En gnagande ensamhet
Jag är som säkert flera andra här en "storstadsmänniska" inflyttad till Sthlm sedan en tid tillbaka. Var man bor har väl egentligen ingen större betydelse i det här. Jag är i 30-års-åldern och har flyttat runt en del pga studier och försöker nu att etablera mig någonstans och skapa det liv man hoppas på och önskar sig.
I detta finns nog också ytterligare något som flera kan känna igen sig i, nämligen en gnagande ensamhet. Det är den där ensamheten efter de där nära vännerna och det där mer stabila umgänget som inte finns där. Visst finns det några få att träffa ibland men ändå inte det där riktiga umgänget där man vet att det alltid finns någon att ringa eller att träffa.
Det blir istället en hel del ensamma kvällar, en filmkväll för sig själv. Det är det där svåra med att ta sig in i en ny stad och att ha turen att träffa på de där vännerna man klickar med och där personkemin finns.
Som säkert många andra har jag ingen släkt där jag nu bor och att känna sig ensam är därför ganska lätt. Ibland rullar allt mest bara på och man tänker inte på ensamheten men då och då, inte allt för sällan så kommer den där gnagande ensamheten fram då man så innerligt önskar att det funnits fler att bara slå en signal till.
Kanske någon därute som känner igen sig.

Stockholm är ju en väldigt svår stad att komma till som ny. Även som student, trots att man träffar folk på kurserna. Men, de flesta har redan sitt umgänge och har inte samma behov av att lära känna nytt folk. Sen är vi stockholmare ju lite dryga ;)
Om du inte pluggar och är arbetslös kanske det är läge att organisera dig. Ge dig ut i staden, gå kurser, ta en öl själv etc etc. På söder är det lättare att prata med nytt folk, flera gånger har jag börjat prata med de som sitter vid bordet brevid på Carmen och sedan börjat höras med dem.
När du ändå är i Stockholm är ju Uppsala nära och där är ett helt annat socialt klimat. Jag upplever Uppsala som mycket vänligare och fler människor är helt ensamma då de kommer dit, vilket gör att fler är öppna mot nya människor. Skriv in dig på en kurs där, gå med i en nation och ta del av aktiviteterna. Trots att jag är född i Stockholm är jag ganska less på det och har valt att doktorera i uppsala istället, det är enklare och trevligare där.

Vet precis hur du känner dig. Jag har inte suderat mig runt om i landet men flyttat lite då o då beroende på olika saker. Nu bor jag i Örebro och jag tycker som inflyttad att det är en ganska så svår stad faktiskt o då jag inte har nån familj i närheten blir det många ensamma timmar. Har en del vänner men då jag bor så dumt just nu så är det svå¨rt för dem att hälsa på o för mig att hälsa på dem. Och då jag har ett antal katter kan jag inte bara åka hem till GBG o hälsa på heller.
Så det blir mycket tid framför dator o tv för mig. Har inget jobb heller så jag e ju hemma mycket. Träffade en kille för ett tag sedan så honom umgås jag en hel del med nu men ínte alltid.
Jag hoppas att du träffar på någon speciell och hittar flera nya vänner så du slipper vara så ensam.
Madeleine, ägd och uppfostrad av fem pälsklingar!
S*Luddhuvet´z