Man kan aldrig veta om det är så bra det kan bli. Förhållandet brukar man ju bygga upp. För att vinna så måste man våga säger man ju :)

Men om du känner att du kanske bör vara singel ett tag så är det kanske så det är. Man ska inte leta utan ta det lungt.

#0 Liknande "förvirrade" tankar hade jag (och säkerligen även andra) under många många år. Jag brydde mig bara om mitt betalda arbete, mycket ideellt jobb och mina djur. Det var skönt att vara singel. Samtidigt fanns där såklart en saknad över att hitta just den där personen att dela livets dagar med. Något som jag nog egentligen hela tiden försökte förtränga. Jag letade inte efter honom. 

Men så rätt vad det var dök det upp en person. Sakta, försiktigt med mycket nyfikenhet, attraktion och efter att bl. a. ha suttit åtskilliga timmar vid hans köksbord och pratat om precis allt möjligt så har vi nu blivit ett par. Över jul åkte vi på en hastigt bestämd men härlig resa till ett soligt land. En av de bästa semestrarna jag någonsin haft!

Jag har aldrig varit så ärlig och öppen mot en annan människa som jag är mot honom. Som Hera skriver: "Förhållandet brukar man ju bygga upp". Sakta, försiktigt med skräckblandad spänning och förhoppningar om att trots att vi egentligen inte har så väldigt många gemensamma intressen så finns där någonting som gör att jag hoppas att detta kan bli ännu bättre och djupare relation i framtiden.

Jag är glad att jag vågade, hur än utgången blir.

"Människan når inga oceaner om hon hela tiden håller stranden i sikte".

Hakar på #2 där. Jag var också sådär tills jag träffade min nuvarande sambo.

Jag tror väldigt mycket på att lita på magkänslan. Säger din magkänsla att "jag kanske kan hitta något bättre" så är det säkert så. Någonstans inom dig känner du nog att du inte är nöjd. Och varför nöja sig med något när man inte är nöjd?

När jag träffade min sambos så kändes helt plötsligt vissa saker som jag frynt på näsan åt helt självklara. Som att stanna inne en fredag, åka och storhandla tillsammans, fika med hans mamma osv. Det låter kanske konstigt, men sånt hade jag aldrig kunnat se mig själv göra innan.

Men ja, mitt råd är att lita på dig själv, på din magkänsla. Och kompisar ger bra kramar om man saknar närhet, Och en man är inte meningen med livet, de är en del av det!

Jag känner igen mig i ditt resonemang och för mig var det så att jag efter mycket funderande kom fram till att jag trivs väldigt bra med att vara singel och självbo.

Har också upplevt att jag träffat killar och inte känt någonting för dem. De däremot har varit väldigt intresserade och jag har i det närmaste upplevt dem JOBBIGA och inte något för mig.

Jag säger som #3 att du ska lita på dig själv. Det är inget fel med att vara singel och trivas med det.