Javisst är det en enorm skillnad på att samla på saker och att vara sjuk

Tittade på programmet i 20 minuter innan jag kände att jag borde rensa i min garderob, haha.

Jag är absolut ingen samlare men jag har väldigt svårt för att göra mig av med gamla saker, särskilt kläder eller presenter. Men nu lyckades jag rensa ut en hel kasse kläder som jag inte använder längre.

Min sambo samlar på stenar. Det har blivit mycket stenar. *suck* Blir ibland mer stenar än något annat. Nästan alltid faktiskt.

Min särbo är insnöad på skivsamlande. Min förre man samlade på förstärkare och amplifiers…. suck.

Jag samlar på badankor. Fast jag har inte så många.

Jag samlar på rosa saker :P

#5, det gör min bror med..  så du har en kollega :-)

Jag samlar på 1920-tals glas med svart fot och gravyr…  min farmor hade såna och jag kan inte gå förbi en loppis utan att kolla om det finns ngr…  Även lite andra vackra gamla mundblåsta glas har jag plockat på mig…..

Haha jag fick också världens lust att sortera ut saker och kasta efter programmet. Fast jag är en sån där som gärna spar saker tillomed gamla gratulationskort för det är minnen i allt! Så därför för att inte spara för mycket så kastar jag och rensar jämt så jag har typ aldrig mycket gamla saker förutom foton och sånt.

Min egen garderob har storlekar från 80 kilo till 110. Om jag skulle gå ned till under 90 så får jag väl köpa nytt. Frälsis blev jätteglada för nästan nya fräscha kostymer och jackor :) Jag har allt välsorterat ändå var det jobbig att göra sig av med kläder som man kanske nån gång kommer i.  Inser hur jobbigt det är för en samlare.

Orimligt och planlöst samlande är en psykisk sjukdom som blir plågsam konkret i sitt uttryck. Den är grym mot alla inblandade.
En mamma i en av dokumentärerna uttryckte sig så här: Om den egna familjen och de egna barnen lider "får de väl flytta ut". Att prylarna blir mer värda än den egna familjen är naturligtvis hemskt. Och denna mamma ansåg sig inte vara onormal i sitt samlande trots att hemmet var en sophög.
"Extremsamlarsjukdomen" kräver antagligen motsvarande process som vilket annat beroende. Man måste erkänna: - "Ja jag är en extrem samlare och det är en sjukdom jag vill bli frisk från". Man måste ta beslutet: - "Jag kan bara befria mig från denna sjukdom genom att kasta allt som jag inte använder och inte samla nytt." Processen stoppas upp av olika undanflykter som måste klaras ut. Först och främst innebär "Jag använder" INTE att man sparar för att ge till andra. Denna gräns måste vara tydlig. Det enda som får läggas undan är sånt som man själv kan använda och som är helt och rent. Lösning: Skänk bort eller ha loppis på sånt som har något slags värde. Städa rent. Skapa fria ytor. Kasta allt som är tryckta papper och som ligger i buntar. Bestäm hur man lagrar och var. Gå aldrig på "extraerbjudande" och "reor" om du inte behöver något. Köp bara sånt som du absolut använder.

Men Eller - ta och ge dig nu!  Irrelevant om folk dricker eller inte.

Vill ocksa namna manniskor som bara slanger bort saker med jamna mellanrum, Nej, tycker inte det riktigt sunt heller att rensa och rensa och ge bort och slanga sa att de bara har ett fatal grejer kvar. De kommer ofta och lanar saker efter att de rensat garaget t ex.

Har ett par vaninnor som inte verkar ha nagon som helst sentimental koppling till nagon sak. Lite skumt. Atminstone borde man val ha en speciell kansla for ett arvt smycke, en gammal leksak eller ett foto pa en van? De har t ex foreslagt att jag ska rensa bland det lilla jag arvt fran mitt foraldrahem bl a ljusstakar min far gjort och dukar min mor broderat for att det ar ju anda bara "gammalt skrap".

#16 Det du nämner är ju saker med affektionsvärde. Och om en sak har ett affektionsvärde så förvaras det på ett säkert eller åtminstone värdigt sätt. Smycken i skrin. Ljusstakar på en möbel som en del av dekorationen. Man kan naturligtvis förvara saker med affektionsvärde i lådor eller hyllor men då ligger de välsorterade. Så fort prylar börjar ta över hemmet, man tappar kontrollen och det ser stökigt ut så är det väl en varningsignal.