Detta skrev jag inte i tråden:
För ett par år sedan så mådde mamma mycket dåligt pga pengarna, tor det var efter det hon började små snylta till sig pappas pengar och den hon var ihop meds pengar.
Då drack hon och vi var med henne (de var skilda då) varannan helg tror jag det var.
Min syster kommer in mitt i natten och väcker mig och säger att jag ska komma och titta på en sak.
Vi går in på toaletten och hon drar bort duschdraperiet.
Och där, bakom tvättmaskin och draperiet ligger en tom(!) vinbox.
Sedan går hon in till vårt rum igen och öppnar ena garderoben (vi är aldrig i mammas/pappas garderober utan håller oss till vårt) och där ligger ännu en tom vinbox.
Sedan berättar syster att hon hittat en halv vinbox och att det troligen var samma som var bakom draperiet.

Detta gjorde mig ont i kropp och själ så efter någon dag bara så såg min lärare att jag mådde dåligt och frågade om något hänt.
Då slängde jag mig ut allt, mamma gömmer alkohol och dricker på nätterna för hon vill inte visa oss sitt dåliga jag och allt.
Detta slutade med att vi inte fick träffa mamma på 1år.

Detta har jag även hotat mamma med att göra igen (se till att det blir förbud mot möten mellan barn och mor) de två gånger jag hittat henne full när jag kommer till henne.
Har även tagit detta när hon är nykter och frågat henne vad som är viktigast; Barnen eller alkoholen.
Sedan har jag gått därifrån utan att vänta på svar då jag vart förbannad.

Detta skrev jag inte heller;
Gick inte enbart till BUP under dessa 7år.
Jag gick till BUP, skolkurator och skolsköterskan och pratade.
Pratade alltså med 3 olika personer under 5-6års tid.
Var nog bara 1år jag pratade med enbart BUP.

Jag mår otrolgit dåligt och vet ingenting vad jag ska göra.
Vet bara att jag ska ta ett rejält prat med mamma och få in i hennes huvud att jag mår otroligt dåligt pga allt det här och nu har det runnit över. Jag känner till och med att jag vill läggas in på psyk för jag mår verkligen inte bra och har enorma självmordstankar av och till och detta har jag haft i 3år snart och detta känner även BUP till, ändå tar de int in mig för samtal nu.

Anledningen till att jag faktiskt inte tagit självmord är för att jag vill hjälpa min familj, jag vill få min familj på rätt väg igen.
Sen känner jag, hur kan jag tänka sådana själviska tankar är mina vänner och familj behöver mig?
Jag ställer nämligen väldigt mycket upp för mina vänner, backar inte för någonting utan säger ifrån åt andra och gör allt för att mina nära ska må bra. Sätter mig själv sist jämt!

Jag har en liknande bakgrund som du. Min mamma är alko sedan många år tillbaka o mina föräldrar skildes när jag var 4år. Jag älskar min mamma det gör jag för hon är snäll för det mesta men sedan är hon ävan fruktansvärt barnslig och lägger sina problem på mig. Jag har försökt hjälpa henne i många år men hon slutar inte att dricka trots att hon har fått skrump lever. Hon dricker för att hon mår dåligt, är deprimerad. Men nej hon slutar inte. I början när hon började dricka så var det på helgerna och vin nu är det varje dag o kanske en flaska wiskey eller sprit. Hon ser inte mycket mer än det hon har på bordet så att säga o alla skall tycka synd om henne. Men jag har kommit till självinstinkt när det gäller mitt egna liv och jag ser då hennes problem. Men jag kan inte hjälpa henne mer än vad jag gör tyvärr. För det så behövs det en massa pengar och en massa tid. Pengar som jag inte har o tid som jag faktiskt vill lägga på mig själv för en gångs skull då jag hela livet har gjort allt för alla andra.

När jag var yngre glömde myndigheterna bort mig, min lillebror fick familjehem och jag blev kvar i ett stort hus utan mat. För min pappa var ute o knarkade mest hela tiden, vi bodde hos honom. Mamma kunde inte ta hem mig för sin gubbe som inte gillade barn. Så 13 år gammal fick jag börja ta hand om mig själv, detta har satt djupa djupa hål i mig och jag mår dåligt av detta även idag och går på anti deppresiva medel. Det som räddade mig då var att jag blev svårt sjuk och då äntligen fick hjälp.

Bodde hos min mamma några år trots hennes gubbe o deras drickande. Sedan bodde jag hos pappa ett par år när han kommit upp ur sitt hål innan jag flyttade hemifrån.

De som alltid har funnits vid min sida är mina djur. Har haft hästar precis som du men eftersom jag inte har råd just nu så sålde jag min senaste häst för ca 3år sedan. Men jag har mina katter, dessa underbara djur får mig att le varje dag. Och sakta men säkert så mår jag bättre och bättre tack vare dem, mina vänner och min kurator.

Så stå på dig och kämpa det är inte lätt men gör det ialf. Jag gör det varje dag. Du skall leva ditt egna liv och plugga på. Det är det bästa du kan göra. Skapa dig ett eget liv och lev så som du vill ha det. Titta på dina drömmar o förhoppningar o hur du skall nå dit. Tänk inte på att hoppa av skolan, du gör bara dig själv en väldig otjänst. Säg åt din mamma att sluta kräva pengar av din pappa o börja ta tag i sitt egna liv.

Vet inte om detta hjälper dig…men bara så du vet så är du inte ensam.

*kram* Madeleine

Sånt här ska inget barn överhuvudtaget få uppleva, varken knark, alkohol och allt vad det heter!

Samma som du gjorde, jag gör nu, så sätter jag alla andra framför mig själv. Tar alltid mig sist.
Och just nu är jag både extremt besviken och förbannad på min mamma.
Mina syskon och pappa har länge kastat skit på mamma för hennes beteende - som jag inte sett på det viset de har.
Men nuu förstår jag vad som får igång allt, kalkylen pappa visade igår - fy, vill inte ens tänka på det!
Han lägger ner 17.000kr+ varje år på min bror för att han ska få mat och tak över huvudet hos sin egna mamma.
Detta är pengar som skulle göra sig otroligt mycket bättre på vårt hus t.ex. som skulle göra sig bättre i det pappa vill göra.
Men det går till en självisk mamma som inte inser sina egna problem.

Ska följa ditt råd att söka hjälp åt henne.
Trots mina hot att avsäga all kontakt med henne (gäller alla syskon) så skärper hon sig inte.
Tror hon måste få hjälpen direkt för att inse att det är på största allvar.
Hon bokstavligen vräker sina egna barn ur sitt hus.

Eran mamma har ingen rätt att ta en massa pengar från er pappa då de är skilda och hon behöver hjälp direkt. låt det inte vänta!

Har liknande uppväxt och ofta är de så att de som mår sämst försöker hjälpa andra för på något sätt känns det lite bättre då.

Precis, inget barn skall ha det så här! Jag hoppas verkligen att det löser sig till det bättre för dig snart.

#4: Precis!

*kram* Madeleine

#4 Tror jag ska riva åt BUP imorgon när jag åker in till stan, måste kunna använda mamma som "panikorsak" eller vad man kan säga, berättar man då hur det är så borde de göra någonting?
Jag ska prata med min pappa nästa gång vi äter middag själva han och jag och syskonen och föreslå en konfrontation av mamma då ingen accepterar hennes sätt att bete sig på.

#5 Hoppas jag med =/

Tack för ert stöd!

Man kan inte utkämpa alla strider själv. Tyvärr är det ju så att sålänge din mamma inte är helt på det klara med att hon vill bli frisk och vill ha hjälp så kommer ingen behandling i världen att göra henne nykter heller. Och är det så så låt er inte dras ner i gyttjan med henne.

Jag förstår att ekonomin är tuff och det är jobbigt när det knappt går ihop men jag förstår inte riktigt din pappas agerande heller. Han kan ju faktiskt ta till de medel som finns på hans sida för att inte betala så mycket som han gör. Å andra sidan tycker jag inte att 17.000kr/ år är mycket pengar. Det är ca 1400 i månaden. Nu vet jag inte vad underhållet ligger på men jag vet att min pappa betalade ca 1200kr i månaden till min mamma när jag var yngre. Det kostar att vara förälder - easy as that.

Det kan mycket väl vara asjobbigt för honom men tyvärr är det hans börda att bära. Hur ont det än gör i ens hjärta att se en förälder knäa under den. Men det viktigaste är ändå att du fortsätter skolan. Ingen kommer tacka dig för att du hoppar den. Du har ju inte långt kvar heller. Är det så illa att det inte alls går på något sätt för din pappa så får han helt enkelt söka hjälp. Den finns där för de som inte själva kan av en anledning.

Jag känner inte precis att jag är så uppmuntrande här.. Men jag hoppas verkligen att situationen vänder. Det viktiga är att du inte försöker axla bördor som inte är dina. Det är dödsdömt eftersom man aldrig kan lösa andras problem fullt ut och det kommer antagligen skada dig mer eller mindre.

#7 De 17000kr/år var fel insåg jag idag.
Jag vet ingenting om vad hyran ligger på och mat, men insåg idag att det var betydligt mer än så.
Måste ta ett prat med pappa innan jag kan säga mer exakt vad det är på.
För 1400/månaden är det absolut inte. Mer runt 2500-3000kr, det vet jag är ganska säkert.
I längden är det mycket mer än vad man tror.

Jag vet att pappa agerar lite fel, men det är han jag ärvt min "ta alla före mig själv" sida av. Sån är vi båda och vi jobbar stenhårt med att skärpa oss, och pappa är nu i kanten till att riva åt ordentligt vilket jag hoppas att han gör. Snart!

Vet att det är fel att ta hand om andras problem, speciellt före mina egna problem.
Och detta jobbar jag med enormt mycket, men som sagt. Sån är jag =/.
Du får låta hur uppmuntrande/ouppmuntrande du vill, alla råd och tips är välkomna oavsett hur de framförs.
Det är lugnt!

#8 Ah, då är det ju en annan sak. Men som sagt, din bror måste ju inte bo där och även om han gör så kan din pappa teoretiskt dra ner på kostnaderna. Sen kan man ju undra hur bra det är att bo med en missbrukare.. Men det kräver ju att din pappa river ifrån också. Även om det är en svår sits han sitter i så verkar den inte lösa sig själv då den andra parten är en missbrukare som snarare är styrd av sitt missbruk och dess konsekvenser. Därifrån skulle iaf inte jag vänta mig hjälp även om det smärtar att inse och göra något åt det hela.

Jo, jag vet att du jobbar och det är super! Ibland kan man dock behöva påminnas om det eftersom det är en vana och ett synsätt som sitter rätt hårt i en har jag märkt. Men att man är medveten om det är en fördel för då kan man försöka hantera det.

Nr 1 DU ska inte hoppa av skolan .Det är jätteviktigt att du går klart!

Nr 2 Din pappa och mamma  har varsitt barn boende hos sig och som ff går i skolan .Det innebär att ingen ska betala underhåll till någon.Så vad din mamma håller på med vet jag inte det enda hon kan ta är studiebidraget från din bror!

Nr 3.Ditt äldre syskon bör skaffa sig ett jobb och bidra om hon ska bo hemma .

Nr4 Har din pappa dålig inkomst kan han få hjälp av soc.Men eftersom ni har hästar kommer det krävas att dom avyttras.Hästar är lyx i deras ögon.

Nr5 Du kan bidra med hela ditt studiebidrag till din pappa!

Nr6 Har din pappa dålig inkomst så kan han även få ett utfyllnadsstöd av CSN på ca 800:- för dig   som inte är återbetalningsskyldigt..Det  finns ansökningshandlingar på CSN sida!

Om din mamma är alkoholiserad så är det inte du som ska vara hennes mamma.Kan hon inte skärpa sig så bryt med henne för din egen skull.Man behöver inte ha kontakt om det gör att man mår dåligt! Men det är vad jag tycker*L*

lycka till

#9 Ska prata med pappa och syskonen nästa gång inte pappas flickvän äter med oss.
Vi ska försöka få bukt med allting tillsammans, vi är en sådan familj socialt är vi urdåliga men när det gäller då är vi verkligen tajta.
Så det är en hel del lösningar på gång som jag hoppas ska fungera någorlunda bra.

#10 Min syster har jobb och ska snart få sin första lön vilket leder till att hon även betalar för sitt boende här.

Pappa har alldeles nyligen börjat ge studiebidraget till mig. Men då jag inte handlar något av de så ska han få tillbaka de.
Jag känner ingen använding av de.

CSN visste jag inte om att man kunde få det av?

Man kan inte säga att hon är alkoholist, däremot så är hon snål och lägegr sin nytta och pengar på fel sak, men hon blir inte full och så hela tiden som jag anser alkoholister blir.
Hon är lite av en missbrukare på nåogot vis, lägger pengar på fel saker. Och prioriterar fel vilket missbrukare gör.

Bra att du sa dessa punkter!