Men jösses. Jag kan ringa min man bara för att säga att jag älskar honom. Har ingenting alls med tillit att göra.

Seda kan det precis som du beskriver uppstå saker under dagen som kan vara bra att meddela.

Vi ringer också ofta bara för att prata lite kort.

Om man ringer i syfte att kontrollera vad den andra gör, vart denne är etc. så kanske jag kan hålla med dem om att det finns brist på tillit eller ett sjukligt kontrollbehov. Men bara för ATT man ringer? Nej.

Jag och min kille pratar rätt ofta med varandra eftersom vi är särbos. Har jag en kvart över så kan jag ringa honom, och han gör samma sak. Det faller sig naturligt att vi ibland frågar vad den andre gör och så, men det är mer för samtalets skull i sig. Jag är inte orolig om jag inte vet vad han gör, när, med vem, vart osv. Det händer lika ofta att vi ringer varandra och pratar om helt andra saker och därför inte alls vet vad den andra sysslar med egentligen.

Ringer man för att kolla så saknar det nog tillit ja.
Men ringer man för att höra sin partners röst, för att säga att man älskar den eller bara för att prata har det ju ingenting med tillit att göra.

Kanske din arbetskamrat har problem med tilliten? Eftersom denne försöker  lägga över det på andra ;)

Ofta dömmer man andra efter hur man själv skulle göra eller varför man skulle göra det.

Jag tycker inte det har med tillit att göra OM det är just för att kolla upp någon man ringer. Det kan ju ha med allt annat att göra. Middag, djur, barn eller att man bara vill prata lite.

Ja, att bara ringa och snacka skit med sin älskade eller bara för att höra dennes röst är för mig mer ett uppskattat inslag i vardagen än någon form av kontrollering, även om jag för det mesta frågar vad han gör. Främst då för att veta att jag inte stör och för att vara artig, och inte alls för att ha kontroll eller veta exakt vad han pysslar med.

Det kanske kan vara så att dom dömmer andra efter sig själv, men borde dom då inte ringa själva eller menar ni att de skulle ha ringt ifall de ville ha kontroll?

Man måste nog skilja på kontrollbehov och normala kontakter i ett förhållande där ingen ställer nått krav på den andra.

Det finns människor som bygger upp ett sätt att kontrollera sin partner och idag är mobilen ett bra verktyg till detta.Det kan ju kännas jättegulligt i början av ett förhållande  för man tycker att den man träffat bryr sig och är jättegullig när den ringer..

När man sen tröttnat att ringa tillbaka längre in i förhållandet så kan den som har kontrollbehovet bli vansinnig och kräva att man ringer en speciell tid varje dag eller att man alltid svarar..DET är sjukligt..och kan sluta hur som helst..Den som är kontrollerad kan gå med på att bli kontrollerad bara för att det inte ska bli bråk etc.och då är man ute på farlig is.

Sen finns det ju den andra varianten att man båda två tycker det är helt OK ..och då handlar det inte alls om kontrollbehov..Man måste kunna se skillnaden och det kan vara svårt ibland då man har ursäkter som-Han/hon är så omtänksam etc etc..Ibland kan ens omgivning se det man själv inte ser!

Ofta när man är kontrollerad så kan man se ett mönster!

jag kan tyvärr ofta ringa min man när jag vet att han är hemma och inte jag, som däremot är sällan eftersom jag endast jobbar som ringvikarie. Men då är det för att jag har ett tråkigt kontrollbehov över mina djur sedan dem lyckats rymma ett antal gånger. Så jag måste få en bekräftelse att dem är inne när han kommit hem typ. Skit jobbig!

Instämmer med TS och vad de flesta redan har skrivit här. Jag och min sambo kan också bara ringa till varann för att vi saknar varanndra, eller behöver lösa något som behöver åtgärdas. Älskar bara att få höra hans röst  INget kontrollbehov där inte.

Tidigare i mitt liv så befann jag mig i en relation där min dåvarande kille var enormt kontrollerande. Han kunde ringa och fråga om struntsaker ifall jag bar gick hem en stund till en kompis. Var så genomskinligt. Eller råkade jag tala i telefonen för länge hemma, om han inte själv var hemma, så brukade han ringa telia och be dem avbrtyta samtalet jag höll på med, eftersom han skulle nå fram till mig.. Helt j**** la sjukt alltå!  Så jag vet mycket väl hur en kontrollerande människa kan beté sig

Ja det beror ju på varför man ringer tycker jag. Jag skulle bli vansinnig om min sambo började ringa mig stup i kvarten om ingenting eller för att kolla vart jag är, men om det är något speciellt typ vad vi ska äta eller ett besök efter jobbet osv så är det en annan sak.

Men visst finns det dem i närheten som jag anser ringer/smsar alldeles för mycket till varandra, men de tjaffsar oxå hela tiden om småsaker och vill veta vart den andra är. Mitt ex var så, ett riktigt kontrollfreak. Dumpade honom rätt snabbt.

Är hemskt dålig på att ringa och kan få dåligt samvete åt andra hållet.  Har läst någonstans att man för att vara rädd om en relation SKA ringa till varandra och det gör vi nästan alldrig om inte det finns nåt väldigt påträngande praktiskt som måste lösas.

Det är nog så att det finns alla varianter … människor och relationer är olika. Känns det bra för båda att ringa, då är det troligen jättebra.

Vi pratar ofta, ofta, ofta i telefonen. Så fort vi har lite tråkigt så ringer vi och småpratar. Ingen av oss har några som helst kontrollbehov.

I början ringde vi väldigt lite till varandra men nu är vi så säkra på varandra att vi ibland inte hörs på en hel dag ibland hörs vi 5 ggr på en dag, ibalnd ännu fler :)

Vi är väldigt pyssliga och fulla med idéer och påhitt som vi båda har ett stort behov av att ventilera med någon och eftersom vi är så lika på den fronten så finns det ingen bättre att diskutera det med.

Min sambo jobbar på annan ort och är därför borta en vecka åt gången, jag är glad att vi har alla våra pratstunder :)

Kanske är kollegorna avundsjuka? Ni vet, surt sa räven om rönnbären. Det man inte själv har är säkert inte bra heller. Jag har en kollega som ringer sin sambo varje dag på frukostrasten, inte för att hon inte litar på honom (de ska ha barn i april så jag tror nog att hon litar på honom) utan för att de är sådana- de vill prata med varandra för de älskar och saknar varandra. Sen kan man ju tycka vad man vill om det.

Och så är det ju med mig också. Jag ringer min pojkvän när han slutat för att jag saknat att prata med honom, eller tvärtom så ringer han mig när han tror att jag har slutat för att han vill prata med mig. Inte för att vi ska hålla koll på varandra. Nu är vi dock i en period när vi inte pratar eller ses så mycket eftersom han går i skolan till klockan fem och efter det jobbar på något frivillighetsprojekt till sent på nätterna, det är lite tråkigt:P

#8 Ringde han seriöst till telia?! =O Haha, det påminner mig om min sambo, han ringde till arlande och frågade när nästa flyg ifrån mallorca skulle ankomma, för han visste inte riktigt när jag skulle komma hem =P Gulligt men knäppt. Haha Självklart är vi alla olika, olika i förhållande och olika som personer. Vill båda prata mycket så tycker jag att man ska göra det utan att andra ska tro att man inte litar på varanndra.

Jag ringer ofta min sambo, men absolut inte i något kontrollerande syfte. Han är ju dessutom på jobbet, varför ska jag kontrollera det?

Jag ringer för att jag tänker på honom just då och bara vill prata med någon om det hänt något eller bara säga att jag älskar honom. Ofta säger vi inget viktigt men det är skönt att höra en trygg röst någon gång då och då för att få perspektiv och se förbi skolan/jobbet.

Till exempel är jag just nu på praktik i Norge och då är det oerhört skönt att få höra hans röst då och då.

Självklart finns det väl dem som ringer för att kontrollera, men de flesta tror jag faktiskt ringer helt "oskyldigt" :)

När jag och min pojkvän ringer till varandra på jobbet osv är det för att vi saknar varandra, inte för att kontrollera varandra.

# 13 Javisst. Hel seriöst. Detta hände långt innan mobiltelefonernas tid, och innan man själv kunde höra i det redan pågående samtalet att ett nytt samtal var på väg in - så man kunde koppla om själv.  På den tiden fick man ju ringa och be Teila om hjälp…  Så illa var det.