ta det lugnt helt enkelt, goda vänner växer inte på träd! bra vänner är precis som kärlek, man hittar dem när man inte letar efter dem=)

har exakt samma problem som du, skulle kunna vart jag som skrev det där :O

Tyvärr så är det inte så lätt att hitta vänner. Det man kan göra är att gå med i någon förening, eller nån kurs kanske, någon fritidssysselsättning. Eller, det finns ju vänskapssidor på nätet på samma sätt som det finns dejtingsidor, kanske vore nåt att pröva?

har samam problem jag har nog ingen riktig vän

Näe, de växer inte på träd alltså. Jag dansar och där är det en hel drös med trevliga tjejer, - men de är mycket yngre än vad jag är så det är svårt att få något gemensamt med dem dock. Jag är äldst i gruppen.

Vad finns det för "dejtingsidor"? Dock tror jag det är lättare om man bor i söder men kan ju vara värt ett försök…

Ni som känner som mig, har ni lust så är det bara att skriva!

Att ta kontakt med någon intressant person på nätet kan också vara svårt tycker jag. Ska man ragga på nätet är det lättare, men om man bara vill starta en vänskapsrelation blir det genast svårare- tänk om de tror att jag bara vill ragga? T.ex.

Måste äta lite frukost nu dock, tack för att ni skrev!

hade kunnat vara jag som skrev det dar! Pratade med min pojkvan om det igar och kom fram till att mycket nog grundas i min barndom. Har alltid kannt press pa att jag maste vara bast, maste prestera osv, och det reflekterade pa mina vanrelationer. Jag kanner alltid att jag maste vara den "perfekta" vannen, vilket gor att nar jag traffar folk och borjar bekanta mig med dem sa blir jag ofta "awkward" (kommer inte pa det svenska ordet for det nu) da jag kanner att jag maste tillfredsstalla dem hela tiden och forsoker lasa av dem for mycket, och glommer bort att jag ocksa ar en manniska sa att saga. Jag tappar alltsa all min personlighet, och fokuserar till 100% pa den andra manniskan, vilket ar jobbigt for oss bada.

Jag vet inte hur det ar med dig, men jag maste lara mig att slappna av, och inse att folk tycker om mig for den jag ar, inte for den jag tror att de vill att jag ska vara. For jag har jattelatt att skapa nya kontakter (och da speciellt killar), for nya manniskor behover jag inte "prestera" for, eller vara bra eller duktig. Men sa snart det handlar om att ses eller prata regelbundet sa blir jag sadar awkward.

Jag har en god vän som är min granne! Det är 20 års åldersskillnad mellan oss men vi har mycket gemensamt och pratar flera gånger i veckan.
Jag har ingen bästis men många vänner. Jag känner igen mig i att jag saknar villkorslös vänskap med en bästis.

Jag har typ samma problem som du. Har inte så många vänner och jättesvårt att få nya. Har en vän som är rätt okej, men hon kan vara väldigt knepig att ha och göra med. Hon bor 20 minuter från mig och har varit och hälsat på mig EN gång sen jag flyttade hit, varje gång jag frågar har hon en ursäkt till att inte komma. Lite trist och tröttsamt……Jag har lärt känna många via nätet, men dom bor tyvärr för långt bort för att man ska kunna träffa dom live, vilket är synd……När killen far bort och alla mina vänner bor på annan ort eller jobbar med mera, så skulle jag inte stå ut om jag inte hade datorn! Kramizar!

Ni verkar ju vara flera stycken här som känner er ensamma och utan vänner. Jag tycker ni ska göra slag i saken och lära känna varandra! PM:a varandra, byt msn och se vad som händer :)

ChristineL, ja visst borde man kanske socialisera mer via internet, men jag anvander aldrig msn och sant langre. iFokus och facebook ar de enda egentliga "sociala" verktygen jag anvander :) Men folk ar mer an valkommna att kontakta mig via iFokus eller facebook! Jag bits inte :)

Ja, men precis! Det är ju en jättebra idé, nånting kan man alltid göra :)

Jag skulle också behöva en vän :D Jag bodde i Boden förut men har nu flyttat till Malmö, träffar ingen annan än min pojkvän och hans kompisar. Saknar mina vänner i Boden, åker dock upp så ofta jag kan för att träffa dem :D Men så många har jag faktiskt inte, skulle vara jättekul att skaffa fler.

Bra idé ChristineL!

Är jätteglad att så många engagerar sig och att man får veta att man inte är helt "ensam". Jag ska inte klaga, jag är ju inte sååå ensam som tyvärr många andra är, men jätteroligt att ni skriver.

#13, tuvan, adda mig gärna på msn, Boden är nära Luleå, kanske att vi kan lära känna varann?

"Musiken", och "Crazyonthis", gör det gärna ni med, eller ni som känner för det, så kanske vi kan börja snacka!

min msn; bubblan46@hotmail.com

Ha de gött/Evelin

Ett tips är att bli kontaktperson åt någon inom LSS.

Jag blev kontaktperson åt en tjej som var några år yngre än mig för ca 10 år sedan. Hon var inte utvecklingsstörd eller så.

Antagligen hittar man ingen bästis så här men någon att göra roliga saker med, skratta med, fika med osv blir det ju.

Dessutom får du lön (pytteliten iof), omkostnadsersättning och du gör en annan människa glad.

Om ni är intresserade så hör av er till kommunens växel där ni bor och be att få prata med den som har hand om kontaktpersoner.

Hej Ewepewe :)

Du när jag läste det du skrivit så tänkte jag direkt att det här är exakt beskrivning av mej själv.

Jag är 48 år bor i stockholm och har ingen så kallad "bästis"

Har kompisar och några få lite närmare "vänner" men som sagt ingen som jag kan dela allt med.

Jag tycker det blir bara svårare och svårare ju äldre jag blir att finna bra vänner. Förmodligen för att man inte klarar av alla dom som "suger" ur all energi ur än, eller sviker, eller bara försvinner.

Jag har inga barn vilket på nått sätt gör det hela ännu svårare.

Min man och jag älskar att spela sällskaps spel, käka god mat, sjunga karaoke (eller ska jag vara ärlig så är det jag som sjunger och min man tittar på *s* sola och bada picknick i skogen efter svamp expedition. Vi kollar gärna en film eller nån bra serie på tv, jag älskar djur och musik. 

Så vi är rätt normala helt enkelt. Så hur sjutton gör man för att hitta nya vänner.

Synd nu att du bor så långt bort annars hade vi kunna träffats och ta ett parti Alfapet och en fika ihop *s*

Sköt om dig nu.

Och finns det några som vill ta ett parti sällskapsspel och en fika hör av er, för snart kommer hösten och då finns det en massa mörka kvällar som man kan göra skojiga saker ihop istället.

kram till er alla

Hej tessifess :) Nej jag vet, det verkar va svårare ju äldre man blir! Ska sova nu, men ha det så bra!

Hej, när jag läste det du skrivit så förstod jag direkt, jag har länge känt på samma sätt, som om jag är tredje hjulet.

Jag letar också lite nya riktiga vänner, jag bor i Linköping och gillar djur, böcker, intelligenta filmer, festa och att prova på nya saker =).

Har du msn?

Hej!

Jag har också samma problem, känner mig mest som en av de gråa person som inte syns. Pratar gärna men ibland är det svårt… eller blir tyst och trött efter all energi som jag försöker egagera mig att de känner att jag är med.

NR: 6. Känner precis så som "musiken" beskrev i sin inlägg!

Har också samma problem, den ända bästa vän jag hade svek mig nu i helgen….

Det är svårt med de riktiga vännerna som alltid finns där. De flesta av mina funkar så länge man passar in i ett mönster men dagen någonting händer (som i mitt fall) en separation vart är vännerna då? Måste man vara så himla perfekt och lycklig jämt för att passa in?

ja, och att man alltid måste respektera deras sätt att vara, och anpassa sig till deras liv och deras inställning till känslor närhet, deras vardag, etc. Plöstligt en dag när man behöver honom, så fattar han ingen ting. Bara slutar att höra av sig utan att säga ett enda ord… Aldrig att jag har hittat en vän som faktistk kan se till det man har tillsammans. Snarare ser dom jämt på det man inte har gemensamt och försöker att fylla ut den biten, istället för att utveckla det bra man redan har tillsammans.