Kanske borde utveckla det lite men jag vet inte var jag ska börja :( Vi gör aldrig någonting tillsammans, han är aldrig hemma, när han är hemma vill han hellre göra annat är att vara med mig, han orkar inte göra någonting i hemmet, ingenting jag gör är någonting värt och nu på sistonde har han börjat bli elak. Jag är "dum i huvudet", "ett stort jävla skämt", mina heltidsstudier till socionom är en hobby, jag har inga intressen osv osv. Sen dagen efter är han "som vanligt", lat men snäll och allt ska vara glömt. Om inte jag tar upp något och vill prata så gör han inte det, han har aldrig velat prata med mig om något. När jag tar upp saker vänder han på det, ställer samma fråga tillbaks eller får det att verka som att det är jag som har problem. Jag känner att han aldrig någonsin (under 5 år) har ansträngt sig för vårt förhållande utan han tror att det sköter sig själv liksom. Vi har inte sex längre heller, någon gång ibland (1ggn/månad kanske) och då är det jag som tar initiativ. Han gör aldrig det. Igår ifrågasatte jag det (för 111gången typ) och då sa han att "om du inte vill så tänker inte jag tjata". Jag måste alltså ligga och vänta på honom och säga rakt ut att "nu vill jag ha sex" för att vi ska ha det. Han går oftast inte och lägger sig med mig utan sitter hellre uppe på nätterna och kollar på hockey eller nåt, sen klagar han på att han är så trött, får aldrig sova och orkar inte göra någonting. Behöver jag berätta att hans föräldrar är curlingföräldrar, BIG TIME?

Jag säger bara - Gå därifrån för din egen överlevnads skull. Please!!

:( Det känns skitjobbigt, men det var så länge sen vi hade det bra. Det känns som att det bara är jag som anstränger mig..

När man läser det du skriver så ser det ju ut som att det inte finns något kvar i ert förhållande. Och det känner du ju själv.

Men jag förstår att det efter 5 år inte är så lätt att göra slut. Men jag tror det är den vägen du bör gå :/ Du ska inte behöva ta emot elakheter och du ska kunna prata med din partner.

Allså, jag försöker komma på vad som är kvar och varför vi ska vara tillsammans. När jag försöker prata så vänder han det emot mig och säger bara "jamen om du inte älskar mig längre så sär det istället" eller "om du vill ligga med andra, säg det istället" fast det inte är det som är problemet..

Som det låter så har ni inget förhållande kvar.. Så för ditt eget bästa så kanske det är dags att lämna honom nu, synnerligen när han inte verkar göra något åt saken. Frågorna han ställer istället för att svara är bara omogna, och du behöver inte ta att han är elak!

#5 Nej, problemet verkar vara att han inte vill lägga ner tid på ert förhållande.

Och du ska inte behöva fundera på "vad som är kvar."

jag skulle aldrig acceptera om nån sa jag var dum i huvudet el säga att jag var ett skämt i ett förhållande,det skulle såra mig som satan,dessutom verkar han ju inte vilja umgås med dig el lägga ner tid..det är dags att gå vidare,det finns inget kvar och du lurar dig bara sj

Slösa inte bort din dyrbara tid på den mannen.(det är dagarna som går som är livet)

tack för era svar! Vi har pratat ut rejält nu på kvällen och han har faktiskt visat känslor. Vi får se hur det blir. Jag står i bostadskö och så, men jag ger förhållandet några månader till. Funkar det inte efter dethär så vet jag iallafall att det inte finns nån chans kvar att det kommer göra det…

#11 VArför inte säga att du ger det en vecka. Bätrrar han sig inte så är det ju ingen mening med att stanna flera månader. För som #10 skriver så är det livet som går, och livet ska man ta vara på!

Det är en del omständigheter runt omkring, han ska bla resa bort 2 veckor. Jag måste hinna hitta en lägenhet och jag orkar inte flytta mitt i terminen utan får ta det i sommar istället. Jag vill inte komma efter i skolan..

Jag har själv levt ungefär som du, beslutade mig för att bryta upp, känns bra idag leva ensam. Hellre ensam än att leva i ett förhållande som inte fungerar.

Att ge förhållandet några månader till är länge! Det kan du inte göra bara för att du inte hittar en lägenhet. Förhållanden kan ta slut ändå och folk fortsätter bo tillsammans eller flyttar tillfällit hem till föräldrar eller kompisar.