Få relationer är så känsliga som grannrelationer. För vad är det egentligen? Man skulle väl kunna säga att det är påtvingade bekantskaper?

Man måste ju inte ha relationer med sina grannar. Man kan ju helt enkelt bara bo, det funkar bra i storstäderna. Jag är född och delvis uppvuxen i Stockholm. Min mor berättade för mig att vi bodde vägg i vägg med samma människor i flera år utan att någonsin hälsa på varandra. Det funkar ju, men hur trevligt blir det?

Förhoppningsvis trivs man och har ett hyfsat avspänt förhållande till sina grannar. Det viktigaste är att man känner att man själv styr över vilken nivå relationen skall hamna på.

Jag har bott granne med folk som har uppfattat situationen som att vi levde i kollektiv. Det blir inte heller särskilt trevligt, framför allt när man inte själv önskar dylik boendemiljö. Ibland hände det att vilt främmande människor öppnade dörren och plötsligt stod i köket och ville låna kaffe eller toapapper. Det visade sig vara grannens barns bekanta…

Har också bott i ett lägenhetsområde där alla runt gården blev de bästaste vänner. Det var ju trevligt, grillfester och grejer. Fika i sandlådan när barnen var små. Ända tills folk började strula med varandras partners och smög runt i trapphusen på nätterna… Då var det dags att packa och dra, för hur mycket man än försökte så vart man insyltad i precis allt. Huga.

I mitt yrke som advokatsekreterare kan jag lugnt meddela att få konflikter är så infekterade som just mellan grannar. Brunns- och bryggtvister är fruktansvärda saker! Att barn svälter ihjäl och att städer bombas blir rena bagateller - grannen har ju lagt sin båt på fel sida om bryggan!!! MIN sida!!!

Sådana konflikter går dessutom ofta i arv. X-sons och Y-sons farfädrar rök ihop om på 50-talet, och naturligtvis tål inte de vuxna barnbarnen varandra idag! Ingen minns vad som hände, men tål varandra det gör man inte!

Ja, grannrelationer är känsliga saker. Själv kan jag bara luta mig tillbaka och njuta av livet, för vi har nog världens trevligaste grannar! Vi har ett precis lagomt förhållande till varandra, springer in och skvallrar lite då och då, barnen leker med varandra och dessemellan morsar vi bara över tomtgränserna.