Först och främst vill jag skicka en kram till dig. Jag känner verkligen med dig.

Kan du inte åka ändå? Utan att tala om det för din farmor så att hon inte känner sig tvungen att säga nej eller tala om det för din pappa? Överraska henne? Då får inte din pappa reda på att du åker. Jag är säker på att din farmor skulle bli överlycklig om du hälsade på oavsett vad hon skrev i brevet hon skickade till dig. Hon skrev ju det under tvång från sin son. Han kanske hotade henne med att skada sig eller henne eller sluta höra av sig till henne och det är ju ändå hennes barn så hon kanske inte vågade säga nej?

Jag känner igen min pappa i den beskrivningen du gör av din pappa. Han mådde väldigt dåligt men vägrade söka hjälp och det fick alla andra lida för. Det slutade med att han tog livet av sig. Vi andra försökte få honom att göra något åt sitt mående men han valde annat. Tyvärr får du nog acceptera - hur ont det än gör - att om han inte själv gör något för att förändra sig kommer han troligtvis vara som han är nu.Men ditt liv ska inte behöva vara hemskt för det.

Låt honom inte få all makt över ditt liv och din relation med din farmor. Han har ingen rätt att ta det ifrån er. Om jag vore du hade jag rest till henne i alla fall. Jag tror du kommer ångra det för alltid annars.

Jag hoppas verkligen det löser sig. Ta hand om dig. Kram

Jag skrev ett inte allt för trevligt sms och fick till svar att jag har minsann aldrig tackat honom för han har hjälpt mig med djurrummet mm, bara det att jag HAR tackat, MÅNGA gånger men det "glömmer" han. Enligt detta smset är jag och mina syskon bara sjuka barnsoldater i mammas sekt.

Kan du inte hälsa på din farmor nångång utan att din pappa får reda på det?

#1 Tack för kramen :-)

Jo, pappa har tvingat henne att välja, träffar hon mig eller mina syskon bryter han helt med henne, vet inte vad han har sagt mer. Jag kan heller inte bara åka och träffa henne för hon bor 80mil enkel resa bort :-(

Jag är bara så jäkla trött på honom! Jag vet att han är sjuk och inte kan hjälpa vad han gör, men det gör ändå så in i helsike ont!

Han ljuger ihop en massa och får folk att tycka synd om honom, och när de sedan ser smsen han skickat kan de inte fatta att det är samma person. Han säger att han saknar oss så otroligt mycket, att mamma förbjuder oss att träffa honom och farmor mm när han i sina sms skrivar att han kommer att gör allt i sin makt att bli av med oss, om det finns en enda krona kvar i arv har han misslyckats, skriver att farmor inte vill träffa oss osv

Han har länge försökt få mig att ge upp kontaken med farmor, när han märkte att det inte funkade ställde han ultimatum på henne istället

Han vägrar söka hjälp för han är "helt frisk" det är resten av världen som är sjuka och mamma kan till och med hjärntvätta folk hon aldrig har träffat :-/

Jag tror ärligt talat att han har en riktigt allvarlig psykos

Det här låter som en farbror jag hade, och han var grav  psykopat. Mitt råd till dig är att inte bry dig om vad din pappa tycker, för det är hans ansvar att söka hjälp om han är sjuk på något sätt. Och jag tycker att du ska åka till din farmor ändå. Passar inte det din pappa kan ju han välja att inte åka själv.

Ingen ska må dåligt på grund av någon annan, speciellt om personen i fråga hotar på ett eller annat sätt.

Kram

Om man vill göra både sitt eget barn och sin egen mamma så illa då är et verkligen illa!  Och inte är det hans sjukdom som ska få styra er andras liv!  Han har ingen som hälst rätt att försöka bestämma vilka som ska träffas och inte.

Kan du inte börja med att brevväxla med din farmor så känner hon kanske att det är ett bra stöd och då kan hon behålla en viss kontakt med dig utan att din pappa behöver veta.

#5 Haha, det är precis det han anklagar mamma för! Sekten utvidgas dessutom för varje dag för idag har svägerskan och en vännina till mamma avancerat till ledningen enligt ett sms så sekten styrs nu av mamma, mammas sambo, mormor, min lillebror och hans sambo och en väninna till mamma

Han planerar inte att åka, detta är bara för att jag och farmor inte ska få träffas

#6 Detta fick jag som svar på det: "Men herre gud det är väl inte fel. det är ju så er sekt gör. Håll du dig till dom för kan ni kan jag. Vill inte ha med er att göra så länge ni är i deras makt . Det är ju ok att få andra som inte känner mig att frysa ut mig o även mobbingen från er. Kanske inte känns lika bra att bemötas av nåt ni gör mig. Ta tag i ert liv i stället för att låta er utnyttjas. Du ska inte inbilla dig att ni ska få fortsätta med ert skit utan att jag bemöter det. Jag har lärt mig från dom bästa mobbarna . Alltså ni."

Detta är då ett väldigt rumsrent och välstavat sms, har över 3 A4-sidor sparade i datorn och så har jag en hel bunt på telefonen, tyvärr försvann över hälften när jag råkade radera inkorgen i min förra telefon :-/

#7 Nej, hon skrev att vi inte fick höra av oss alls :-( Pratade med min faster idag och hon skulle hälsa farmor att jag älskar henne och att biljetterna finns kvar. Faster tyckte jag skulle åka upp och bo hos henne men jag vågar inte, får pappa veta det straffar han farmor vare sig jag träffat henne eller inte :-(

En sak till också! Besöksförbudet han fick mot mamma var pga att mammas väninna som är typ sekreterare åt någon sekreterare på polishuset i en stad 15mil och i ett helt annat landskap mutat fram det :-3 Jo, säkert troligt. NOT!

#8 Han verkar inte riktigt klok tycker jag. Ni skulle kunna ordna ett möte där ni allihopa ber honom om att söka hjälp, och om han inte gör det så kommer ni inte vilja ha med honom att göra.

Mötet går till så att ni ses utan att han vet om det, och blir inbjuden av en av er. Så att det samtidigt bli en överraskning för honom. Innan mötet har ni skrivit ner det ni vill ha sagt till honom, utan att använda någon negativ energi. Så läser ni upp en efter en. Och avslutar med att om han inte söker hjälp så finns inte ni för honom.

Kanske blir han skitförbannad, men då har han gjort sitt val.

#10 Han har redan gjort sitt val för jag skrev till honom för drygt en månad sedan när han höll på och härjade att jag mådde så dåligt redan att jag låg på gränsen till självmord (har gjort flera försök där jag räddats på en hårsmån, jag mår bättre men det vet inte han) och att hans sms fick mig att må mycket sämre och bad honom sluta.

Sedan skickade jag ett till där jag skrev typ: nej förresten sluta inte! Eftersom jag mår sämre och sämre för varje sms kanske du får mig att våga ta steget!

Han skickade några till och jag skrev att skickade han ett enda sms till efter det visste jag att han hellre såg mig död än i "sektens" klor. Han slutade INTE skicka

Vi har pratat om ett möte, men när han och mamma gick på olika samtal innan de skildes och även efter slutade pappa för mamma hade hjärntvättat psykologen i smyg. Det finns liksom ingen gräns för paranoian (stavning?) Så jag och mina syskon har kommit fram till att det bara är slöseri med tid och hopp :-(

Som ni ser så är han riktigt riktigt sjuk :-(

Jag vill ha min snälla pappa tillbaka  men han säger att den han är nu är den riktiga Tobbe, att den jag och mina syskon växt upp med är vad mamma misshandlat honom till att bli, vilket är konstigt då hans syster som vuxit upp med honom står lika handfallen som vi :-(

#11

Ursäkta mitt språk nu, men skit i honom och gör vad du mår bra av

#12 Du är ursäktad, jag har kallat honom betydligt värre saker idag :-) Jo, alla försöker strunta i honom, men det är inte så lätt för innerst inne vet jag ju att min pappa finns därinne någonstans :-( Jag brukar bara öppna och sedan stänga ner hans sms utan att läsa, det är när han drar in andra det är svårt att ignorera :-(

Det känns som att i denhär historian handlar det inte om vanliga genomsnittsfriska människor som har en konflikt utan om psykisk sjukdom på riktigt och många års knasigheter och mönster som uppstått ur detta.  Jag tror inte vanlig bondlogik och förnuft som vi vanliga ifokusaktiva kan bidra med räcker särskild långt i ett sånt här fall tyvärr.  Det borde finnas proffshjälp att få (har ingen aning om det gör det men det borde).

Låter som han är en paranoid schitzofren. Jag förstår ditt dilemma för även om du är villig att strunta i vad han säger och ändå hälsa på din farmor kanske inte HON är villig att göra det. Hon kanske är rädd för honom. Och det är klart du inte vill göra något som kan få honom att skada henne. Har han varit våldsam?

Om inte din farmor gör ett aktivt val att oxå skita i vad han säger så kanske det helt enkelt är så att du inte kan hälsa på henne. Men säg allt du vill hälsa din farmor till din faster så att hon kan tala om för farmor att när hon vill ses så finns du där. Sen får det vara upp till din farmor hur mycket hon vill låta sig styras och manipuleras av sin son.

Får jag berätta om en kusin till mig vars pappa var allvarligt psykiskt sjuk. Han gjorde livet surt för alla som fanns i sin närhet, till och med sina barn. Manipulerade och trixade med alla för att få dem på sin sida. Och dom som inte var på hans sida beskyllde han för allt möjlig. Det var dom som var sjuka, inte han.

Hon försökte på alla sätt och vis att få kontakt med pappan som fanns där inuti. Så hon skrev ett brev till honom där hon berättade om sin kärlek till sin pappa.

Han svarade på hennes brev att han inte hade några barn. Vilket resulterade i att min kusin kollapsade fullkomligt och har gått i terapi för detta i över 15 år. Han, pappan dog, men det kändes inte bättre för min kusin. För det var ju ändå hennes pappa.

Jag sa till henne att även om det var hennes biologiska pappa, så har han ju inte varit pappa. Utan mest gjort er runt omkring honom illa. Den pappan hon egentligen hade var styvpappan, som var mer pappa. Och det hade inte funnits någonting någon kunnat göra för honom utan att han själv viljat ha hjälpen.

Så jag säger så här: Antingen ignorerar går du honom, går vidare och mår bra. Eller så fortsätter du din kamp med att få tillbaka den pappan han en gång var, och mår själv dåligt på kuppen.

Kram

#14 Precis :-( Han vägrar hjälp, det är resten av världen som är sjuka :-/

#15 Nu har du missförstått, jag kommer inte åka upp om inte farmor ber mig om det för han kommer straffa henne vare sig jag har träffat henne eller inte :-(

#16 Det låter ungfär som här :-( För det mesta ignorerar vi honom, jag tror det är därför han går på farmor också nu, för han känner att han kan inte kontrollera oss längre. Den Tobbe som finns nu är inte min pappa, det är en helt annan människa, men ändå är jag jätterädd att han kommer dö innan allt ordnat upp sig :-( Söker han bara hjälp och ber om förlåtelse och verkligen bättrar sig kommer nog både jag och mina systrar förlåta honom.

Fast nu fick jag precis ett sms som är helt kokobäng :-/ Jag har en syster som dog vid födseln, det är många år sedan, och nu skrev pappa att mamma hade till och med varit dör och sabbat för hon hade ställt dit en egen lykta och krans! Hallå! Det för sjutton hennes barn också!

Sedan skrev han att han är livrädd för mamma och hon kör förbi hans hus och vänder och håller koll på honom. Det kan inte vara så att hon kör förbi för att hon har ett hus till salu precis bredvid och kollar så allt är ok och ingen har pajat något.

Detr blir bara värre och värre och jag kommer göra som min syster och låtsas som att hans nummer är spärrat från min telefon

#17 nej, jag förstod vad du sa, vad jag menade var att det nu är upp till din farmor hur mycket hon vill offra för att fortsätta ha kontakt med sin son. Hon förlorar ju alla er pga det, men om hon väljer det (hon har ju faktiskt valt honom) så har ni ju inget annat val än att acceptera det. Tråkigt, men så är det ju.

#18 Ah, nu läste jag ditt inlägg igen och jag missförstod första meningen :-)

Lyan

DU skriver; "Nu har du missförstått, jag kommer inte åka upp om inte farmor ber mig om det för han kommer straffa henne vare sig jag har träffat henne eller inte :-(".

Alltså kommer han ju straffa henne även om du inte åker. Varför då inte åka?

Jag hade åkt dit och överraskat henne och totalt struntat i min pappa. Skulle hon mot förmodan inte släppa in dig kan du bo på ett vandrarhem eller hotell en natt och sen åka tillbaka igen. För som du skrev, hon är gammal och man vet aldrig vad som kan hända. Man får ta de chanser man har.

#20 Jo, men om jag inte åker låter han henne vara, tror det är därför hon har valt att välja bort mig och mina syskon för pappa hade aldrig lämnat henne ifred.

Jag har pratat med faster och hon vill att jag kommer, det är ett par veckor kvar och jag hoppas att farmor ska våga träffa mig om jag kommer upp

Men jag fick reda på något riktigt fruktansvärt idag som jag tror har väldigt mycket med hennes val att göra! Hon lämnade nämligen farfar! Han tog livet av sig när hon trotsade honom och vägrade komma tillbaka. När hon äntligen tog sig ur misshandeln vann han iallafall för hon känner sig fortfarande skyldig till hans död  Pappa hotar med jämna mellanrum att ta livet av sig så jag tror helt enkelt inte hon vågar att riskera samma sak

Stackars farmor

Hotar han med att ta sitt liv, så hade jag bett honom göra det någonstans utan att säga nått till någon. Så höll min farbror och på.

Och jag tog honom aldrig på allvar, för han gjorde ju aldrig som han sa.

#22 Jo, vi "struntar" ju i det, han har använt det som hot för att få oss att gå ifrån mamma, men farmor vågor nog inte med tanke på vad hon har gått igenom

Det som är sjukast är ju att han gör precis allt som han anklagar mamma för att göra, det går liksom inte ihop någonstans. Likaså menar han att om vi kan göra honom illa så är det fritt fram för honom att göra farmor illa för det är ju samma sak! Med andra ord, varför gnäller han på oss? Enligt honom är det ju då helt ok att "misshandla" sina föräldrar.

Din pappa behöver vård och mediciner. Han är allvarligt sjuk låter det som. Han kan ju faktiskt flippa över och kanske gå på mödarjakt eller något hos er. Jag förstår att du är orolig och rädd o inte vet vad du skall göra. Mitt ex utövade psykisk terror mot mig, en dag valde jag livet framför honom o bröt. Detta tycker jag att du skall göra med!

Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig, men jag tror tyvärr inte att din pappa kommer att bli bra utan att läggas in.

*styrke kramar*

Men man kan väl tvångsvårda en vuxen? Vad kräva för att man ska göra det? Hur funkar sånt där egentligen?

#24 Jag vet, men han vägrar. Tror inte han kommer slå runt så han blir våldsam, då hade det nog visat sig innan. Jag har brutit med pappa, det är han som vägrar bryta med oss :-/ Jag har fått ett sms av syrran som hon skickar till honom varje gång han skickar som jag också ska skicka så han tror att hans nummer är spärrat. Tack för kramen :-D Starkt av dig att bryta!

#25 Vad jag har förstått får man inte tvångsinta någon som inte är fara för sig själv eller för andra och lura honom lär inte gå för det gjorde de med mig så det går han inte på, de sa att om jag la in mig frivilligt kunde jag också skriva ut mig, jomen visst, så fort jag fick hemlängtan och bara pratade om att jag ville hem kom tvångsinläggning. Samtidigt blir jag lite sur för när jag fick söka akut för ont i magen när jag var 19 vägrade sjukvården ta hand om mig förrän de pratat med mamma eller pappa :-/ och pappa är så uppenbart sjuk att han hade verkligen behövt behandling! Helst börjat redan förra veckan. Jag får inte ihop den ekvationen :-S

klassiskt… hjälpen kommer alltid när det är för sent. De ska alltid vänta tills något dåligt händer. Om det får gå tillräckligt långt och kanske han BLIR våldsam även om han inte varit det innan. Hoppas ni hittar någon lösning, det måste vara så oerhört energikrävande!

#27 Precis :-( Jag som själv varit djupt deprimerad vet hur skitjobbigt det är att ta sig uppåt igen, har man som pappa dessutom förstört nästan hela sitt liv vill jag inte veta hur det känns att "vakna upp" igen :-(

Det som är värst är att jag är rädd att han verkligen skadar sig eller någon annan, eller att han går bort och jag inte får krama honom en sista gång :-(

Bara försöka hålla huvudet uppe och hoppas att han fattar till slut när fler och fler vänder honom ryggen. Iallafall jag och mina systrar kommer nog förlåta honom om han verkligen tar tag i allt och ser till att bli frisk och inte göra oss illa igen. Iallafall den ena brodern kommer nog aldrig prata med pappa igen vad som än händer

jadu, jag vet precis hur det känns. Tyvärr är det inte mkt man kan göra. Det är ju varje människas val, man väljer vad man vil ha för sorts liv och relationer.

Min pappa tyckte det var värre och oerhört mer skamfyllt att erkänna sina problem och söka hjälp än att dö. Det tog lång tid att bearbeta det men jag har verkligen insett att han gjorde sitt val. Vi andra kunde inte påverkat det, vi försökte med allt. Han var för stolt och i sådan total förnekelse att han fick för sig att min mamma - precis som i ditt fall - vänt alla mot honom och att ingen älskade honom längre, hur många gånger vi än försökte säga och visa att vi visst gjorde det.

Jag tror att det enda ni kan göra - och som faktiskt är det som kommer göra mest intryckl på honom, gott eller ont - är att vara så tydliga det bara går och säga att ni älskar honom men att ni inte vil ha med honom att göra om han inte söker hjälp. Tala om att han är välkommen om han gör det men att sättet han beter sig på nu skadar er och att ni inte vill vara ledsna mer. Sätt sedan punkt där och låt honom ta ansvar för sitt liv. Han kommer givetvis protestera och hålla på men om ni låter bli att svara och håller fast vid ert ultimatum måste han ju tillslut välja, antingen söka hjälp och få tillbaka sin familj, eller strunta i det och förbli ensam och olycklig.

Det är förståss ingen garanti att han kommer välja er, men att vara fast i hans klor som ni är nu, är bara destruktivt. Ni kommer fara illa - ännu mer än ni redan gjort - om ni låter honom göra det. Säg det du vil ha sagt och byt sedan nummer så han inte kan hålla på och skicka sms och manipulera dig med hot och dåligt samvete.

Låt honom veta vad som krävs sedan får han förtjäna er tillbaka.

Jag förstår att du sörjer den pappa du förlorat, jag vet att det gör ont, är sorgligt och krossar ditt hjärta. Men det finns ett liv värt att leva ändå och jag är ett bevis på att man kommer över det och ändå kan bli lycklig.

Vill rekommendera en blogg som är jätte bra, handlar om hur ens tankar styr allt:

Rosa glasögon

Artiklarna till höger är jätte bra.

Kram på dig.

Det är svårt att få tvångsvård om det inte ligger brott eller självskadeproblematik bakom. Därför lagen säger att även om man blir tvingad till tex psykisk vård så måste patienten säga ja till det.

Om det inte finns ett domslolsbeslut om tvångsvård.