Seperation
Jag har nyligen separerat från min fästman. Han förändrades efter vi äntligen hade skaffat lägenhet och tillslut stog jag inte ut längre. Jag blir förundrad över hur en människa kan vända så snabbt och plötsligt.
Nu har jag ingen stans att ta vägen då han har våran lägenhet, jag valde själv att lämna den då jag inte orkade med honom mer. Jag ville heller inte att min hund skulle behöva stå ut med den negativa stämmningen. Jag vet inte hur jag ska fixa allt och det känns som om allt är mitt fel. Om jag hade stannat så skulle jag inte ha satt mig i den här situationen, men då skulle jag istället vara i en annan som kanske skulle vara värre än den här. Känner mig nedbruten och besgrad men jag vill inte se mig som det, jag vill vinna denna kamp. Men finns det ens en kamp och har jag inte genom att lämna slagfälter redan förlorat? Hur ska jag gå vidare med mitt liv? Kommer jag någonsin att sluta hata honom? Jag vet att hata är ett stort ord ett starkt ord. Men jag hatar honom faktist, för han försatta mig i den här situtionen. Om han inte hade förändrats och börjat behandla mig illa mentalt så skulle jag ju inte ha dragit. Jag försökte att vara vän med honom men han vill förtafarande pussas och kramas, han föreslog till och med att vi skulle bli KK. Så jag drog för jag ville inte ha något med han att göra om han skulle tänka så.
När kommer jag kunna lägga detta bakom mig? När kommer jag sluta hata honom? När kommer jag kunna börja leva mitt liv igen?
Allt ordnar sig tillslut
Du kanske kan börja med att tänka att du har vunnit (inte förlorat). Vilken tur att ni testade bo ihop så du fick reda på hur han är och t.ex. inte hade hunnit skaffa barn innan hans mindre trevliga jag visade sig! Det är också ett bevis på styrke att du faktiskt tagit dig därifrån, så ge dig själv beömm för det. Du tar ingen skit och det är helt rätt!
Sen tror jag han snabbare "fyller mindre" i ditt medvetande (både hat och andra känslor) om du kapar all kontakt ett tag. Ingen kompis, ingen KK, ingen telefonkontakt. Kanske längre framme men inte första taget.
Försök skapa nya framtidsdrömmar… fokusera på ditt eget liv och vart du gärna vill med det. Och jobba mot detta. Och träffa kompisar/släktningar och andra du mår bra av att umgås med så det inte blir för mycket ledig tid för jobbigt ältnde i ensamhet.
![[Mairah]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Kan bara instämma i de kloka orden som redan sagts av pyromanen.
Jag instämmer med pyromanens inlägg :-) Jag är i samma situation som du. Fick precis bevis för att min man bedrar mig…jag har slängt ut honom…han hotar mig och slänger skit på mig istället för att be om ursäkt. Vilket jävla svin. Han skulle "berätta hur det egentligen låg till" för mig, men jag visste att det bara skulle komma fler lögner ur munnen på honom. Jag skickar in skilsmässopapprena idag. Allt är för övrigt kaos i mitt liv med jobb etc, så det här är det sista jag behöver…
Du kommer klara detta, det är jag helt säker på! Du har gjort helt rätt som lämnade honom. Det kan bara bli bättre för dig nu :-)
Starta ny diskussion