvävningar, men eftersom han propsade på att bjuda mig gick jag med på det. Han kunde även köpa dyra presenter åt mig när han var på tjänsteresor, vilket jag inte hade efterfrågat. Efter uppbrottet (som var på mitt initiativ), krävde han att få ekonomisk ersättning för restaurangnotor, gåvor etc. Han hade tydligen gjort någon slags ekonomisk kalkyl och kommit fram till att jag var skyldig honom åtskilliga tusenlappar. Jag vägrade helt enkelt att betala och föreslog att han skulle göra en polissak av det om han på allvar trodde att han hade en ekonomisk skuld att driva in. Någonstans på vägen borde han ha insett att han inte hade laglig rätt att kräva ekonomisk ersättning för gåvor, för jag hörde aldrig ett ord av polisen.

Min kvalificerade gissning är att ditt ex känner att han har investerat en massa energi, känslor och tid i ert förhållande och nu när det är slut upplever han att han inte har fått ngn utdelning av det. Vid ett uppbrott av denna karaktär, upplever man sig ofta sviken - om inte av den andra parten, så av det faktum att det inte blev som man önskade sig när man först inledde relationen. Denna känsla av misslyckande, hör de flesta separationer till och den är ngt man måste lära sig att hantera liksom bearbeta på egen hand. Alla människor är dock inte kapabla till detta; de tappar greppet när känslorna blir för påtagliga och slår bakut. En narcissistisk reaktion, men inte helt ovanlig och även ganska mänsklig sådan.

Så vad händer? Från att ni har varit en enhet med ett gemensamt mål, betraktar han er nu som två separata individer med olika agendor. "Är du inte med honom, så måste du vara emot honom." Han ser sig själv stå där ensam med ett misslyckande framför fötterna och försöker nu råda bot på dessa känslor genom att driva in ngt som han tror kan kompensera för dessa jobbiga känslor - i detta fall pengar. Förmodligen förknippar han pengar med framgång, vilket kanske inte är så underligt i ett samhälle som detta. Han inbillar sig på så vis att pengar kan lindra hans känslor av misslyckande (och kanske även förödmjukelse) och ersätta tomrummet. Skulle du fråga honom om detta, är det inte alls säkert att han medger - eller ens är medveten om - att det ligger till på det viset. I den situation han befinner sig i för närvarande, krävs det av honom att håller ett visst fokus - avviker han från det, kommer han förmodligen att bryta ihop. Detta är hans "livlina". Först när han känner sig lite starkare, kan han släppa tanken på att du är skyldig honom ngn slags ekonomisk ersättning.

Så vad han du göra? Du kan stå på dig vad gäller dina åsikter om ekonomin, samtidigt som du accepterar att han kommer hålla på och mala på om detta så länge han "behöver" göra det. Se det som en övergångsfas. Mest fokus tycker jag dock att att ni bör lägga på att diskutera era känslor kring separationen - känslor av svek, otillräcklighet, misslyckande etc. Det blir nog svårt att få till den typen av diskussioner med ngn som är så upptagen av tankar på "ekonomisk upprättelse", men försök få honom att släppa det för ett litet tag och se till att lyssna på varandra och bekräfta varandra i sorgen. Ibland krävs det så lite och att uttrycka "jag förstår att du känner dig sviken och sårad" kan utgöra hela skillnaden.

Lycka till!

4 Tack för ditt långa givande svar. Det är just det som du gick igenom. Jag har varit noga med att tala om att mina pengar ej brukar täcka mina utgifter alla månader. För mig har det inte funnits utrymme för resturangbesök el utlandsresor. Hade jag vetat att jag skulle bli återbetalningsskyldig vid separation hade jag aldrig gått ut och ätit med honom. Kändes som ett liv i lyx.

Jag bekräftar till honom att jag förstår att han är ledsen o besviken men han hävdar att allt jag säger är fel. Det går inte att diskutera med mig. Fast han säger att man måste respektera att man har olika åsikter men det gäller inte när jag tycker annorlunda. Han har haft svårt att få relationer att fungera och jag kan nu i efterhand förstå det. Du beskrev hela situationen i ord så bra. Är skönt att läsa och inte bara höra det i sitt eget huvud.

Tack!

Har inte läst allt men säger bara OJOJO vilket trams!

Ekonomisk ersättning för flytt?
Sveda och värk?

Va du glad att bli av med kräket!

Stå på dej, vännen! Annars kommer han att stå på dej!

Lycka till och ha det goyy!

Om han sköt till pengar för att han ville och inte som ett lån så är det dina pengar Och sveda och värk, vad är det för trams?!

Det man ger under ett förhållande är just gett och inget man ska ha tillbaka. Framhärdar han så kräv honom på pengar för psykiskt lidande och kompensation för allt hushållsarbete etc du gjort :P

#5 Jag hjälper gärna till när jag kan. :)

Baserat på det du skriver, tycker jag det låter som om hela situationen just nu är alldeles för infekterad för att du skall nå fram till honom. Då kanske det enda du kan göra i nuläget, är att helt enkelt bekräfta att du har hört vad han har sagt och undvika att dras med i karusellen med ändlösa konfrontationer som inte leder nån vart.

Jag skulle råda dig att svara honom kort och koncist: "Jag hör att du säger att du vill ha ekonomisk ersättning för bensinen/restaurangnotorna/whatever, men jag anser inte att jag är skyldig dig det." Gå inte in närmare på varför, utan hugg av direkt. Bekräfta att du har tagit in vad han har sagt genom att upprepa det (utan att härma på ett sätt som kan uppfattas som provokativt), säg att du är av en annan åsikt och sätt punkt. Direkt efter att du har satt punkt, kan du förtydliga att diskussionen är avslutad genom att lämna rummet. Upprepa detta tills han slutligen inser att det är lönlöst att diskutera ämnet vidare med dig. På så vis, bekräftar du att du har tagit in vad han har sagt, samtidigt som du får ge uttryck för din ståndpunkt i frågan och även markera att du inte tänker uppmuntra hans dåliga beteende. Lite klassisk betingning, sådär.

Först när han visar tecken på ändrat beteende och försök till en mer sansad diskussion som inte gäller ekonomisk ersättning, kan du stanna kvar och uppmuntra det förändrade beteendet genom vidare diskussion. Men först då. Och när han gör dig så upprörd att du känner att du bara måste försvara dig till vilket pris som helst - gå ut.

Tack alla rara människor:) Jag vill bara att detta ska vara över. Har kollat upp lite med en jurist och fått bekräftat att han inte har laglig rätt att kräva tillbaka pengarna men jag vill inte reta upp honom med det nu. Väntar på att han ska komma med sin avstämning så får vi se hur mycket han vill ha. Hoppas vi ska kunna lösa det utan att behöva sälja huset. Jag älskar mitt hus. Han är en överlägsen typ har jag insett nu. Man lär så länge man lever. Ha en trevlig helg allihopa.

Sveda och värk? Fniss.. Då hade jag varit miljonär nu..

# 9 Vadå inte reta upp honom. Vad ska han göra då? Skit i honom och polisanmäl om han hotar dig.

Ja, håll honom kort. Han har inget att komma med! För övrigt blir jag så förbannad när jag hör att man betalar precis hälften till de gemensamma kostnaderna när den ena, som i ert fall, tjänar 4 ggr mer. Det blir, tycker jag, helt sjukt om en i förhållandet ska snåla med allt medan den andra är ekonomiskt oberoende och gör som den vill. Är man gifta finns det ju någon formulering som säger att båda ha samma levnadsstandard.

När min man och jag träffades var jag 25 och bodde sedan flera år i eget hus. Han gick sista året på gymnasiet och hade inga pengar. Han var hos mig nästan jämt vilket innebar att jag ju även betalade hans mat. Fast i övrigt var ju inte mina kostnader för huset större och det fanns inte i min värld att han skulle betala mig! Nu är det istället han som står för den stora inkomsten, så jag har gått plus ändå .