Att lära en man hur man gör i en relation
Jag har för ett tag sedan fått erfara att min särbo, som är 46 år som jag, inte haft ett längre förhållande på mycket länge. Och han har aldrig bott ihop på allvar med en kvinna. Han har varit tillsammans som längst 5 år med en och samma, men de bodde aldrig tillsammans vad jag förstår.
Han är alltså VÄLDIGT oerfaren vad gäller samlevnad och hur man beter sig när man är i en relation.
Och det gör att han inte märker eller tänker på basala saker som att hålla sin tjejs hand när man är ute på stan, eller lägga armen om henne, eller ge henne en puss/kram/klapp/smekning när man går förbi henne.
Krama och pussa godnatt är inte heller självklart för honom.
Ofta, ofta måste jag helt enkelt TA den närhet jag önskar mig. Eller säga: Nu har jag inte fått en kram på ett tag!
Han drar sig undan efter en stund när jag lägger armarna om honom och vill stå och hålla om honom. Jag har frågat om han tycker jag är motbjudande, men det förnekar han bestämt. Det motsägs ju för övrigt av en hel del annat 
Så jag har dragit slutsatsen: han är helt enkelt inte van vid sådan fysisk närhet och intimitet.
Till hans försvar ska sägas att han visar god vilja och anpassningsbarhet. Han står numera ut med att hålla mig i handen längre stunder och har lärt sig att när man står och håller om varandra, är det SKÖNT. Han kan idag också hålla om mig längre stunder.
Men ibland blir jag så urless på att behöva "relationsuppfostra" en man.
Till saken hör att jag själv har varit oerhört ovan vid fysisk beröring, eftersom mina föräldrar inte alls varit sådana. Det förekom väldigt lite klapp och smekningar och fysisk närhet när jag växte upp.
Så träffade jag min exman, och han kommer tvärtom från en familj som är mycket fysiska av sig. Han tog i mig jämt. Jag hoppade högt i början, men så småningom lärde jag mig älska det. Nu vill jag inte vara utan det.
Jag tror att min särbo så småningom kommer att vänja sig, liksom jag själv gjorde det.
Men HUR gör jag det på bästa sätt? Ska jag SÄGA hur jag vill ha det? (Det har jag gjort, rakt på sak, men vet inte om han förstår riktigt).
Eller ska jag VISA fysiskt hur jag vill ha det? Ska jag VISA och SÄGA i kombination, säga Å vad skönt det är, Du har så mjuka händer, för att få honom att inse att det är förknippat med POSITIVA förnimmelser, att man rör mycket vid varandra?
Jag vet att jag inte kan ändra på honom, det är bara han som kan ändra på sig själv, om han vill det. Men eftersom jag vet att han älskar mig (trots att han inte sagt det annat än indirekt), så är jag rätt så säker på att han är villig att göra så att jag mår bra. Han är förutom relationsoerfaren, även rätt så blyg.
Jag har alltså fått en "gammpojk" och ungkarl på halsen . Jag älskar honom, men det här med att han har så svårt att självmant ge mig fysiska beröringar, är ganska irriterande.
Det har blivit så att jag är den som leder och styr förhållandet så att säga… Visst klarar jag att vara "ledare", har ju ledaregenskaper men ibland vill man slippa den rollen…
Finns någon annan där ute som lyckats slipa till en ungkarl - hur gör man?
Jag har till och med fått säga NÄR MAN ÄR I ETT FÖRHÅLLANDE, SÅ ÄR DET INTE FARLIGT ATT GRÄLA - DET BETYDER BARA ATT MAN ÄR OENSE, OCH DÅ FÅR MAN LÖSA DET - SÅ GÖR MAN I EN RELATION!
Jag skulle nog påminna honom på ett klart och tydligt sätt tex genom att säga. Vill du ta i mig nu, jag skulle vilja ha en kram,, kan jag få en puss, etc. För ju mer man påminner ju mer kommer han förmodligen ihåg att ge vad du är i för känlomässigt behov av. Han kanske inte har det behovet på samma sätt som du. Och då tänker man ju inte på att ge av vad sin partner vill ha. Han kanske vill att du ger honom fysisk kontakt på annat sätt.
Kram och lycka till
Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.
"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"
Tänker att det finns i alla relationer saker som inte kommer av sig självt, just i din är han mindre fysisk av sig än dig. Min man har alltid varit mer kramig av sig än jag, men det har varit andra saker som har behövt "kalibreras" .
Jag har fostrat två killar till att bli mer touchy-feely än de var från början. Önskar jag kunde säga exakt hur det gick till, men det viktigaste var definitivt rak öppen kommunikation (jag vill det här för att… Jag behöver det här för att…) och det du själv gör - jag tog för mig. Tillslut mjuknar dom och får in vanor som spontanpussar och erbjuda mig en famn att krypa upp i.
Vänliga hälsningar
Cindy
Det viktigaste av allt, tror jag, är att du uppmuntrar honom när han gör det du vill. Något man inte alltid tänker på när det är något man själv gör utan att tänka på det. Men när han själv tar initiativ till fysisk närhet så visa att det är uppskattat, gärna genom att säga det i början tills han börjar göra det mer naturligt.
Ju mer positiv respons man får för ett visst beteende desto oftare kommer man att göra just det beteendet, människor är ofta inte mer komplicerade än djur :P
Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.
precis som med djur :) belöna bra beteende och ignorera dåligt. hihi
Mitt ex kom från en familj där man inte tog i varandra så mkt utan alla kände sig mest lite obekväma med det. Jag tyckte det varj ättejobbigt att han inte höll min hand när vi var ute, inte pussades/kramades spontant när vi var utomhus. Han satt gärna i fåtöljen istället för soffan när vi kollade på film m.m. Jag försökte få honom att ändra sig för jag behöver mkt fysisk närhet men det blev aldrig så. Efter nästan 9 år tog det slut, av andra skäl. Men jag tyckte det var underbart när jag träffade min nuvarande sambo som är i lika stort behov av fysisk närhet som jag. Jag vill inte deppa ned dig med mitt inlägg men ibland går det inte ändra folk.
Jag var likadan förut träffa min pojkvän som hade haft flera långa förhållanden innan och jag inget. Första månaderna bråka vi mycket och ja fick ofta höra att jag var känslokall och inte älskade honom, vilket absolut inte var sant. Så jag bad honom flera gånger att bara låta det växa dit med tiden så att jag kände mig säker och bekväm med att gosa oftare eller hålla handen. Det tog ett tag men efter några månader så gav han upp sa han och konstigt nog efter det så började jag mer och mer vilja krama och gosa för att det blev lättare när pressen försvann.
Och idag är jag nästan lika krävande av kramar och pussar som han =)
Precis som #5 säger så är det nog bra att belöna. De gånger han väl kramar dig så säg att du gillar det!
Men samtidigt pressa inte honom för mycket, så han känner sig tvingad, utan ge komplimanger och säg att du gillar det. Och ta mycket intinativ själv, krama,puss osv..
Starta ny diskussion