Flytta isär för att rädda förhållandet?
Har folk här erfarenhet av att flytta isär för att rädda förhållandet?
Jag och min pojkvän bor ihop, men på senare tid så har han sagt att han vill att vi flyttar isär. Detta för att han ska få mer av ett "eget" liv, och för att vi inte ska vardagsnöta på varandra (som vi gjort en del på senare tid), så att det blir mer speciellt när vi ses.
Själv så känner jag bara NEJ NEJ NEJ inför det hela, men samtidigt så vill jag ju det bästa för vårat förhållande, och han är ju uppenbarligen inte lycklig som vi har det nu, och genom att "tvinga" honom att stanna så gör vi nog bara varandra en otjänst, även om jag inte kan tänka mig att bo separat.
Jag funderar på vad det är som är så speciellt som han inte kan göra när han bor ihop med mig, som han uppenbarligen kan göra om han bor själv? Han har sagt att han vill kunna gå ut på krogen med sina vänner utan att behöva "fråga om lov", han vill lägga ner mer tid på sin musik (jag har försökt säga att jag har inte det minsta emot att han sysslar med den nu, men det är tydligen någon slags skillnad på att göra det själv och att ha mig i samma hus), han vill att jag ska träna på mitt självförtroende och försöker intala mig att jag måste lära mig att lita på honom om han har "sitt" liv och jag har "mitt" liv, och han säger att han inte känner sig helt bekväm med att ta hem kompisar på "grabbkvällar" osv om jag är hemma.
För mig så känns det lite som att han vill kunna göra vad han vill utan att ta hänsyn till mig, för att sedan ringa när han känner sig lite ensam och vill ha sällskap. Jag känner att jag liksom kommer bli mindre av en flickvän, och mer av en "KK". Samtidigt så förstår jag vad han säger också. Bor man ihop så måste man ju ta hänsyn till varandra, och har jag jobb så är jag ju inte så glad om han vill ha en massa högljudda grabbar hemma, eller att han stapplar in vid halv 4 på morgonen efter en utekväll. Och jag har lågt självförtroende, och nojjar en del om han ska ut utan mig osv.
Men samtidigt så gnager det som sagt.. Det känns som att jag inte kommer få plats i hans "egna" liv liksom. Jag vet hur det var när vi träffades, och han kunde låta bli att höra av sig dagar i sträck om han var sur, eller var upptaget med sitt egna. När vi bor ihop så måste vi ju reda ut saker, och jag hatar att ha gräl som ligger och drar ut på tiden. Jag har svårt att se hur jag ska få plats bland alla kompisar, utekvällar, musikstunder, plugg, jobb, egentid osv. När vi bor ihop så ses vi ju och kan prata och umgås vid middagen och vid läggdags iaf.
Det jag är mest rädd för är nog att det är en början på ett utdraget uppbrott. Jag har flyttat långt hemifrån för hans skull, och tar det slut så vill jag ogärna "vara fast" någonstans där jag inte riktigt har några vänner eller bekanta. Jag jobbar på att bygga upp bekantskapskretsen, men det kommer ju liksom inte i en handvändning när jag är upptagen med heltidsjobb och inte är medlem i någon förening eller liknande.
Så ni som har flyttat isär för att rädda förhållandet, har det fungerat, eller har det bara blivit ett långdraget uppbrott?
![[Hilo]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Well, för mig funkade det inte. Mer än att vi kom på att det var inte så bra som vi trodde..
Det kan fungera. Det gör det för vissa.
Det bror på vilken typ av problem man har.
Men när jag läser vad din kille sagt så verkar det precis som du skriver som att han vill kunna göra vad han vill, men ändå ha dig då han känner sig ensam.
Känns inte som en bra anledning till att bo isär, utan snarare en anledning till att göra slut.
Verkar inte som att han är mogen ännu, då han vill kunna festa, spela musik och ta hem vänner.
Jo, jag vet att vi just nu ligger på olika steg i livet. Jag har jobb, och han pluggar/jobbar lite då och då. Trots att han är äldre så känner han att han vill "ta igen" studentåren som han aldrig hade när han var yngre, medans jag redan avslutat mina studier och har siktet mer inställt på karriär och framtida familjeliv.
Han säger själv att han är upprörd och ledsen över situationen, och vill att vi ska kunna bo ihop och skaffa eget hus osv, men att han inte är lycklig som situationen ser ut mellan oss just nu, och därför tror att ett steg tillbaka i utvecklingen skulle göra oss båda gott. Vårat "dejting-stadie" var inte alls så som det "borde" vara, och vårat förhållande fick en ganska konstig start på många sätt. "Gör om, gör rätt" är lite hans måtto, och han hoppas på att vi genom att flytta isär, bygga upp våra egna liv och ge vårat förhållande en "ny" grund, ska kunna rädda det.
Om du är beredd på att vara i ett "onfoff förhållande" så kanske detta är lösningen för just er. Att han får göra som han vill, typ leka av sig, och sen när han är klar med det kan ni börja om.
Men klarar du verkligen det? Du är ju inte där längre, du vill ha mer.
Jadu, det är ju det som är frågan… Jag vill ha mer, men det kommer troligtvis inte hända så som situationen ser ut nu. Jag kanske är naiv och vill gärna tro at det ska fungera. "If you love something, set it free. If it comes back it is your forever, and if not, you were not meant to have it in the first place"
Äsch. Så svårt.. Älskar honom så mycket och vill bara att vi ska kunna ha förhållandet vi båda vill ha..
Det finns ju egentligen bara tre saker som kan hända.
Ja det kan funka så ni har ett särboförhållande, han kanske saknar dig så mycket så han vill flytta ihop igen, det kanske slutar med att ni gör slut.
Jag var tillsammans med min sambo i 3 år innan vi flyttade ihop, vilket faktiskt känns som rätt bra. Vi kände varandra liksom. Men jag hade inte accepterat nu att vi ska flytta ifrån varandra bara för att han eller jag vill festa och vara "ansvarslös". Vi har bott ihop i snart 4 år. Men alla är olika, en del funkar det för att flytta isär och andra inte. Svårt att ge tips där.
Qui dormit, non peccat
Jag och mitt ex/nuvarande kille funderade på att flytta isär, men det kändes ju så fel att vi fortsatte bo ihop. Det ledde till att vi gjorde slut istället. Nu är vi tillsammans igen och väldigt lyckliga särbos :)
Kan väl uppdatera med att det är slut nu. Vi hann inte ens flytta isär. Jag är slagen gul och blå, och jag hoppas nästan att han är det med. Ser fram emot att flytta hemåt så småning om.
#8 Menar du att han slog dig?
Tråkigt att det tog slut. Men det känns, baserat på det du skrivit, som om det är det rätta.
#9 Ja. Jag försökte ge igen dock.
Verkligen bra att det tog slut om våld också är inblandat!
Nu har vi haft "samtalet" och allt är utrett och klart. Han är fruktansvärt arg och besviken, och det är jag med, men det är nog bäst för oss båda att gå vidare.. Vi kan inte fortsätta och gå runt i cirklar utan bättring. Jag har bestämt mig för att bättra migsjälv dock. Det kommer alldeles för sent för att rädda vårat förhållande, men kanske kan det rädda ett framtida istället..
#12 Alla svårigheter lär oss något :) Jättebra att du insåg att ni inte kom någonvart! STarkt!
Om misshandel pågått kanske du ska fundera på att polisanmäla…
Starta ny diskussion