*racker upp handen* Jag har jattesvart for relationer. Att ta kontakt med folk ar superlatt, men att halla kontakten….. dar ar det varre.. Det tar sadan energi fran mig att dela med mig, att lyssna, att hitta pa saker, att tanka pa hur man beter sig, vad man ska saga och gora. Dessutom kanns det jobbigt nar de kommer for nara och vet allt om mina fel och brister.

Nära väninnor kan vara ett aber ibland. De gömmer sig under välvilja och omtanke och levererar ganska sårande saker ibland.

Två av mina närmsta är jag halvarg på just nu, de lägger sig i och har synpunkter på mitt förhållande.

Som inte är 100%, och som har ett par uttalade nackdelar, men jag mår BRA i det och det är huvudsaken - dessutom är jag vuxen och har förmåga att avsluta en relation som inte är bra för mig. De ska inte lägga sig i.

#1 Där känner jag igen mig precis! Lätt att få kontakt, men sen…

Fast några vänner har jag ändå, tack vare fb och mailen, för jag är superdålig på att ringa, har nästan fobi mot telefoner, det kan ju vara en av anledningarna…

#3 Ja, mail och facebook ar fina uppfinningar! Dock ar jag jattedalig pa att halla kontakt via sana stallen ocksa.. Bara jobbigt att halla uppe allt, tar sa mycket energi. Da ar det bra nar det finns folk som ar nojda med att fa ett meddelande var tredje manad ungefar :)

#4

men herre gud va likt mig Musiken!

energi ja just det ja!!!! jag har lätt att skaffa vänner,jobb,pojkvänner mm mm men att hålla det när de kommer mig närmre det funkar inte…

håller på på terapin och få mig att öppna mig men jag blir vansinnig så fort terapeften kommer mig för nära eller nån annan.. jag "puttar" ställer till en scen för att få bort alla…

är singel sedan 4 år tillbaka o jobbar sten hårt med just relationer.. har märkt att de flesta verkar ha svårt för det, o ju äldre man blir ju mera krav på någe sätt… man kan inte vara med vem somhelst som när man va yngre

Jag har egentligen inte svårt att få kontakt med folk men jag tar inte heller de inviter jag får om att umgås och hitta på diverse saker och jag är helt värdelös på att själv ta sådana initiativ. Egentligen vill jag ju men.. Det blir liksom bara inte av.

Jag är värdelös på att höra av mig till de vänner jag har men å andra sidan så vet dessa om hur jag är och verkar tycka att det är okej ändå. Det är inte illvilja eller ointresse från min sida. Det kostar mig massor av energi, vilket jag har lite klent av emellanåt. Sen så kan jag ha en variant av social fobi, vilket skulle kunna förklara den där biten med att jag inte skaffar mig mycket vänner trots att jag faktiskt har alla möjligheter i världen för att göra just det.

mm jag tycker oxå det e svårt med relationer med kompisar.. jag försöker att inte lägga mig i deras liv men det verkar fritt fram att de ska lägga sig i mitt. särskilt en vill alltid tala om för mig hur jag ska leva… så jag får smyga o ljuga för att jag inte orkar med hennes anklagande.. Hon lever just nu på ett sätt som jag inte känns ok men jag säger inget för det e hennes liv. önskar bara hon hade tänkt samma..

Jag tror nog att de potentiella vannerna kanner att om man inte hor av sig ibland av omtanke sa funkar det ju at bada hallen. Hela syftet med vanskap ar val anda umgange av nagot slag? Visst har jag vanner for livet som jag sallan traffar eftersom de flyttat utomlands men vi har umgatts och traffats intensivt under langa tider. Vanskapen sitter i for livet.

Men att borja en nara vanskap med att inte hora av sig sa mycket funkar inte, tror jag. Lika mycket som en del kanner att de har svart med narhet, lika mycket flyr vi andra som vill ha narhet och uppriktighet i en vanskapsrelation nar man intuitivt plockar upp dessa signaler. Det ar trist att truga och manniskor som fokuserar mycket pa sin egen formaga till narhet eller lycka ar ofta ganska sjalvcentrerade och inte speciellt kul att umgas med. Det mesta handlar efter ett tag om dem och hur varlden agerar runt dem. Vill man inte snurra med i den negativa loopen sa traffar man andra manniskor.

Alla vanskaper gar igenom faser och ibland gar man varandra pa nerverna. Har man haft kul ihop i 10 ar sa kan man kanske ta en liten paus eller begransa umganget tills det gar over. Jag har ocksa ett par kompisar som inte verkar speciellt glada for att det gar bra for mig just nu och har borjat kritisera det ena och det andra. Undviker dem ett tag och tror pa framtiden.