Irriterad
Igår hade jag en djävulsk dag. Fick inte en blund under natten innan och var frustrerad som inåt fanken. Ni vet när man bara vill SOVA men inte kan, och kan ligga och skrika och slå i kudden i ren frustration för att man är SÅ F#RBANNAT trött?
Var därför på rent pestigt humör igår alltså. Allt gick mig på nerverna, speciellt pojkvännen. Allt han sa irriterade mig, allt han gjorde irriterade mig. Snäste och kom med dumma ogenomtänkta kommentarer. Vilket försatte honom i ett djävulskt humör också så klart och vi bråkade hela dagen lång! Han tyckte att jag absolut skulle be om ursäkt för att jag förstört hans dag, medans jag tyckte att han minsan borde be om ursäkt för att han var så bitchig mot mig när han visste att jag inte hade fått sova och dessutom har PMS. Jag tyckte att han bara kunde ha lämnat mig ifred istället för att gnälla och gnabbas när han insåg vilket pestigt humör jag var på, då det bara födde mer irritation och bråk.
Jag anser att jag är den som har "rätt" i denna frågan, men jag sa ändå förlåt i morse innan jag gick till jobbet och var noga med att ge extra många pussar och även skicka ett sms under dagen och fråga om han var mindre grinig idag.
Kom hem och försökte småprata, få en puss och fråga vad vi skulle ha till middag, och då exploderar han! Säger att jag minsann måste fixa gårdagen först! Be om förlåtelse (igen!) osv.
Är det bara jag som tycker att det är rent ut sagt löjligt? Visst, jag var en satmara av stora mått, men det var ju han också. Kan man inte bara få sova (det var ju där allt felade till att börja med), lugna ner sig och sen gå vidare med livet? MÅSTE allt tas så seriöst som om hela förhållandet vilar på det faktumet att vi måste ha en "kiss and make up" efter varje dålig dag?
Jag var grinig, javisst, so what? Get over it.
Men han tar det verkligen superseriöst, och jag kan bara inte. Jag kan inte hitta det i migsjälv att be om förlåtelse igen för att jag var grinig när jag känner att jag hade all rätt i världen att vara det. Alla människor är griniga ibland, så även han. Som jag ser det så är det bara en dag av meningslöst bråkande utan substans, men han verkar tycka att det är världens ände. Så nu sitter han framför XBOXet och vägrar prata med mig tills jag "ställer allt till rätta igen". Och om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte vad han vill ha från mig. Jag har sagt förlåt, men antar att han vill ha en ursäkt för mer specifika saker, typ "förlåt för att jag ….", och jag kan bara inte hitta en enda grej som jag känner att JAG orsakat.
Inte lyssnar han heller när jag försöker, utan då börjar han igen. Tror han är fast i tjur-träsket och bestämt sig för att bete sig som en jobbig treåring tills han får som han vill.
Låter väldigt töntigt att inte kunna släppa sånt och gå vidare. Du har ju bett om ursäkt.
KAn inte heller förstå vad det är han vill.

Ja du gjorde ju fel för det första, du skulle ha tagit ditt sura humör och gått. Pms är ingen ursäkt för att behandla folk illa (finns såklart undantagsfall när det är extremt men då finns det oftast medeciner oxå) Men jag förstår att han blev sur. Jag hade kastat ut dig om det var mig du betedde dig så mot.
Men vill han ha en ursäkt så får han väl specifiera exakt vad han vill ha, annars är det svårt att förbättra saken.
Qui dormit, non peccat
#2 Jag tror inte det finns någon som inte en enda gång haft dåligt humör en dag ;) Sen att det är fel är sant, men det händer. Dessutom är PMS faktiskt något som man kan "skylla" på. Vissa blir så pass påverkade att de inte längre är sig själva. Jag är en av dom. Det är inget man tänker bort.
Minns ett fall i USA tror jag det var, där en kvinna blev friad från mord pga PMS.

#3 Visst kan man vara på dåligt humör, men det ger en inte rätt att ta ut det på andra människor. 
Ja eftersom det finns det medeciner osv som lindrar pms-besvär, vet man med sig att man blir totalt galen så kan man göra något åt det innan det drabbar omgivningen anser jag iaf. Det är fortfarande inte ett okej beteende, hon har knappast pms alla dagar i månaden.
Visst finns det extremfall, men de är inte särskilt vanliga vad jag vet. Synd bara att den människan inte ordnade sitt liv innan hon tog någon annans, jag misstänker att anhöriga till den döda fortfarande sörjer lika mycket. Men ofta tycker jag tjejer skyller på pms så fort det är något de inte vill ta ansvar för, vilket skadar dem som verkligen har hormoniella problem. Känner oxå några som har svåra problem, men de jobbar även för att förbättra dem med läkare, medeciner osv. De flesta har fått sina normala liv tillbaka vilket är väldigt postivit.
Qui dormit, non peccat

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#4, det kan räcka med bara lite lite PMS för att ställa till det och göra att man får taggarna ut. själv har jag stått och lipat som ett barn i köket för att min sambo köpt för lite potatissallad, och då har jag inge större bekymmer, mer än att jag då och då, nån dag i månaden har nerverna utanpå kroppen.
måste fråga dig #4, har du själv någon form av PMS som yttrar sig i hummörsvängningar, och vet du hur det känns när man vet att man beter sig helt orationellt, men det går liksom inte att bara inte bry sig?
HUA jag e likadan får jordens utbrott och härjar, å så börjar sambon härja å så e de igång :P
tror killen bara behöver lite tid :) låt honom sitta å tjura vid sitt xbox, tror bara de blir värre om ni håller karusellen igång :P
som husmusen sa skulle du kanske gått från början men nu är ni där ni e så låter du honom va ett tag blir de nog bättre :)
visst e de bra att reda ut saker direkt men ibland behöver man bara lite tid :)
sen håller jag med husmusen, visst kan de va snällt av andra att ta hänsyn till att man har en dålig dag eller pms eller va de nu är, men de största ansvaret hänger ju på en själv, man kan ju inte gå å skylla på pms hela tiden lixom, har de själv, å känner ja att ja e på dåligt humör så håller ja antingen käften eller så får ja stå för vad jag säger även fast ja "inte är mig själv".
#4 Alla dagar i veckan? Skrev TS något om det?
Jag har själv testat mediciner mot mina PMS besvär, ingen av dom har hjälp.
Ibland finns det inte mycket man kan göra mer än lida, och försöka hålla det för sig själv, men tyvärr går inte det alltid. Ibland blir jag ett monster.
#0
Jag tror det kan handla om att man är olika långsinta eller kortsinta.
Det kan vara besvärligt i ett förhållande om man är olika när det gäller att glömma och gå vidare. Det gäller att prata om det. Prata och prata.
Så kanske man kan kompromissa. Den som är långsint kanske kan lära sig att släppa saker lite snabbare och den som är kortsint kanske kan få insikt i att den andre behöver lite tid att bearbeta….
/Maria
#7 även om man blir ett monster måste man ju förstå att det inte är okej att låta de gå ut över nån annan?
det är ju inte bara den som de drabbar som måste ha förståelse då, man måste ju själv förstå att det inte är rimligt att stå å gapa på en människa och sen säga att det är okej att jag gapar på dig för jag har pms å de bara blir så då.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag är väl som dig i princip? Kan vara lite sur eller oftast irriterad ibland, jag blir inte så himla arg och får utbrott så vi båda går och skriker och gnäller på varandra för då brukar den ena bara hålla sig undan och så lugnar den andre ner sig, sover på det och så blir det som vanligt igen. Som du har gjort :) Jag släpper det fort och går vidare. Alla har dåliga dagar.
Dock har jag aldrig "PMS". Och skyller aldrig på det heller.
Men jag vet inte heller vad han vill "få ut" och vad för fler ursäkter han vill ha. Om min kille skulle bli gnällig och arg skulle jag bli jätte glad och verkligen uppskatta dom där extra pussarna och ursäkten på morgonennär han sovit på saken och kanske ångrat sitt beteende. Bara det "lilla" blir så mycket bättre, istället för att "förstora upp det" på fullaste allvar.

#5 Jodå, som de flesta tjejer har även jag pms, vid ägglossning och ett par dagar före och även under mensen. De dagarna håller jag mig undan eftersom jag vet att jag kan gråta för ingenting alternativt få ett utbrott vilket ingen i min omgivning förtjänar. Varför ska jag ta ut på dem hur jag mår?
#9 Precis, det är det jag menar!! =) Det är inte okej att ta ut det på någon annan oavsett orsak.
Qui dormit, non peccat
#9 Jag förmodar att alla vet att det inte är ok att bete sig så. Men det har sina förklaringar ibland. Och TS har bett om ursäkt.
Jag bortförklarar inte mina beteenden, bara förklarar dom.
Det händer att jag blir ett monster, men då ber jag också om ursäkt efter, innerligt. Och jag förklarar från början att jag blir sån ibland, så det inte kommer som en chock :P Att hålla sig undan i all ära, bor man tillsammans är det inte alltid så lätt. Och tyvärr brukar det bli ens nära o kära som råkar ut för ens dåliga sidor. Vissa, som jag, saknar en del spärrar, därför är det svårt att undvika att det händer. Det viktiga är att man försöker göra något åt det, och att man verkligen ber om ursäkt för att man menar det.
Vad jag kan förstå så var TS inte ensam om bråken, så att killen ska vara så långsint tycker jag är löjligt. Men precis som bumbleboo sa så är vi alla olika. Och lättas är att leva med en som är likdan som en själv. Antingen långsint eller kortsint.
Jag vet också att en person som inte varit eller är som jag med andra vid PMS aldrig kan förstå det helt och hållet. Precis som jag aldrig kan förstå något jag aldrig upplevt.
Men nu tror jag bestämt att vi hamnat lite utan för ämnet :P
#12 okej, då tolkade jag "Dessutom är PMS faktiskt något som man kan "skylla" på." fel :P my bad.
jag tycker me han borde släppa de men vissa behöver som sagt lite mer tid än andra :) sen vet ju inte vi om de ligger annat bakom, kanske har han med haft en dålig dag osv.
Oh herre jösses vilket liv det blev om pms!
Kan väl komma med en lägesrapport om att han har släppt det nu :P
#14 haha de spårar ur ibland ;)
skönt att han släppt de! :)
#14 Vad bra 