Har du berättat att du saknar uppskattning/bekräftelse för det du gör? (inte i en situation där du är arg eller uprört eller jätteledsen utan i ett lugnt prat om livet och er…)?

Får han bekräftelse ?  Hur mår han i eran relation? tycker han att i har det bra och allt är som det ska vara?

Gör ni mycket sake på egen hand?  tänker att om det inte är så mycket saker ni båda vill göra så kan man ju göra det man vill göra med andra kompisar istället.. han kanske längtar efter att göra ingenting eller vara ensam hemma?

Du skrever att du "kämpar" på vilket sätt kämpar du?  och om du uplever att kämandet inte förändrar saker o ting, går det då att sluta samma kämpande och istället göra anorlunda?

Har du berättat att du saknar uppskattning/bekräftelse för det du gör? (inte i en situation där du är arg eller uprört eller jätteledsen utan i ett lugnt prat om livet och er…)?

ja, många gånger… jag har satt mej ner o verkligen förklarat vad jag menar osv osv.. jag vet inte om han inte fattar, lr om han inte vill fatta/bry sej?

Får han bekräftelse ?  Hur mår han i eran relation? tycker han att i har det bra och allt är som det ska vara?

Jadå, det tycker jag allt… jag försöker visa att jag älskar han o talar ofta om det som jag tycker är bra, att han är fin osv osv.. jag tror han är nöjd, jag försöker ofta prata med han, undrar om det är ngt han tycker jag gör fel, ngt vi ska ändra.. för visst sjutton har jag tänkt att det kanske är mej det beror på att det känns såhär men enl han så är han nöjd med allt.. o tycker jag underbar ??

Gör ni mycket sake på egen hand?  tänker att om det inte är så mycket saker ni båda vill göra så kan man ju göra det man vill göra med andra kompisar istället.. han kanske längtar efter att göra ingenting eller vara ensam hemma?
jag gör mkt saker på egen hand, o jag tycker även att han ska göra saker på egen hand.. jag tycker dte är jätteviktigt med egen tid, men samtidigt tycker jag nog att man ska ta sej ork att göra saker tillsammans som en familj oxå.. om inte annat för barnens skull?.. han får gärna vara hemma o bara va, även jag vill vara det då o då… men tycker ändå att man får "offra" sej för sin familj.. annars kunde jag ju likagärna vara ensamstående med barnen.. för det är ändå bara vi som gör saker..

Du skrever att du "kämpar" på vilket sätt kämpar du?  och om du uplever att kämandet inte förändrar saker o ting, går det då att sluta samma kämpande och istället göra anorlunda?

ja, hur ska jag säga… jag kämpar på för att få förhållandet o funka, o vårat liv att funka med allt vad det innebär.. handla, laga mat, dagis, räkningar osv osv han är lixok inte intresserad av nåt känns det som.. möjligtvis arr dricka öl m sina kompisar.. o det i all ära, det får han men som sagt familjen då?

har frågat han flöera gånger om han kanske inte vill vara med mej mer?.. för så kan det ju vara men då blir han nästan arg o säger att han visst älskar mej men jag undrar om det kanske inte bara är lite bekvämt att vara med mej?

Det låter ju som att han är väldigt passiv i alla fall. Både när det gäller det praktiska fixet och att sköta eran relation.  Och säkert är det bekvämt för hnom om han är en sån som inte vill så mycket saker utan talar sannng när han säger att han är nöjd och älskar dig och bara vill dricka öl med kompisarna ibland.

Det praktiska tycke jag definitivt du kan kräva att han ska ta sin del av, handla, laga mat, dagis, städning o sånt.  Gör t.ex. ett skema vem som fixar olika dagar?

Om han annars inte vill så mycket och det är så han är, då går det kanske inte att ändra på en annan människa.  Om du älskar honom kanske du får vänja sig vid att han är som han är och släppa det med att önska han ska vilja göra saker?  Fixade behov du har av att göra saker ihop med andra?  Eller om det är så att du inte kan leva med en man som är såhär som din är kanske det inte funkar…  Man lever bara én gång, och känns det inte bra måste man göra något åt det! och det att du blir så attraherad av en annan man ärväl också ett tydligt tecken på att något inte är bra.

Efterom ni har barn är det ju inte så enkelt att bara dra! Kanske familierådgivare?  det kan vara bra oavsett om det ska gå åt ena eller andra hållet. För oavsett är det ju tvunget att vara på ett konstruktivt sätt för barnens skull.

Önkser jag hade haft lite bättre minne… läste en bok när jag själv var i en skilmässoprocess… som handlade om hur man fick olika roller och förstärkte varandras roller.  T.ex. att en blev den aktiva, den andre passiv och mer och mer.  Kanske någon annan vet vad det är för bok?

ja, kanske faktikst är så att han är helt nöjd… d "roliga" är ju att han då o då säger -jag har det alldeles för bra, du är för snäll, jag är så lat o gör inget hemma… osv

men om han vet om det, varför inget göra?

jag har hållt på nu ganska länge o vacklat fram o tillbaka över hur jag ska göra, o jag måste säga att jag samtidigt blir "rädd" över vad den här andra kille har väckt i mej, så känner jag för första gången trygg över att kanske vara själv?

låter säkert helsnurrigt.. hahha..

usch, jag får väl se hur det blir, men jag vill inte göra fel val.. varken åt ena lr andra hållet…

så det svåra blir ju att det reda på vad som är det rätta?

Det värsta jag vet är killar som är passiva och inte vet någonting om någonting och inte vill göra någonting. Man blir så utmattad av sånt!
Om det inte hade varit barn inblandade så hade mitt tips varit att dumpa honom på en gång. Men har man barn tycker jag att man verkligen ska göra allt man kan för att jobba på förhållandet, för barnens skull..

#0 Jag känner igen mig i din berättelse. Tog steget att lämna min man och flytta ihop med den nya som gav mig livsglädje. I dag, 8 mån senare har vi separerat. Vart efter tiden gick så dök sidor upp som jag inte tyckte om fast allt var guld o gröna skogar från början. Tror det kan vara farligt el mindre bra att gå in för tvärt i en ny relation. För min egen del så vet jag i efterhand att jag bara var less på tillvaron. Gräset var inte grönare på andra sidan. Vissa delar var bättre medan andra klart sämre. Hade tur - jag och min man har bestämt att göra ett nytt försök och rycka tag i vårat liv. Man är två i en relation och det är bådas ansvar att jobba på relationen. Jag är i stort behov av bekräftelse. Min man trodde det räckte för mig att säga nån gång om året att han älskade mig. Ett expempel.

Hej!

För mig låter det som att han inte riktigt vet vad du vill ha för uppskattning/bekräftelse.

Har du berättat för honom vad det är för form av uppskattning/bekräftelse du vill ha?

Han kanske kämpar lika hårt som du för att förstå vad det är för form av uppskattning/bekräftelse du vill ha.

Kram

Kalendula

PS: Jag tex. känner mig uppskattat o bekräftad om jag får en kram och/eller beröm om tex. vad fint jag har gjort det. Samt om jag får hjälp med att gå ut med soporna eller hjälp att bära in matvaror när jag handlat. Och framför allt att någongång då och då sätta sig ner och ha en konversation om livet universum och allt en liten stund.DS

förstår precis… jag dumpade min latmask, nu 15 månader senare har vi hittat tillbaka till varandra och han har tagit tag i sig själv. men det krävdes att han skulle förstå allvaret :(