"Våldtagen"är väl inget ord jag skulle använda i liknande sammanhang men…

Sluta bara umgås med människan om hon irriterar dig så mycket?

Vad är det hon kopierar och varför/när blir det ett problem?

Våldtäckt passar inte alls in.

Hur "kopierar" personen dig?

Usch, jag förstår hur du menar.. Jag är livrädd för att själv kopiera någon utan att jag märker det.. Snacka om att trampa ned en annan människa för det den är.

Jag har nog inte varit så utsatt men man märker ju själv att man tar efter uttryck och rörelser ibland men försöker undvika det så gott jag kan.
Jag vet faktiskt en kompis som hade en pojkvän som tog över hennes identitet mer och mer. Droppen för henne var när hon hade spelat en skiva med Frank Sinatra och sa till honom att den var så sjukt bra, vilket han inte riktigt förstod. Men efter en liten tid köpte han själv skivan och hon hörde honom säga till en kompis att "den här skivan är ju ett måste i skivsamlingen"..
Hon hade även ganska dåligt med pengar och kunde då inte köpa alla småsaker hon ville ha, så han köpte dom istället- åt sig själv!

Sådanna människor ser jag lite som energislukare som man bör undvika. Mår du bra av relationen? Förmodligen inte… Då får man försöka att "göra slut". En vän som gör att man mår mer dåligt än bra och som tömmer en på energi är ingen bra vän och bör undvikas.

Jag förstår vad du menar med "våldtagen" även om ordet i sig väcker starka känslor… Denna person går ju in i dig och stjäl det som gör dig till dig mot din vilja.
Ett stort övertramp..

#3 Låter lite som mitt ex… Så fort jag köpte en digital systemkamera så skulle han också köpa en, gärna samma märke också! Sen när jag köpte bil, så ville han också köpa en bil, så sjukt impulsiv han var och irriterande. Kändes lite som han trampade på mina tår :(

VAr tog TS vägen?

#5 bio, lunch, jobb, promenad… Listan kan göras lång ;)
Alla är inte lika arbetslösa som mig som hänger här så fort man har en sekund fritt ;)

Sant ;)

Hon kopierar mitt sätt, mina intressen, mina fritidsaktiviteter. väckarklockan för mig var väl när hennes pojkvän poängterade hur lik jag var henne. vilket jag tyckte var underligt då jag lärde känna henne som en typisk pojkflicka. jag gillade henne för den hon var, och att vi var olika, men ändå lika på vissa plan. Jag vet att jag borde prata med henne om det ._. men jag tror dessvärre hon inte kommer att förstå situationen, av tidigare erfarenhet är den vanliga reaktionen är att de blir flyförbannade och tycker att man är absurd. Just nu vill jag bara ta avstånd för jag orkar inte..

Jag tror på att du ska ta lite avstånd och låt det svalna mellan er..

Det känns ju som en person som inte riktigt hittat sig själv ännu. Jag hade låtit henne hållas, för jag tror sånt går över. Ser inget farligt med det. Sen å andra sidan har jag inte varit med om det heller, så jag förstår nog inte riktigt problemet.

Jo det är nog bäst, just nu iaf.

men jag tycker verkligen om henne trots allt.. hon har varit ett gott stöd i andra situationer. Men hon kanske är osäker på sin person och vem hon är, jag menar hon blev en helt annan person efter att jag hoppade av 3an i gymnasiet och hon började umgås med en blyg ridtjej som tog efter sin systers partyvanor och blev en partyprisse själv, och så även min vän. dessutom spelade de lite dumma.

Lite OT vad får man ut av att fördumma sig sj? jag tycker det är lite läskigt, hade en annan vän som började spela dum någon gång i högstadiet, och nu är hon det. I vissa stunder dyker hennes gamla intelligenta jag upp, men det är korta stunder..

jo jag förstår din tankegång.

Mitt problem med det är att jag inte känner att jag har något unikt med mig själv. visst fritidsaktiviteter och intressen är kanske inte värsta grejen eftersom det är det man oftast delar med en vän, men i kombination med att kopiera ens personlighet, det blir för mycket tycker jag.

jag menar hon är 20 år nu, jag hade som sagt accepterat det beteendet i tidiga tonåren.

Jag har full förståelse för om du tycker att det är obehagligt att din väninna kopierar dig. Jag tycker dock - liksom övriga som poängterat saken - att "våldtagen" är ett felaktigt uttryck i sammanhanget.

Förmodligen är din väninna väldigt osäker i sig själv och har ett behov av att vara omtyckt av sin omgivning - och då allra helst dig. Det bör även påpekas att det inte ens säkert att hon själv är medveten om att hon blivit en avbild av dig. Hon ser upp till dig och i kombination med en dålig självkänsla är detta resultatet.

Så hur hanterar du situationen på bästa möjliga sätt? Jag föreslår att du ventilerar saken med din väninna, på tu man hand (viktigt!).

Att säga "sluta upp att härma mig" tror jag inte leder någon vart. Däremot kanske du kan försöka framföra det lite mer diplomatiskt: "Du vet att jag tycker om dig massor, men på sistone har jag noterat att du har börjar klä dig mer och mer som jag/göra samma saker som jag/skaffat samma frisyr som jag/whatever. Det tycker jag är synd, för du är du och det är bättre om du fortsätter att vara du, för det är dig jag gillar. Inte någon som påminner om mig."

Jag hade reagerat mer om hon hade försökt ta min pojkvän, brytit sig in i mitt hem, tagit kontakt med min familj och så.

Men som fler skriver, är det jobbigt så prata med henne på tu man hand.

Som att förklara det enkelt (för er som inte riktigt varit med om det)- När någon stjäl ens identitet är det som att man själv har gjort en jätteuppsats i skolan och någon annan skriver på sitt namn på den.
Sin egen personlighet, sina uttryck, sitt sätt att vara, sina intressen är ju något man har jobbat fram under en lång, lång tid. Plötsligt har någon annan börjat göra allt det som är du, bara sådär. Glider över, på flera års arbete av att komma fram till vem man själv är, och gör någon annans grejer till sina egna.
Det kan ju kännas som ett fruktansvärt övertramp.

#19 Kan inte förstå den jämförelsen. Du är ju fortfarande du, även om din kompis liknar dig.
Och att man snor någons identitet låter också fel, du finns ju fortfarande. Snor man en identitet försvinner personen som hade den från början. Alltså gäller det copycats egentligen.

Snor någon din uppstats är den inte längre din.

Är man säker i sig själv så borde det inte göra så mycket, man vet ju vem man själv är. Övertramt, njä, jag tror inte personen som gör det gör det medvetet.

Sen kan ingen annan bli DU, hur man än försöker. Så som sagt, jag förstår inte riktigt problemet :)

Som att förklara det enkelt (för er som inte riktigt varit med om det)- När någon stjäl ens identitet är det som att man själv har gjort en jätteuppsats i skolan och någon annan skriver på sitt namn på den.
Sin egen personlighet, sina uttryck, sitt sätt att vara, sina intressen är ju något man har jobbat fram under en lång, lång tid. Plötsligt har någon annan börjat göra allt det som är du, bara sådär. Glider över, på flera års arbete av att komma fram till vem man själv är, och gör någon annans grejer till sina egna.
Det kan ju kännas som ett fruktansvärt övertramp.

Ingen stjäl någons identitet i detta sammanhanget!! Det är viktigt att komma ihåg. Här handlar det om att KOPIERA någon annan. Det är en jäkla skillnad.

#22 Ursäkta- när någon kopierar ens identitet… Men å andra sidan kan det mycket väl handla om att någon tar egenskaper.. Börjar någon annan göra det som är du så är det väldigt lätt att man själv slutar med det för att man blir besvärad och lägge större vikt på just de egenheterna.. Då kan man ju nästan säga att någon faktiskt stjäl det.. Tycker jag iaf…

#23 Nej, för då är det ditt eget val. Väljer du själv att sluta, för att någon annan funnit det intresset, så får du skylla dig själv.

Som sagt, är man stark i sig själv så blir man inte besvärad. Man får försöka tänka positivt, som i andra situationer :)

Hur kan förresten ngn annan göra det som är du? Förstår inte det. Ingen kan bli jag. Hur gärna dom än skulle vilja  hehe

#24 Det är ju just det, har du aldrig varit i närheten av kan du omöjligt veta hur det känns.. Spelar ingen roll om man är stark eller inte, det kan vara extremt besvärande när någon börjar härma ditt kroppspråk, säga saker som är typisk för just dig och ta efter dina intressen.. Plötsligt är man inte ensam med det som andra anser är typiskt för en själv.. Som man själv ser som speciella egenheter.

Man kanske stjäl rakt av men har jag en klubba som någon annan slickar på kanske jag inte vill ha den efter… Kanske ett snikigare sätt att stjäla..?

#25 Du kan väl prata? Säga till personen. funkar inte det så bryter man. Tycker du gör allt svårare än vad det är. Man har ett eget ansvar, man ska inte se sig som ett offer.

Man får ju sätta sin egen gräns.

#26 Fast nu är det ju inte jag som skapat tråden ;) Jag har inte det problemet.. Men jag tycker det är lite dumt att bagatellisera ett problem som TS faktiskt har. Du kanske inte ser det som ett problem, eftersom du aldrig varit med om det, men TS gör ju helt klart det!

Och vad ska man säga? Det kanske fortfarande är en bra kompis (som TS beskriver det) och man vill inte göra sig osams eller är redo att bryta.. Det kanske tom är helt omedvetet hos TS kompis. Man kan ju inte bara säga "prata" så blir allt bra. Man måste ju veta vad man ska säga för att det ska fungera.

#27 Jo, jag förstår att ts har problem me detta.
Men vi som inte känner personerna kan ju inte gärna säga VAD hon ska säga ;)

Man får ta det lungt så att inga känslor bli sårade.

#28 Det är klart vi kan säga ordagrant, men många före TS har ju fått råd om vad dom kan säga i jobbiga situationer.. :)

Sant.

Får erkänna att jag skriver mycket eftersom jag inte har mycket annat att göra :P

#30 Samma här… *suck* hahahaha

Att någon stjäl ens identitet är när de förfalskar konton och signaturer alltså tekniskt sett inte när någon kopierar ens stil.

För att vara ordpolis.

#30,31

Ni är ett par härliga prickar i alla fall

#32 Vi är nog alla medvetna om dess riktiga innebörd, men ibland kan man även uppleva saker som så, även om det inte är ordagrant

#18, oj vad jag har en smaskig historia om det också men det tillhör det förgångna. tack o lov!

nu blev man ju intresserad juuuu

Jo men jag löser detta :) jag var upprörd och behövde få ut det ur systemet, och så var jag nyfiken på om folk hade liknande erfarenheter, och hur de reagerade på det. Jag vet med mig att jag lätt kan överreagera många gånger. Men just denna gång känns det berättigat, jag tar distans till det hela ett tag, sen reder jag ut det, sakta men säkert