Hur ärlig är du?
Hur ärliga är vi egentligen?
Om du hittar en mobil på bussen, lämnar du in den då? Eller kollar du upp den först, och bestämmer dig sen?
Eller om du hittar 1000kr på gatan utanför affären, behåller du den då?
Om ni svara nej på frågorna så kommer här en till.
Om ni hittar 300kr på gatan, behåller ni dom då? Eller summan spelar ingen roll?
Om jag skulle lämna tillbaka mobilen? Ja.
Behålla pengarna? Ja, det också.
Om det handlar om kontanter så skulle jag behålla pengarna, mest för att det är svårt att hitta rätt ägare. Vore det en plånbok så skulle jag inte röra något.

Mobil lämnar jag tillbaka men pengana behåller jag då det är svårt att hitta rätt ägare till dem.
Jag har fått tillbaks min mobil flera gånger! Det FINNS ärliga människor. Senast igår
. Jag lämnar också in mobiler. Men skulle det vara en mindre summa, t ex 100 kr, så behåller jag den.
Jag har också varit med om att få tillbaka borttappade saker så jag skulle givetvis lämna in en plånbok, mobil eller vad som helst.
Skulle jag däremot hitta lösa pengar så hade jag behållit dessa. Jag har en gång hittat en fladdrande femhundring och hur ska man hitta ägaren till den?
/Maria
Lösa pengar behåller jag, är bara om jag ser en person tappa pengarna som jag lämnar tillbaka dom. Vet man inte vem som tappat så är det svårt att hitta rätt ägare. Är det däremot hela börsen så letar jag upp ägaren. Hittar jag en mobil så skulle jag lämna in den, är det på bussen så lämnar jag den med busschauffören, i en butik lämnas den i kassan osv.
Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

Jag stod i kö vid bankomaten för att ta ut pengar. Mannen före mig var väl i 80-års åldern. När det var min tur satt det 4 st hundralappar i uttagsluckan. Jag ropade genast på mannen som gått iväg efter gatan. Han blev så glad att tårarna rann. Han ville absolut ge mig en hundralapp som tack
Allt jag hittar lämnar jag in til polisen.
Gäller det 500kr eller mer och det är utanför en affär lämnar jag in det i affären ifall ägaren kommer tillbaka, eller så skickar jag en annons i tidningen där jag skriver "upphittade pengar" och ber de som konktaktar mig beskiva var de tappat dom och hur mycket.
500kr och mer är mycket pengar för mig, och jag vet hur ledsen jag själv skulle blivit.
Saker lämnas tillbaka.
Kontanter, nej. Det är svårt att hitta ägaren.
Men skulle någon komma som är uppenbarligen upprörd skulle jag nog säga till att jag hittat pengarna. - och ge tillbaka dem
Egentligen ska man ju lämna allt som är upphittat till ägaren eller polisen. Eller om man tex hittar saken inne i en butik, då ska det lämnas till butiken.
Att skylla på att det är svårt att hitta ägaren då det gäller kontanter är ju också ett sätt att försöka få det att låta bättre när man behåller någon annans pengar 
Den femhundring som jag hittade kom "fladdrande på ett torg med ett 20-tal butiker runtom.
Inte gick jag runt i varenda butik och frågade om någon saktnat en femhundring.
Det kanske t.om bara var någon som promenerat förbi.
Nä, så ärlig eller nitisk är jag inte
/Maria
#11 Jo, det gör man ju.. Men talar om utomhus. Aldrig själv hittat pengar i butiker 
Jag jobbade på 7-Eleven för ett par år sedan. En förvirrad dam skulle betala en chokladask med en femhundralapp ur ett kuvert, och hon virrade så mycket i kassadisken att jag själv tappade kollen på vad hon pysslade med. En fem minuter efter att hon gått såg jag att hon råkat lämna kuvertet i läkerol-hållaren framför kassadisken. I kuvertet låg cirka 5000 kr.
Istället för att tänka "oh joy, mina ekonomiska bekymmer är borta denna månad" så blev jag ledsen för damens skull, och ringde min chef som kom för att låsa in kuvertet i kassaskåpet i förhoppningen att damen skulle komma tillbaka. Det gjorde hon också, och det visade sig att det var pengarna hon sparat ihop under året för att kunna köpa julklappar till sina barnbarn.
Själv har jag tappat plånbok med femhundring och terminsbusskort i, och fått tillbaka den. What goes around comes around, antar jag.
Vänliga hälsningar
Cindy

Ja, jag lämnar in en upphittad mobil, såväl som andra upphittade saker och plånböcker. Om det upphittade är värt mer än nån hundralapp vill säga, eller jag kan förmoda att saken har ett stort affektionsvärde för ägaren.
Pengar har jag lämnat in när jag har hittat, förutom när jag en gång hittade en hundralapp på gatan utanför bankomaten. Ingen fanns i närheten, och det hade inte varit lätt att fråga runt bland alla förbipasserande på torget…

Värdesaker skulle jag lämna in till polisen.
Lösa kontanter skulle jag nog behålla.
Om jag hitta en mobil så skulle jag lämna den till polisen.
Hittar jag kontanter så behåller jag dom.
Men hittar jag däremot en plånbok med pengar i så lämnar jag in den. För då går ju ägare att hitta.
Liten chans att någon skulle gå till polisen och säga att dom tappat en 5 hundra lapp så då kan man lika gärna behålla den.
Jag håller med #18
Jag tänker inte bara på värdet. Pengar kan man få nya. Mem man kanske har planering foton massa nummer och bilder på sin telefon.
Endel har hela livet i telefonerna.
Ser jag vem som tappat pengarna eller tror mig kunna hitta ägaren på något sett, så är det viktigt för mig lämna tillbaka pengarna om det så bara är en hundring. Men om jag hittar en hundring mitt på torget så hade jag nog tagit den själv.
Mobilen skulle jag lämna in direkt.
Pengarna.. Ligger de i en plånbok hade jag lämnat in plånboken orörd men en lös sedel… Antagligen inte.
Sara
Skulle jag hitta pengar utomhus skulle jag behålla. Fast även beroende på summan. Men är det en hundralapp t.ex skulle jag utan problem behålla.
Skulle det börja handla om större summor tror jag nog ägaren skulle försöka hitta sina pengar.

se filmen " the invention of lying" mycket rolig om att ärlighet kanske inte alltid är det bästa.
En mobil eller en plånbok är lättare att hitta ägaren till än lösa kontanter är. Av den anledningen hade jag behållt upphittade kontanter. Fast det beror givetvis på summan. Skulle jag hitta mer än en tusenlapp liggande hade jag nog inte kunnat behålla pengarna med gott samvete…
Vet/ser jag dock vem det är som har tappat kontanterna så återlämnar jag det givetvis.
/Louise - Medarbetare på marsvin.ifokus.

Jag anser mig vara en ärlig person.
Har tex. hittat ett flertal mobiler och lämnat in var enda en till polisstationen eller, om det varit möjligt, ringt upp dess ägare och återlämnat den personligen.
Hittade min grannes plånbok innehållande ett par hundralappar. Ringde på hos grannen och återlämnade den.
Hittade även en ryggsäck innehållande en plånbok (med pengar i). Jag tog hem ryggsäcken, leta fram ett id-kort och letade sedan reda på personens telefonnummer på hitta.se
Samma dag lämnade jag ryggsäcken och plånboken till dess ägare som blev så glad att han erbjöd mig att behålla pengarna som fanns där i, men jag tackade nej.
Kontanter.. hm.. har faktiskt aldrig funnit någon större summa pengar (nån tia, enkrona eller femtio öring har väl hänt) och det har jag antingen skänkt till ex. bris, röda korset eller dylikt eller behållit själv, just för att, som så många andra redan skrivit det är svårt att hitta den rätta ägaren. Skulle jag däremot hitta en större summa skulle jag lämna det till polisstationen.
Om jag skulle se vem som tappade mobilen/pengarna skulle jag givetvis lämna det till personen i fråga direkt.
Hjälpte en kvinna på bussen en gång som tappat en hel drös med småpengar.

Mobiler och plånböcker brukar man kunna oftast hitta ägaren till. Men lösa pengar hade jag inte behållt, om det finns möjlighet att hitta ägaren till dem. Annars hade jag behållt dem själv 
Lat är ett så hårt ord. Kan vi inte kalla det motivationshandikappad?
Skrattar sämst som skrattar sist, för han har inte förstått skämtet
Beroende på hur min sitts ser ut. Just nu lever jag riktigt jävla uselt och då hade jag inte tvekat att behålla pengar eller mobiler jag hittar… överlevnad.
Men jag har faktiskt hittat både mobiler, pengar och väskor under åren, dem flesta har jag återlämnat faktiskt
förutom typ lösa 20 lappar osv som ligger på marken, lite svårt att hitta ägaren där och det är ofta så små summer att ingen bör lida över det.
Min blogg: SweGizmo.se
