Jag har nog ett ganska stort civilkurage själv.

Var på spårvagnen vid ett tillfälle med en del försenade blodprover till lab. som inte hunnit med transporten så höll jag på att bli nedslagen av ett fyllo. Tack och lov var han såpass full att han var lite långsam i rörelserna så jag han att ducka så han slog handen i en stolpe. Han blev rasande så jag knäade ner honom på golvet och satte mig på magen på honom och försökte hålla fast hans armar.

Den enda som kom till hjälp var den kvinnliga spårvagnsföraren

Det måste sett lustigt ut när jag mer eller mindre skyddade blodproven i min ryggsäck med mitt liv medan jag satt på hans mage.

Polisen kom till slut.

Bra gjort!

Tyvärr är det få som vågar eller vill gå in och hjälpa om det behövs. Hur kan det komma sig? Är vi så egotrippade i Sverige?

Man försöker så gott man kan.

Ja, det är väl inte för intet att vi är det "Osociala landet i Norden"…
Här tänker "alla" att någon annan fixar det alltid..

-Tyvärr får man väl kanske säga.
Jag är väl inte den som är först fram direkt, om det inte är djur i fara.
DÅ har jag sällan långt till att hjälpa..

Men jag vet själv att hellre fly än illa fäkta..
Jag är en liten tjej (kort), och jag är ganska säker på att jag inte skulle kunna göra så mycket emot ett gäng killar som gör något..
Visst, ringa polis eller så gör man ju, men ingripa själv.. Beror på situation..

Fega kanske vi är. Jag kan då erkänna att jag oftast inte vågar ingripa. Då ska jag ha många med mig. Jag gick hem ensam mitt i natten en gång och såg en misshandel. Två stora kraftiga killar sparkade på en tredje kille som låg på marken. Inte vågade jag ropa eller springa fram dit. Jag sprang och gömde mig och ringde polisen

# 5 Du gjorde något i alla fall, på ditt sätt. Och det var huvudsaken.

#5 Man ska ALDRIG utsätta sig själv för sådan fara. Risken är stor att du hade fått lika mycket stryk som den där killen. Dock ska man ringa polisen vilket du gjorde. Jättebra!

Jag tog en kollega i försvar häromdagen, som blev nedsablad av VD, inför en hel mötesgrupp. Jag var enda kvinnan på mötet. Ingen vågade säga något, alla männen satt tysta - tills jag öppnade munnen och sa ifrån. Då blev det knäpptyst i flera sekunder.

Tror inte det har hänt förut, att någon dristat sig att kritisera VD inför andra, så som han ofta gjort med sin personal.

Jag har berättat om det hela på Livskvalitet iFokus. Vi personal på företaget kommer nu att organisera oss och försöka få bort VD. Han har utsatt åtminstone 4 personer för direkt mobbing / trakasserier / kränkande särbehandling, däribland mig, förra året.

Så civilkurage finns, men alltför många är hemskt fega och vågar inte ingripa eller säga ifrån!

Jag sa ifrån när några ungar trashade bakre delen av en buss i stockholm, bad dessutom chauffören att ringa polisen och inte släppa av dem. Det första han gjorde var att stanna och släppa ut skitungarna.

#9 Smart drag av chauffören, INTE!

ja jag blev väldigt irriterad och kallade honom en feg idiot…

Jag har civilkurage, för mycket för mitt eget bästa.

Om det handlar om nånting som är potentiellt fysiskt farligt då smiter jag.  Är inte stolt av det, men har erfarat att jag gör det. Men kanske är det smartast också, för jag är inte särskild stark. Har t.ex. varit med om att se att några killar stal cyklar (jag låtsades jag inte såg och gick in o ringde polisen) En korkskalle i min klass körde rattonykter, han var dubelt så stor som jag och HA-typen, så jag försökte på inget vis stoppa honom fysiskt utan låtsades som ingenting och gick in o ringde polisen.  På en kurs med keramikbränning var det nån som höll på o välte en stor gastub och ropade på hjälp… några hjälpte henne men jag sprang som fan därifrån (är jätterädd för gastuber).

Om det däremot handlar om att säga ifrån med ord eller skrift, argumentation. Då kan jag ställe upp för folk även gentemot diverse auktoriteter, är väldigt orädd i såna sammanhang.

Ja, bland annat en misshandel, gick bara fram och frågade vad fan han sysslade med, då stack han.

Räddar hellre andra och själv blir utsatt än att bara gå därifrån, de släpper inte mitt minne annars.

Jag är jättefeg i verkliga livet! Har jag aldrig varit med om situationen tidigare går det inte alls. Är totalt livrädd för att hitta någon som är skadad för jag vet att jag kommer bli handlingsförlamad och inte kunna göra något alls :-( En bekant fick höften ur led och det tog ett bra tag för honom att nå igenom min panik och ens få mig att hämta telefonen, jag stod med den i handen och bara asbölade innan han dessutom fick mig att ge den till honom för jag vågade inte gå nära.

Min lillasyster fastnade under ett bord när hon var pytteliten, innan mobilernas tid. Jag bara stod på trappan och grät för jag har barnfobi och det var ockås då mamma fattade hur illa det var. Dock var jag bara 10år då och jag har aldrig suttit barnvakt igen, den gången var kris och jag grät i princip redan innan mamma gick. Detta kanske inte hörde till tråden men jaja :-)

Ser jag något hända ute som jag inte varit med om tidigare går jag, behövs det ringer jag polisen. Dock vet jag hur jag ska göra om det kommer en stenkastande skitunge igen och det är inte gömma mig för stenarna utan rusa efter och släpa ungen hem till dess föräldrar och bryr inte de sig kommer jag släpa ungen till polisen

#15 Jag bara måste fråga. HUr fastnar man under ett bord?

#16 Hon var så liten att hon bara kröp och det var ett soffbord med sådana låga ben. Det var så hemskt för hon grät och hade bajsat och jag hade sådan panik att jag tänkte inte ens på att gå över till grannen och be om hjälp. Har fortfarande dåligt samvete för det

Jag har civilkurage, ibland vettigt och ibland vettlöst. Är det ett helt gäng med killar som gör något galet ringer jag förstås till polisen, annars kan jag storma rakt på och skälla ut folk. Gäller det djur blir jag helt sjukt rasande. Har bland annat skällt ut en kille som petade på en igelkott med en pinne. Hans min när han försökte håna mig för att behålla sin macho-attityd inför sina kompisar var obetalbar - så osäker har jag nog aldrig sett en vuxen kille vara, och då var jag bara sexton, haha. :P Hans kompisar vågade inte säga ett smack så hans röst dog bara ut och sedan vågade han inte säga något mer. Jag har dessutom skällt ut två killar i min då egen ålder som försökte tända eld på en myrstack. Det slutade med att de fick släcka all glöd och skamset lomma ut ur skogen medan jag följde efter dem för att se till att de drog därifrån. Och när jag var ännu yngre slogs jag med en annan tjej för att hon tryckte en pinne i en myrstack. Och så vidare.
Så det existerar, men det är betydligt mer ovanligt än vanligt, tyvärr. :S