Ja, förlåt det långa inlägget, jag undrar vad ni tänker om det här, om ni varit med om något liknande och så vidare? :)

Det är naturligt att det blir ett mellanmjölk stadie efter nyförälskelsen lagt sig det är då man ser om man vill fortsätta leva tillsammans. Är det jobbigt är skämma bort honom så sluta med det.

Det jobbiga är att göra saker för någon som inte gör något tillbaka alls, inte ens går upp och överraskar med frukost. Nu känns det som att han förväntar sig att jag ska göra sådana saker bara:(

Det behöver du inte känna att  du ska göra.

Jag tycker att du måste prata med honom om det här. Förklara hur du känner! Se vad han har att säga om det.

Sen får du ta det därifrån. Visar det sig att han inte förstår eller inte tar åt sig, så kanske du får ta ett beslut. Antingen att stanna och acceptera att det mest blir du som ger, eller att kanske lämna, för kanske är det inte ni som har en framtid.

Sluta upp med att göra en massa saker och ta sedan ett snack med honom! Ju förr desto bättre, man kan inte kräva av sin partner att denne går upp och gör frukost på sin lediga dag, däremot kan man ställa krav att den andre städar upp efter sig!

Håller med alla övriga. Kommunikation är A och O i ett förhållande. Ingen är tankeläsare och ingen ska behöva må dåligt.

Mitt första samboår med min man var verkligen en berg och dalbana

Vi bråkade om allt och inget. Han hade två förhållanden (sambo) bakom sig och jag flyttade direkt hemifrån till honom.

Jag har nog aldrig promenerat så mycket i ilska som det året. Jag gick iväg så fort något gick emot Men så sakteliga började vi vänja oss vid varandras vanor och ovanor och kom på att det goda övervägde.

DU ÄR FÖR SNÄLL! Jag vet att det låter cyniskt, men om du gör en massa gulliga saker för honom, ställer upp på honom utan att han gör detsamma -då börjar han ta dig för given! Ge inte för mycket kärlek och ömhet till någon som kanske inte gjort sig förtjänt av det… Det kan vara så att  han känner att han inte behöver "anstränga sig" för dig längre. Dom flesta människor vill ha lite utav en utmaning, att känna att de måste "erövra" den andre i ett förhållande -särskilt i början.

Visst, det är lite omoget, men fullt realistiskt! Jag skulle gissa att om du "tar ett steg tillbaka" och är mer reserverad, då kommer han att bli mer kärleksfull mot dig! Det känns skitfånigt att inte visa sin kärlek så mycket som man vill, men i vissa fall är det just vad man måste göra för att den andre ska förstå att han måste "ge något för att få något". Om du bara ger och ger och inte känner att att det är ömsesidigt -då känner du dig utnyttjad och/eller ouppskattad.

Mitt råd är: tänk på dig själv och dina behov först. Fokusera inte så mycket på honom. Du behöver inte göra en massa saker för att han ska älska dig, du förtjänar att bli älskad utan ansträngningar! Du tycker väl om honom fastän han inte gör så mycket för att visa sin kärlek för dig? Om han han inte älskar dig och inte satsar på ert förhållande -då är det bästa att du får reda på det så tidigt som möjligt och inte ödslar en massa tid på ett hopplöst förhållande.

Men jag är säker på att om du gör honom lite osäker och beter dig reserverat, så kommer han få lite eld i baken och anstränga sig för att inte förlora dig. Och det är väl det du vill? Men om han trots det fortsätter att bete sig omoget och oengagerat så bör du fundera på om han är värd att satsa på…

Det är så svårt att veta vad man kan förvänta sig och vad man behöver i sitt första "seriösa" förhållande! Försök att känna efter vad som känns bra för dig och vad som känns dåligt. Det är aldrig värt det att ägna en massa energi åt ett förhållande som någonstans i maggropen känns fel. Lyssna på din mage och ditt hjärta!

Kramar!

han tar dig för given,sluta upp med alla saker du gör för honom,låt bli att diska,låt det bara växa,sluta ta upp saker som han slänger omkring sig,ska du tvätta så tvätta bara dina kläder osv,han kommer komma självmant å fråga vad som är fel,skit i om det blir ett skitigt kaos hemma han måste lära sig att tan ansvar han med,som det är nu så är du mamman i förhållandet,han skulle lika gärna kunnat vara din son som du tar hand om

Tack för alla svar! Jag tar dem verkligen till mig och de är jättehjälpfulla!

Angående städning så har det varit uppe för diskussion många gånger. Vi bor inte ihop men han är här ofta, dock inte var dag. Han verkar känna sig tillräckligt hemma för att stöka ner men inte tillräckligt hemma ändå för att städa. Nu har det slutat med att jag gör allt själv eftersom det ändå är jag som får leva i skiten och jag avskyr att ha stökigt omkring mig. Han påstår att han kommer att vara bättre om vi flyttar till eget.

freudiana, ditt svar gav mig en riktig tankeställare när jag läste det igår. visst är det sant att jag tycker om honom fastän han inte gör en massa! Jag tänker väl lite att jag måste göra saker för att han ska fortsätta älska mig, och jag vet att det är dumt, men…

men resten av kvällen igår och idag på morgonen var jag ganska reserverad. han försökte säga något gulligt men någon gång imorse tog jag upp det här med att jag känner mig ouppskattad. att jag gör så mycket för honom och det enda jag egentligen begärt av hono är att han ska ta typ en halvtimme- timme varje dag (beroende på hur dagen ser ut och hur vi mår) till att bara vara med mig och prata med mig utan att tv och dator distraherar. men inte ens det kan han ge mig. så jag sa till honom att det inte riktigt känns som att jag får det jag behöver. han verkade väldigt ångerfull så vi får se hur det blir.

ghostdoggy: jag har sagt samma sak så många gånger till min bästa vän, att det känns som att jag är hans mamma. även till honom, och det tycker han inte om. men han gör ändå inget åt det. men jag kanske ska börja göra frukost bara till mig och ingen mat och så. börjar kännas ganska olustigt i magen nu och jag har börjat tvivla ganska mycket på detta förhållandet. vilket är synd eftersom jag älskat honom så sjukt mycket. nu är jag arg, ledsen och trött så ofta att jag inte riktigt vet vad jag känner.

#10 har suttit i samma förhållande,min kärlek dog,visst hon ändrade sig ett fltal ggr när det togs upp för diskussion,men efter nån månad var det detsamma igen,när det var hennes tur att diska osv så var alltid telen,tvn el datorn som mest viktigt,fanns alltid nått som var viktigare,ska bara göra det först…vikket drev mig till vansinne,man kände sig billig,man gör så jävla mye å får typ inget tbx,flyttade ut efter 3år,fanns inget kvar allt var dött från min sida,visst jag är snäll..men det betyder ju inte att man ska bli utnyttjad bara för det,så frågan är ju om han nånsin kommer bli bättre eftersom han nu inte bor i din lägenhet å ändå skitar ner utan att plocka upp efter sig,aningen respektlöst…och vad är det som säger att det inte blir värre..hahaha,han bör nog visa nu att han kan ta hand om sig själv och dig,annars kommer du fortf vara mamman å det håller aldrig någonsin,vad är det för mening att flytta ihop om du ska ta hand om honom resten av ditt liv?!

Tänker att man är två om att skapa mönster. Ni verkar ha fastnad i några mönster redan, t.ex. där du "servar" en del. Men det är inte så enkelt som att han är lat och du ger.  Håller med alla som skrivit att kommunikation är a o o. Sen är det också vktigt att du tittar på vad du själv kan göra eller inte göra.  Har han krävt av dig att du ska stiga upp när du är ledig t.ex., å tycker jag han är orimlig.  Är det du som själv gjort det "för att vara snäll" då får du skylla dig själv lite gran, ja jag menar inte att du ska slå på sig själv för att du varit dum, utan snarare fråga dig själv hur kan jag göra istället för att inte hamna i mönster jag inte vill hamna i.

Jo, många gånger går jag ju upp för att jag vill vara snäll. han har aldrig krävt något,  men ånga gånger har han också antagit att jag ska göra frukost och han tycker liksom att det är en bonus om jag lagar frukost, det gör att han hellre vill sova över. Men jag har också sagt många gånger till honom att jag vill också få det lite tillyxat för mig.

Nu ikväll pratade vi, jag vet inte om det är slut eller inte för vi lade på innan vi sa något. Jag bad honom att komma hit och hämta sina saker och lämna min nyckel imorgon. Jag sa innan idag att jag verkligen behövde prata med honom, detta har tärt på mig så länge. hans reaktion var att han inte har tid att prata med mig mer än 10 minuter idag för han måste plugga, och något som var tänkt att bara bli en diskussion på ganska kort tid blåstes upp- jag tyckte att han lät som en skitstövel som sa så när jag sa att jag inte mådde bra och behövde prata. Jag hade lagt plugget åt sidan för honom alla gånger. Han erkände också att han varit dryg och tyst mot mig tex igår för att jag bad honom återlämna en termos han lånat och som jag behövde till min lunch idag. Usch.

Vi sa att vi ska höras imorgon eller kanske sen ikväll. Han får höra av sig. Jag vet inte alls vad jag vill nu, jag har inte tagit tillbaka mina ord men inte heller bekräftat dem.

Ger du för att få tillbaka? Alla fungerar olika. Men, uppskattar du inte det han är så är det nog dags att leta ngn ny.

Hej igen :-)

Jag menade inte på något sätt att låta pessimistisk ang er situation! Jag tror att det finns en mycket god chans att ni kan få ert förhållande att fungera så att ni båda är nöjda. Att vara "reserverad" mot honom en kväll räcker inte. Fastän det är svårt så bör du "hålla på dig" i iaf en vecka. Killar är lite tröga ;-) Om han helt plötsligt inser att du inte gör en massa saker för honom blir han troligtvis oroad och försöker sitt bästa att vara dig till lags och visa sin uppskattning. Det tror jag iaf :-)

Det handlar om att ha balans i ett förhållande. Om den ena parten är väldigt pysslig och kärleksfull så kan den andre uppfatta det som om han "sitter säkert" och inte behöver anstränga sig så mycket längre. Man måste hitta en balans mellan att ge och ta. Om man "ger" för att man vill bli uppskattad och älskad är man kanske inte helt ärlig i sina handlingar och det leder oftast till besvikelse. Det är helt ok att "ge" så länge man inte förväntar sig någonting tillbaka eller om man får lika mycket uppskattning tillbaka.

Jag har varit i situationen där jag gett och ställt upp i hopp om att bli älskad, eller iaf mer kärleksfullt behandlad -det funkade inte! Killen förlorade istället respekt för mig eftersom jag inte ställde några krav och var översvallande kärleksfull fastän han inte gjort något för att förtjäna det. Det löste sig genom att jag backade och visade att jag inte tolererade att bli tagen för given.

Min mor är ingen expert på förhållanden, men hon har iaf mer erfarenhet än jag (trots att hon mentalt lever kvar på 60-talet). Men, hon har alltid sagt till mig att hålla killar "på halster" dvs i osäkerhet, för att det är det mest effektiva sättet att få dom att verkligen uppskatta att man lägger sin dyrbara tid på just honom ;-) Jag avskyr att spela spel i kärlek, men för mig har det funkat i de tidiga faserna av förhållandet. Sen skadar det inte att ge karln "skrämselhicka" lite då och då, för att försäkra att han inte börjar ta en för given. Detta kräver självförtoende och en del mod, men är totalt värt det. För övrigt funkar det lika bra på Kvinnor he he.

Kontentan är att kunna ge honom en viss trygghet i att du älskar honom, men att detta kan förändras om han inte sköter sig ;-)

Lycka till med mina halv-usla men beprövade råd!

Håller verkligen inte med om #15´råd. Att "hålla på sig" ingå i spel mm är för mig motsatsen till en bra fungerande kommunikation vilket jag tror på.

#16…det där är ett utmärkt råd som #15 har,skulle jag som kille utsättas för det så kommer jag antagligen föra upp det till diskussion,för jag skulle först då förstå vad jag utsatt henne för =)

sarah: givetvis inte, men när man ger av sig själv och av sin tid så mycket så behövs det i alla fall uppskattning någon gång, annars blir man alldeles tom. I tätt återkommande perioder känner jag ig väldigt dränerad på energi och kraft eftersom min partner, som jag lägger all den kraften på, aldrig någonsin ger något tillbaka. Han tycker att det är väl en ynnest för mig bara att han sitter där i soffan och tittar på tv. Och det är det ibland, men inte alltid.

Freudiana: jag gillar verkligen dina råd! Jag tycker inte heller om att spela spel egentligen och jag har väldigt mycket my heart on my sleeve. Och han spelar med mig ofta känns det som.

Kan för övrigt berätta att vi pratade igår. Jag hör inte av mig överdrivet mycket till honom, men eftersom han själv är så dålig på att höra av sig blir det ju så att jag gör det. Ändå tycker han inte att han får space, och jag ringer kanske en gång på kvällen och eventuellt skickar jag något sms på dagen. Ibland inte ens det. det tycker han nu är för mycket. han själv däremot kan ringa tre gånger på en timme vissa dagar (de förekommer dock väldigt sällan) men då är det aldrig några problem. Nu känner jag att jag knappt vågar höra av mig, fastän det är saker jag skulle vilja prata med honom om. Jag börjar undra om vi ens fungerar ihop, för vi verkar vilja ha ut helt olika saker från vår relation. Det känns liksom inte bra längre, även om vi pratat ut nu så känns det som att vi bara står kvar på samma ställe.

Han kanske inte förstår dina hintar, så jag tycker att du kan berätta om hur du känner o hur du vill ha det o på vilket sätt han ska visa sin kärlek till dig så att du känner dig älskad.

# 16: Jag tror verkligen också på kommunikation MEN  alla människor är inte öppna/mogna/kapabla  att prata om känslor. Dom flesta människor har inte insikt i sig själva eller sina beteenden. Att "prata om det" är lite övervärderat -alla kan inte kommunicera och verkligen nå fram till varandra. I en perfekt värld hade det varit så att man kunde prata om allt och andra skulle förstå precis och visa hänsyn -men det är ju inte så i verkligheten!

Ibland måste man kommunicera genom sitt beteende/agerande för att den andre verkligen ska förstå och det är ofta mycket effektivare än ord. Det behöver inte vara ett spel bara för att man kommunicerar på ett annat sätt än genom ord, eller? Över 80% av kommunikation mellan människor är icke-verbal!

TS: Jag hoppas verkligen att du får rätsida på allt, och om den här killen inte förstår att uppskatta dig som den underbara kvinna du är så finns det bokstavligen tusentals män som skulle göra allt för att ta hans plats :-)

#20 Tack så mycket:)

Ska verkligen försöka kommunicera med honom på annat sätt också. Jag är ju en väldigt öppen heart on my sleeve- person och vill gärna prata om allt och berättar när något inte känns bra eller om det känns väldigt bra. Det är svårt nu också när han har mycket i skolan, då sluter han sig som en mussla och är bara fokuserad på plugget och glömmer bort mig lite och låter kanske stressen och tröttheten gå ut över mig. Då får jag panik och undrar om det har med mig att göra fastän jag innerst inne vet hur han är. Och då vill jag liksom prata ut fastän det inte är läge.

Jag antar att jag måste försöka lära mig att lägga band på mig också:)