Varning för LÅNG text!

Har vart mobbad fysiskt och psykiskt hela mitt liv framtill VT (vårtermin) i 8an.
Har då gått i samma klass som en kille (T) som slagit mig i 3an väldigt mycket och i min paralell klass går hans bästa vän (R) som även han har slagit mig i 3an.

Jag insåg att jag började bli smått kär i T och efter någon vecka så frågade jag efter hans nummer, efter detta har vi blivit tajtare oh tajtare och till sist var vi så gott som absolut bästa vänner, vi pratade med varandra om allt och ingenting.
När skolavslutningen för sommarlovet kom så gav jag han en puss på kinden. Han hade redan innan jullovet fått veta hur jag känt men vår vänskap förändrades inget mer än att vi blev lite tajtare.

På HT i 9an (höstterminen) så började även R att ta kontakt med mig, vi har känt varandra hela livet då han och min storebror är bästa vänner typ. Han har kommit upp stup i kvarten i nästan 5år men vi har aldrig pratat med varandra.
Han och jag umgicks lite, jag umgicks med T vi umgicks alla tre och hade jättre trevligt. Sedan fick jag veta att R var kär i mig. Och jag blev jätte glad, jag var tydligen omedvetet kär i honom samtidigt som T.
På jullovet i 9an så blev jag och R tillsammans och vi var det gladaste som fanns på denna jord.

T fick veta detta och det rörde honom inte ryggen, vi var med varandra alla tre, bara jag och T och bara R och T.
Men efter att jag och R börjat, efter 4 månader, visa även på skolan att vi var tillsammans mer med kramar och pussar så började T ta avstånd.

T skyllde på att han var lite avundsjuk på att jag hade någon att mysa med men inte han.
Ja sa att inget skulle hindra mig och T från att ha en filmkväll eller liknande. Dock blev det aldrig.
T bröt nämligen kontakten med mig totalt och även R. Från att ha vart as tajta till att han inte ens tål at höra mitt namn innan han blir arg…

Jag och R var tillsammans i 15 månader, tog slut den 14 Mars 2010. JAG var den som gjorde slut trots att jag älska honom och det gör jag än och han mig.
Jag gjorde slut pga att jag är den som tar alla andra före mig själv och hoppades då på att R och T skulle hitta tillbaka till varandra och förhoppningsvis jag och T.

R och T är med varandra nu men R berättade för mig att direkt mitt namn kom upp (ifall jag hälsade på sms eller något) så blev T jätte konstig och inte alls lika glad och pratglad utan mer tyst och skymundan.

Jag och R är otrolgit bra vänner, dem bästa som finns. Vi pratar med varandra om allt, kramas och umgås väldigt ofta. De exemplariska Exen brukar en kompis säga då vi inte bråkar eller så utan är världens bästa vänner.

Min pappa accepterar inte R så myckt då han anser att R inte ger mig någonting. Men pga all min ,obbning så har jag lärt mig ljuga - dåligt!
Och jag har skapat en mask som visar glädje, nyfikenhet och positivitet. Innanför mskaen döljer sig en otroligt deprimerad tjej. Många frågar varför jag inte tar av masken och visar mig själv, men sist jag gläntade på masken lite så gick jag och ställde mig framför ett tåg. Gick dock av spåret och tåget var 10m ifrån mig när jag gått av helt.
Jag har gått hos BUP i nästan 7-8år. Slutade dock för ganska exakt ett år sedan.

Min pappa säger, som sagt, att R inte tillför mig någonting. Men jag har gjort klart för pappa att R är den som tillför mig mest av alla!
Han är ärligt talat den enda som jag kan glänta på denna mask och faktiskt nästan helt ta bort den utan att bli deprimerad utan bara vara glad och avslappnad och det betyder guld för mig att den finns en person som får mig att bli så otroligt avslappnad.

Anledningen till att jag och R gjorde slut är följande;
* Jag hoppades på att R och T skulle börja umgås igen = Dem har börjat och jag är jätte glad för det.
* Jag och R är på olika nivåer, jag är otroligt dominerande och är inte rädd för att ta en konflikt eller säga och stå för vad jag tycker.
R har nyligen börjat med detta, hans pappa har aldrig tillåtet att han sagt emot eller någonting men när han väl är påväg så slänger hans pappa ner han i golvet med en blick och där ligger han tyst. Alltså en blick från pappan gör att han håller tyst och lägger sig med en gång istället för att säga vad han känner.
* Jag är mer mogen än R. Ja tänker otroligt ekonomiskt, framåt och noga. R impuls köper väldigt ofta då han har pengar.

R´s föräldrar säger också att jag bestämmer övre R och att jag får han att säga det och det.
Det enda som jag fått R att göra, som jag  vill att han ska göra och som han måste kunna, är att stå upp på egna ben och kunna säga ifrån och berätta vad han känner. Jag har hamnat i bråk med detta då jag bestämmer så otroligt myckte enligt dem, men ärligt så bestämmer jag ingenting och R känner ingenting att jag bestämmer, snarare låter han få som han vill.

Min pappa har börjat klaga mycket på att R inte tillför mig någonting, tills att jag sa att jag kan vara mig själv totlt med honom.
Detta har dock fastnat i mitt huvud och jag känner att jag måste säga upp kontakten totalt med R för att min pappa ska bli nöjd.

Jag vet ingenting vad jag ska göra.
Ska jag säga upp kontakten med R?
Ska jag prova igen med R? (det vill jag och har funderat på det i 2 månader dock hindrar allt ovan mig)
OM jag provar igen så kommer kontakten mellan T och R förstöras igen vilket jag vägrar tillåta - ännu en anledning till att helt säga upp kontakten med R.

Snälla kom med allt ni kommer på. Vet ingenting vad jag ska göra =(