Inte helt ensam skulle inte jag gilla, alltså att bara han ocb en tjejkompis hade träffats, och han tycker likadant som jag, så vi är eniga om det :)

Min sambo får träffa vilka han vill oavsett kön, brur mig inte om det. Det får jag med. Svårt annars med tanke på att säkert 75% av alla mina vänner är killar

beror på vem det är men vi är eniga om att det känns lite konstigt om den andra umgås ensam med nån av det andra könet så :)

Helt OK för mig. Min pojkvän gillar att dansa och åker runt på dansställen utan mig, vilket han mår bra av (har ADHD märks han mår mycket bättre då han dansat) han har även lärt sig färga hår som lite hobby så jag vet han ibland hjälper tjejkompisar att färga hår och liknande. Sa att han skulle färga håret på en av sina tjejkompisar nu i helgen, vet de är bara vänner inget mer (+hon är äldre än mig och ganska kraftigt överviktig känns inte som en konkurrent precis).

#4 Fast vad spelar det för roll om hon är kraftigt överviktig? Där tycker jag nog att du gjorde bort dig lite! Hon kan väl passa bättre ihop med din kille, även om hon är större ? Jag är överviktig, men bara för det, så betyder väl inte det att jag aldrig lyckas charma killar?

Har inga som helst problem med det, så länge han är uppriktig och inte ljuger för mig om vem han hängt med.

Märkte att jag missade att svara på själva frågan. Men jag håller med #6 till 110 :)

Själv så vill jag helst inte att han träffar sin tjejkompis utan mig. Känner inte dom o därför litar jag inte på dom. Men jag lär allt känna dom =) Så just nu så vill jag inte det. Litar ju på pijkvännen extremt mke men det räcker nog inte till.

exsh, man vet ju vad killen gillar för tjejer eller så, min skulle inte heller flörta med nån överviktig förmodligen, det är ju inget illa ment mot er som är det, men man vet ju vad de föredrar, alltså.. nog kan de säkert bli tsm med en, men konkurrent som hon sa.

fasen vad elakt det låter

#9, Fast, om de kan bli tillsammans med "en" - såklart att det är en konkurrent. :)

Definitivt ingen konkurrent hon är 50+ jag är 30+ i ålder, samt jag vet han inte tänder på riktigt överviktiga Kvinnor. Samt varken jag eller min "pojkvän" är ju speciellt unga, bara för att man träffats kan man ju inte kräva att någon av oss ska stryka delar av de vänner vi haft tidigare i livet under flera år. Man får ju acceptera varandra som man är och med de vänner som ingår.

Jag vill egentligen inte ställa till med bråk i tråden. Och jag är lite rädd att det spårar. Men det är bra att du litar så mycket på din pojkvän - sluta inte med det. Men säg inte att han aldrig kommer att falla för en överviktig tjej/kille. Så väl tror jag nog inte att man ens känner sig själv. Faktiskt. När hjärnan bestämmer - så kanske det inte blir så, men låter man hjärtat välja.. ja, då är ingenting omöjligt :)

#12 Starta gärna en ny tråd om det ämnet, kan bli intressant.

Ja självklart, vi har båda många vänner av det andra könet som vi umgås ensamma med. Även ex till oss båda. Tycker man inte att det är ok anser jag att man har ett stort svartsjukeproblem.

Min kille har typ inga tjejkompisar som han umgås med själv, han umgås bara med de tjejer som hans killkompisar är tsm med (och då inte ensam, utan isf tsm med tjejens kille = hans killkompis) vilket jag inte bryr mig om.

Om han nu skulle, helt random börja umgås med en tjej ensam skulle jag bara bli fundersam haha (beror på vem förstås, om jag ex. känner tjejen och litar på henne som vän ex. skulle det inte göra något). Och precis som #6, är det viktigt att han är uppriktig och inte ljuger.

Det är helt ok för mig om han gör det, men han har ingen nära tjejkompis just nu.

Min sambo har många bra tjejkompisar. Han sover tom över hos dom ibland när han tex är på jobbet (jobbar på annan ort) och inte orkar sova på jobbet någon natt. Det är helt okej för mig.
Det finns tom tjejkompisar till honom som är hans ex. En av dessa har jag dock lite svårare för när han umgås med. Jag blir lite svartsjuk helt enkelt men det är för att hon och jag är så lika så det blir lätt att man jämför sig med henne och jag ser förstås hennes egenskaper som aningens bättre än mina ;)

Jag vet att det bara är dumheter och hon är världens trevligaste tjej som jag faktiskt trivs väldigt bra med egentligen.

Men som sagt; självklart har han rätt att träffa vilka han vill och på så vis behöver inte jag ha dåligt samvete när jag träffar killkompisar eller ex till mig. Perfekt!

#17 Jag har det dock betydligt svårare att acceptera ex…

Hmm, skulle nog bli ledsen eftersom vi är i ett distansförhållande men dock ännu mera troligt. Jag vet att han aldrig skulle göra det eftersom han hellre är hemma med mig via typ internet eller något, fast att jag ibland försöker tvinga ut honom 

Vi båda är liksom lika gällande vad som är "rätt och fel", han skulle ju inte direkt gilla om jag stack ut med någon killkompis ensam (har inga typ så det är lugnt) så då går inte han ut med någon tjejkompis, och han är ju med många tjejer på skolan osv.

Har även mycket svårt att lita på killar allmänt, är lite anti mot dem så mitt förtroende kan vackla för honom, speciellt när han är lite "klumpig" då han ligger å kittlar en annan tjej när jag är med, känner ingen runt mig och har nyss åkt ner till honom efter typ 9 veckor utan varandra -.- …

Litar man på varandra, och på kärleken i ett förhållande. Då känns det som att man borde få friheten att umgås med vänner, oavsett kön.

Om inte, så blandar man ju in svartsjuka. Och svartsjuka är ju ändå ett tecken på osäkerhet från ens egen sida…

När jag träffade min sambo så hade han mest tjejkompisar, och det gick faktiskt väldigt bra. Och där har jag inga problem att han umgås med dom. 
Däremot har jag svårt att han träffar och umgås med nya tjejer och föredrar att han blir kompis med män  Och självklart har han mest kvinnliga arbetskamrater ;P 

Men jag jobbar på min svartsjuka/tillit. Och han får helt enkelt vara förstående när det gäller det.

Känns självklart att det är okej, man måste kunna lite på varandra och ens partner måste få umgås med sina vänner. Fast senast jag var i ett förhållande hade min kille en nära tjejkompis som han ofta träffade själv, vilket jag var helt okej med, och sen visade det sig att han varit systematisk otrogen med denna tjej under ett halvår… Så, känns inte speciellt bra i efterhand. Ändå tror jag på att man måste ha tillit, tills motsatsen är bevisad så att säga.

…Har man åtminstone den tilliten, till sig själv. Och inte är svartsjuk… Litar på att förhållandet är som det ska vara. Då tror jag att det är lättare att hantera, om en otrogenhet blir verklighet.

#25 Sitter man och litar på att förhållandet är som det ska vara, så slår det nog snarare till hårdare vid en otrohet än om man börjat känna att något är fel.

Sen är det självklart att ingen mår bra att inte lita på sin partner, av svartsjuka. Det går att jobba bort, men man kan behöva både terapi ensam och parterapi.

Jag har inga problem alls med det i mitt förhållande, och han har nästan bara tjejpolare. De ringer honom rätt ofta med förr att fråga om råd även när det gäller sex.

#26

Du har helt rätt… Märker man att något är fel, så behöver man ju inte lura sig att det är rätt…?

Och hur menar du, Hera… Att:

"ingen mår bra att inte lita på sin partner"

Men…. Att:

"Sitter man och litar på att förhållandet är som det ska vara, så slår det nog snarare till hårdare"

Man ska alltså lita på sin partner, men inte lita på förhållandet… För att om partnern… Den partner man litar på… Nån gång är otrogen, så ska man slippa att må dåligt?

Jag menar precis vad jag skriver. Litar man inte på sin partner mår man inte bra.

Den andra kommentaren var ett svar på din kommentar: "Litar på att förhållandet är som det ska vara. Då tror jag att det är lättare att hantera, om en otrogenhet blir verklighet"

Det håller jag inte med om. En otrohet är nog 10 gånger jobbigare att få veta om, om man har levt i tron om att allt är bra i förhållandet och det slår ner som en blixt från en klar himmel. Ingenstans säger jag att man för den sakens skull inte ska lita på förhållandet. Självklart ska man tro på sitt förhållande, vad är annars meningen med det? (såvida man inte sett saker som inte stämmer, men då får man agera)

Han får väl träffa vem fan han vill^^

Det handlar ju om din egna känsla och tilliten till honom. Vad är det du är rädd för? Att han ska var otrogen? Då är det ju egentligen DET som är problemet och inte om han träffar en av motsatt kön… I så fall skulle han ju inte få ha ett jobb där det fanns personer av motsatt kön.

Jag håller med Hera om att det är påfrestande i en relation om tilliten inte finns.

En relation ska ju skapa TRYGGHET och kärlek, inte svartsjuka och otrygghet och rädsla!

#30

Är man stark, trygg i sig själv… Och den partnern man valt att lita på, är otrogen. I ett förhållande man litar på.
Då undrar jag om smärtan blir olidlig.

#32

Jag håller med. Problemet kan vara, i så fall, rädslan att han/hon är otrogen. Inte egentligen vem han/hon träffar.

Jag bryr mig inte om vem han umgås med, jag litar på honom.

Blir lite rädd av att läsa hur många som inte litar på sin partner. :S

Jag tycker det är synd när en partner begränsar umgänget med ens kompisar. Vänner är otroligt viktigt även när man har en partner.

Det går att bygga upp sin tillit, även om det kan ta ett tag  Och förhoppningsvis har man då en förstående partner.

Jag litar på min pojkvän till 100%, utan undantag!

Däremot var mitt ex otrogen mot mig, inte fysiskt men han onanerade i webcam för en annan tjej. Inte acceptabelt alls, och ja, haha, jag litade ju inte på honom efter det!

Min fd hade nästan bara tjejkompisar, och jag litade på honom och brydde mig inte speciellt mycket om han träffade dem heller.

Min nuvarande har knappt tjejkompisar, men jag hade inte heller brytt mig om han skulle träffa tjejkompisar

Jag litar helt enkelt på dem att de inte är otrogna!

Helt okej för min del. Tillit är viktigt i ett förhållande tycker jag  Man kan ju inte gå runt och oroa sig för att han ska vara otrogen jämt. I början av vårat förhållande var jag väldigt orolig och ville veta allt om vad han gjorde. Men efter 7 år så litar vi på varandra.

Min sambo har få tjejkompisar, men en har han regelbunden kontakt med. Dom sms och pratar på fejjan. Ses mindre då dom bor en bit ifrån varandra och jobbar mkt.

Men jag ser ingen problem med att han har tjejkompisar. Dom är inget hot, har aldrig varit. Inte ens i början då jag fortfarande kunde vara lite avundsjuk på hans ex.

Hans tjejkompisar brukar hälsa till mig (i sms, telefon etc) och fråga hur vi har det etc.

Jag litar på han och skulle aldrig förbjuda han att träffa dom eller säga upp kontakten, speciellt inte när dom känt varanda längre än jag känt honom.