Olika familjer har olika regler barn har inga problem med att förstå det. Min dotter brukar vara orolig första dagen när vi bytt men blir sen lugn igen. Om han bara har dem en helg varannan vecka så blir det mest att göra olika roliga saker regler och uppfostran finns inte så mycket tid för. Det bästa är att acceptera att ni har olika uppfattningar. De kommer säkert att genomskåda att han försöker påverka dem att bo mer hos honom.

Jag har funderat på ditt inlägg och det skulle förmodligen aldrig gå igenom hos någon myndighet att barnen far illa för att de får se på "Ice age" "Wii" osv. Så ser det ut i de flesta familjer.

Ni är snarare ganska udda själva med att inte ha en TV. Att barnen saknar bordsvett är också en petitess i sammanhanget.

Att detta skulle påverka barnen till att kissa i sängen och få mardrömmar har jag svårt för att få ihop.

Situationen är snarare ganska vanlig bland skilsmässobarn som tillbringar liten tid hos (vanligen) sin pappa. Då blir det film, TV, skräpmat osv. för det är nog en ganska svårt situation att säga emot sina barn när man inte träffas så ofta.

Dessutom så är det heller inte ovanligt att  någon i familjen ofta är den som får fatta de olustiga besluten.

Jag var ensam i perioder med vår tonåring då hans pappa arbetade utomlands så vardagen med mig var väl inte lika kul som när pappa var hemma och som sagt även om jag och min man kommunicerade via telefon så blev det jag som fick framföra besluten.

Barnen är fortfarande ganska små men kommer så småningom att börja tänka själva och man ska inte underskatta barns förmåga att förstå situationer många gånger.

Så länge han faktiskt tar hand om sina barn och inte utsätter dom för någon fara (vilket varken TV, tevespel, dåligt bordsskuck eller slacka regler gör) så har ni inte en chans att ta vårdnaden ifrån honom.

Orsaken är enkel; de psykologiska fördelarna barnen får av att ha en bra relation till sin pappa väger tyngre än mammans åsikter om hans uppfostringsmetoder. Och det håller jag faktiskt med om.

Själv är jag uppvuxen med "helgpappa", och hos honom hade jag precis som dessa barn friare tyglar, mer TV och liknande. Min mamma hade inget emot detta eftersom jag tidigt lärde mig att olika regler gällde i mina två hem. Eftersom jag träffade pappa bara vartannan helg (samt lov, och när jag blev äldre när jag kände för att ta bussen 5 mil till honom) så var det en välkommen paus från plikter och måsten.

Jag tror att alla parter skulle må bättre av att ni gillar läget och gör det bästa av det, istället för att se det som nån slags Bästa Förälder-tävling. Förklara tydligt för barnen att ni förväntar er att de följer era regler hemma hos er. Be pappan att prata med äldsta dottern om hur viktigt det är att syskonen bor ihop.

Skulle ni ha problem med pappan så tycker jag att mamman ska bjuda in honom att prata tillsammans hos en familjeterapeut för att reda ut alla känslor och framtidsplaner.

tack för era bra inlägg, det är mycket bra att ventilera sina tankar ibland, för att inte hamna i något hörn… vi ska tänka igenom en gång till tror jag :) och tar till oss era tankar kring det hela.

Hej!  Har också två barn som bor deltid hos sin pappa.

Jag tror det bästa ni kan göra är att ha så bra relation som möjligt med pappan, inte lägga er i hur han gör eller vilka aktiviteter de gör när dom är där och inte heller lägga er om hans normer eller regler ser anorlunda ut än era (sålänge det inte ar frågan om vanvård, missbruk eller dyligt).  Även jätteviktigt att inte prata illa om pappan när barnen hör. Om barnen känner av dåliga vibbar mellan föräldrarna kan dom bli osäkra på om de ska våga tycka om den ena eller en andra, inte kul, om man inte får tycka om båda sina föräldrar (och sånt ger garanterat mer mardrömmar än iceage).

Att försöka få ensam vårdnad vore att göra barnen en stor otjänst.

så: lägg ner fajten, för barnen skull!, lägg istället energin på att göra trevliga saker med barnen.

Hur ni än gör så ha i åtanke att barnen alltid kommer att må bäst av att ha en god relation till sin pappa. Du är säkert en bra "plastpappa", men det kan inte ersätta relationen till pappa, oavsett hur strulig han är.

Om pappa är dålig på att sätta gränser är det givetvis viktigt att du fyller den funktionen, oavsett hur många halvhysteriska "du är inte min riktiga pappa!" det genererar genom åren. Men det är en enorm trygghet att veta att bägge föräldrarna älskar en och finns där.

En för mig närstående tjej har världens sämsta pappa. Föräldrarna gick sina separata vägar när hon var liten, men mamman har kämpat för att tösen ska ha pappa kvar i sitt liv. Han sviker mer ofta än inte, men hon får själv välja när och om hon vill träffa honom. Och mamma finns där att stötta om pappa svikit henne, och förklarar att hon inte ska träffa pappa för hans skull utan sin egen. Trots allt har det varit nyttigt för henne att ha en relation till sin pappa, trots att den är trasig så har hon i alla fall sluppit falska föreställningar om varför han inte alltid finns där. Det har hjälpt henne bli en insiktsfull och uppriktig person.

Det är klart att han bryr sig, annars skulle han inte ha dem! Fruktansvärt egoistiskt att fundera på att ta barnen ifrån sin pappa. Oavsett om han inte uppfyller era (lite märkliga skulle jag säga) uppfostringsideer så betyder det inte att han inte älskar sina barn. Så länge han inte skadar dem fysiskt.

Dessutom mår inga barn bra av en fajt mellan föräldrarna. En vårdnadstvis skulle vara en otjänst mot alla för att ni inte vill att de ska titta på TV(??) Usch, jag blev riktigt upprörd när jag läste det här.

En liten tanke kring det där med att vara "finväderspappa" och bara ta "populära beslut". Jag spenderade själv varannan helg hos min pappa efter att de separerade och det var samma sak där - vi såg mer på tv, vi åt lite godis och hade kul. Mamma tyckte ju att det var skitjobbigt eftersom hon fick dra vardagslasset med gnäll om smutsiga skor, läxor och sådant, medan pappa i hennes ögon "slapp" den biten.

Men egentligen; på de premisserna har man inget val antar jag. Det är några ynka dagar i månaden och de kan inte på något sätt väga upp att man inte får ha ungarna övrig tid så den lilla tiden pappan får så vill han säkerligen (som min pappa ville) göra det bästa och skämma bort oss under den tiden vi var där. Inte heller vill de fatta ett opopulärt beslut, bråka bort en av de 4 dagar man får spendera med ungarna? Nej, det gör man nog helst inte. Men visst sade pappa ifrån han med när det behövdes men jag ser ingen mening med att fatta trista beslut bara för att fatta dem, och "tyvärr" så blir det ju lite semester av det hela när man ses så sällan, det är väl så det är.

Ungar är inte dumma, det tog mig inte lång tid att inse att pappa accepterade och nästintill avskaffade vårt inpräntade "tack för maten" som mamma höll stenhårt på. Som exempel bara.

Jag vet inte hur mycket jag avskydde att mamma gick på så mycket om att pappa hade det så glassigt som bara drogs med oss så kort tid, hur mycket fritid han hade, hur jobbigt det var att fixa all vardag som han slapp, att han aldrig fattade de jobbiga besluten etc. För henne kändes det säkert så, men vad hon missade var att min pappa mer än en gång grät över att faktiskt inte få träffa sina egna barn mer än så, och att han faktiskt ansåg att han, som förälder, hade samma rätt att bestämma vad vi skulle äta till middag och hur vi dukade bordet som min mamma hade det. Fast det "fick" han ju inte, för han var ju helgpappa.

@sarah: ingen pratar om att ta barnen från pappan, umgängesrätt var det aldrig något prat om! naturligtvis har pappan rätt att vara med barnen.

@alla: nyligen fick vi höra att barnen (2, 5 och 7 år) lekte med hans luftgevär, utan uppsikt. det kan hända mycket med en sådan, och jag hoppas att ni förstår att vi är upprörda om detta. en annan inte lika allvarlig grej: yngsta barnet hade samma blöja på sig hela dagen (berättade äldsta barnet) så att den var så full att dom hängde mellan knäna. det här handlar inte bara om "lite TV" utan att vi anser att han under vissa tider är rentav ansvarlös med dem. udda ideer eller ej, vem är det som bestämmer vad som är udda egentligen? anser vi att 30min TV per dag räcker, så är det väl inte udda. men att barnen inte gör något annat än TV och dataspel hela dagen, förutom måltiderna, så är det väl definitivt inte bra, eller hur?

vi kan mycket väl skilja en pappa som bryr sig  från en som inte gör det.

samtidig tycker vi nu att det är helt rätt att inte försöka få ensam vårdnad, utan att försöka få honom inse att han ska bry sig mer. men hur gör vi, vi kan ju inte tvinga honom. det är som att prata med en vägg… han lovar jämt men det händer inget. inte det minsta.

Jag är väl också lite "udda" då som tycker att det är bra när föräldrar vill uppfostra sina barn till att tänka lite mer själva framför att sitta framför TVn halva dagen.. Mina svärföräldrar har 2 döttrar som nu båda är i tonåren. För bara ett par år sedan bestämde dom sig för att skaffa en dator. Detta hade dom inte haft tidigare.. Det gick ingen nöd på barnen men nu krävdes det nästan till skolan.

Det viktigaste som jag ser det är att ni inte blir osams med pappan till barnen. Jag jobbade tidigare med en kvinna som hade 3 barn (kanske i åldrarna 11, 14 och 16). Hon och hennes föredetta man spelade ut varandra mot barnen hela tiden. Barnen mådde långt ifrån bra av detta och båda försökte övertala barnen att vilja bo hos dom istället…

Nu är det ju inte okej om pappan inte sköter sin roll som ansvarsfull vuxen i närheten av sina barn men jag tror att det ni behöver är att sitta ned och tala med fadern och gå igenom vad som oroar er. Man kan inte gå och vänta på att det ska hända ännu värre saker så ni kan "ta barnen irån honom" och ni kan ju inte vänta på att det ska lösa sig av sig självt. Ni måste prata om det.

Jag tror också ni måste prata och att kommunikationen främst bör ske mellan mamman och pappan även om du är en del av barnens nya familj.

Kunde inte 7-åringen byta en blöja? Eller säga till pappan att det var dags för byte. Det här med luftgeväret ska jag livligt erkänna att vår son fick leka med på landet när han var liten, givetvis utan några bly tillgängliga. Det hände vissa helger när vår son var liten att det "bara" blev TV och dataspel beroende på väder och vind och annat. Han är en tämligen normal ung man idag.

Alltså tycker jag i det här fallet som du hittills har beskrivit inte att barnen lider någon större nöd utan det mer handlar om olika sätt att uppfostra och engagera sig.

Så försök att komma med konstruktiv kritik och inte bara krav.

Jag tror att det krävs BETYDLIGT mycket mer än en oengagerad pappa för att vådnaden om barnen helt ska övergå till den ena föräldern.

Du/mamman till barnen måste kommunicera med pappan och säga vad ni/hon tycker. Hur ska han annars kunna bättra sig om han inte är medveten om att han gör fel?

För övrigt så håller jag med #11 Försök komma med konstruktiv kritik och inte bara krav.

Jag är också helt övertygad om att det är lättare att leva upp till de krav som ställs om man är medveten om att de kraven ställs på en.

Om det är varannan helg, då är et nästan som en liten semester, resten av tiden är de ju hos er med era regler.  Tror du barnen skulle vilja bli av med pappahelgen varannan helg?  Tror du de om 5-10 år skulle tycka det var bra om ni hade sett till att de inte hade dessa regelbundna helger hos sin pappa?

Jag är övertygad om att värdet av att ha en regelbunden kontakt med sin pappa är så mycket värd att det med råge kompensera om han inte är värlens mest perfekta pappa, om de så skulle ha på TVn 24 om dygnet hos pappan.  Pappan i sig är grejen, inte regler eller vad de gör.  Under förutsättning att han är där med dom menar jag, jag förutsättar att han inte parkerar dom framför TVn och åker därifrån o gör annat.

Jag kan inte låta bli tycka att det låter som att ni har kontrollbehov, vill styra och bestämma hur det ska vara när barnen är där.  Det tycker jag inte är rimligt. Ni har ju barnen långt den största delen av tiden och bör unna honom och barnen att ha varandra på deras sätt.

har ni funderat på Familjerätten dom kanske kan hjälpa er

jag skulle vilja avråda er ifrån att ens fundera på att söka ensam vårdnad det som kommer fram i tråden räcker inte på långa vägar för ensam vårdnad 
och nåt som många missar att börjar man bråka med ensam vårdnad så kan rätten i vissa fall göra tvärtom att den andra föräldern får ensam vårdnad och ni själv står där med lång näsa

slutligen försök att hålla sams och inse att ni inte kan styra vad som händer i någon annans hem

blir riktigt riktigt ledsen när ja läser den här tråden, låt barnen ha sin pappa kvar!
vad barnen får göra när barnen e hos pappan e ju faktiskt upp till pappan, olika familjer har olika regler.
sen tycker jag absolut att mamman och pappan ska försöka komma överens om liknande regler hemma så att barnen inte blir förvirrade när de åker fram och tillbaka emellan.
men att ta vårdnaden för att barnen ser för mycket på tv eller för att ni har hört om vissa händelser som ni inte ens vet e sanna… ne de tycker jag e dålig stil.
ta tag i de riktiga problemet och skapa en bättre kommunikation mellan mamma och pappa. 

blev själv slussad mellan mamma och pappa som liten och de fanns olika regler hos dom, va lite svårt att anpassa sig ibland men när man blev äldre lärde man sig.