Problem med känslor
Jag har ett problem, det är så att jag klarar inte av känslor och sånt, jag drar mig ur relationer när det blir seriöst. Jag kan gilla en kille jätte mkt men när han får samma kännslor för mig så backar jag undan och drar mig ur helt.
Jag var med en kille som jag har gillat jätte mkt hur länge som helst, helt plötsligt sa han: Du vet att jag älskar dig va? Jag fick värsta paniken och jag bara: mmm. Sen bara fortsatte jag kolla på filmen. Jag har värsta dåligt samvete och jag vill inte förlora denna killen, men jag fixar inte sånt kännsligt…
Jag har dissat hur många killar som helst fast att jag verkligen har tyckt om dom. Detta är så sjukt jobbigt och jag vet inte hur jag ska göra..
Vad är det som gör att du backar? Det är det du måste komma underfund med först.
Är du säker på att du verkligen känner rätt känslor för killen/arna? Har du haft förhållande förut?
Jag vet faktist inte varför jag backar, jag har alltid gjort det.. Men det kan ju bero på att jag inte vill bli sårad så att jag dissar honom ist för tvärt om. Eller är det för att jag är rätt kännslokall av mig så det känns fel att visa mina kännslor. Eller är jag bara rädd för att låta någon komma för nära..
Det är helt komplicerat jag vill bara kunna säga att jag älskar honom tillbaka och att vi blir lyckliga tillsammans, men det är tydligen inte så lätt.
Jag älskar han så ja, jag känner helt rätt för honom. Han är en sån kille jag vill dela mitt liv med.
Jag har haft förhållanden men inga seriösa, har hållt några veckor. Men det har inte varit något kännsligt, typ bara fysiska förhållanden.
Jag känner igen din sits. En vän till mig är likadan och jag har nog varit likadan(och jag är kanske så ännu bara att min nuvarande pojkvän är något sorts undantag?). Dock kan ju orsaken variera.
Hur länge har du och den här killen varit på g? För mig och min pojkvän tog det flera månaders "på g"-ande innan jag kände mig helt bekväm i att kalla honom min pojkvän och kunde säga att jag älskade honom. Under den tiden betedde vi oss verkligen som att vi var ihop. Innan vi blev på g på riktigt försökte han en gång, men jag kände att han var för på när han ville hålla min hand, trots att vi redan var goda vänner.
En annan kille försökte innan, men jag kände att han var för på han med.
För mig handlar det nog mest om att jag känner att det betyder så himla mycket för mig att jag inte tycker om när killar är snabbare än jag. Det känns som att de värderar det lägre då och som att vi är i helt olika stadier av förhållandet. Då blir jag skrämd och backar.
Jag har ett liknande beteende gällande att be om ursäkt, att erkänna att jag har fel och att säga tack för saker(enbart när jag säger det till folk som jag bryr mig om). Det betyder väldigt mycket för mig när jag ska säga det till någon som är nära mig. Jag vill att de ska förstå det.
Sammanfattat, kan man väl säga att jag har det svårt att visa mig "undergiven" till någon annan. Jag antar att jag är dominant i grunden, även om jag inte just bossar runt folk.
Jag vet inte om detta hjälpte dig på något sätt, men förhoppningsvis kan det hjälpa dig att analysera dig själv en aning. Vet man orsaken blir det lättare att komma fram till en lösning. Jag tror f.ö. att ditt beteende är ett ganska vanligt beteende när man känner att det går för fort fram.
Att det beror på att du inte vill bli svårad har jag lite svårt att tro. Varför skulle man vara rädd för det om man inte blottat sina känslor från första början? Dock har jag ingen erfarenhet av detta, så jag vet inte säkert.
Att det skulle kännas fel för dig att visa dina känslor… hade du backat eller stått stilla ifall han inte hade tagit ett så snabbt steg framåt?
/Louise - Medarbetare på marsvin.ifokus.

Lite OT men Louise, tycker du och Niklas passar väldigt bra ihop :D
Lat är ett så hårt ord. Kan vi inte kalla det motivationshandikappad?
Skrattar sämst som skrattar sist, för han har inte förstått skämtet
#4 Haha, tack! :-D Det tycker jag med! ;)
/Louise - Medarbetare på marsvin.ifokus.

Ibland får man helt enkelt bestämma sig för att säga det man tänker på. Om du har svårt att säga det, skriv det till honom :) Lycka till.

shit det var som att läsa mina ord när jag läste TS inlägg.. jag e exakt likadan och min grundtanke e väl att jag hellre flyr än riskeras såras igen… bränt barn flyr elden typ..

Bränt barn behöver lära sig behärska elden annars väljer ni att stå utan.. hårt men sant. Antingen bestämmer man sig att nu får de vara nog och biter ihop. Eller så flyr man..

*8 jo det e klart vi vet det men det e inte så jädra lätt alltid att styra över sina invanda reaktioner.. jag har ett förhållande nu o jag kämpar varenda dag för att behärska " elden" men det e svårt..

#9 Mycket intressant att du pekar på att det är svårt, för jag har en ide om att det är svårt för alla i ett förhållande vid någon punkt, att egentligen är dom tillfällen när saker är enkla ganska få. Men man klarar ju av det ändå eller hur?

#10 du snackar om nån punkt jag snackar hela tiden. varje dag , varje timme är det en kamp för att hålla sig kvar..Det är svårt även i de enkla situationerna.. jag har sagt till flera killar säg aldrig jag älskar dig till mig..för då försvinner jag. alla är vi olika och vissa har ett bagage som gör att de reagerar som de gör..