Alla människor är faktiskt inte intresserade av sex.
Det finns faktiskt människor som tycker sex är äckligt, aldrig känner lust eller dylikt.

Att man ändå ska ha sex fast man inte vill tycker jag är fel i alla fall.
Det är varken kul för dig eller din partner.

Visst att det kan vara svårt för din partner att acceptera, men vill du inte ha sex, ska du inte ha det för din partners skull kan jag tycka.

Nej,,, det tycker jag inte att du ska göra..

Jag har själv befunnit mig i din sits och ställt upp på sex, mina tankar om sex blev allt sämre och sämre. Jag tyckte t.o.m att pussar, kyssar, beröröing och kramar var jobbigt tillslut.

Skyllde förståss på att det va mitt fel att lusten va borta. Allt från barnen, till värk, trötthet, jobb och jag vet inte vad som kom på tapeten. Min dåvarande försökte på alla sätt och som du säger kände jag att jag tillslut fick ställa upp. Men de va ingen bra lösning. Jag bröt tillslut upp från honom helt för 2 år sen. Trodde att jag va helt död när det gällde sex och sökte mig i min desperation till en kk-relation. Kände inte mannen och kände inget för honom heller men han tog mig till dimensioner och världar jag inte kände till.  Idag lever jag i ett nytt förhållande.. tyvärr inte med honom om man får säga så, för de dimensionerna har jag inte kommit tba till med ngn annan än honom men vi är vänner idag.

 Jag älskar sex, närhet och beröring. Har ingen som helst förklaring till vad som hände, varför jag kände som jag gjorde då och känner som jag gör nu…..så ställ inte upp!!!!!

Om jag aldrig ska ställa upp för hans skull är ju definitivt vårt förhållande över. Jag kan inte begära att han ska vara utan för att jag vill ha det så. Jag älskar verkligen honom och det är verkligen inte så att lusten försvunnit. Den har aldrig nånsin infunnit sig. Inte ens i början av vårt förhållande. Jag har läst om asexualitet och är ganska säker på att jag hör dit. Jag tror inte heller att jag är beredd att kasta bort allt vi har gemensamt, för att kanske ev nån gång lyckas träffa en man som är ointresserad av sex. Vi har inte direkt nyss träffats. Vi har varit tillsammans i 12,5 år och har haft otaliga diskussioner om detta. Han har verkligen försökt allt. Vid ett tillfälle hade vi inte sex på ett halvår vilket gjorde att han började må väldigt dåligt, och jag fick förstås dåligt samvete.

Nu har vi sex ca en gång i månaden, han skulle förstås vilja oftare och jag mer sällan. Han ser på mig att jag inte vill de gånger jag ställer upp och han mår dåligt av det

Du säger att du inte kan kräva av honom att han ska vara utan sex, men han kan heller inte kräva av dig att ha sex. Det är fel, ni mår båda dåligt av detta. Kanske passar ni bäst som vänner? Det finns flera fantastiska killar där ute som också är assexuella. Sex är ofta en stor del utav ett förhållande, men det gäller att man är på ungefär samma nivå.

Oj, det låter jobbigt PetraNi!

Men jag kan försäkra dig om att det finns en massa asexuella män också, jag harsjälv haft 2 asexuella pojkvänner. Dom var helt underbara människor på alla sätt, men jag klarade inte av att vara i en relation där man har så vitt skilda behov. Det blev aldrig bra när vi försökte "mötas halvvägs", det var frustrerande för båda parter och vi skildes åt som goda vänner.

Jobbig sits. Men hur kul är det för din man att ha sex med dig när han ser att du inte vill? Tror snarare att det skadar förhållandet mer än när ni inte har sex.

Jag vet folk som löst det på så sätt att mannen har en sexpartner någon annanstans. Jag skulle aldrig stå ut med det tror jag men jag vet att jag behöver sex och om jag inte kunde ge min man det och han var sån att han behövde ha det så hade jag nog antingen släppt iväg honom eller låtit honom få någon att ha sex med.

Med behöver ha det så menar jag helt enkelt att jag blir rastlös och stressad när jag inte har det. Sen kan det iof räcka med att onanera för att det ska släppa en stund men det är inte samma sak.

Håller med Sara, en lösning är att han får ha sex med andra. Det är nog en bra lösning.

inte den bästa lösningen tycker jag….

ibland är inte allt vad man tror att det är……hur bra vi än funkar tillsammans på andra sätt… men jag kan inget annat än säga att man inte ska "offra" sig.   Jag trodde oxå att jag älskade "honom" och att det skulle vara vi för resten av livet (20 år var jag med honom) men idag vet jag inte ens om jag kommer stanna där jag är idag… jag har lärt mig så mycket de senaste 2 åren….. Men jag kommer aldrig göra något jag inte vill igen spec sex….för betydelsefullt den dagen man upptäcker det till fullo.