Skulle aldrig tänka mig att gid´fta mig, barnsligt påhitt ;)

Att vara tsm med fler än skulle jag inte kunna tänka mig, jag är monogam.

#1 Jag ville inte heller gifta mig för några år sedan, men det har ändrats.

Jag skulle aldrig kunna dela min partner med en annan :) Inte ens kille, hade varit för konstigt för min del.

#2 Har alltid tyckt det varit tramsigt med att gifta sig Många tror att man älskar varandra bara pga att man är gifta-så fel folk kan ha. ;)

Jag tycker däremot att det är ett kärleksbevis, och det gör en till ett även på papper. Vilket även är bra angående sakerna man äger ocksåvidare.

Varför skulle det vara tramsigt? Tycker man det så har man nog missuppfattat själva grejen med giftemål.

Känner till en man som lever tillsammans med två Kvinnor och har gjort i många år.  Och det verkar funka.  Men när det är så emot den gällande normen och allt vad som är inlärt i oss (nästan) alla så kräver det nog väldigt bra självkänsla och självkännedom hos dom inblandade och väldigt bra kommunikation och en massa tillit att lyckas med detta nån längre tid.

Själv skulle jag inte vilja bo ihop med fler, det är tillräckligt utmaning att bo med én man .  Men ha mer än en kärleksrelation skulle jag gärna vilja. I ett annat liv i ett samhälle där det var OK.  I detta liv har jag bestämt mig för att vara monogam och dessutom vid vigseln lovat inför gud att vara trogen, och det löftet tänker jag hålla. Av natur är jag inte monogam. Men man är ju inte bara natur, man är även kultur/uppfostrat i denna tid i detta samhälle, och det är mannen med, och alla omkring.

Nej för tusan! Det är väl jobbigt nog att leva med EN man…

Skulle inte vilja göra det själv men jag struntar i vad andra gör. I regel så är jag emot lagar som förhindrar människor som att leva som de vill. Så länge man inte skadar någon annan så borde det inte finnas några begränsningar.

Lite praktiskt kan jag tänka mig att det är om man har 3 personer i familjen som har fast inkomst!

Ja absolut! Jag ser inga skäl att stå i vägen för de polyamorösas kärlek och livsval. Att man bara ska vara två är i mina ögon ett religiöst påfund.

Sen att jag själv aldrig vill gifta mig ens med en person hör inte hit…

Nej jag tycker inte det ska vara tillåtet. Har sett mer än nog av skildringar från länder där det är tillåtet och det brukar inte leda till något gott… Och av någon anledningen verkar det alltid vara MÄNNEN som ska ges möjlighet att ha fler hustrur, men fy fy fy om en kvinna skulle ha möjlighet att ha flera makar.

Nej, jag vill inte leva med flera.

Däremot har jag inte ett dugg emot äktenskapet som sådant, en mycket bra samlevnadsform om man har i grunden en bra och harmonisk relation.

#4 Det tramisga är att många "titta på oss!vi älskar varandra mer för att vi är gifta". Det stämmer inte, man älskar inte varandra mer pga et par ringar och en pappersbit.

#9 Det är nog mycket vad man lägger i det. Jag hade nog ungefär samma inställning som dig till giftemål förr, att det är nån formell grej utan egentlig betydelse.  Levde ogifta med exet, skaffade 2 barn som ogift och jag/vi döpte inte heller våra två döttrar. Senare har jag ändrat intällning. Upplever/tror numera det är viktigt med "cerimonier" kring viktiga händelser i livet. Det ingen slump att människor uppfunnit bröllup, dop och begavning. Tror en viktig anledning att många slutat med detta är att våra cerimonier av tradition hängt ihop med kyrkan och efterhand som vi inte längre är kristna, känns cerimonierna "oäkta" för många eller som nånting kristet.  Men även innan kristendommen och i alla andra samhällen med andra religioner finns cerimonier kring viktiga skeden i livet.

Numera är jag gift.  Och det känns faktiskt anorlunda. Mer än vad jag hade tänkt mig. Det är ingenting vi gjort för att visa utåt att vi är gifta, det är en "pakt" mellan oss, vi gifte oss i skogen med 4 nära vänner som vittnen och så barnen närvarande och en nära vän till mannen som vigselförättare. Och dendär ringen (vi funderade på att skippa ringar eftersom vi både jobbar mycket praktiskt och inte bruker använda smycken) den är jag jätteglad för, blir glad av den. Den påminner mig varje dag om kärlek och ger mig en go magkänsla. Har alldrig ägt nånting av guld förrut heller, så den blir nästan lite magisk.

#10 Jag och min sambo har också en "pakt" alltså hur man är i förhällandet utan att vara gifta. Skulle känna mig så instängd och gammalmodig om jag var gift.

#9 Fast om man ser pa mina foraldrar da… De ar da sa langt ifran "titta pa oss, vi alskar varandra mer for att vi ar gifta!" som det bara gar. De gifte sig sent, nar vi barn redan borjat skolan. Att de gifte sig berodde ju inte pa att de helt plotsligt fatt for sig att skryta om sin karlek eller sa. De hade ju redan barn, och det om nagot ar val ett bra mycket storre "skrytmoment" om det nu ens finns nagot sadant. Ett barn skaffar man ju oftast i en karleksrelation, och dar har jag uppfattningen om att manga skaffar barn ungt bara for att "bevisa" for varlden att de alskar varandra. Ett barn kan man ju inte gora ogjort.

#11 Precis detdär med "instängd" eller bunden var vad jag också tänkte om giftemål förr pluss att det var nånting helt onödigt, gammaldags och "hälften skiljer sig ju änddå".  Var 35-36 år när jag första gång kände att jag skulle vilja gifta mig.

Nej och nej. Räcker med en åt gången.

#9 Haha jag känner då ingen som har den inställningen :)

Kanske ändras när man bli äldre.

Om den jag har "bara" är KK så skulle jag inte ha nåt emot att dela min partner med andra, för då tycker jag inte att vi har lovat varandra nåt. Men dela en kärlekspartner med nån? Nej, det skulle jag vara för svartsjuk för. Dessutom, om jag själv är tokförälskad så har jag varken tid eller lust att träffa andra!

Däremot har jag inget emot att andra väljer att leva så, om relationen är jämöik. Jag har sett i bekantskapskretsen att polyamourösa relationer ofta är mer på ena partens villkor, än på bådas…

Ja, absolut. Mitt och andras tyckande, kännande och tänkande bör inte stå ivägen för vuxna, fullt fungerande människors val.

Det blir ju lite som att ta ifrån dem självbestämmanderätten, de är inte själva kapabla att fatta vettiga beslut.

Har de ens funderat på att gifta sig så är de med största sannolikhet tillsammans redan innan och efter i vilket fall så ett "förbud" åstadkommer inget mer än att man inte ger dem laglig rätt att vigas - vilket de kan komma runt i vilket fall som helst med egna kontrakt och liknande.

Visst - folk kan fara illa, men det sker dagligen i monogama, heterosexuella relationer med så det argumentet har egentligen ingen slagkraft.

Nej, jag tycker inte att månggifte är acceptabelt. Inte ens om man som kvinna fick ha fler män.

#18 Varför?

Själv ser jag inget fel med det om alla parter är med på det.

Jorå, kör på! Polyamorösa måste ju också få gifta sig, om de så vill.

Om jag skulle kunna tänka mig att leva med två partners? Hm. Mitt svar blir nog "nej". Jag har svårt nog att få en relation att fungera, hur tusan skulle det då gå med två?!

Rent juridiskt så måste man nog ändra lagen eftersom den idag riktar sig till två personer. Numera även samkönade

Kanske får man skynda långsamt. Vi har precis fått igenom lagen att "gifta sig" för homosexuella.

Äktenskapet är ju faktiskt i laglig mening mer juridisk än romantisk.

#21 Jag tycker inte att vi skyndar snabbt nog! Vad gäller samkönade vigslar är jag av åsikten att de samfund som inte vill viga homosexuella inte bör få viga alls. I många länder gifter man sig juridiskt först och om man vill så har man en välsignelseakt/bröllop i sin religiösa församling efteråt. Det tycker jag är en bra modell, och då kan kyrkorna få välsigna vem de vill inom ramen för sin religion.

Det finns mycket att utreda kring hur polyäktenskap ska fungera rent juridiskt, dock. Om en får barn, är alla gifta då juridiska föräldrar? Om fyra är gifta och en vill skilja sig, hur bodelar man då? Osv. Tycker det är hög tid att börja fnula på sådant!

#22 Word!

#22 Ovanligt klokt skrivet! För att gå lite OT så har ett religiöst samfund redan släppt vigselrätten för att slippa stå med skammen när de vägrar, om staten skulle kräva att de viger homosexuella.

Var och en måste få sy ihop sina förhållanden på det sätt som passar dem själva. Vi lever i en annan värld idag än det gamla bondesamhället där det var mest praktiskt med en man och en kvinna där avsikten var att ta hand om de gemensamma barnen! Nuförtiden är det ofta mamma eller pappa som är singel (och kanske vill vara singel med "temporära" pojkvänner), eller mamma och mammas nya kille/tjej osv…

Jag har ju inte så lätt för att alls snickra ihop relationer som håller, så jag är nöjd om jag lyckas få en. Men  jag ska inte sticka under stol med att det skulle ge en kick att ha mer än en partner som uppvaktar mig…

#22 Det låter som du tror att jag är emot homovigslar vilket snarare är tvärtom då jag är medlem i EKHO Tycker med andra ord att detta verkligen var på tiden.

Vad jag menar med att skynda långsamt är att eftersom det är en ganska stor juridisk fråga när det gäller fler personer så måste det vara genomtänkt och noggrant.

# 19 För jag tror det blir problem. Jag tror inte man kan älska två lika mycket, om det inte är ens barn. Jag tror det kan utnyttjas.

Låter hemskt i mina öron… (fast i detta fall, ser hemskt ut i mina ögon)

#25 Jag håller med om att mycket måste blötas och stötas innan polyäktenskap kan legaliseras, absolut! Men jag tycker det ska börja utredas igår, helst ;-) Likaså surrogatmödraskap, legalisering av och bort med sjukdomsstämpel på BDSM, och lite annat.

#26 Så för att du inte kan älska flera lika starkt ska andra som gör det inte få gifta sig…? Jag förstår inte resonemanget.

Jag är ganska splittrad i den frågan. Jag är redan gift med en man oc jag själv är polymorös och levr i ett "öppet" förhållande. Jag är allså gift med min huvudpartner som jag har barn ihop med. Men däremot så kan jag tänka mig att ha förhållanden och kunna älska någon/några andra vid sidan av det utan att det påverkar min kärlek till min man.

#23 Tillägg: Jag tycker dock att samtliga parter skall samtycka till äktenskapet, så att inget görs bakom ryggen på en av parterna.

#30 Det håller jag absolut med om!

Jag kan inte ens tänka mig att gifta mig med en person, men jag är relationsanarkist och vill gärna ha flera nära relationer. Jag har aldrig brytt mig om äktenskap men skulle inte ha något emot om det började filas lite på en lagändring som skulle kunna göra det möjligt att gifta sig med flera personer, just för de polyamorösa personerna. En sådan lag tror jag skulle göra polyamori och ickemonogami mer respekterat i samhället. Det skulle hur som helst vara ett stort steg i rätt riktning mot att börja bryta mono-normen i samhället.

#32 Jag håller med om att en liknande lag vore önskvärt men inte som du skriver för att "bryta mono-normen" utan för att behovet finns.

Det är en viss skillnad.

#33 Bryta mono-normen är kanske inte helt rätt uttryck egentligen, men jag tycker att det skulle vara bra att få en lag som visar att det är accepterat att ha flera relationer samtidigt, fler skulle få upp ögonen för det och kanske då börja leva på det sätt dom innerst inne vill men hittills inte har vågat, istället för att begränsa sig i monogama relationer. Det kanske är bättre att säga att en sådan lag skulle visa alternativ till monogama relationer.

#34

34 Det tror jag vore en bra idé. Jag tror nämligen att många idag inte ens pratar om eller känner efter om de är eller vill vara monogama utan det finns en oskriven regel bara om att man ska vara det och det blir en himla massa jobbiga resultat av detta  av det när någon sen är "otrogen" (utan någonsin egnetligen ha lovat att vara trogen eller ha tagit något beslut själv om att vara trogen). Den som blir "sviken" får sår, den som inte är monogam blir dömd hårt av alla andra som "den skyldiga förrädaren", den "onda" och slår troligen även på sig själv .  Om det inte är en självklarhet att "man" (= alla schyssta människor) är monogama, då utlovar man inte (och förväntar sig inte av andra) trohet förrän man känd efter och vill och lovat att vara trogen.

Klart man kan gifta sig med flera, gärna med saker å djur med….. Själv hittade jag en kantarell häromdagen jag kände mig ganska dragen till:P

#37 Man kan gifta sig med saker, finns en i Tyskland som är gift med Berlinmuren.

#38 Hon är numera änka

#39 Stackars människa!

#36 Du slår huvudet på spiken med vad jag anser vara ett av dom största problemen med mono-normen. Att man idag lovar varandra saker som man antar att den andra personen håller med om, just för att det är så det "ska" vara. Genom att få fram fler möjliga relationsformer i ljuset så måste man både känna efter hur man vill leva och diskutera vilka gränser varje enskilt förhållande ska ha, bland annat om det ska vara monogamt eller inte och mycket annat.

Jag har själv levt i monogama förhållanden just för att jag inte visste om att det fanns något alternativ och sedan av rädsla att min partner inte skulle acceptera ett öppet förhållande, men när jag väl började hitta andra som levde på det sätt jag innerst inne ville så tog jag äntligen steget över till relationsanarki, hade jag bara hört talas om det tidigare så hade jag troligen haft mycket hälsosammare relationer än jag haft hittills.

Jag är nyfiken… Om man har ett sånt förhållande, man kommer in genom sovrumsdörren och dina två partners har vilt sex, hoppar du in eller går du ut som inget har hänt?

Om man ska ha myskväll och endast dina två partners ligger och myser, kelar och leker, och man känner sig lite utstött?

Oftast så gillar man någon lite mer än någon annan så jag tror verkligen inte att det skulle funka i längden

Religion har haft en viss påverkan gällande det att man ska vara två och två men detta stämmer i stort sätt endast på den kristna religionen som idag är väldigt stor. Att ha många Kvinnor är något som har blivit status idag på grund utav gammal religion. Exempel på detta är att när du dör som martyr åt den islamiska tron så skall du belönas med en massa Kvinnor (Hålla sig till en där?..)

Privilegier som skänkt den som dör för Allah och som nämns i hadith är:
1 - Är Shahid synder förlåtna
2 - Han ser sin plats i paradiset och lever ett helt liv i glädje med Allah
3 - Han är skyddad från "den stora chocken" på domens dag
4 - Han är krönt med en krona av heder
5 - Han gifter sig med 72 mörkögda fruar (72?… Jävlar :/)
6 - Han kommer att kunna ingripa på uppdrag av 70 av familjemedlemmarna på domens dag, därigenom säkerställa dem belöning. Afterlife

Herregud Religion 2 och 2?… Jadu jag kan ta den Egyptiska Religionen till exempel där har du en massa av incest istället för att hålla den kungliga släkten ren på grund utav att deras syn på gudomlighet och att bibehålla den är att endast farao och hans släktingar kan få barn ihop… exempel på detta är Ramses II

Den mest ihågkomna av Ramses drottningar är Nefertari. Det sägs att han fick omkring 100 söner och något färre döttrar med omkring 200 fruar och konkubiner. Många av hans giftermål var "samarbeten" mellan hans kungarike och andra länder.

Månggifte på månggifte endast pga religion.

Polygami är dock vanligt bland däggdjuren på grund utav att honorna måste bära på barnen länge och hanen kan lätt gå och göra flera honor med barn. Polygami är dock ovanligare än monogami men polygami är avsett då däggdjur börja känna sig få annars när det gäller bland primater,(apor osv.) så är polygami väldigt ovanligt då människor i synnerlighet har egenskapen av fermoner och andra hormoner som frigörs och får känslan av att en partner är bäst för att stegen för att bli förälskad är egentligen att man känner dofter från en annan person sen så blir det olika karaktärer som kollar på muskelmassa osv. sen efter det så blir det att man parar sig och då släpps alla dessa hormoner fria de får en att känna ett starkt lugn,trygghet och närhet med denna personen och vill aldrig lämna dess sida dock brukar dessa känslor försvinna efter några år.

Så vad jag personligen tror efter dessa faktan så tror jag att Polygami är något människor gör på grund utav status idag, men förr för att själva instinkten fanns för att människor var få och behövde bli flera för att klara sig bra. Jag tror att människor egentligen ska vara Monogama i sina förhållanden annars skulle inte känslorna för en annan individ kunna vara så starka och leda till svartsjuka och rädsla för att förlora någon!

Tror mer på Monogami en Polygami men ifall folk vill ha Polygama förhållanden är det upp till mig, Men om så är fallet borde man ha ryggraden att säga det innan man blir ihop med någon för då borde man personligen inte se något fel med det.

Helt ointressant om folk vill ha flera partners i bingen eller for att starka sitt kansloliv. Daremot ska inte alla partners fa status enligt lagen som om de vore sambos eller gifta. Det blir aldeles for komplicerat. Ta t ex delad vardnad om barn och egendomsdelnig om hon ar gift med tre och han med fyra och alla har barn med varandra. De enda som tjanar pengar da ar advokaterna.

Det som ar lite forvanande i sammanhanget ar att de som foresprakar en okonventionell och "fri" livstil med free love samtidigt vill gora nagot sa mossigt och forlegat som att gifta sig. Om man nu ar sa relaxad behover man val inte vara formell i det avseendet. En ritual med en shaman i skogen eller med en guru pa Bali kan val vara lika bra. Eller att man skriver ner sina relationsloften.

#44 Att gifta sig är tyvärr det enda sättet att säkerställa vissa juridiska saker utan massor av advokathjälp. T.ex. vårdnaden om barn, arv om sambon dör osv.

En väninna till mig är poly. Hon fick barn med sin man, och de var då gifta. Men när hon och pojkvännen sedan skulle utöka familjen blev det till att skilja sig från mannen och gifta sig med pojkvännen för att faderskapsfrågan skulle bli rätt. Det ledde till onödiga slitningar i relationerna, när hon älskade bägge lika mycket och de alla bodde ihop och i övrigt var mycket lyckliga med familjelivet.

Att vara polyamourös är inte i sig en motsättning mot allt vad konventionell kärlek håller heligt, t.ex. äktenskap, även om det blir en annan konstallation på giftemålet.

Jag tycker nog att i det laget ska man prioritera det som ar ratt for barnen och inte gnalla sa mycket over slitningarna och lite administrativt besvar for de vuxna. Sa fort ma nblir foralder sa maste man nog prioritera det istallet for sin egen ratt till okonventionellt samliv/sexliv i alla lagen.

#46 Och det bästa för barnen är inte att ha rätt pappa som juridisk förälder…? Dessa ungar kan omöjligt ha det bättre familjelivsmässigt, de är de lyckligaste och mest välartade barn jag känner. Och de har alltid flera vuxna i sin närhet.

Själv växte jag upp med ensamstående mamma och helgpappa, plus morsans senare killar och halvsyskonen som blev till. Idag är det få som ser ner på denna sortens "moderna familj", och jag hoppas att vänninans variant snart också är accepterad.