Du får be honom att sluta. Både han oich du måste respektera ditt förhållande till in festman, och det gör ni inte om han skiver på det sättet. Egentligen borde du inte ha någon kontaktmed honom alls, det känns respektlöst mot din festman. Det handlar ju inte längre om vänskap.

Små förälskelser går nog de flesta igenom i livet, även då man är i förhållanden. Men så länge man inte handlar på de känslorna så är det ok. MAn får tänka efter noga om man är beredd att kasta bort sitt förhållande. Och på dig verkar det som att du älskar din kille, men bara hamnat i en liten svacka.

Men all kontakt med den andre killen bör brytas.

Just precis det jag htäkte också….. jag är med 92a som du, haft pojkvän i snart 4 år, vi bor inte ihop än och är inte förlovade än. På vägen när man är så ung så får man ofta dom frågorna, så jag tror faktiskt ni gör lite förhastade grejer efter bara ett år.. sen säger jag inte att det är fel. men risken känns större, att du känner dig bunden o "tvungen" att vara med han hela livet, alltså, du förstår? det kan skapa oro i dig på ett vis så du börjar tveka. Det är så stora beslut och du är ung. jag menar, om du är 18 nu, så vill du bo med honom tills..? ja då man är kär tänke rman "åh hela livet , ja!" men sen tänker man efter, det är.. kanske 70 år.

Nu tar jag i lite och mitt svar blev jäkligt mysko. Men, jag tycker ni ska bo isär lite, förhasta inte dig :) du kan ju åka till honom mer eller mindre hela tiden, men bundit mig där hade jag aldrig gjort , jag ska flytta jag med snart, men till lägenhet, och jag känner med lite som du. är det vad jag vill, etc. flytta ihop är stort och ännu större med hus! :)

kram!

#2 Dom har bott isär nu fattar jag det som.

Jag håller med Hera i allt hon skriver.

Gräset är inte grönare på andra sidan. Det är klart att det är smickrande när någon visar intresse, men spänningen brukar släppa när förälskelsen tar slut. Att nätflörta kan vara kul, pirrigt och helt underbart… men är det värt att kasta bort ditt nuvarande förhållande?

Det låter som att du älskar din nuvarande pojkvän väldigt mycket och bara har en liten svacka. Kalla fötter så att säga. När det känns ruggit seriöst i ett förhållande så kan det kännas frestande att "vara fri" igen.

Jag träffade min sambo när jag var 18 och vi flyttade ihop när jag var 19 (är 22 nu)… och visst får man ibland känslor som "hjälp vad ung jag är, borde jag göra något annat?" Men är jag avundsjuk på mina vänner som är singlar och fortfarande letar? Nej, inte på riktigt. Klart man kan sakna spänningen i en förälskelse men det jag alltid drömde om var ju… precis det jag har just nu!

Gift dig absolut inte innan du blir lite äldre så är det lätt att gå vidare om du skulle vilja det. Annars tycker jag du ska dyka in med huvudet före, skaffa hus och skapa ett liv tillsammans! Bryt all kontakt med din msn-kompis och jobba på ditt förhållande istället. Ett fungerande förhållande är värt tusen gånger mer än en förälskelse.

tror inte hon vill bryta kontakten bara, inte kul om man har en nära vän. men är dom så pass nära så skulle jag sagt att jag börjat få konstiga känslor o därmed inte vill få flörtord för det skapar oro i hennes förhållande.

flytta håller jag fortfarande inte med om att hon ska till huset.. för tidigt enligt mitt tycke men sen får hon ju sålart göra vad  hon vill. men jag hade bott isär längre.. hus är stort. men så länge man inte dyker vidare är det väl bra, men risken är väl stor, haha.. hus, barn.. volvo.. giftemål

#5 Det är respektlöst mot pojkvännen att fortsätta prata med en kille som man har känslor för. Ibland måste man välja!

Varför ska hon undvika att flytta ihop med sin pojkvän? Det är extremt lärorikt att bo ihop med en annan människa, och att flytta ihop är inget kontrakt för att man ska vara ihop förevigt. Inte heller ett kontrakt för att man ska skaffa barn, bil och gifta sig. Jag har bott med min sambo i 2 1/2 år och tro mig, här blir det varken ungar eller bil på ett bra tag!! Inte heller känner jag mig "tvingad" att vara med honom livet ut bara för att vi har en gemensam lägenhet och 2 hundar tillsammans.

Tycker du är lite väl pessimistisk. Själv är jag som du kanske har märkt en sann optimist, och den inställningen har endast hjälpt mig i livet. 

TS: Du ska inte glömma bort dig själv och lägga alla dina drömmar och planer på is för någon annan… men var inte rädd för att ta stora steg i livet! Så länge kärleken varar så bo ihop, om den svalnar så gå vidare… Det är inte svårare än så.

jag är ingen pessimist. men med hennes tankar Redan så reagerar jag så eftersom jag själv varit i hennes situation att tänka på det viset, "är det rätt för mig" etc. därför ser jag det som, låt det ligga ett tag tills allt stabiliserar dig, det är dumt att flytta om man inte är säker. det är ett stort steg och många vill inte heller hatta dit och hem igen om det skulle brista. att säga att man inte fastnar överhuvudtaget tycker jag är fel för man börjar genast dela saker. i övrigt är jag aldrig en pessimist, jag tänker bara utifrån min situation, verkar jag irriterad nu är det för jag ligger med feber o förkylning ^^

som ung ser jag det som att man ska vara försiktig med stora steg. annars kan det bli snedsteg som tex det här. man börjar undra och tvivla.

lemuu; fortsatt kontakt är precis som Emmajo skriver väldigt respeklöst mot pojkvännen.

Hade du velat att din pojkvän hade kontakt med någon som har känslor för honom, och som dessutom han har känslor för?

Jag hade det INTE, och jag hade själv brytit en sådan kontakt direkt för mitt förhållandes skull. Man måste ibland välja.

Bryt kontakten och sätt dig och fundera på om det går för fort. I din ålder tycker jag att det går allt för fort, men det är ju bara min åsikt ;)

Hera, nej det hade jag inte, men inte det jag menade utan att flytta ihop till ett hus är ganska riskabelt i deras situation o de va de jag försökte förklara

Tack för alla era svar.

Nu är det så att jag inte tänkte bryta kontakten med honom, han betyder allt för mycket för mig och vi båda ska komma över det här. Dessutom vet min pojkvän hur läget är och han respekterar mitt beslut. Men om jag var tvungen att välja så skulle jag såklart välja min pojkvän.

Att inte flytta till huset blir lite svårt då alla mina grejer redan är där. Har bara någon flyttkartong med kläder, dator och lite smågrejer här hemma. 

Tror bara jag kom på att det bara är en månad kvar tills jag flyttar och kanske.. har fått "kalla fötter" av nåt slag..

Förstår din känsla med kalla fötter. du känner förmodligen osäker om det är vad du vill resten av tiden, eller åtminstone väldigt länge. speciellt då denna kille visat en sida du inte hade hos din pojkvän väl, det var väl nåt du saknade där,.. jag förstår! har själv varit i samma sits, och den är sjukt jobbig. sen vet man också att man inte kan ändra på den man har. svårt val, hoppa tillbaka till föräldrarna vore väl inte skoj det heller.. kan jag med förstå. provflytta hade jag nog gjort om jag vart tvungen. men känns ju inte så kul o göra slut senare oh han stå där med sitt hus ensam. pressat läge !

Det är klart det kan bli jobbigt om man känner att det måste vara för resten av livet. Tänker man så är det mycket som blir jobbigt ;)

Man får ta en dag i taget, och det finns inget som säger att man inte kan lämna om det behövs i framtiden.

Jag tycker att det är väldigt respektlöst/lågt av din kompis att hålla på som han gör när ni ska flytta till hus och allting,det är väldigt lätt att sitta bakom tangentbordet och vara en don juan,jag säger bara vad jag tycker och jag tycker att du självklart ska ha och flytta ihop med din kille,lycka till

Tack för era svar..

Jag pratade med min pojkvän igår och vi kom väl in på att det gått lite snabbt fram och han sa att om jag vill ta det lungt så kan jag bo kvar ett tag hos mina föräldrar efter studenten innan jag flyttar upp om jag vill det. Men jag vill inte bo hos mina föräldrar och jag har inget eget ställe och jag har absolut inte råd att fixa ett eget ställe.. så det blir till att flytta upp om 5 veckor! 

Men som ni säger.. det behöver ju inte vara för evigt. Sjukt eg. att jag tänker så. Har gått och varit övertygad om att han är mannen i mitt liv och att jag aldrig skulle kunna hitta någon finare/bättre kille.. men så börjar man plötsligt tvivla på det som man trott så starkt på i 1 ½ år..