Låter riktigt sorgligt att ni inte är bästa vänner :(
HAr du berättat detta för honom?

ja igår gjorde jag det.. och han verkar inte speciellt villig att arbeta på det heller. åker han på något offntligt ställe så vill han inte jag ska följa med, det pga han inte vill "ta ansvar" över mig, alltså behöva oroa sig och sånt var jag håller hus etc. men jag tycker inte det stämmer, han skulle väl bli orolig var hans syster-bästa vän är också och om något händer henne :(
jag tycker med det är sorgligt.. det känns inte kul alls att inte vara hans bästa vän. ja vill vara någon han vill uppleva grejer tillsammans med och växa ihop med. men det verkar ju inte gå… jag tänkte prata mer med honom om det sen. jag blir svartsjuk på tjejen, jag vill vara i hennes skor.

Jag kan förstå din känsla. Jag har inte varit i samma sits för min man är min bästa vän och det skulle jag inte vilja vara utan.

Det finns säkerligen lika många åsikter om detta som männiksor men jag vill leva i ett förhållande där jag delar allt med min andra hälft.

Jag skulle inte vilja att han gick till någon annan med problem och funderingar utan tilll mig i första hand.

Om det sedan är en man eller kvinna som är bästa kompis är ett mindre problem tycker jag.

Säger som Hera. Har ni pratat om detta? Vet han om att du kännner som du gör?

Vad menar du med offentliga saker? Tex bio?

ja han vet hur jag känner.. men det verkar inte vara något som han bryr sig om. jag vet inte hur jag ska göra.. jag vill också känna att han är min bästa vän som jag kan vända mig till så fort jag känner jag har något problem eller behöver tröst. men jag känner bara att jag är som en sten ivägen för honom. han brukar säga att han hatar datorn och hatar att smsa. då finns det inget kommunikationssätt kvar, förutom tele och ses IRL. och tele tycker ingen av oss om… irl kan vi inte ses oftare än vad vi gör, dvs en gång i veckan :( och har han gått o lagt sig och jag kommer på något mitt i natten som jag kanske är ledsen över, eller om jag har ont eller sjuk eller ja vad som ni vet, då kan jag inte höra av mig, känner mig bara jobbig. brukar ofta känna en riktigt stor ensamkänsla och saknad av omtanke..

förr hatade han dessutom inte datorn i den längd som han gör nu.. han säger att han blir så arg så han skulle kunna slänga iväg mobilen eller datorn så fort den plingar. (dvs då jag skriver..) och man kan ju tro att jag har spamat söder honom då. men det har jag inte… jag känner mig inte rolig längre :( men han säger att han älskar mig.

hera, nej andra saker där vännerna finns, etc. bio går vi på :)

#5 Men vilken kontakt har han med den här tjejen? Är det bara IRL det också eller …?

ärligt talat så har jag inte full koll på det där. det verkar bara som att de ses några ggr per år ihop med andra. men det är konstigt hur de kan behålla sin otroligt nära-vän-grej då :/ de har ju så mycket gemensamt och musiksmak etc.. som han säger. jag är avundsjuk..hon har pojkvän dock. men jag kan ju säga att en gång då vi bråkade så fick han lustiga känslor för henne, men de gick bort igen då vi fixade allt. så jag har väl anledning att vara avundsjuk.

kan man bygga upp något bästa vän förhållande efter flera års förhållande? det känns svårt

Det låter inte som du får ut speciellt mycket av det här förhållandet.
Vad har ni som är bra?

nä.. det känns som han är nöjd men jag inte är det och eftersom han trivs, inte orkar hjälpa mig. jag fick faktiskt tänka efter då du ställde den frågan. men det beror nog mest på att jag känner mig nere för tillfället..
vi har det jättebra i övrigt då vi umgås, vi har alltid roligt och hittar alltid på nåt att göra. men han är ingen som klagar, och då känns det som att vi inte kommer utvecklas mer heller. utan stå här bara. som vi har det just nu.

det är alltså sämst när vi inte umgås. då känner jag mig som en sten som är ivägen. men umgås vi så har vi skoj. men jag vill känna mig betydd hela tiden.. som en bästa vän som han vänder sig till då han behöver prata. och som jag har där, hela tiden.. men i stället får jag ju vända mig till mina tjejkompisar, eller någon killkompis för att ha någon som lyssnar. då jag skriver långa berättande ord så svarar han med en mening.. ibland ett "mh" :( han säger det är för han hatar datorn, men jag vet inte… att han bara är inloggad för jag vill det. han vet att jag blir gnällig om jag inte får min "dagliga dos" av honom.. det är ju otroligt fel det också, varför ska han vara inne bara för jag behöver det..

det känns som att jag borde lämna. men hoppet är kvar, och det är det sista som lämnar en människa. hoppet om att det ska förändras :/

jag vet inte, hade ni stannat i en sån här relation?

mina inlägg känns ganska desperata och lustigt formulerade. men jag är förvirrad..

#9 Du ska känna dig behövd i din relation, och det verkar du inte göra. Du ska känna dig viktig, och det verkar du inte heller göra.

Jag hade inte stannat, för jag måste få det jag behöver, jag vill vara lycklig i ett förhållande. Det vill ju tydligt du också. Men hur du ska göra kan bara du svara på, det är du som känner er båda bäst.

Är du nere i en svacka nu är det kanske inte rätt tid för stora beslut, men ett beslut kanske måste tas snart. För ju längre du stannar i ett förhållande som inte ger dig det du behöver, ju längre tid slösar du bort. Tid som du kan lägga på dig själv, som du kan använda till att må bra!

Jag föreslår ett stort samtal med din pojkvän. Förkllara allvaret, sen får du ta det därifrån, se hur han reagerar.

Man måste inte vara bästa vän med sin partner, ofta tycker jag att hela bästa vängrejen mellan partners är överreklamerad. Jag har en bästa vän som jag ser några gånger om år och en sambo, vilket gör mig dubbelt lycklig lottad i mina ögon.

Vad man däremot behöver är förståelse, respekt, kommunikation och kärlek förståss om man är i ett förhållande, om något av dem saknas eller inte fungerar så behöver man ta upp det till diskution först och främst. Och fungerar det inte så kanske man får se sig om efter någon annan helt enkelt.

Hera, ja jag får väl göra det.. funderar djupt på att gå vidare också. han får må bra, jag bryr mig om honom, hans önskningar går i uppfyllelse, allt sånt, men jag känner inte att jag får det tillbaka.. känner mig bara som en sten som finns då vi umgås men så fort vi inte umgås så känner jag mig bara jobbig om jag öppnar munnen..

husmusen, nej jag har inte brytt mig så mycket om att vi inte varit bästa vänner förut, men nu börjar det kännas mer tydligt liksom. speciellt när man känner att han nästan har bättre "förhållande" med tjejkompisen och kontakt än vad han har med mig. det känns riktigt fel.. klart man ska kunna ha någon nära vän med, men du förstår vad jag emnar, jag vill känna mig som nr 1.. och det gör jag absolut inte.. ja jag får försöka. men då jag försökt diskutera det här så har han bara gått i försvarsläge och börjat tjura.. han orkar inte diskutera något.. antagligen för han trivs så länge jag inte klagar om något.. men jag har ju varit mer grinig nu senare just för jag känner jag inte trivs pga de anledningra du sa. hade jag varit honom hade jag sagt "är det något fel? :/" men, jag vet inte, jag får aldrig den frågan ställd av en engagerad pojkvän..
jag vet inte hur jag ska göra.. och det händer mycket omkring både honom och mig just nu, så det påverkar väl sitt det också. men vi har alltid haft mycket runt om, så jag vet inte om man kan skylla på det heller.

#12 Ah jag förstår.. Det är ju där han gör fel, han visar inte dig respekt och han kommunicerar inte. Om du bryter kontakten ett tag, kommer han tillbaka till dig då? Ibland måste man sakna något innan man förstår vad man har.
Undrar varför han går in i försvarsläge, det kan ju betyda att han har något att dölja eller inte vill förklara sig. Om du ska vara hans tjej så måste du vara en prioritering, inte komma på andra eller tredje hand.

precis.. jag saknar kommunikationen, jag vet att jag borde försöka bryta kontakten, eller inte vara så lättfångad som jag faktiskt är, fråga rhan mig något så svarar jag oftast långt och bra.. när jag provat att dryga ut svaren på tex sms så skriver han faktiskt något eller några mer, följt av fråga om allt är okej ;) så.. det handlar nog mycket om självdiciplin med, jag har skämt bort honom… :(

#11 Jag tycker ju att ens partner är den man ska kunna prata om allt med, den som känner en bäst. Mina partners blir mina bästa vänner. Sen e det klart man har fler vänner, men är inte min pertner den som är mig närmast, känns det inte rätt för mig.

ja precis, så vill jag med känna o så har jag känt också.. men nu känner jag mig bara ivägen och som en som bara finns här men som inte betyder mer än vad jag gör.

Hur länge är "flera år" som ni har varit tillsammans? Och varför bara träffas en gång i veckan efter all denna tid? Tycker inte alls att det låter som att ni är i ett förhållande. Man kanske kan säga att min sambo är min bästa vän, men jag har en tjejkompis som är min bästa vän på ett annat sätt.

Har det varit såhär hela tiden ni har varit tillsammans? Det kanske är dags att bryta det hela?

christinel, 4 år, vi är ganska unga och bor hemma fortfarande. för 1 år sedan sågs vi några ggr i veckan men nu jobbar killen så ork etc finns inte.

#18 Självklart ska man få ha sin egen tid. Självklart måste man inte träffas jämt. Men har ni gjort upp ett schema för när ni ska ses? Och han har kommit fram till att han bara "orkar" träffas en gång i veckan?

Jag är dötrött när jag kommer hem efter en lång arbetsdag. Det bästa jag vet är när min sambo är hemma (han är bortrest varannan vecka och jobbar) då. Vi behöver inget göra. Det räcker med att vi är tillsammans då. Kollar på Tv ihop. Spelar ett spel ihop. Pratar om veckan som varit. Vad som helst!

#11 Jag håller med dig. Jag skulle inte säga att min sambo är min bästa vän. Men han är ju min andra hälft. Vi delar det mesta men det finns fortfarande saker jag hellre diskuterar med mina vänner än med min sambo.
Det behöver ju inte vara dåligt att det är så. Endel saker är inte han intresserad av på samma sätt som någon av mina tjejkompisar eller min mamma.

ja om det vore så väl att jag kunde diskutera med honom,.. men han säger inte ett ljud. det är bara jag som pratar.

#20 Ibland kan det vara jättesvårt att få någon som själv inte gillar att prata om känslor att lyssna när man själv behöver få ventilera sig.
Det enklaste kan ibland vara att skriva ett brev till personen i fråga. Skriv om hur du känner det, vad du tycker funkar dåligt i ert förhållande och vad som skulle behöva göras för att du ska må bra i det.
I vilket fall som helst så måste en förändring till. Du kan inte fortsätta att ha det såhär när inte du trivs i situationen.
Lycka till!!

Vi är goda vänner men skulle inte kalla min kille för min bästa vän. Han är inte speciellt djup och det är mycket jag hellre pratar med mina vänner med. Men, han har världens största hjärta och gör allt för att jag ska må bra. Mina vänner kompletterar honom. trots att jag varit på väg ifrån honom av just den anledningen att han inte är så djup, så är det ngt som gör att jag inte kan vara utan honom.

jossanh, tack för tipset, det kan han ju läsa om och om igen också, ord är lättare o glömma då va dman sagt etc.

sarah, skönt att du känner så, men jag kan ibland också känna att han inte vill mitt bästa, utan tar sig själv före, men det är ytterst få ggr.. därför hade det gjort mig gott om jag känt att han finns när jag behöver honom etc. men jag tycker det är självklara grejer också för den delen..