Tror det har med hur hon relaterar till killarna, signaler som vi tjejer inte alltid plockar upp. Det kan vara ganska subtila grejer eller ganska uppenbara grejer. Fisa, rapa, kla sig mest i brallor, vara intresserad av sport som killar ar, dricka och roka som killarna gor osv ar ju ganska patagliga grejer.

Det kan ju vara sa att det som tjejerna uppfattar som drama queen beteende kanske betraktas av killarna som nagon med kort stubin bara. Vissa killar staller ju ocksa till med scener pa fester med da skyller man ju pa testosteron. Kanske ar hennes temperament en del av det som killarna uppfattar som grabbigt?

#1 Jag har verkligen ingen aning! Har ju hört dom klaga lite över just det här med att hon bölar och klagar på sina killkompisar när hon är full..
Jag märker ju också en viss avslappnad grej med henne som kanske kan uppfattas som lite grabbigt men hon har så mycket mer tjejiga saker för sig än vad dom flesta tjejkompisar jag har, har i sig.. Killarna klagar lite lätt och rättar sig efter henne gång på gång. Det ska ske på hennes villkor och dom suckar men gör som hon vill…
Jag förstår det inte men det måste ha att göra med små signaler som jag inte upptäcker.. Dom gånger hon har haft pojkvän har hon tydligen varit mer eller mindre taskig mot honom och bara klagat på allt han gör i närheten av hennes vänner..
Jag har sagt vad jag tycker till min sambo som faktiskt var villig att hålla med.. När vi tog upp det i Lindas och Tobbes sällskap så kunde Tobbe inte alls förstå vad vi menade- det är ju skogshuggar-M liksom ;)
och han som nästan varit mest utsatt för hennes tjej-tjej-fasoner!

Jag förstår ingenting…

Du skriver om "tjej-tjejer" och "pojk-flickor" som det vore vedertagen sanning och jag tror att det är däri det brister. De flesta av oss har såväl "manliga" respektive "kvinnliga" egenskaper - och beroende på vad du fokuserar på, kommer du förmodligen att finna "bevis" på att just det du anser vara "det rätta" är just det.

Jag kan ta mig själv som ett exempel härpå. Jag har fått höra att jag skulle vara såväl ultra-feminin som pojk-flickig; allt beroende på vad vederbörande valt att fokusera på i min personlighet (och i det yttre). Ingenting är egentligen fel, det är bara det att man har valt att göra en "könsfråga" av ngt som egentligen inte behöver vara det. Låt mig förklara…

Jag har lätt för att diskutera vissa ämnen väldigt öppet med mina manliga vänner, i likhet med M. som du skriver om. Vissa betraktar detta som en manlig egenskap; att man inte är "fin i kanten" eller "pryd". Personligen anser jag bara att det är ett tecken på öppenhet och inget som är specifikt för ngt visst kön.

Beroende på vad man har för uppfattning om manligt/kvinnligt, avspeglas detta naturligtvis i hur man tolkar en person i omgivningen. Det är inte så mkt underligare än så.

#3 Det är ju det som är så underligt.. Jag kan inte sätta fingret på vad hon gör anorlunda mot alla oss andra egentligen.. Jo, hon fiser öppet. Jag kan vara pinsamt öppen med folk jag inte känner och har väl fått höra det några gånger. Ändå har jag aldrig setts som en pojkflicka. Heller aldrig grabbig eller tjej-tjejig.
Det är nog svårt att förklara men de flesta tjejkompisar jag har har en ganska klar bild över vad som är vad när det kommit till ett tjejigt och ett killigt beteende. Hur gärna vi än vill så finns det könsbundna sätt att vara. Detta lyser ofta igenom även på djur. Hondjur är på ett sätt och handjur på ett. Det finns alltid undantag men ofta ser man en röd tråd som följer könen.

Jag antar att det jag tycker är så konstigt är att vi uppfattar henne så olika. Vad det som gjort att vi tjejer har uppfattat henne på ett sätt och killarna på ett helt annat? Jag förstår om några få personer har flera olika åsikter men att vi är flera stycken som står på var sin sida. Antingen ultra tjejig eller skogshuggar-M.. Jag tycker bara det är underligt.

#4 Jag tycker inte alls att detta är särskilt underligt, utan snarare tvärtom - väldigt logiskt.

Genom att umgås nästan uteslutande med killar, har hon kommit att anamma ett visst beteende som killarna själva betraktar som "typiskt manligt", då de själva känner igen sig i det - och med andra ord väljer de att klassificera henne som "pojk-flicka". Detta är nämligen mest naturligt för dem och de gör det för att förstärka sin egen könstillhörighet; hade de i stället sett denna likhet och gett henne epitetet feminin, skulle det innebära att de själva även var mer eller mindre feminina iom likheten dem emellan.

Men, som sagt; detta säger mer om dem än om henne.

Men, som sagt; detta säger mer om dem än om henne.

Hur menar du nu?

#6 Jag menar att killarnas bedömning av denna M. säger mer om vad de själva har för uppfattningar om vad som är "manligt" resp "kvinnligt", än hurudan M. verkligen är som person.

Intressant det dar med manligt och kvinnligt. Jag ar ganska handig och har en rekorderlig verktygslada hemma. Jag haller ocksa pa med ett stort renoveringsprojekt just nu (proffsen jobbar, jag hinner inte just nu sa har byggare inne). All detta - verktyg, organisera ett eget renoveringsprojekt, snacka med byggare och rormokare…killarna pa jobbet tycker inte att det ar kvinnligt.

Vi diskuterade det haromsistens. Da sa jag att jag tycker att en modern kvinna ska ha ett litet set med verktyg och kunna satta upp en hylla sjalv i alla fall. Sa for mig ar det inte okvinnligt.

Att bli full och grata pa fester ar nagot som tjejer gor mer an killar. att bli full och braka eller slass ar i sa fall killarnas version av samma sak.

#8 Haha, jag är nog en egen variant av den moderna kvinnan som alltid löser hylluppsättningar eller annat på ett eget vis.. Många saker har använts som hammare här hemma ;)
Ditt sista stycke tror jag det ligger en stor poäng i!

#8 Jag instämmer med dig här. Personligen anser jag inte att specifika intressen eller personliga egenskaper är antingen "manliga" eller "kvinnliga"; jag ser snarare att dessa, till största delen, är ett resultat av sociokulturella förhållanden.

Därav anser jag att beteenden som är en direkt konsekvens av det kvinnliga könshormonet är sådana som bör betraktas som kvinnliga - och vice versa, vad gäller det manliga könshormonet.

Det är dock inte alltid lätt att avgöra vad som är en personlig egenskap och vad som hellre är ett östrogenstint/testosteronstint beteende.

#10 När betydligt fler Kvinnor än män beter sig på ett visst sätt är det inte för att de är/vill vara mer kvinnliga? Att de automatiskt väljer ett kvinnligt beteende? Är inte detta beteende då typiskt kvinnligt?
För mig är det nog så.. Samma sak när det kommer till olika kulturer. Folk reagerar olika beronde på vilket land de är ifrån (självklart finns det undantag som alltid). En svensk reagerar inte på samma sätt i en situation som en italienare.. Det är ju typiskt italienskt beteende att gestikulera med armarna och vara högljudd.. Det kanske inte ligger i blodet på dom, utan deras sätt att växa upp och hur deras miljö är ändå anses det typiskt italienskt. Ett visst temperament kanske man föds med iof..
På samma sätt ser jag att vissa handlingar/beteenden är manliga och kvinnliga- för det är hos det könet det händer övervägande ofta.

#10 Tja, det beror ju på hur man ser på saken…

Som jag ser det, finns det två (primära) infallsvinklar:

1. Antingen är man av den åsikten att det beteende som flertalet Kvinnor anammat och således kommit att betrakta som kvinnligt, per definition är kvinnligt beteende eftersom det är flest Kvinnor som ägnar sig åt det. Och så nöjer man sig med att konstatera att "detta är ett kvinnligt beteende", oavsett orsak.

2. Eller så ifrågasätter man varför flertalet Kvinnor ägnar sig åt en viss typ av beteende och kommer fram till att det främst beror på sociokulturella faktorer. Isf ligger det nog närmast till hand att ställa sig ifrågasättande till de olika definitionerna och försöka utröna vad som är biologi och vad som faktiskt inte är annat än ett inlärt beteende.

Visst kan man tycka att det inte borde spela någon roll vad som är biologiskt resp sociokulturellt, utan att man endast bör fokuserar på det faktum att vissa beteenden är vanligare bland Kvinnor än bland män och därför även bör betraktas som "kvinnliga". Personligen är jag dock ganska skeptisk till att förenkla på detta vis; jag ser hellre att man ser bortom könsrollerna och definierar kvinnligt vs manligt utifrån vetenskapliga, kalla fakta.

Den mest påtagliga skillnaden mellan manligt/kvinnligt, torde då vara beteenden som påverkas av östrogen-/testosteronhalten.

#12 Så hur i hela fridens namn ska jag då kunna förklara ett beteende här på enklast sätt? Genom att hänvisa till vetenskapliga fakta om testosteron eller östrogenhalter eller ska jag bara säga det som gör att merparten faktiskt förstår vad jag menar?
Det är ingen vetenskaplig artikel jag skrivit här, det är ett lätt förklarat scenario om hur jag och mina vänner vs ett gäng killar har uppfattat en tjej på så olika vis..
Jag tror inte det spelar någon roll om jag förklarar för någon av de inblandade parterna om östrogen eller testosteronhalter för vi har trots allt bildat oss olika uppfattningar om samma tjej, varför hon gör som hon gör är inte speciellt relevant utan det är vårat synsätt som är det intressanta.

Det är lite som att man måste ha vetenskapliga artiklar på hur man ska förklara känslor. Vi förklarar och uppfattar olika beroende på vem man är. Vi kanske uppfattar något som pirrigt, som att man blir varm i hela kroppen. Om det sedan vetenskapligt handlar om ökad blodcirkulation och en rad olika ämnen som skickas genom luften ihop med elektromagnetiska fält etc spelar ingen större roll för det är hur vi uppfattar känslan som är det relevanta om man ska få någon annan att förstå vad man menar.

Många är ju ganska ollika inför olika människor. Beroende på hur bekväm man är i sällskapet.

Ex. Många som känner mig halvbra tycker att jag är det tjejjigaste som finns i korta klänningar och blont hår och det tar tid innan de inser att jag har ngt innanför pannbenet oxå. Typ mina nya kollegor på Uppsala universitet. Hur kom hon in, hon ser ut som en typisk tjej-tjej… Men i situationer med nya människor som är superintelektuella säger jag inte så mycket. Mina killkompisar däremot tycker att jag är som en kille i mitt sätt, inte att jag fiser etc, utan min syn på relationer och hur jag agerar.

Så det handlasr nog mycket om hur man agerar i olika bekvämlighetszooner. Man är inte samma person i olika sammanhang.

#13 Nåja, jag ger mkt hellre ett von Oben-perspektiv på saker och ting. Tycker personligen inte att det är särskilt intressant att diskutera saker och ting på en annan nivå.

#14 Fast det handlar mest om hur hon är med killarna, för det är saker dom har berättat som gör att jag tycker hon verkar extremt tjejig.. Folk som inte känner henne ser nog bara en tjej-tjej, men jag trodde hon var med pojk-flicka tills det att jag verkligen fick en inblick i hennes sätt att bete sig och tänka…

#15 hmmm, hur får du då ut något av diskussionerna här inne då jag inte sett många diskutera på den nivån…?

#16 Touché!