![[Sajberlena]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Svära över svärföräldrar - måste man det?
I flera av husen i vår by bor familjer i vår egen ålder. På andra sidan gatan bor deras föräldrar - och svärföräldrar. Vid något tillfälle frågade jag min granne om det inte var jobbigt att ha svärföräldrarna så nära?
- Nääää, svarade hon, mycket förvånad över min frågeställning, det är underbart! Jag håller av dem som mina egna föräldrar och de har alltid sett mig som en dotter i huset!
Varför förutsätter man - jag - att det ska vara jobbigt att bo så nära sina svärföräldrar? Varför har svärföräldrar så många gånger en dålig klang?
Nu har jag själv blivit "svärmor", sonen har skaffat flickvän sedan en tid tillbaka. Jag lägger inte någon stor vikt vid att försöka vara på något speciellt sätt som svärmor, jag är som jag är bara, förutom att jag anstränger mig lite extra för att hon skall känna sig hemma och bekväm hos oss. Hon är en härlig tjej som rotar runt i skåp och lådor precis som sonen själv. Jag slappnar av, tycker det är skönt och hon trivs väldigt bra hos oss.
En bekant i nästan exakt samma situation sa såhär:
- Jag tycker det känns så konstigt, hon rotar runt i skåpen precis som om hon bodde hos oss. Självklart säger jag ingenting, men konstigt känns det….
Undrar om den inställningen bäddar för framtida problem? Kommer hennes svärdotter känna sig välkommen hos sina svärföräldrar och kommer de att kunna etablera en ömsesidig varm relation?
Hur ska man vara som svärförälder, för att relationerna ska fungera?
Jag tror att där problemen blir som störst är i de familjer där pre-generationen vägrar släppa taget och släppa in den nya familjemedlemmen och där hon/han i sin tur vägrar acceptera att det finns personer som varit viktiga i partnerns liv tidigare.
Det är inte alltid det är svärföräldrarna som är problemet. Svartsjuka och revir-mentalitet hos svärdöttrar/söner är lika illa.
Enda botemedlet är förmodligen detsamma som i alla andra relationer - acceptera, gilla läget och öppna hjärtat!
Vad tycker du?
Kan ju gladeligen erkänna att NU FÖR TIDEN uppskattar jag min ex-svärmor jättemycket! Underbarare människa och farmor till mina två äldsta barn finns inte. Förr, då på den tiden hon var min svärmor, då var hon en riktig pest tyckte jag.
Varför är det annorlunda idag? Förmodligen pga två saker.
- Jag känner ingen press att visa henne att jag duger.
- Jag har mognat och förmår uppskatta hennes omsorg.
Hon är verkligen omtänksam. Förr såg jag det som att hon skulle köra över mig och ha sin vilja fram.
Idag tar hon emot både mig och min NYA MAN med öppen famn.
Tror jag skulle vilja komponera en Svärmors bön;
Begär inte av mig som mamma att jag villkorslöst skall ge upp mina barn för att de har hittat dig. Jag älskar dem fortfarande, och har ingen högre önskan än att få sluta även dig i min famn.
Ta inte min omsorg och min omtänksamhet som ett försök att styra era liv. Jag vill er inget ont, bara att ni ska ha det bra och att jag ska få vara en del av ert liv.
Var uppriktig mot mig. Spy inte galla över mig och mina omsorger till vänner och bekanta - ge mig en chans att rätta till om jag gör fel. Prata med mig!
Ta inte allt jag säger som kritik! Även om min son/dotter valt dig som sin partner så får jag bara acceptera dig som familjemedlem och måste därför få ha åsikter och tankar precis som till vilken annan människa som helst.
Känn inte att du måste bevisa något för mig! Om min son/dotter anser att du är den stora Kärleken så räcker det för mig.
Låt oss arbeta tillsammans med HELA vår familj istället för att motarbeta varandra och orsaka splittring och söndring.
Amen!
Som svärdotter måste jag ju även få komponera dito ur den synvinkeln;
Begär inte av mig att jag skall fungera som en förlängning av dig. Din son sett mig som den stora Kärleken, och jag garanterar att han kommer må bra även om han får bre sina mackor själv och hjälpa till hemma.
Visa gärna omsorg och bry dig om. Men lägg inte omsorgerna över oss som en blöt, varm filt och kväv oss, utan ha lite fingertoppskänsla och var lyhörd.
Lyssna på mig och ta inte allt jag säger som kritik. Om jag säger att vi inte äter äppelmos så finns det ingen anledning att koka sexton burkar och komma hit med. Innan du gör något för vår skull - undersök om vi vill det! Vi kanske behöver något annat istället?
Engagera dig gärna i våra barn, men lägg dig inte i vår uppfostran och kom med pekpinnar. Du har redan uppfostrat dina barn, nu är det min tur att få uppfostra mina. Njut av dem och ha skoj med dem, älska dem och bry dig om, men överlåt resten till oss. Vi klarar det lika bra som du gjorde!
Amen! Till det oxå. Ett problem jag dock inte behöver tampas med. På gott och ont. Men det är som det är.
Jag har inte haft så mkt problem med min svärmor, men visst hade jag önskat att hon inte var så naiv, lite mer sugen på att komma till oss och hälsa på.
Jag kommer nog få svårt när min son drar hem en flick eller pojkvän som rotar i skåpen, även om det är just så jag själv säkert är..Det sägs ju att sönerna drars till sin mors likhet så då är det bäddat för konfliket väldigt ofta.
-Men jag är glad att mina barn har en bra farmor som älskar dem, men visst önskar jag att farmor hade mer tid för oss:)
Starta ny diskussion