Du är väldigt normal! ½ år med hackig nattsömn och amning det tar definitivt toppen av sexlusten!

Och det går definitivt att hitta tillbaka!  Den viktigaste förutsättning för det är att båda vill, och det låter det ju som att ni vill

Det kan ta några månader till…. När man är mitt i det kan det verkligen käns som nästan "övermäktigt"  men det finns ljus i tunneln… så småningom sover bäbis lite bättre och därmed sover du lite bättre. När man får sovit bra så försvinner "luddet" i huvudet och man börjar bli sig själv igen. Amning avtar och matning ökar. matning kan även pappa göra… du kan koppla aven stund o.s.v.

prata om att ni ser fram emot att hitta varandra igen.

Ska pappan vara hemma med barnet snart?  Det är väldigt svårt att fatta hur slitsamt det är att vara själv hemma med en bäbis när man inte har provat.

Tack så mycket för svaret! Känns jättebra att höra att jag inte är ensam om detta!

Nu känner jag mig helt befriad från kärlekshormoner, borsett ifrån den kärlek jag har till min dotter och, för all del, till sambon, men på ett väldigt osexigt vis.

Jag hoppas på att hormonerna kommer tillbaka på rätt plats när jag slutat med amningen. Man borde väl bli sig själv igen då?

Hur ska jag övertyga honom om att det är så? Att han får ge det lite mer tid? Jag vill inte känna mig så skyldig. Det känns hopplöst just nu.

Många av mina vänner som också nyligen fått barn tycks ju ha ett normalt sexliv, vad det låter som i alla fall. Har inte frågat rakt ut.

Jag har alltid varit en person som behöver lugn och ro omkring mig för att slappna av ordentligt..och det är ont om lugn och ro när man har en liten dotter på 6 månader. Jag är ju med henne hela dagarna och jag kan känna att när jag väl får en lugn stund när hon sover vill jag BARA vara i fred en stund. Orkar absolut inte tänka på sexlivet då.

Jag önskar att jag kunde få honom att vara ledig med dottern ett tag men han är inte så ivrig på det. Han tycker om att vara med henne men det blir inte så långa stunder han är ensam med henne. Han säger att han förstår att det är mycket jobb att vara föräldra"ledig" men jag tror inte han riktigt förstår.

Det ska bli skönt att börja jobba igen!

Ne, jag tror inte det går att förstå utan att ha provat faktiskt.  Man har inget att jämnföra med då.  Man kanske har varit väldit väldigt trött förrut, men då har det alltid kommit nå helg efteråt där man har kunnat sova länge o vila ut. Dendär första tiden är ju faktiskt dygnet runt jour utan helg och utan semester.

De (inte så många) som jag känner såpass väl att vi pratat om sånt om har alla haft en rejäl svacka i sexet.  Sen kanske det inte är det första man skryter med, det liksom ingen prestige i att ha sexsvacka.

Om du känner att "skulden" hamnar hos dig för att killen inte förstår att det är övergående kanske det kan hjälpa att plocka fram en bok om ämnet.  Vet inte hur det är nu, men när jag fick barn fick man en sån lite bok om allt möjligt kring det att få barn och i den stod t.ex. detta med att det är väldigt normalt att kvinnan inte har lust under första bäbistiden mm.

Och han kan ju faktiskt göra nåt också för att hjälpa dig lite att bli dig själv igen genom att ta barnet mer så du får vara själv en stund, duscha, sova, promera, koppla av.

pröva  att   göra   något   som  man   innte brukar  göra   , släpp    allt   i hemmet  några timmar    och gå  till  simmhallen   och simma    ca 1 timme  och basta  efteråt     ..  man blir  som en ny människa       och     du  har  ju  trots allt   skaffat   ett  barn  tilsammans  med  honom    ,då är han  väl  värd en   kram   ibland,vad   du än  gör  .så  önskar jag er alll   lycka  i framtiden

Tror du att det skulle hjälpa om du blev avlastad i hemmet? Eller en romantisk natt/helg på hotell, t.ex? I så fall kan du ju föreslå för din man att skaffa barnvakt/städhjälp nån dag i veckan/månaden (professionell eller snäll släkting) eller att ni tar en liten tripp tillsammans.

Själv tycker jag att det är eggande att handla i en sexleksaksbutik tillsammans. Det bygger upp spänningen och fantasierna för oss båda.

Även jag som inte har barn förstår att din kropp och psyke är helt inställt på barnet just nu. Rent evolutionsmässigt tror jag inte att vi Kvinnor är skapade att vilja göra fler barn när man har en nykläckt att ta hand om.

Men, tyvärr är ju inte samma sak lika automatisk för pappan. Han har inte den hormonskjutsen graviditet, födsel och amning ger. Så på något plan måste ni få intimiteten att fungera, och pussar o kramar tycker jag är det minsta man kan "begära" av sin älskling. Är du inte redo för sex så ska du inte stressa på det, då kan du gå psykiskt i baklås istället. Menförsök fundera på vilken sorts närhet du ändå skulle kunna ge din man för att han ska känna sig älskad.

Själv har jag ett stukat sexliv pga ständiga underlivssmärtor. De dagar jag inte vill vara intim så behöver vi båda ändå varandras närhet och ömhet för att hålla förhållandet levande. Och eftersom jag njuter psykiskt av det ger jag gärna honom oralt när han har lust men jag inte vill ha samlag. Men det är vår lösning!

Hoppas ni hittar ert sätt att förnya flamman!

#5  "pussa o kramar tycke jag är det minsta man kan begära av sin älsking"   Jag tycker nog faktiskt inte mn kan "begära" ens det om älsklingen inte har minsta ork eller lust med en puss.  Däremot är det förstås jättetråkigt om man är så slut att man inte ens kommer sig för med pussar och kramar. Läge at börja med att ta hand om den som är så slut.

En stor skillnad mot innan barnern är att då kunde man vara spontan - ett konkret förslag är något så trist som att avtala när och hur. t.ex. när barnet ska sova middag idag på helgen när lkillen inte är på jobbet då ska det bli närhet.  Det är inte bra som det känns som en jättepress heller att nu ska det presteras, så om man är rädd att det ska kännas som press kan man också avtala innan vad som ska hända och inte.

Åka på hotellnatt eller helg när man har en ½-årsbäbis är nog för dom flesta otänkbart.  Minns vilken panik jag kunde få av att åka tll ica o handla o vara utan bäbis i 2  timmar

#3 Det är sant, det är nog inget man går och skryter med, att sexlivet ligger på is. Dock minns jag att jag reagerade på att barnmorskan sa att det var så viktigt med preventivmedel nästan direkt om man inte vill ha barn tätt. Redan då kännde jag mig illa till mods.

#4 Det är nog det som är mitt problem, att jag aldrig får tid med sånnt. Aldrig!

#5 Detta med den evolutionära biten låter väldigt logiskt. Jag är helt inne på samma spår.

Tack för era svar!

men   gör  så  här  ,tag med   bebben   i vagnen   och      gå till  badhuset  . ställ    innsatsen     vid   sidan om bassängen.. ta  med  allt  som behövs  ,mackor  till dig  om  du blir  hungrig,,börjar   bebben  skrika   så    kan du  gå   upp  tll  den,jag  tror   du behöver  bryta  det mönster   du lever   i  nu     för   några  timmar..ta på dig en  snygg  baddräkt

alla  kommer   tycka  att   du   är   helt   otrolig   som  simmar  när  du har en  sån liten bebbe  ,och    tycka    att    hon  är  jätte  gullig..

det är  ju  lite långtråkigt att   simma  en timma   ,men  efteråt   så mår  man så    himla bra    och  alla   sinnen  sätts  igång    på   något  skumt sätt.

Haha, ja, varför inte. Hon kan ju likabra sova där som någon annan stans.  Hon kommer säkert vilja vara med och bada för det älskar hon!

Det som slår mig är att du skriver han är inte hemma så mycket!

Är det så att han  fortsätter och lever sitt liv som han hade innan han skaffade  barn och lämpat över allt ansvar på dig bara för att du ammar? Du skriver oxå att det inte är så långa stunder han är ensam med sin dotter.

I så fall är han en stor egoist.Ni har skaffat barn tillsammans och då ska han ta halva jobbet..Det går att pumpa ur och frysa bröstmjölk om bäbben inte tar flaska så att även du kan få komma ifrån en stund..Varför ska du behöva släpa med bäbisen till badhuset ???

Om han sen undrar varför du har tappat lusten så behöver du nog någon annan som talar om för honom vad han gör för fel om han inte har ögon att se med!

Att få barn är en stor förändring och då kan man inte fortsätta att leva som tidigare!!!

#12 Problemet är att han jobbar natt och sover till 14. Det måste han. Sen kan jag tycka att han prioriterar sin tid lite dåligt ibland så att jag och flickan kommer i sista hand, men ofta är han stressad och har 1000 viktiga saker att ta i tu med när han väl är vaken. Jag kan väl önska att han bytte till ett dagjobb, helt klart…men han har haft samma jobb och dygnsrytm i 20 år så det är svårt för honom att sadla om totalt.

Jag har väl varit för snäll också…och tagit hand om blöjbyten, matning, städning, disk, tvätt och allt annat utan att klaga så mycket, men jag är inte den personen som tjatar och tjatar tills jag får min vilja igenom. Jag ber en gång, möjligen två. Om jag inte får något gensvar så sköter jag saken själv. Lätt att köra över mig utan att själv veta om det.

Bör väl börja träna på att var konsekvent och envis nu. Måste ju vara det mot lillan sedan.

Sluta tjatat och ryt istället..

Det är kanske hårt att säga detta men säg åt honom att vill han ha sex får han skärpa sig!

jag tror  snarare   på den  mjuka    linjen,  för båda  ska väl känna för att ha sex …

#14 Njaa, det blev halt fel enligt mig.  Då ingår sex plötsligt i en konklikt och som nåt han vill ha. Inte särskild konstruktivt. Det handlr ju o att båda skulle vilja ha dendär närheten och gemensamma lusten igen. Fast i botten håller jag Abbis i att en vikig nyckel nog är att han måste ta mer ansvar och en större del av arbetet med barnet.

Han talar om vilka behov han har, barnet har sina behov hela tiden, men hur ser trollhassels behov ut?  Och hvem hjälper henne att få sina behov tillfredsställda?   Hon kanske behöver nån timmes bäbisledigt varje eftermidag?  Nån tur till badhuset varje vecka utan bäbis?  finns nog några saker till. Bara trollhassel vet vilka behov hon har och hon kanske knappt har formulerat det än?  men formulera och berätta för honom!  "Du, jag tror jag skulle må mycket bättre om jag visste jag hade nån timme för mig själv varje eftermiddag, jag behöver verkligen det. Kan inte vi bestämma att från kl. xx- xx varje eftermiddag då är det din bäbis alena?"

Om ni kommer överens om nåt som han ska göra oc han sen hittar på undanflykter/annat viktigt han "bara" ska göra mm.  DÅ ärdet enligt mig dags att riktigt ryta ifrån.

jag tror  inte att man  ska    ställa   till en massa  gräl   i första   taget,,,jag tror   det är därför  många förhållanden   går  åt   skogen   när    barnen  är  små..men  den  här killen  kanske  är  en stor egoist…och när   allt  blir   lungnare    med   hormoner   mm   ,då  är   det dags  att  ta   itu   med   denna   kille.. jag tror  man  ochså  kan  överreagera    när    alla  hormoner  far  runt    i kroppen    och man  kan  börja grina   åt vad  som helst,,det är  därför   det  är bra  att  lämna  hemmet   några  timmar  varje   dag   och  göra    något  annat   så man  bryter   ett  slags  mönster,  låt   dammkornen  va     ´. hellre   lite skit   i hörnen   än ett  rent  helvete,,skaffa   en diskmaskin     som du kan    ställa  in all  disk   i   ,och se   dig omkring   och  se allt   du har   och var  lycklig  för det…igår  såg jag på en film    om en man som   hade allt  som man kan ha   ,så  fick han en    hjärnblödning   och    plötligt   kunde han  bara  blinka  med ena  ögat..jag skäms    ibland  för att  jag     har  så mycket     men  endå   är jag alldrig   nöjd,,,,men nu har jag börjat  tänka   om.man tar allt  för givet    helat tiden

i sommras  läste jag en innsändare  i  en tidning  ,det var en man  som hyllade sin fru  , för hon hade inte  haft  semester  på 42  år, hon hade tagit  hand om   man  bar n  och gården    ,och   inte haft  tid  att  ta  semester..henne är det verkligen synd om

Egentligen så är behovet av esamtid inte det största (fast det är också ett stort behov). Den största sorg jag känner i mitt bröst är att han sällan har tid med oss. Varken Julia eller mig. Det är inte ofta vi gör något tillsammans. En skön promenad alla tre skulle vara jättemysig. Jag tycker inte att sexlivet är det viktigaste i ett förhållande (men det är också viktigt). Jag tycker att man ska kunna leva tillsammans och ha det kul ihop. Hitta på något då och då…och bara upleva en vanlig vardag tillsammans. Det är nr 1 för mig.

Vet att mycket kommer att kännas bättre när vi flyttat, för det tär på mig att vara så tångbodd också. Stress! V bor ju i en etta nu och vi sover i en 120-säng, alla tre. Inte konstig att man är ur balans!

Inte konstigt alls!

Ska ni flytta snart?

Har du sagt til honom att du saknar att han vill ägna tid med er?  Att du skulle uppskatta en promenad alla 3?  idag är det perfekt promenadväder i sensommarsol (i alla fall här).

du kanske  skulle   låta han vara  lite   och sen   kanske han  börjar sakna  sin  lilla  familj  när  han   är ute   och flänger med allt möjligt  och gör han inte det   då är det   verkligen inte  bra…

#20 Ja, vi flyttar 1 november. Det ska bli skönt! Jag har sagt många gånger att jag vill göra det. Man kan inte vara lika spontan nu som förr eftersom vi har ett litet barn, men det innebär inte att man aldrig gör något tillsammans och att man inte kan planera att hitta på något.

#21 Jag gör det nu. Ska han sticka och göra massa saker så får han göra det. Jag har ställt det kravet att om han inte hinner hem och äta middag med mig så får han säga det tidigare så slipper jag vänta på honom. Men han vill ju nästan alltid äta middag hemma med mig, men det blir väl inga kulinatiska sensationer kanske. Snabbmakaroner och köttbullar står ofta på menyn eftersom det brukar bli så sent.

Jag får styra upp detta med fasta tider nu när Julia börjar äta mat också. Om sambon inte infinner sig tills dess så får det vara. Jag mår också bst av att ha fasta rutiner. Man bör ha det i en familj, till en viss gräns.

#22 Jag läser mycket sorg i hjärtat hos dig..

Killen du har verkar leva kvar i sitt liv ni hade innan bäbben.Han vill göra a llt det han gjort innan utan krav från dig.Frågan är ville han över huvudtaget ha barn? Bo i en etta och han ska sova till 14.00 vad gör du då .Trippar på tå eller blir förvisad ur lägenheten..Hur bra är det att känna så..Du måste hålla bäbben tyst dessutom!

Jättebra att ni flyttar men han måste börja tänka till.Man gör saker tillsammans som familj och speciellt om man har barn..Jag kan hålla med om att egentid inte alltid behöver vara prio ett då tillsammanstid är mycket viktigare!

Konflikten finns redan där så nån ny konflikt är det inte att ryta till anser jagSexlivet kommer naturligt med en partner som bryr sig om , den erfarenheten har jag och jag har haft 2 långa förhållanden utan bry sig om och det har varit sexfritt .Nu lever jag med en kille  som bryr sig och det är stooor skillnad!

kram på dig

Ja, jag är inte lyckligast i världen…men vi älskar varandra, det gör vi. Det är ohållbart med en etta. Därför ska vi flytta till större. Jag tror vi kommer må bättre, alla tre. Man trampar lätt varandra på tårna och ingen av oss vill vara här hemma eftersom det är så trångt och rörigt. Vi ser fram emot ett riktigt hem.

Vi hade inte planerat att skaffabarn men hade ju ett fast förhållande och har kännt varandra länge. När jag blev gravid var han först tveksam men jag ville ha barn, definitivt. Vi diskuterade det ett tag och kom fram till att vi skulle behålla det. Något vi aldrig någonsin skulle ångra! Vi är båda jättelyckliga öer vår fina dotter.

Du har rätt i det med att man måste bry sig om varandra för att sexlivet ska funka.

Jag har ett väldigt tragiskt förflutet med två destruktiva förhållanden där jag "gått med på" sex fast inte velat. Skulle aldrig göra det igen om jag inte känner för det.

Han kan påminna dig om att tex. få en spontan puss eller kram ett tag. Det blir lite grann som omvänd psykologi av det hela.