Avsluta förhållandet? Uppföljning...
Hej igen!
Tack snälla ni som svarade på mitt inlägg förra gången. (Avsluta förhållandet? skrevs i juli 2010) Nu har det gått några månader sedan jag skrev förra inlägget. Saker och ting har hänt, men nu grubblar jag igen. För att ta det från början. Vi hade ett samtal direkt efter att jag skrivit förra inlägget, men då nådde jag inte fram till honom. Efter en vecka försökte jag igen och då förstod han vad jag menade. Jag gjorde slut med honom, kan man nog säga, och han svarade med tystnad och att gå och lägga sig. Dagen efter var han hemma från jobbet och var helt förstörd. Han grät och grät och bad om förlåtelse för än det ena och än det andra. Jag hade försökt peppa mig hela dagen att verkligen bryta upp nu, men när han grät så var jag tvungen att trösta honom. Jag klarade inte att se honom må så fruktansvärt dåligt. Jag sa alla ord han hoppades på och kände mig alldeles tom inuti. MEN efter den här dagen har vi haft det bra. Han har ändrats och jobbar på att spendera tid med mig. Märkligt nog har vi aldrig haft det så bra som vi har det nu, men det räcker inte. Jag känner mig som en sån skurk, men jag vill inte mer. Jag vill ha en egen lägenhet och ett eget liv. Jag vill träffa andra män. Jag träffar andra män, fast har inte i teknisk mening var otrogen. Jag vet att jag är feg som inte bara avslutar det här och tar tag i allt det praktiska. Jag är så rädd för hans sorg och tror att jag ska hitta honom hängd i garaget om jag gör slut. Den tanken kan verka överdriven, men jag har en familjehistoria som gör att det ändå inte är en orimlig tanke. I somras gick jag hos en kurator, kanske behöver jag söka upp henne igen för att klara av uppbrottet. Banken har jag varit hos… och jag kan låna till en lägenhet… Säg nåt klokt, snälla…
Kör på! Det är inte rättvist mot varken dig eller honom att hålla ihop om du inte vill.
Sara
Jag tycker att det låter som att du egentligen bestämt dig så slutför det. Nog kommer det vara jobbigt för er båda, men i det långa loppet så är det nog det bästa alternativet för er båda.
Paulina
SLutför det du började, annars kommer ingen av er att må bra. Önskar dig all till lycka i världen!
Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.
"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"
Det finns nu inte längre någon återvändo. Du har ju bestämt dig.
Det är dessutom också så att du INTE kan ta ansvar för en annan vuxen människas liv. Även OM din sambo skulle, mot förmodan, göra ett självmordsförsök om ni separerar, skulle det ändå inte vara ditt fel. Din sambo har ett ansvar mot sig själv att själv reda upp sina förehavanden och sitt liv. Det kan inte du göra åt honom.
Och det ÄR svårt att konfronteras med en annan människas sorg och förtvivlan, men du måste stålsätta dig. Detta är för bägges ert bästa.
Jag vet att min exman många gånger var ledsen efter att jag hade flyttat men han fick ta sig igenom det, jag kunde verkligen inte göra det åt honom.
Du är INTE den som vare sig ska försöka rädda sin sambo från att slippa behöva känna sorg, eller att hjälpa honom i hans sorg.
Tänk nu på vad du själv vill och fullfölj detta, som jag hör att du vill.
Ring banken, ordna ett lån och se till att fixa allt det praktiska. Sök stöd hos någon eller några som du kan prata med, en separation är jobbig oavsett om man blir lämnad eller är den som blir lämnad.
Du gör honom ingen tjänst vid at vara kvar på "falska grunder". Av respekt för honom bör du genomföra det du vill. Och det är inte du som ska ta ansvar för hans reaktion eller sorg. Livet är sånt att alla inte alltid är lyckliga.
Ett sätt vore att flytta på direkten när du gjort slut, så du inte finns där fysiskt när han är ledsen. Ett annat sätt är att ni gemensamt uppsöker en familjerådgivare. De pysslar inte bara med att lappa relationer utan även med att få till bättre separationer (om du känner att du inte fixar detta ensam).
Håller bara med alla andras inlägg.
Jag vet av erfarenhet att det är en lång pina att vara tillsammans med nån man inte vill vara ihop med. Väldigt långt att berätta.
Kram!
Så tänkte jag när jag gjorde slut med mitt ex, han blev så ledsen och bara grät och grät. Mådde dåligt men visste att det var det bästa för båda. Men tiden läker alla sår även om det tar lång tid ibland.
Du kan inte vara tsm med han bara för att vara snäll utan ska man ha ett förhållande ska man älska varandra.
Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.
kör på! du vet ju vad du vill de många som läser. du kan inte vara tillsammans med han för hans skull då kommer inte du må bra
Hej igen!
Nu har jag ÄNTLIGEN fått sagt att jag vill flytta isär. Däremot har jag inte riktigt brutit… utan gör en halvgrej av detta. Vi ska gå i familjerådgivning som en av er föreslog. Han gör det för att vi ska kunna bo ihop igen, jag för att kunna avsluta på ett hyfsat bra sätt. Hur det blir får framtiden utvisa… Pust och stön… Jag letar lägenheter och ska på två visningar nästa vecka. Det känns som att livet börjar rra sig framåt igen. Tack snälla för era kommentarer och pushningar…
du har tagit ett stort steg! vad duktig du är som har tagit dig dit. det är ju iaf en början och nu måste han ju förstå att du menar allvar.
Tänk på att du bara har ett liv och en chans att bli lycklig. Ingen kommer tacka dig för att du stannar i något som inte känns bra.
Men, ingen kan heller säga att det är fel som du gör nu, att ta det långsamt och lite fram och tillbaka.
Hoppas du hittar din drömlägenhet! Det kanske hjälper, åt vilket håll du än ska gå.
Starta ny diskussion