Helt ärligt, det låter som att han är på väg ur relationen. Jag har kunnat bete mig liknande som din kille gör då jag börjat inse att det är dags att gå vidare. Men, man är feg och vågar inte alltid göra slut utan väntar på att den andra ska finna situationen olidlig. Samtidigt so mman inte vill oroa den andre och säger att allt är fins, man vill bara ha lite space… nej, jag tror att han vill göra slut.

Och är det inte så så beter han sig ju ännu märkligare. Antar att ni är ganska unga om han precis flyttat hemifrån, du kommer träffa vuxnare killar allt efter som tiden går. Lämna den här och ge dig själv chansen att träffa en kille som inte beter sig illa.

Tycker det låter som att han behöver flytta hemifrån och bli en egen självständig person innan han är redo för en mer fast relation. Och det är nog helt naturligt faktiskt. Det bästa du kan göra är nog tyvärr att ge honom all det utrymme han behöver och om det inte går att kombinera med nåt som känns OK för dig då kanske ni inte kan vara ihop ett tag.

Var själv i ungefär din killes situation då ja var 19. Hade varit ihop i ett par år då och båda flyttade hemifrån till samma universitetsstad samtidigt. Han ville flytta ihop men för mig var det fullständigt otänkbart! Det var ju nu jag skulle flytta hemifrån och leva studentliv och få luft under vingarna och få göra som jag ville….  Så jag tycker inte han är märklig, bara inte redo för en så etablerat/fast relation som du är redo för.

Klart jag vill ge honom utrymme, jag försöker verkligen ge honom utrymme och jag vill att han ska förstå att jag inte vill gå sådär till nästa steg nu. Men jag viill inte att flytta ihop ska vara ett alternativ först om fyra år. Jag vill inte att han ska tveka att ge mig sin nyckel när han kunnat gå ut och in här som han kunnat i ett år (jag har förklarat att jag såklart inte skulle bete mig som om det vore min lägenhet). Men era funderingar och tankar om situationen känns värdefulla! Så hur ska man göra om den ena är redo men den andra inte känner att den kommer att vara det på flera år? Ska jag avsluta detta? Eller vänta och hoppas att det blir bra? Vad är eran erfarenhet?

Om du bara är 19 så kommer ditt liv ändras många gånger till. När jag var 19 flyttade jag ihop med vad jag trodde var mannen i mitt liv. Jag hade heltidsjobb och vi pratade om ett liv ihop. Det tog så klart slut. träffade en ny kille, förlovade mig och flyttade ihop… När jag var 23 började jag plugga och förändrades radikalt som person. Bröt förlovning, lekte livet som singel. Nu är jag 29, har samma kille sen 4,5 år tillbaka vi har bott ihop tidigare men är nu särbos. Jag börjar nu tänka att om ett eller två år är det kanske dags att flytta ihop igen. Kanske.

Stressa inte, du har hela livet framför dig, det är idiotiskt att stressa fram löften och sammanboende etc. Njut av livet istället. Din kille verkar ha insett det.

Meningen med livet är inte att ge löften till en man så fort man kan.

Att det kan ta några år från man flyttar hemifrån till man är redo att flytta ihop med någon är mycket vanligt. Och jag är övertygad om att det är nyttigt också för dom allra flesta.

Visst finns de de som hittr varandra direkt "hemifrn mamma o pappa" men jag känner många som inte är redo för sambo förrän efter 30 eller 35 års åldern (och några som alldrig blir redo förstås).

Det finns alltså alla varianter, men de två inblandade behöver i alla fall vara någorlunda synkade.  Om han vill vänta 4 år och det är otnkbart länge för dig, då funkar det ju helt enkelt inte.  Och efter 4 år kanske han inte alls är redo änddå?

Han är tydlig med att han vill vara själv i o med att han inte vill ge dig nyckel.  Att ge honom det utrymme han tyligt behöver innebär då att acceptera att inte få någon nyckel.  Kan du acceptera och leva med det?

Jag hade släppt taget tror jag. Skulle inte ha orken eller viljan att vänta på något som man inte ens vet komma skall.

Att han inte ger dig sin nyckel och att du inte får vara med på festen säger ganska mycket. Tyvärr. Och att han inte respekterar din önskan om lite mys efter sex likaså.

Ja jag skulle ha gjort slut. Han är uppenbarligen inte mogen för ett förhållande eller intresserad av att ha ett. Fattar inte heller grejen med nyckeln eller kompisarna, låter konstigt tycker jag.

Jag håller med #7 & #8 om det här.

#5 jag är inte 19, jag är 24;) Men jag vet. Samtidigt känns det på något plan att man någon gång skulle sluta vara rädd för att i alla fall diskutera framtiden utan att spjärna emot som en galning. Jag är ju ändå i ett förhållande för att jag vill satsa på det, inte för att tänka att det kommer säkert flera. Vilket det ju gör om man blir singel:)

#6 Jag har sagt till honom att jag förstår att han inte vill ge mig nyckel just nu. Men han är oerhört paranoid och bara jag skulle låna nyckeln för att gå hemifrån affären och han skulle cykla hem till mig och hämta en sak så fick han panik och nästan slet den ifrån mig när han kom hem. Fast jag har också sagt till honom att det kan ju inte ta för lång tid för det känns ju jättekonstigt. Dels vill han att vi är mycket hos honom nu istället för mig, och i och med att han alltid börjar tidigare så betyder det att jag blir uppkörd - samtidigt som när han sover här och rollerna är ombytta så kan han vara här hela dagen. Det är bara en väldigt udda känsla som jag visst kan stå ut med ett tag, men inte alltför länge. Han är ju själv stolt över förtroendet att få ha min nyckel.Jag försöker att inte sätta press på honom men jag måste ju också få uttrycka hur jag känner och bli mött på något vis. Tycker jag i alla fall:(

#7, #8 och #9 Ja. Det är väl lite så tankarna går nu. Han har försökt förklara att det med festen och kompisarna går tillbaka på negativa händelser med skolan (han var jättemobbad hela sin uppväxt) och tidigare flickvänner. Fast det känns ju lite orättvist att jag ska lida för det för det jag börjar tänka är ju istället att han skäms för mig. Just nu känner jag också orken sina. Och jag har sagt till honom också att jag vill veta om jag ska lägga mer i det här förhållandet, om det leder någonvart eller om det är slöseri med tid. Får samma tankar som er. Usch:(

#10 Men jag förstår inte.. vad har mobbing och det med festen att göra? Tror han att han ska bli mobbad för att du är med?

Och nyckeln, du skriver att du förstår. Vad förstår du? Vad tror han du ska göra med nyckeln?

#11 Alltså. När vi diskuterade det igår (jag blev snorarg och jättesårad när jag märkte att han helst ville ha festen utan mig) så kom han med en förklaring till vad det berodde på. Och ja. Jag fattar helt ärligt inte heller varför det skulle ha att göra med att jag träffar hans kompisar. Han menade väl att han aldrig haft så mycket kompisar och så kom någon vag förklaring efter det.

Det jag förstår är att nu i början kanske han ett tag vill känna att det är hans och bara hans lägenhet. Han är lite speciell och jag har helt enkelt accepterat att det är så och har försökt sätta mig in i hans situation. Men jag har också frågat vad han är rädd för och vad han tror att jag skulle göra med en nyckel. Jag skulle inte gå in och sno saker, så pass väl måste han väl känna mig. Jag kommer inte vara där när han inte är hemma utan att säga till… Som sagt, han är konstig och jag har svårt att förstå hans nycker ibland, särskilt när han inte ger någon bra förklaring till varför det är så och varför han tänker som han gör.

:) ahaaaa, jag missförstod helt ;)

haha lugnt;) visserligen får jag fortfarande visa leg när jag köper energidryck i affären (som det är 15- årsgräns på), så jag är van;)