Ett ordentligt snack, i lugn och ro ser ut att vara på sin plats.  Det är viktigt att ni pratar  lungt och sansat, så det inte bara blir en massa skrik och anklagelser. Något måste ju ändras om det ska gå.

Fungerar inte detta, så tror jag att du för din egen skull bör fundera allvarligt på beslutet om att lämna honom. I slutänden måste man göra det som får en att må bra egentligen.

Om jag hade försökt att prata med min kille flertalet gånger och han fortsätter med sitt beteende, då hade jag dragit. Så till vida det inte finns någon annan anledning till att han beter sig som han gör, sjukdom till exempel.

Det verkar som om varken han eller du är lycklig i förhållandet.

Det låter inte som att ni är TILLSAMMANS utan mer som att du är hans husdjur/hushållerska som ska dansa efter hans pipa.

Sin tidigare skrivare så kanske ett allvarligt snack skulle sitta på sin plats. Antingen kanske han förstår allvaret i sitt beteende eller så går ni helt enkelt skilda vägar.

Lycka till, hur du än gör!

Jag känner igen mig i precis allt du skriver!! Vi var tillsammans 3.5 år och jag märkte hur mitt humör förändrades sakta men säkert.. Jag kände att jag var den enda som försökte. Jag ville hitta på saker, det ville inte han. Datorspelet var det enda viktiga kändes det som..  Kan säga att idag lever jag ensam. Det gick inte längre. Visst var det fruktansvärt jobbigt när det tog slut (5 månader sen) och det kan fortfarande kännas väldigt ensamt. Men nu inser jag att det var ett klokt beslut att göra slut. Gör det som känns rätt och tänk på att man inte kan förändra en annan människa, hur mycket man än vill..

Oj oj vad jag känner igen mig.

Jag var tillsammans med mitt ex i 4 år och han var databeroende, vilket relaterade i att jag till slut gjorde slut. Jag var mer som hans hushållerska. Till slut mådde jag så dåligt att jag inte orkade med något. Jag kände mig helt värdelös. Det går fort att känna sig värdelös men det tar MYCKET längre tid att hitta tillbaka till sig själv kan jag lova.

Om han inte är med och tvättar så ge sjutton i att tvätta hans kläder så lovar jag att han kommer undra vad som har hänt.

Laga den mat du vill ha och till dig själv i så fall.

Jag lider med dig och förstår att det är tufft.

Hoppas du hittar en lösning som passar dig.

Tack för era svar!

Något jag reagerar på är ni som säger att ni känner igen er. Ni två skriver båda om era ex och det gör mig på något sätt starkare. Ni har lämnat en kille som inte uppfyllde era krav och det betyder att jag också kan göra det.

Dock handlar vår relation inte bara om att han inte vill hjälpa till i hemmet utan att allt är fel, negativt, dåligt, förjävligt. Han är en negativ människa från topp till tå och uppfattas även så av omgivningen. Så egentligen är det inte vardagssysslorna som är största problemet.

Prata har vi försökt med många gånger och det hjälper inte så jag tror jag vet vad som är lösningen nu.

# 6 Jag tror du får fundera på hur du vill att ditt liv ska se ut. Finns det plats för så mycket negativitet i ditt liv? Vill du leva så?

Är svaret nej så får du allvarligt fundera på att avsluta relationen för att ändra på någon så genuint kommer inte att gå.

Du skoter markservicen dvs stadar, lagar mat och plockar. Han sitter och spelar spel och klagar. Later som att ha ett jobbigt husdjur, tycker jag. Jag har husdjur och fixar mat, stadar, plockar, tommer kattlador osv. Men jag far et fantastikt utbyte i alla fall med lek och karlek och gosande, spinande katter som kommer jamande och sringande emot mig nar jag kommer hem. Kanneer du dig atminstone uppskattade for den service du ger honom (for att inte tala om hur du kanner dig some kvinna)?

Det later ocksa lite som ett stravsamt gammalt par som efter 30 ars aktenskap lever parallella liv.

Du ar ung och livet ligger framfor dig - ga ut och ta for dig och lamna den dar soffpotatisen bland smutstvatt och pizzakartonger.

Håller med om det som alla andra skrivit. Låter inte som någon av er trvis längre. Har det alltid sett ut på det här viset? Om inte, när/varför blev det såhär?

Han beter sig som en treåring, styr och ställer och (i princip) lägger sig på golvet och skriker när man föreslår nåt som inte passar. Hade jag varit du hade jag nog velat ge honom lite av sin egen medicin. Idiotförklarat alla hans förslag, envisats tills allt blev på mitt vis, köpt vilken mat jag vill och sagt åt honom att bita ihop och käka eller svälta, more or less. (Men som sagt, det är bara jag ;))

Kom fram till hur du vill att ditt liv ska se ut, alltför ofta stannar man bara kvar av rädsla för det nya och okända. Om du och din omgivning märker av att du inte är dig själv är det förmodligen han som hindrar dig.

På mig låter det som att du behöver ha någon att göra roliga saker med. Eller helt enkelt göra slut med killen.