Jag tror att om man måste ta en paus så är något fel i förhållandet och tid ifrån varandra är det sämsta då.

Men vissa har tur. Men överlag tror jag inte på pauser.

Jag resonerar på sättet att en paus är lika med slut.

Men sedan vet jag att den paus i ett förhållande kan rädda mycket, har sätt de flertal ggr, de är bara jag som person som inte tror på pauser och därför har jag aldrig gjort en och kommer förmodligen inte göra de heller..

eller kan de kanske bero på att jag inte hittat "den" rätta som jag avstår från pauser? kanske inget ja vill rädda? Hum, ja du, de får framtiden avgöra =)

Min väninna har gett mig rådet att jag och min make borde ta en paus. För mig känns det inte som ett alternativ, kan man inte göra upp och lösa problemen utan att någon ska behöva hitta nån annanstans att bo så tycker inte jag att det egentligen finns nån framtid för förhållandet. Speciellt inte som boendet i detta fallet är en del av problemet… OCH att vi inte tillbringar speciellt mycket tid tillsammans utan han ofta är hos sina vänner…

Paus? Hur skulle det gå till? Man skulle vara tillfälligt singel, vara ute och dejta? Vad skulle man isåfall säga till de man träffar?

Vet inte, men kan det räknas som en paus om man tar en semestervecka eller två med kompisar utan partnen? Det kan kanske vara nyttigt om man annars är med varandra hela tiden.

#4 Ja att ta nån egen semestervecka kan jag tycka är helt ok men frågan är om jag skulle vilja kalla det för paus egentligen. Åtminstone tolkar jag frågan här som att man skulle bo på olika håll ett tag.

#5 Förmodligen är det så det menas, och jag kan väl se att det kanske kan vara bra det med, men frågan är om båda partner skulle klara av det? Jag menar om man skulle ta en paus från varandra antar jag att man skulle ta en paus från förhållanden överhuvud taget och ägna sig åt sig själv lite (vet inte vad jag tänkte på i mitt tidigare inlägg med dating???).

Vi hade det jättejobbigt ett tag.. vi gjorde slut men sa att vi förmodligen blir ihop igen.. att kalla det paus vet jag inte men det var ett uppehåll från varandra när det var slut.. nu är vi dock tillbaka och gifta så för oss var det bra då

Nepp tror inte på det. Skulle tro att i 98% av fallen, så funkar det inte igen…

Håller med Katarinaj, ngt är ju fel o det behövs pausas och det är svårt och jobbigt och krävs mycket mod och självrannsakan för att kunna gå vidare……

En paus i ett förhållande för mig, är att det är slut.

 Jag tycker att man skall lösa sina problem i förhålandet….

 en paus kan ju inebära att ena parten gör saker som sedan kan bli svåra att reparera..

  Mina tankar…

Nope, tror inte på det. Säger som ovanstående helt enkelt. Kan man inte reparera, så lär inte tiden läka det heller. Det kanske funkar ett tag men sen så kommer det nog tillbaka.

MEN det finns ju vissa det funkat för. Men i de flesta fall jag vet om så var det mer eller mindre sagt att det var slut, och sedan har de hittat tillbaka igen. Men att säga "nu slutar vi ses ett tag, sen blir de bra" tror jaginte på.

En paus ser jag som att personen är osäker på förhållandet och möjligen inte vill vara med den andre. Så varför ska man vänta på ett eventuellt slut? Då kan man lika gärna göra slut helt och vara ifrån varandra. För egentligen kan de vara bra att vara ifrån varandra en del- då känner man verkligen vad som gäller.

Vi tog en paus för några år sedan, bodde i ett stort renoveringshus och jag brände ut mig totalt ( av många anledningar). Jag vantrivdes hemskt där, sambon ville bo kvar och fixa, trots att det inte blev mycket gjort.

Då skaffade jag en egen stuga, ett par hundra meter hemifrån, där jag bodde i några månader tills sambon insåg att jag faktiskt menade vad jag sa och inte ville bo kvar i huset. Vi var fortfarande tillsammans, men träffades inte varje dag.

För oss blev det en nytändning, vi köpte en gård och flyttade tvärs över hela sverige tillsammans. Nu har det gått tre år snart och än håller vi ihop.

Så, visst kan det funka att flytta isär ett tag. Däremot tror jag inte det är lyckat att bryta upp förhållandet, inte att dejta andra. Det skulle åtminstone inte vårt förhållande fixat…

#13 Så tror jag att det skulle kunna funka med, lite miljöombyte utan att man ska ut och träffa andra…

Det är rätt skönt att folk är så pass olika i alla fall, vad som funkar för vissa funkar inte alls hos andra, tänk om alla skulle vara exakt lika i alla åsikter och tankar?

Samtidigt skulle det bli så mycket enklare att leva, men tråkigare.

En paus är inte slutet för mig. MEN man måste ställa upp förhållningsregler om vad som egentligen gäller. Vad man får göra och inte så att båda har samma uppfattning om vad pausen innebär.

Tror absolut inte på paus.

Tror att problemet i många gnislande förhållanden är att man inte ger varandra tillräckligt med tid, att då ta en "paus" är ju att gå i helt fel riktning. Skall ett förhållande på deken kunna räddas så krävs nog att bägge parter ger varandra tid tillsammans, utan ungar, jobb och andra måsten.

Mitt råd är att först och främst skapa en intensiv period på en eller två veckor tillsammans, där inga andra faktorer får prioriteras.

Att sedan planera in regelbunden tid för varandra, där inget annat får störa. Om det är en helg i månaden eller varannan månad eller en kväll i veckan är upp till var och ens speciella situation.

Allt detta planlagda kan låta tråkigt men jag tror det är enda sättet att hitta tillbaka. Speciellt om man är småbarnsförälder är "vuxentid" tillsammans hyperviktigt, annars är risken väldigt stor att förhållandet rasar vad det lider….

MAO, paus tror jag inte en sekund på, snarare krävs motsatsen….

#17 Väldigt klokt och bra skrivit. Håller med dig.

min pojkvän vill ha en paus och jag kan verkligen inte acceptera det jag blir jättelessen bara han tar upp det. Jag känner att vi behöver mer tid tillsammans utan vänner vilket vi nästan aldrig har. men han ska fundera nu så jag hoppas det löser sig då jag älskar honom enormt. men om de blir en paus så är vi fortfarande tillsammans bara att vi inte bor ihop och man träffar INTE andra.

Nepp, jag tror inte ett skvatt på att ta paus, då är det slut.

Mvh Tassy

#17 Bra skrivet!

Jag anser att en paus är lika med slut. Tror inte att en"paus" kan hjälpa ett dåligt förhållande.

#17, du har tagit orden ur min mun!

hmm personligen tror jag inte på paus, där man är som singel och kan dejta nya eventuella partners. däremot kan de behövas att man gör något på sitt eget håll, åker iväg på en resa med polarna eller nått! som en avslappningsgrej!  eller ta ut tid tillsammans med partnern där man bara fokuserar på varandra.

I alla forhallanden har man ju upp och nedgangar. Det finns tider nar man inte ar lika intensivt kara i varandra och sedan tider nar det pirrar i magen igen.

Men att ta det till att bestamma sig for att det ar paus och lastas vara singel igen och kanske fa var med andra det tror jag skapar tvivel pa forhallandet snarare an att starka det.

Ingeborg

Det är nog lite från par till par om det fungerar eller inte. För min del skulle det nog inte vara bra.

Jag och mitt ex hade en paus på två veckor…men ingenting blev som det var innan. Så det tog slut.
Att pausa anser jag att då är det slut…varför ska man pausa i nåt som är bra? Varför då inte bara göra slut och gå vidare. Det är mina erfarenheter av detta iallafall.

Pausa kan va bra om man är osäkera på varandra istf bryta helt. Kan nog en paus rädda vissa förhållanden.

Paus i förhållandet är inte bra, anser jag. Visserligen saknar man inte kon förrän båset är tomt. Sen när man är tillsammans igen, så kommer man på de där sakerna som man retade sig på och då är förhållet slut igen. Nej , prata igenom istället och kommer ni inte överens, så gör slut.

tror inte det skulle rädda ett förhållande.. tycker som Tatsja. det räddar nog bara i en kort period. men problemet finns ju kvar. har flera vänner som har haft det så.

Att ta en paus tycker jag är lite som att göra slut fast man gör det på ett sätt som kanske tar längre tid. eller att man inte riktigt säger de rakt ut..

Det beror kanske på vad man lägger i ordet paus, man kan ju ta paus från varandra genom att bo ifrån varandra en tid utan att göra slut. Alltså förhållandet finns kvar och träffas men man bor isär lite för att få lite eget utrymme. Lever man med flera barn hemma och kanske har haft väldigt intensiva år utan mycket egen tid och eget utrymme kan en sådan åtgärd rädda massor! Det ger båda egen tid att tänka och känna efter, lite utrymme för att längta efter varandra samtidigt som man får extra tid för sig själv och sina egna intressen utan att ha dåligt samvete för den andre och familjen. Ibland kan det vara så att man pratat och pratat men det som saknas är tid för sig själv, för båda två.

Men det beror på vad startsituationen är! Endera behöver man kanske intensifiera som #17 säger men det kan faktiskt lika gärna vara tvärtom en tid. Det viktiga tror jag är att om man bara gör en paus så ska det vara tydligt och klart att man fortfarande är ihop, inga andra eller dejtande alltså utan man tar paus för att ägna sig åt att reparera. jag har flera bekanta som gjort så, just i samband med intensivt familjeliv där man nästan druknat som person och människa. När det blivit så behöver man hitta sig själv lite först innan man kan reparera sitt förhållande. Tror jag i alla fall :)

paus är slut för mig. hittar man sedan tillbaka så är ju det bra. Jag känner ett par som gjorde slut ett halvpr och flyttade ifrån varandra. Efter 6 månader insåg dom att de behövde varandra och nu är de gifta sedan flera år med tre ungar.. =)

Jag är tyvärr nu i det läget att min kärlek och jag har tagit en paus i vårat förhållande som har varit extremt jobbigt under det senaste halvåret. Vår kärlek slog ner som en bomb mellan oss båda & ingen av oss har någonsin upplevt ngt liknande.

Tiden har varit vår främsta fiende tyvärr, och mkt missförstånd och feltolkningar har gjorts från båda sidor.. jag behöver mkt egen-tid vilket han har sett som att jag inte velat vara tillsammans med honom… men det har jag u. Han är mannen i mitt liv, och jag Kvinnan i hans liv. Jag drog in som en orkanvind i hans liv, och han har upprepade ggr sagt att jag har ställt hans liv på ända.

Trots mkt slitningar utifrån har vi tappat varandra en bit på vägen, och vi tog en paus på en vecka på försommaren.. då sa vi båda att det var det jävligaste vi varit med om & att ingen av oss ville uppleva det igen. Vi blev tillsammans igen efter den veckan & jag trodde allt var bra. Men åter igen missförstånd.. Nu.. har det tyvärr hänt igen.. en paus där han anser oss nu att vi inte är tillsammans utan han är bara "singelpappa". Ledsamt för mig men jag vet att han älskar mig och att jag är Kvinnan i hans liv för det sa han till mig när vi träffades för några dgr sedan.. men vi har inte gjort "slut" utan tagit en paus.. vi ska ses igen nästa helg. Någonstans vill vi båda lösa detta, men han behöver tid pga allt som hänt.

Jag tror på pauser i ett förhållande.. el. kanske en "time-out" är ett bättre ord. Han säger att han saknar mig när jag inte är med honom så det borde u betyda ngt. Men jag tänker inte vänta i all evighet för jag mår skitdåligt och går hos psykolog och äter anti-depressiva. Vi står för ett vägskäl nu.. och jag hoppas vi löser det. Vad tror ni? Går det att rädda när vi varit så stormande kära.. vi sa det båda till varandra för två månader sedan.. och han hoppas att vi kan få en framtid tillsammans..!

Tack!!

Jag tror också att en paus kan vara bra, men det beror på omständigheterna. Ibland träffar man sitt livs kärlek när man är på  fel plats i livet och så kanske man går in i en relation fast det inte riktigt är läge för det. Då kan det vara bra med en paus så att man kan få ordning på sitt liv. En paus för mig innebär inte att det är slut, man ska fortfaranade inte träffa andra, man är i relationen fortfarande, men att man för tillfället får egentid för att reflektera och reda upp saker och ting.

Ibland kan det vara så att man har haft en period med mycket bråk eller att det har hänt tråkiga saker och även om man löst orsaken till problemen kan det vara svårt att lämna de negativa känslorna bakom sig. Då kan det också vara bra med en paus.

En annan situation är när man mår dåligt psykiskt och behöver lägga all energi på sig själv. Det kan vara oerhört påfrestande för partnern när man gör så och den som mår dåligt och behöver vara lite egoistisk mår sämre eftersom h*n får skuldkänslor. Relationen mår inte bra om man inte mår bra i sig själv först.

Eller om man levt länge i en relation och umgås mycket. Då kan det oxå vara bra om man tar en paus ifrån varandra så man hittar gnistan igen och saknar varandra. Jag tycker inte man ska vara så rädd för att ge varandra lite frihet. Om man verkligen älskar varandra överlever relationen och kanske t o m blir starkare. Finns ju ett ordspråk som beskiver detta bra: "if you love something, set it free. If it comes back to you it's yours. If it doesn't, it never was"

Hemulen:

Jag blev helt tagen av ditt inlägg, och allt som du säger håller jag med om… nästan lite läskigt måste jag erkänna. Mannen i mitt liv trodde kanske att det var så att vi har träffats vid fel tillfälle.. kanske är det så, men jag mår för dåligt för att ens tänka så.

Allt du skriver är så klockrent och jag håller med dig i allt du skriver.. för det du har skrivit i inlägget här ovan beskriver exakt min nuvarande relation med mannen i mitt liv.. och jag vet varken in el. ut.

Oxå det du skriver att man tar en paus för att sakna varandra och hitta gnistan igen.. har du några tips för att hitta gnistan? Han föll pladask för "glimten i ögat" och "rävarna bakom öronen".. Jag anses nog normalt sett som ett litet yrväder av många, bara för att säga ngt positivt, men hon finns inte där nu med glimten i ögat.. den är borta, och det kanske inte är så konstigt när jag befinner mig i mitt livs kris? Innan jag kan hitta den glimten igen måste jag få höra av han att allt kan ordna sig igen om vi bara ger det en chans.. el. måste jag hitta gnistan innan så han faller igen? Vet varken in el. ut. Bara rädd, ovissheten äter upp mig och jag överlever knappt dagen.

Jag hoppas u att krisen & allt som hänt kan stärka relationen och kärleken blir ännu djupare.. för det har funnits så starka känslor mellan oss och jag vägrar lite grann tro att dom bara är borta.. man måste båda jobba på relationen och ge den ene en chans att visa det.. och i detta fallet är det jag.

En sak jag funderat över:

Han sa till mig när vi träffades att han är helt chockad över att jag befinner mig i kris, och att se mig gjorde han mkt ledsen över att jag mådde så dåligt. Jag grät u nästan hela tiden. Tror du han förlänger "time-outen" genom att vara snäll mot mig och inte göra slut nu, utan han säger istället att han måste tänka över detta & så ses vi och hoppas på ngt mirakel att jag ska må bra då? Sedan när han funderat över den insikten så gör han slut? Han förlänger alltså mitt lidande för att jag inte helt ska gå under? Den idén poppade upp i huvudet för en stund sedan när jag var ute på en härlig långpromenad med hunden.. jag har u fortfarande semester.. börjar jobba om två veckor igen. Tankarna snurrar hela tiden, jag bara tänker och tänker.. jag menar, jag känner u honom och vet att han skulle aldrig utsätta mig för ngt så hemskt.

Men tror du han förlänger mitt lidande för att han är rädd att jag helt ska gå under om han inte ger mig en chans? Man vill u inte att ens partner ska må dåligt, el. hur?

Och citatet: det bästa jag någonsin läst.

Tack!!

ego-66: tyvärr skriver jag av egen erfarenhet. Jag känner nämligen igen mig extremt mycket i det du skriver och jag VET vilket helvete det är att leva så. Får jag skicka ett PM till dig? Vill berätta lite mer ingående om det jag varit med om men inte helt öppet på forumet. Kanske du får hopp eller tålamod eller lite mer klarhet i hur du vill göra om du läser min historia?

Hej Hemulen,

Ja, du får jättegärna skicka ett PM till mig, men hur öppnar jag det då? Jag är ny här sedan i förrgår så jag vet inte riktigt hur man gör. Jag tar verkligen emot din hjälp och jag vill gärna höra din historia.

Bara du talar om hur man skickar ett PM?

// Hej så länge

#38 Högst upp till höger så ser du ditt eget användarnamn (ego-66) och alldeles under det finns en ruta där det står "meddelande". Denna blinkar och visar en siffra om du fått något nytt. PM står för personligt meddelande och hamnar alltså där :)

Klicka bara där så kommer du kunna se din inkorg till vänster. Du läser och besvarar dessa på ungefär samma sätt som du skriver ett inlägg ute på en sajt. Lycka till!

Hej Aviendha,

Då är det bara att hoppas att det blinkar där snart då. Vill du får du oxå gärna skriva ngt.

Tacksam för all hjälp man kan få här inne!

// Tack.

jag och killen gjorde slut, sen en lång paus och nu lyckligare än någonsin.

41 Sarah#

Det är kanske så jag ska göra.. vi gör slut, sedan en lång paus och sedan vi kanske hittar tillbax till varann igen.

Härligt att ni lyckades bli tillsammans igen. Bara en fråga: hade ni över huvud ngn kontakt under tiden det var slut & paus.. noll kontakt alltså. Hur lång paus?

ego-66

Vi hade inte kontakt på ca 4 månader, utom en del tjafs, vi bodde ihop innan och hade en del praktiskt att lösa. Sen sågs vi och kemin fanns kvar men ingen ville ngt mer, sen sågs vi då och då och jag hade en ny kille ett tag. Totalt var vi isär i ett år innan vi vågade försöka igen, men det har varit många timmar av prat för att inte gammalt ska hamna mellan oss igen. Ofta tror man ju dock att killen är den enda, men när man gjort slut och det värsta är över så går man ofta vidare.

ego-66: you've got mail! (eller ja, ett PM i a f )

Ibalnd undrar jag om det är så att människor tar på sig för mycket att göra.

Jag ser det så här: Jag har 24 timmar per dygn, i dom timmarna så lägger jag in allt. Sova äta skita, tid för datorn, tid för att mata fiskarna, tid för att ungås med mina katter, tid för att handla, städa, etc. Andra lägger också tid på sina barn, hämta lämna, laga mat, umgås med sin partner, sina vänner, prata i telefon, arbeta, etc.

Ibland tänker jag att kanske är det så att människor glömmer att prioritera bort mindre oviktiga saker innan dom lägger in fler grejer att göra i sin tid. Och då blir det kaos och stress o bråk. För att man tar varandra för givna.

Jag tror att en relation måste innehålla en ständig dialog, för saker och ting förändras. Om man inte lägger ner en viss tid på att faktiskt prata med varandra om tankar, funderingar, planer, etc. Så vet ju ingen vad man tänker eller ens känner.

Tex, hur skulle jag kunna veta att han som ställe sig efter mig i kön i affären när jag hade bråttom. Att han hade glömt att köpa snus när han var inne i affären en stund tidigare om han inte hade sagt något till mig om det. Han hade stått en lång stund utanför kön och väntat, och snäser till mig att han minnsan hade väntat jättelänge.

Jag blev smått irriterad och snäste tillbaka: Om man inget säger så lär inte andra veta vad du tänker, vet du.

Så, hade han sagt till tidigare innan jag kom och ställde mig i kön, så hade han kunnat köpa sitt snus för länge sedan.

Så har man en bra fungerande kommunikation och en ständig dialog om sina tankar och funderingar i en relation. Så tror inte jag att det behövs en paus.

Kram

Kalendula