Vad krävs för att trivas med livet?
Jag funderar lite efter att ha läst tråden "Trivs du med livet?"
Eller jag har funderat rätt mycket senaste året för jag har flera vänner som ser sig som "offer" och beklagar sina "usla" liv.
Vad krävs för att folk ska trivas med livet?
Jag kan ta mig själv som exempel:
Jag fyller 33 år i sensommar, är singel och gravid, bor i hyreslägenhet, har tillsvidare sjukersättning (för livet alltså), har en smärtsjukdom som gör mig arbetsoförmögen och som ger mig smärta och trötthet dagligen och som jag får leva med livet ut. Jag har skitdålig ekonomi, inga dyra prylar, modekläder eller nya möbler.
Men ändå är jag mer nöjd med mitt liv nu än innan jag blev sjuk. För jag har lärt mig att goda vänner och ett ljust sinne är allt som behövs. Jag behöver inget hus, bil, dyra saker eller ett tjusigt jobb för att må bra.
När jag blev sjuk så tyckte jag att mitt liv gick under. Jag hade jobb, hästar, bil, prylar, festade, tränade, levde ett aktivt liv och när jag inte klarade jobba längre, fick mindre pengar och sålde hästarna samt inte kunde vara aktiv så tyckte jag livet var värdelöst.
Efter några år i terapi så insåg jag att pengar och saker inte är ett dugg viktiga. Man behöver någonstans att bo, något att äta och något att ha på kroppen.
Det som ÄR viktigt är att man inser att man själv är värdefull, att man har vänner omkring sig och att man behandlar andra på ett sätt som inte skadar.
Eller ja, det är det som är viktigt för mig iaf. Jag har insett att mina vänner, familj och mina djur är det som betyder nått. Jag kan njuta av fågelkvitter, solsken och att sitta på en parkbänk i centrum och njuta av en glass.
Dessutom tror jag man behöver släppa allt som hänt innan idag och gå vidare. Sluta älta, gjort är gjort och det är bara att ta nya tag.
Många fastnar i vad de "borde" ha gjort och inte gjort. Går det inte att göra något åt nu så vad är meningen med att älta ihjäl sig över det? Man mår bara dåligt då. Släpp det och gör inte om det. Gör inte saker som får dig att må dåligt, stå upp för dig själv och ta ingen skit.
Nu menar jag inte att folk som inte är nöjda med sitt liv gör fel på något sätt, vi är alla olika och olika saker fungerar för olika människor. Det jag menar är att vi har ansvar för våra egna liv och vår egen lycka.
Sara
Härligt! Jag har också lätt att njuta av det lilla… men tyvärr, låter vissa saker påverka mig mer än det borde få. Lyckas jag bara koppla bort det så…
![[Mairah]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
DEt är verkligen en konst att njuta av det lilla här i livet. Att prioritera rätt saker, för en själv alltså. 
Önskar dig lycka till med din bebis 
#0 Jag tycker du har en skön inställning till tillvarorn och det kommer man långt med
/Maria
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Håller med dig Sara.
FAst många gånger sitter jag och fantiserar om hur lycklig jag hade varit om jag hade vinnut lite pengar ;)
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jovisst, det sägs ju att pengar inte är allt. Men visst underlättar det att ha pengar. Även om man nu inte strävar efter att vara miljonär 
Pengar ger ju en viss frihet kan man säga.
Oja, det finns fortfarande tillfällen när jag blir melankolisk av min situation. När man väldigt gärna vill unna sig nått eller någon sårar en. Det är inte alltid lätt att släppa sånt bara så där även om det är det bästa. Ingen är ju perfekt, inte ens moder Teresa eller Dalai Lama. ;)
Men om man är tacksam för det man faktiskt har så är det lite lättare. Jag blir faktiskt lite ledsen när mina vänner och andra, inte värdesätter sin familj, sina barn osv. Folk har en förmåga att uppskatta livet efter de materiella tillgångar de har. Jag var sådan förr också, så jag vet hur det är. Har man inte det och det så är man typ mindervärdig på något sätt.
Som när vi var ute på krogen för några veckor sedan (jag dricker naturligtvis inte alkohol nu) och vi träffar på några killar. Jättetrevliga killar. Men så lägger kollar jag klockan på mobilen och då får jag frågan varför jag har en sådan gammal mobil, är jag fattig eller…. Min mobil är köpt i somras men den har inte pekskärm eller är av typen Iphone eller liknande.
Så jag svarade att ja, det är jag. På pengar.. Men jag är rik på vänner och erfarenhet. Det fick faktiskt tyst på honom.
Sara
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
många gåner underlättar det som sagt med pengar. men många gånger kan jag njuta av "små saker" också
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Nu har man ju alltid upp och nedgångar, men för att jag ska kunna trivas med mitt liv är kärlek, ekonomi och hälsa viktiga byggstenar.
Familj och vänner som älskar mig
Pengar att leva för, jag behöver inte vara miljönär, men jag vill kunna lägga pengar på lite annat än bara mat och hyra.
Att jag är frisk och inte har ont.
Just för tillfället så mår jag riktigt bra även om mycket händer och det är väldigt stressigt. Men jag har nog aldrig varit så lycklig i allmänhet som jag är just nu!
# 8 Jag förstår dig. Men det är inte hela världen att bli sjuk. =)
Många blir otroligt bittra (jag med de första åren) men sen inser man att man kan lära sig leva med nästan vad som helst och dessutom leva ett bra liv.
Sara
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#9 Ja, nu kanske det där lät otroligt dumt, men jag menade mer att så länge jag är så pass frisk att jag orkar med livet och att leva. Att leva helt smärtfri tror jag tyvärr ingen kommer att få göra. Lever själv med kronisk ryggont, och det har jag haft sedan lågstadiet. Så förlåt om det lät väldigt tokigt =P
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
URSÄKTA igen, detta vart otroligt tokigt. Läste allt lite snabbt, ögnade bara igenom och svarade därpå vad som krävs för att trivas. Det va det jag svarade utifrån.
Men självklart ska man inte bli bitter pga en sjukdom, utan istället försöka göra det bästa utav sin situation. Fast det borde man göra vad det än gäller…
De flesta tar nog det mesta för givet, och har svårt att se de små sakerna i livet när något går emot en.
# 10 Ah ok. =) Då förstår jag.
Ja det är inte kul att ha ont. Men man ser många gå ner sig otroligt djupt av att få någon form av funktionshinder/sjukdom. Jag var ju själv en av dem så jag tycker det är viktigt att påpeka att man kan leva ett fullgott liv ändå.
Har man levt ett tag med det så lär man sig att livet går vidare. Men jag skulle själv aldrig vilja bli liggande som ett kolli.
Sara
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Det blir ju en sorg i sig att jobba på om man blir kroniskt sjuk och inte kan jobba och tjäna pengar, och även att man inte orkar med sin bekantskapskrets som man gjort innan. Det är en stressande process som man skall igenom. Men det är samtidigt viktigt att man inte fastnar i denna sorg, utan att man försöker finna det lilla ljusa i tillvaron som inte bara handlar om det materiella. Vet mycket väl själv hur sånt är och kan vara.
Fast såklart så finns ju även de som redan arbetar heltid och pengarna inte räcker till ändå! Känns ju också hopplöst, om man är underbetald i sitt yrke. Man kanske inte heller kan eller vill byta jobb, eftersom man trivs med det.
# 6 Ja, det är verkligen konst att ha svar på tal, som du berättar om Sara, det där med mobilen 
Jag vet.
Finns mycket bittra gnälliga människor, gemensamt för dem är att de sällan vill eller ids ändra sin situation eftersom det är lättare att komma med undanflykter och skylla på alla andra än att ta ansvar.
Jag är rätt nöjd med livet, visst lite mer pengar skulle inte skada, och en kropp som inte gör ont vore inte heller helt fel. Men å andra sidan så fnns det dem som har det hundra gånger värre. Klart man kan behöva gnälla av sig en dag, men sen får man ju faktiskt "rycka upp sig", inget blir bättre för att man deppar.
Qui dormit, non peccat
Starta ny diskussion