JAg är en person som ofta missar att svara på sms. Ofta ser jag inte det, sen om jag ser de så tänker jag att jag ska vara efter att jag gjort färdigt det jag håller på med. Sen glömmer jag det och när jag kommer på det så är det försent.

Det beror lite på innehållet, min pappas sms ignorerar jag totalt, men det är för han bara skriver rubbat nonsens. Eller om man bara tipsar lite i allmänhet tycker jag inte man behöver svara på om man inte känner för det, typ kolla denna sidan på internet mm. En fråga svarar man på enligt mig, har ett par bekanta som kan låta bli att svara på dagar för att de inte mår bra, men eftersom jag inte kan veta när de mår dåligt tycker inte jag ett svar att de hör av sig när de mår bättre är för mycket begärt. Kedjebrev igonrerar jag av princip

Visst kan det vara lite nonchalant, dock gör jag så ofta själv. Sitter jag med annat folk eller är upptagen med ngt så hinner jag inte tänka på ett svar eller vill inte ta upp telefonen mitt i ett samtal, eftersom jag tycker att det är nonchalant. Jag svarar inte heller i telefon om jag är mitt i ett samtal. Sen kan det hända att jag glömmer bort att svara på sms efter. Vilket inte har med att göra att jag inte vill utan mest att jag är en virrig person. För att samanfatta, dra inte för stora växlar…

Jag skulle rent spontant vilja mena att man ska tänka sig för en gång extra innan man läser in för mycket i någons agerande på det här sättet.

Ja, personen kan ha haft möjlighet att svara men annat kan ju göra att det inte blev så, ex: personen läste, skulle bara göra något snabbt innan den svarade, säg toalettbesök, ett telefonsamtal eller vad som och glömde helt enkelt av det. Händer mig titt som tätt. Personen kanske inte orkade svara/var för trött, inget illa mot den som skickade, även det händer mig titt som tätt.

Eftersom man sällan kan veta allt som rör sig inom en annan människa så får man kanske gå steget längre och ringa för att stämma av situationen. Det kan ju kommit något emellan som inte alls har med prioriteringen av din vänskap att göra. Eller så lyfter du frågan med nämnd bekant. Eftersom många resonerar så olika så är det ju dumt att du ska gå och bli upprörd när det inte alls var personens intention.

För egen del så skickar jag inte sms om akuta saker, eller saker som jag kan behöva svar på inom kort. Sms är inte högprioriterat för min del och därför utnyttjar jag det på samma sätt. Vill jag hitta på något kan jag smsa, får jag inget svar så skiter jag endera i det eller så ringer jag och hör mig för. Ingen idé att bli irriterad över det för även om jag vet att personen satt och petade näsan hela dagen så vet jag inte anledningen till att mitt sms inte besvarades. Och jag förväntar mig smått att om jag glömt att svara någon så hör de av sig igen. Det har jag tagit upp med de flesta ikring mig och för mig och min bekantskapskrets så fungerar det utmärkt.

Men om det handlar om planerad, avsiktlig ignorerans "för att visa sig viktig" så kan det ju lika väl ske utanför sms, och då har man väl egentligen ett större problem än obesvarade sms att reda ut.

Ur den synpunkten som ensamakademiker skriver så tycker jag också att det är ignorans att inte svara på sms…. Vad än ignoransen beror på är ju upp till var och en. Men jag tycker att det är artigt att svara tillbaka, för det är ju inget roligt alls att vänta på ett svar…

Om man vet det är en person som bruker ha koll på sin telefon hela tiden, då kanske det är nonchelant. Själv är jag ingen sån som vill vara anträffbar hela tiden och jag kollar inte på telefonen när jag håller på med annat och lämnar den ofta avstängd någon annan stans än där jag är.  Jag skulle därför inte heller förvänta mig av någon annan att få svar snabbare än inom nåt dygn eller så.

Det kan kanske vara sant att man inte ska dra för stora växlar på saker och ting men för egen del så ser jag ingen anledning till att inte ta en minut till att svara på ett sms. Det handlar ju inte om några långa utläggningar man kräver utan bara ett enkelt svar.

Jag skulle aldrig sms:a flera gånger och fråga samma sak, vad är det för person som inte är tillräckligt intresserad så att han/hon isåfall kan skriva in i en kalender, skriva en lapp eller vad det än må vara för att påminna sig om att svara.

Om en person inte är tillräckligt viktig för en, då är det också lätt att glömma eller nonchalera, det är min uppfattning. En vän som man verkligen värderar och vill vara vän med hör man såklart av sig till utan att låta det gå flera dagar.

De här personerna jag pratar om här vet jag är sådana som inte stänger av sina telefoner och som både pratar och messar i telefon med andra så att de här personerna skulle ha stängt av sina telefoner och därför inte svarar är inte aktuellt.

För min del så handlar det inte bara om sms:en i sig utan om värderingar och att vara angelägen om att hålla kontakten. De personer jag pratar om varken mailar eller kan ringa om det nu är så att de är dåliga på sms utan det handlar om en allmän nonchalans.

#7 För mig är sms varken viktiga eller personliga.

Vill jag hålla kontakt ringer jag. Därför glömmer jag ofta svara på sms.

Jag tycker inte man kan begära av sina kompisar att dom ska vara ständigt anträffbara och beredda att avbryta det dom håller på med för att svara på sms till sina kompis.  Bra relationer hänger inte i såna tunna trådar.  Om dom varken ringar eller sms:ar kanske dom inte känner samma behov av kontakt som du gör, eller menar du att dom änddå förväntar sig att du ska höra av dig?

Hera: Nej, det är ju helt upp till var och en vilken typ av kommunikation man gillar. Nu är det så att jag och de jag umgås med främst använder sms. Ringer gör vi i princip aldrig och det har med ekonomiska skäl att göra. Därför blir ju sms i det läget en viktig kommunikation. För att en bekantskap ska fungera så kräver det ju frågor och svar, från båda håll och ömsesidigt.

Som ett förtydligande till mitt svar ovan: Jag menar inte att man ska släppa allt man har och svara och man kan faktiskt ha glömt telefonen men svar inom iallafall ett dygn tycker jag är rimligt. Läser man smset men inte hinner svara och sedan glömmer bort tycker jag att man kan säga, förlåt jag glömde, om det kommer upp eller skicka och be om ursäkt, tex jag kan läsa sms halvt i sömnen och glömmer då att jag fått dem tills det kommer fram i bakhuvudet.

Pyromanen: Net, jag begär inte att de ständigt ska vara anträffbara men ett par minuter för att visa att man bryr sig har vem som helst under en dag om det inte är något väldigt speciellt som hänt som sjukdom eller liknande. Om man inte anser sig ha ett par minuter över för en vän så är man heller ingen vän.

En viktig del i en relation är kommunikation och om den ena personen inte svarar på kommunikation så går det heller inte att bygga en riktig vänskap. Jag vet inte om de förväntar sig att jag ska höra av mig, tror inte att de bryr sig så mycket då de alltid har någon annan eller något annat att ta till.

#12 Om du känner så, så kanske det är dags att rensa lite bland vännerna? Det finnsju faktiskt vänner som bryr sig om en och lägger ner tid på en.

Jag anser att är det något viktigt eller att personen absolut vill ha kontakt med en så ringer dom. Om man skickar sms så är det inte jätteviktigt eller så kan det vänta ett tag. Jag lägger ibland ifrån mig mobilen och missar helt ett sms och ser det inte förens på kvällen. Eller så läser jag smset och tänker att jag ska svara sen och jag kan faktiskt glömma bort det och komma på det ett dygn senare.

Likaså om jag är för trött eller bara inte orkar hålla på och skriva så väntar jag tills jag har lust. Jag anser inte att jag struntar i mina vänner för det för vill dom ha tag i en så kan dom ringa eller så får dom vänta på att jag svarar.

Hera #13: Ja, jag önskar att det vore så, jag har tyvärr inga vänner att rensa bland direkt. De få jag umgås med umgås jag med för att jag inte har några andra…

Liinda #14: Ja, jag vet ju att vissa resonerar så och alla har ju sitt sätt att se på detta med sms och att höra av sig. Jag tycker oavsett att man har en eller två minuter för att svara på ett sms och en väns sms glömmer man inte.

Ganska förmätet att anse att personen ska ringa igen, man är väl ingen kung/drottning som alla ska se upp till och "jaga" för att kunna umgås med. Vänskap är ömsesidig, det är inte glömda sms och ignorerade samtal. Då är det kanske bättre att man spenderar sin tid ensam.

Sen kan saken vara en annan om alla i ens umgänge har samma stil, ingen bryr sig om man får ett svar på sms och man ska ringa flera gånger om för att kunna bestämma något. Men då blir det ju ok eftersom då alla har denna syn på vänskap.

Precis som flera sagt så ringer man om det är viktigt men att medvetet strunta i att svara på sms tycker jag är taskigt faktiskt. Om det nu inte är sms som inte behöver svaras på tex skämt eller liknande, eller om man helt enkelt vill tiga ihjäl personen (som min pappa som inte slutar trots polisanmälningar och besöksförbud)

Jo jag kan glömma även om det är en vän, jag kan ju tillomed glömma svara på min mammas sms ibland. Självklart svarar jag om någon ringer och jag anser mig inte vara någon drottning som folk ska jaga. Men om det är viktigt att dom måste få tag i mig då får dom faktiskt ringa för jag hör inte alltid sms. Och sen anser jag inte att det är något krav på att man alltid ska orka prata med vänner eller smsa, ibland är man bara för trött och orkar inte prata med någon då ska man få vara ifred också. Det ska inte vara ett krav att man alltid ska finnas till hands.

Som tex när ett av mina djur hade dött då var jag jätte ledsen och trött och jag fick säkert 15 sms per dag och samtal men jag ingnorerade alla i en vecka för jag orkade inte. Och det får folk acceptera.

Lyan #17: Ja, det är min bestämda uppfattning att vissa sms ignoreras medvetet då jag vet att personen alltid har telefonen med sig och ocskå har ett sådant arbete att hon oftast åker hem efter jobbet. Det handlar alltså inte om någon med barn eller massa fritidsaktiviteter som tar tid. Det jag sms:at om är inga skämt eller så utan för att fråga om vi ska ses.

Jag tror att personen jag pratar om här mest vill visa sitt ointresse och hon vet också att jag tycker det är viktigt att kunna få ett svar men ignorerar trots detta att svara.

Liinda #18: Ja, det du berättar om ditt djur där, det är en helt annan sak. Om jag visste att ett uteblivet svar berodde på en sådan sak så skulle jag inte reagera. Jag skulle då inte fortsätta skicka sms utan vänta till personen blev bättre.

Jag kräver aldrig någon "dygnet-runt-tillgänglighet" men då personen jag pratar om här t ex är på Facebook och skriver och liknade och alltså mest sitter och surfar - varför inte då lyfta telefonen och svara på ett sms?

Man är ju inte direkt extremt upptagen om man har tid att sitta på Facebook t ex. Då handlar det helt enkelt om att prioritera vissa vänner medan man ignorerar andra. Den personen jag pratar om här har jag sett som en nära vän (dock inte längre) och naturligt bör det vara så att det är de nära vännerna som man prioriterar främst.

Tyvärr är det väl så att jag sett henne som en mer nära vän medan hon sett mig som någon som var bra att ha när vi gick på samma utbildning och hon inte heller hade lika många att umgås med.

#19 Inte för att vara taskig men kanske dags att dumpa den vännen då? Vet själv hur jobbigt det är att bryta med en vän när man knappt har några, men samtidigt är det inte roligt att känna sig efterhängsen heller :-(

Vad händer om du ignorerar tillbaka? Inte skickar något alls och ser om h*n hör av sig? Sedan är det jättesvårt att låta bli att skicka, jag vet av egen erfarenhet, men gör ett försök.

Även om du blir en vän fattigare så var denna vännen inget att ha om det bara är du som är vän och h*n ignorerar dig.

*Styrkekram*

Ja om det är som du säger så skulle jag nog också reagera faktiskt och undra ifall personen ignorerar än. Du får helt enkelt ställa din "vän" mot vägen och fråga om det är så att du bara duger när personen inte har något annat för sig. Tråkigt att det ska vara så och jag förstår att det är svårt att bryta en vänskap men jag tycker samma som Lyan. Om personen bara får dig att känna dig dålig eller oönskad så skit i den då. Man ska inte behöva känna så i en vänrelation.

Oj vad jag känner igen mig! Precis såhär betedde sig min man emot mig den sista tiden också. Så jag förstår verkligen hur du känner dig!

Det är inget kul. Man känner sig verkligen osynlig och bortglömd.
Frågan är om denna vännen är värd din vänskap?

Lyan #21: Tack för styrkekramen! Mycket värt att ha någon som kommer med råd och tips.

Ja, du skulle veta hur många gånger jag tänkt just den tanken att dumpa henne men pga att jag har så få att umgås med så har jag låtit bli. Men det blir ju lite så i längden att man inte pallar och till slut så bryter man bara ändå.

Den där strategin att inte själv skicka något ska jag ta till. Det har hänt att jag tänkt göra så men medan vi gick i samma klass så var det ju svårt att undvika varandra då man ändå träffades på skolan och så. Nu så tror jag mest att den här personen skulle ha väldigt sporadisk kontakt, kanske höra av sig väldigt sällan och fortsätta prioritera andra.

Liinda #22: Ja, det är sant att det inte är mycket till vän om man ändå känner sig oönskad. Jag hade aldrig fortsatt den här bekantskapen om jag haft flera att välja på men nu blir det lite så, antingen ha den här ganska usla bekantskapen eller vara helt själv. Jag vet inte vilket som är värst.

Jag tycker det vore svårt att ställa personen på väggen då jag vet att hon bara skulle försvara sig med att hon måste få umgås med vem hon vill osv. Att hon inte tycker det är viktigt att svara på sms och liknande och när man då har så helt olika uppfattningar om vänskap så finns det liksom inget att enas kring. Men du kanske har något förslag på hur jag ska göra?

Emelie_E #23: Ja, det frågar jag mig också och ofta är väl svaret egentligen nej men pga mitt tunna umgänge så blir det ofta ändå att jag fortsätter umgås med den här personen.

#26 Det tog månader för mig att förstå att "min man" faktiskt inte ville ha mig i sitt liv. Han sa att det inte alls var så, att han älskade mig osv, men det var bara skitsnack.

Genom att göra så här mot någon, så visar man verkligen vad man egentligen tycker och känner. Speciellt när det finns såna tydliga tecken. Som att man vet att den har telefonen i närheten och har möjlighet att svara, men struntar i det. När man märker att personen sitter vid facebook hemma, men låter ändå bli att svara på ett ynka sms. Då vet man hur mycket man betyder för personen.

Du gör dig själv en jättetjänst om du "säger upp" vänskapen. För äkta vänskap är inte så här. Det spelar ingen roll hur många vänner man har utöver denna vännen.
Du får inte ut någonting av att kalla henne vän när hon inte ser dig som en.

Emelie - E: Det var tråkigt att höra, när det gäller en sån relation så bara förutsätter man ju ärlighet. Var det du som sedan tog beslutet att avsluta relationen?

Ja, när det gäller att säga upp den här vänskapen och isåfall bli så gott som helt ensam så tänker jag att det samtidigt kanske skulle ge mig mer ro i själen. Att det skulle kännas som en befrielse att inte ha de här tankarna och besvikelserna kring att personen inte hör av sig.

Sen är det ju det där jobbiga när man sitter ensam kväll efter kväll utan någon att prata med, tankarna på det gör ju att man ofta håller fast vid dåliga relationer istället för inga alls.

Kanske lägga energi på att träffa fler människor och möjliga nya kompisar och nerprioritera denhär personen ett tag?

Nu tycker jag faktiskt att du överreagerar. Om jag hade resonerat på samma vis som du gör, skulle jag bli tvungen att säga upp bekantskapen med så gott som varenda en av mina vänner. Det är snarare regel än undantag att folk dröjer ett par dagar och ibland även upp till en vecka med att svara på ett SMS. Alla har helt enkelt inte tid eller möjlighet till att sitta och passa på telefonen. Vill man ngt viktigt, finns det bara en regel: Ring! Får du inget svar när du ringer, tolkar du det enklast som ett nej.

Jag är, för övrigt, själv sådan att jag ofta - ja, väldigt ofta - glömmer att svara på SMS. Ibland får jag SMS:et när jag sitter och jobbar, när jag diskar eller skall betala ngt inne i en butik och tänker då att "jag svarar på det sen". Sen är ofta lika med några veckor senare, eller - i värsta fall - aldrig.

Jag gör inte detta för att jag nonchalerar min vän, eller på ngt vis inte bryr mig om denne. Jag har helt enkelt bara svårt för att komma ihåg allt jag borde göra och är väldigt lättdistraherad (kan dessutom tillägga att jag har en ADHD-diagnos, vilket borde förklara problematiken ytterligare). Som ännu ett exempel härpå, kan jag nämna att jag är urusel på att komma ihåg mina p-piller. Det spelar ingen roll om jag sätter alarm på mobilen - i samma stund som jag har stängt av det, glömmer jag ofta bort varför larmet gick. Dvs: Min glömska visar sig på mga olika vis.

Så: Kanske är det bara så att din vän är väldigt disträ och glömsk? Fråga!

#30 Alla personer är olika, vissa använder sms till allt, medan andra hellre ringer, sånt lär man sig.
Men vet man hur en person använder sms, för vissa är det faktiskt i stort sätt det enda sättet de håller kontakt med människor, så är det klart man reagerar när denne inte svarar på ens sms.

Min man använde sms väldigt mycket. Men han svarade aldrig mig. Varför kan man ju då undra? Varför svara vissa, men inte mig? Ska jag inte ta åt mig av det då? Ska jag bara tro att han är "glömsk" när det är det sista han är?

Alla är olika och använder telefonen på olika sätt. Ingen är den andre lik och man lär sig hur man lättast får tag på en person.
För en är sms en stor del av dagen, man smsar med många.
För andra så är sms något man bara skickar lite då och då.
Alla använder det olika.

Så att säga att hon överreagerar tycker jag är fel.

#31 Ja, naturligtvis måste man även använda sitt sunda förnuft. Det säger jag inte emot.

#30 Men du har ju en naturlig anledning som jag antar att dina vänner vet om, då tycker jag situationen ser annorlunda ut.

En av mina vänner svarar inte alls, inte på något om hon mår dåligt, nu börjar jag vänja mig men jag tycker inte det är så svårt att skicka ett: jag mår väldigt dåligt just nu, jag hör av mig när jag mår bättre. Det brukar jag göra när jag inte orkar ha med folk att göra. Nu vet jag som sagt att hon gör så, men innan hon förklarade det tog jag väldigt illa vid mig och kunde inte alls förstå varför hon svarade ibland och ibland inte. Hade varit lättare med en förklaring från början än som ett bråk som det blev här.

Väldigt luddigt blev det ser jag…

pyromanen #29: Ja, som du säger så är ju en väg att gå att ignorera personen för ett tag. Nu var det så att personen hävdade att denne glömt att svara och det tror jag på. Dock så är det andra situationer där personen är illojal och opålitlig vilket i sig förstärks av en situation som den med ett utebliviet svar på sms.

Jag är också sån att jag kan glömma att svara tillbaka. Kollar heller inte alltid mobilen.

Har en sån "kompis" som begär att jag SKA svara inom de närmaste minuterna. Hon är en arbetskamrat och vi umgås inte på fritiden alls.
Hon kan ringa både från oskyddat och skyddat nummer. Är jag inte hemma eller håller på med annat så svarar jag inte.
(Kan tillägga att jag inte vill ha en närmare kontakt med denna människa annat än det som rör arbetet.)

Svarar jag då inte i nån av telefonerna så skyddar hon sitt nummer och ringer igen…
Svarar jag inte då så skickar hon spydiga sms.

Har blivit i  det närmaste utskälld på jobbet för att jag inte svarar när hon ringer eller sms:ar.
Hon dricker ganska mycket så därför vill jag inte ha en närmare kontakt.
Jag har sagt till henne att jag inte är hemma så ofta om helger (då hon ringer) eller så håller jag på med annat som gör att jag inte kan svara.
Visst…jag har haft tid att svara flera gånger…men just för att hon gör som hon gör så skiter jag i det.

mia-38: Ja, det här är ju en lite speciell situation då det uttalat är så att du inte vill ha någon kontakt. Det kan jag förstå då det handlar om en person som antagligen har en hel del problem med sig själv. Dock skulle jag på ett mer rakt sätt än att bara ignorera att svara tala om att jag inte ville ha någon kontakt utanför arbetet. Du behöver ju inte säga att det beror på alkoholproblemen utan att du tycker att ni är för olika och att du inte känner någon personkemi t ex. Att du gärna pratar med henne på arbetstid men inte efter arbetet. Kan ju vara svårt annars om man anklagar en person för olika personliga problem.

Hursomhelst tycker jag det är mer rakryggat än att strunta i att svara, den här personen verkar ju dessutom inte fatta vinken ändå.

#36. Ska ta det med henne vid tillfälle. Just nu jobbar hon inte hos oss längre…men det är rakare att tala om det. Håller med.
Men om man vänder på det och jag hade ringt till någon som inte svarar till slut…då skulle jag fatta att den personen inte vill ha privat kontakt och då skulle jag sluta ringa.

För mig är sms inte någon "riktig kontakt" utan något man använder sig av när man har ont om tid eller har svårt att ringa.

Då får man också respektera att den "andre" har ont om tid och svårt att ringa.

Sedan kan detta alltid diskuteras då vi alla har olika referenser….

Om du vill ha svar på någonting viktigt, precis just nu, RING!
Bli inte upprörd för att någon annan inte känner för att skicka SMS just då. Ibland känner man att man bara inte VILL skicka sms. Bara för att du har en syn på sms, så behöver inte den synen delas av någon annan.

Så istället för att bli sur, ring personen och fråga om ni ska ses i stället.

Förresten: Är du säker på att personen ifråga har abonnemang på sin mobil? Kanske är det så att hen har ett kontantkort och inte hade tillräckligt med pengar på mobilen för att svara på ditt mess?

Jag kan inte sitta i moten pa jobbet och texta och ringa privat. Ibland jobbar jag valdigt mycket och ar helt slut nar jag kommer hem. Ibland ar det sa att jag sitter med en annan kompis som har nagot viktigt att beratta, ibland vill jag dubbelkolla planer for helgen innan jag bestammer nagot och svarar pa SMS om att traffas. Ibland orkar jag inte ringa tillbaka direkt for vissa manniskor maste prata i en timme och jag maste fa sova ibland.

Det finns tusen anledningar till att man inte besvarar SMS direkt och de flesta har inte alls med sandaren att gora. Om nagon skulle saga till mig att de minsann visste att jag varit pa Facebook sa teoretiskt kunde ha svarat pa ett SMS vid en viss tidpunkt, skulle jag kanna mig lite forfoljd.

Jag och mina kompisar textar som ett komplement till telefon och annan kontakt och for att spara pengar nar vi reser. Nar vi verkligen vill snacka sa ringer vi.

Ring kompisen och fraga om ni ska traffas. Skall inte pa henne om SMS. Kolla hur hon beter sig. Om du kanner att det inte ar riktigt som det ska vara mellan er sa kan du ju ta upp det till diskussion om det kanns viktigt for dig. Eller bara lata det rinna ut i sanden.

#41 Bra inlägg!

Jag är en sån som inte alltid svarar direkt, även om jag har möjlighet att egentligen göra det. Varför? Miljoner anledningar. Jag vet att mina vänner gör likadant ibland, ser sms och låter bli att svara eftersom det inte alltid är viktigt att svara på.

Är det nu något speciellt man vill snabbt får man hellre slå en signal.

Det är klart, är det ett sms där det tydligt framgår att personen behöver ett snabbt svar och jag har möjlighet att svara direkt så gör jag givetvis det. Men jag skickar eller får sällan sms som är så pass viktiga att man inte hellre kan slå en snabb signal.