Vad är igentligen kärlek?
Tankarna snurrar i huvudet och jag bara går och grubblar och grubblar, känns som jag igentligen är lite väl gammal för att gå i sånna här kärlekstankar (23år)
Men iallafall. Jag har senaste tiden ställt mig frågan flera gånger varje dag om vad kärlek igentligen är. för det är så att jag ganska nyligen separerade från ett ganska tråkigt förhållande, killen kunde ändra sig om sina känslor ganska fort, för att senare ändra sig. Vi försökte till och från i nästan 2 år men nu tillslut funkade inte och jag flyttade ifrån honom. Jag tror inte jag direkt tyckte om honom på rätt sätt utan jag tror jag höll fast vid honom av andra anledningar som hände i början av vårat förhållande..
samma vecka som jag flyttade (snarare samma dag) så träffade jag en kille som bor i samma hus som mig, jag föll ganska ordagrant handlöst för denna kille. Vi träffas varje dag, jag sover oftast där och vi har det väldigt bra tycker jag, nu har vi ju inte kännt varandra mer en 2 veckor drygt. Men jag har verkligen fastnat för honom, både hans för och nackdelar (för det har vi ju alla)
jag har inte direkt haft några seriösa förhållanden förut, igentligen bara ett då jag och killen var tillsammans i 3 år..
jag har väll ganska lätt för att bli förälskad och så, men det brukar oftast släppa efter ett par dagar även om man träffas under tiden.
Men mina känslor växer starkare och starkare för varje dag som går, och jag har bestämt för att ta ett par dagar och verkligen känns efter.
Men vad är igentligen kärlek? När vet man att man tycker om någon så mycket att man kan säga att man älskar den?
Jag blir helt galen här snart, jag vill väll igentligen prata ut med honom om det här, men är rädd för att bli avfärdad och just nu lever jag hellre under falska förhoppningar en vet sanningen om det våre åt det "negativa" hållet. För jag trivs så himla bra med honom, jag vill att han ska vara den rätta.
Nu kom jag fram till att jag igentligen inte vet vad jag vill men den här tråden mer än att skriva av mig lite.. och jag tycker det mesta låter som tonårsdravel :P
För mig är det kärlek när du inte vill vara utan personen, du kan se er bli gamla ihop osv. Iof känns det väl så i början när man är nykär med men om det känns så efter x antal månader när "smekmånaden" är över och man lärt känna varandra, ja då är det kärlek i mina ögon.
Man accepterar personen precis som den är, vill inte ändra på utseende, kläder osv. Man behöver inte gilla alla beslut eller saker personen gör men man accepterar det.
Sen kan man naturligtvis störa sig jävul på att kläderna slängs där de tas av osv men det är inte det jag menar med att inte vilja ändra på personen. Olater har vi alla och kompromissa måste man om ett förhållande ska fungera.
Sara
![[Emma--]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag tror även att det finns flera som är rätt. Så man ska nog kanske inte tänka för mycket och oroa sig. Även om det lätt blir så.
Och jag tror nog att man känner när man bryr sig så mycket att det blir att man älskar någon.
Allt faller nog på plats tillslut ^^
Sara beskriver det ganska bra.
Du borde ju faktiskt prata med honom om det, för hur kul är det om du tror du hittat den rätte, och han inte alls är på samma ställe som du i förhållandet?
Jag känner i alla fall att jag vill veta var man står, för att inte bli jätteledsen sen om det visar sig att killen inte alls känner samma sak.
Att säga jag älskar dig brukar komma naturligt för.
Starta ny diskussion